Gästinlägg: Att tänka till kostar inte så mycket…men hjälper miljön!

Ta cykeln eller ta bussen när det går


Idag kommer det ett nytt gästinlägg från Oskar. Läs gärna hans tidigare gästinlägg om ekonomi, miljö och konsumtion!

Ibland sätts ett likhetstecken mellan miljövänlighet och dyra varor. Det kan vara en ”miljöbil” som kostar dubbelt så mycket som en vanlig bil (t.ex. plug-in hybrider) men också ekomat i affären som nästan alltid kostar ganska mycket mer än den ”’vanliga maten”. Det kan vara avancerade energisystem för att värma upp hemmet som kräver stora investeringar eller liknande men jag tror att det bästa vi kan göra för miljön är att tänka till, och det kan alla göra.

Bor själv på landsbygden, visserligen inte riktig obygd utan i en mindre ort med ett par tusen innevånare och med en mellanstor stad på bekvämt pendlingsavstånd (15 min, 1,5 mil) med bil eller buss. Många av våra grannar skulle säkert sätta i halsen om de fick höra talas om att bensinpriset skulle höjas ”det är ju omöjligt för oss som bor på landet” skulle det heta ”vi behöver ju bilen”. Den senare delen håller jag med om (åtminstone så länge inte kollektivtrafiken är bättre) dock inte den första.
Nu ska jag komma till poängen, det behöver varken vara omständligt eller kostsamt att leva ett miljövänligare liv, det behövs bara lite planering.  Några exempel, där vi bor är det möjligt att köpa kött från lokala bönder detta är ekologiskt nöt och lammkött (gris också på gång). Detta kostar ca 85-100 kr/kg beroende på typ av kött om man köper helt eller halvt djur. Detta är inte dyrt för den kvalitet av kött det är (grymt fint kött och jag kan när jag vill gå och kolla hur djuren har det!) men det kräver lite planering. På hösten köper vi allt kött för ett helt år.

Grönsaker har vi inte möjlighet att lagra på detta sätt men genom att köpa lite större mängder av det som är i säsong så äter vi mycket bättre och billigare än de flesta. Frysta och konserverade grönsaker/frukter har ofta dåligt rykte men många gånger är tomater på burk eller fryst broccoli bättre än de färska alternativen när det inte är säsong. Det går dessutom att göra egen sylt eller saft eller varför inte frysa in? Det går t ex alldeles utmärkt att skära upp äpplen, frysa in och ta fram och göra en paj på egna äpplen mitt i vintern. 

Till bilkörningen, många som bor på mindre orter använder bilen för att ta sig till och från Jobbet, det är inte alltid möjligt att undvika då det är dåligt med kollektivtrafik. Man kan dock minska sitt bilåkande betydligt om man tänker till.

1. Ta cykeln eller ta bussen när det går. 
2. Åk inte in till ”stan” eller köpcentret på helgen för att handla utan sköt det när du redan är där i veckan.
3. Ordna dina aktiviteter så att du spenderar så lite tid och pengar så möjligt med transporter, transporter under en mil kan med fördel göras endast med muskelkraft (cykel eller till fots) det tar lite mer tid men då är ju träningen avklarad också.

Istället för att byta energi system i huset kan man sänka temperaturen några grader på vintern och sedan ta på sig en tröja ett par sockor och ha ett riktigt täcke att sova under på natten. Det är inte naturligt att gå omkring i T-shirt på vintern utan det är naturligt att klä sig ordentligt. Det blir dessutom lättare att ta sig ut då det inte blir en sån hemsk kontrast mellan stugvärmen och kylan där ute.

Åk inte och ”shoppa” utan åk endast till en handelsplats eller gå in på nätbutiker med en väldigt specifik uppgift och köp det du behöver och ta dig sedan snabbt där ifrån. Shopping kostar på miljön, tar dina pengar och din tid.

Sist men inte minst är det dock viktigt att tänka på vad pengarna ska användas till. Om du shoppar mindre, har lite svalare hemma och tänker till med maten och bil resandet för att sedan flyga tur och retur till Asien så har detta inte hjälpt vare sig plånboken eller miljön.

En bättre möjlighet är ju att faktiskt använda de pengar som du sparar till att göra allt det där som från början kan tyckas kosta för mycket. Byta till en mer miljövänlig bil (ännu bättre köpa en cykel), investera i solceller och gå över till att bara köpa lokala och/eller ekologiska matvaror. Eller kanske jobba betydligt mindre och odla/plocka/förädla mer av din egen mat. Vissa av dessa saker sparar i sin tur ytterligare pengar som kan användas för att ytterligare miljöanpassa sitt liv.

Hur tänker ni kring detta, är det ett rimligt resonemang eller har jag tänkt helt fel? 

Gästinlägg: Hur mycket pengar behöver man för att vara ekonomiskt oberoende? Och är det möjligt för en vanlig Svensson?

Hur ser din dröm ut?

Bild: ahisgett

Här kommer årets första gästinlägg från Oskar. Han skriver inspirerande om möjligheten till ekonomiskt oberoende och fick i alla fall mig att ta fram miniräknaren för att se hur mina möjligheter ser ut

Om man skulle gå ut och ställa den första frågan till folk på gatan skulle man antagligen få väldigt olika svar och mycket få som bottnar i någon egentlig beräkning utan snarare känsla och dessa gissningar skulle sannolikt komma in i spannet 10-100 miljoner. Det finns dock en enkel tumregel som har visat sig fungera i alla olika ekonomiska scenarion i modern tid, nämligen dina årliga utgifter gånger 25. Denna bygger på att man räknar med en genomsnittlig avkastning efter skatt på 4 % som snitt över längre tidsperioder. Detta är i självaverket någon form av värsta tänkbara scenario men ändå en rimlig nivå. På den andra frågan skulle de flesta svara ”Nej” på instinktivt för det är vad vi har fått lära oss i Sverige att ”det är omöjligt att bli rik på arbete”. Konstigt egentligen i ett land där man tydligen måste kalla sig Arbetarparti för att komma till makten; -) Svaren är enligt mig mindre än du tror och JA! Nedan ska jag berätta varför jag tror det.

De flesta arbetande svenskar ”sparar” cirka 20 % av sin inkomst automatiskt via allmän pension och tjänstepension. Denna siffra kan variera lite men enligt tabellen ovan innebär det en genomsnittlig arbetstid på cirka 35-40 år (om man börjar jobb vid 25 alltså arbete till 60-65 års ålder, vilket också går väl ihop med vår nuvarande pensionsålder på 61-67) för att finansiera sin egen pension. Om vi utgår ifrån att man ligger på just den nivån genom sin anställning och man sedan sparar ytterligare 20 % genom att tänka mer på vilka småutgifter man har t.ex. kläder, mobiler, elektronik, inredning, mat, så är man helt plötsligt uppe i besparingar på ca 40 % vilket blir 22år (arbete från 25-47 år), hittar man sedan ytterligare besparingspotential till exempel genom ett enklare boende, avstå från bil eller annat så sänks tiden till 12,5 år (arbete from 25-37) den som är riktigt extrem (och det finns verkliga exempel) sparar hela 80 % eller mer av sin inkomst och behöver alltså arbete bara cirka 5 år för att vara ekonomiskt oberoende. Den som sparar 90 % behöver jobba i mindre än 3år. .

Exempel: Kalle och Lisa är båda 30 år, har ett barn och två bra jobb. Tillsammans drar de in 50 000 efter skatt. De bor i ett litet hus i ett mindre samhälle och de har små lån. De är duktiga på att laga mat från grunden och köper mycket inredning och kläder begagnat, tar med lunchlåda till jobbet etc. De lever ett aktivt liv och är mycket ute i naturen (vilket är gratis). Deras månatliga omkostnader är 15 000 kr. För att vara ekonomiskt oberoende behöver de besparingar/investeringar på 15 000*12*25 = 4,5 Miljoner kronor vilket kommer ta dem mindre än 10 år att få ihop. Alltså kan de sluta jobba på 40-årsdagen om de vill.

"Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem".

En vanlig invändning mot denna typ av resonemang är att det är tråkigt att leva och spara istället för att spendera sin inkomst, och visst kan det vara kul att bränna pengar ibland. Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem. Detta leder in i den andra invändningen som vanligen kommer, vissa hävdar att samhällsekonomin skulle ta stopp om en massa människor helt enkelt skulle spara en massa pengar och sedan sluta jobba, jag tror dock att det är liten risk både för att det aldrig kommer vara ett val som alla gör och för att många som blir ekonomiskt oberoende fortfarande fortsätter att bidra till ekonomin dock på sina egna villkor och ibland faktiskt med större framgång än vad de någonsin hade i sitt traditionella
arbete. Sen kan man ju fråga sig om vår natur verkligen klarar av mer tillväxt men det är en fråga för ett separat inlägg.

Den tredje viktiga invändningen handlar mer om beräkningen och hävdar att man inte kan vara säker på 4 % avkastning och därför kommer pengarna ta slut. Denna risk är verklig, men det finns också ett antal säkerhetsmarginaler, det ena är att det nästan alltid finns besparingar som går och göra om tiderna blir riktigt tuffa, de nuvarande omkostnaderna utgör inte (ens för den mycket sparsamme) något absolut existensminimum. Dessutom brukar de flesta kunna sänka sina kostnader när de slutar jobba och inte behöver allt det som ett jobb kräver i kläder, transporter etc.

”jag älskar ju mitt jobb”

Det är också ovanligt att en person som, på eget initiativ, slutar arbeta i unga år inte får några mer inkomster i resten av livet. Ofta finns det stora möjligheter att utvecklas inom nya intresseområden och i många fall kan detta också innebära en ersättning. Den fjärde invändningen brukar vara att ”jag älskar ju mitt jobb” och det må vara sant men vem vet om det är så om tio år? Dessutom är det ju inget som hindrar dig att fortsätta på ditt arbete bara för att du har investeringar som gör att du egentligen inte behöver. Många vittnar om hur de till och med har utvecklats bättre på jobbet efter den dagen då de faktiskt börjat jobba ”frivilligt” och inte för att de var tvungna.

Som sagt inledningsvis svaret på frågorna som jag ställde i början är alltså för att vara ekonomiskt oberoende behöver du besparingar/investeringar på cirka 25 gånger dina årliga utgifter, ju lägre utgifter ju mer kan man spara och samtidigt behöver man spara en mindre total summa för att nå till målet vilket ger en kraftfull effekt och minskad tid till ekonomisk frihet. Och JA! det är möjligt för de allra flesta i Sveriges avlånga och oförskämtrika land!

Favorit i repris: Balans och att köpa frihet

Bild: starryeyez024

Idag återpublicerar jag ett  favoritgästinlägg från Oskar. Du kan läsa hans tidigare inlägg här!



Så här till jul känns det extra aktuellt att fundera på vad vi egentligen spenderar våra pengar på och i vilken mån vi kan köpa balans, tid och frihet istället för fler saker?


Vad spenderar du dina pengar på? Antagligen mat, kläder, boende som de flesta andra och om du har råd kanske även bil, båt, resor och till jul lite extra kläder, elektronik, mat och en massa annat. Om det fanns någon som sålde “frihet” skulle du köpa då? Jag tror att de flesta vill vara så fria som möjligt att göra sina egna livsval men eftersom ingen säljer frihet är det svårt att se att detta är ett möjligt val för våra pengar. Vad menar jag då med att köpa frihet, jo handlar om något som jag tycker är roligt men många andra tycker är tråkigt nämligen att spara.


Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag anser att det är viktigt med ord som man använder inför sig själv och andra, det tror jag stämmer även i detta fall. När jag önskar mig en ny jacka men väljer att ha den gamla en säsong till säger jag till mig själv ”jag köper frihet för pengarna istället”. Det är roligare och mer påtagligt än att ”spara” även om det är samma sak. Men hur definierar man frihet? Min definition är att man skapar sig möjligt att välja sin väg genom livet. Viktigt för att kunna köpa frihet är alltså att ha klart för sig vad man har för mål. Som jag skrivit om tidigare tror jag att anledningen till att så många överkonsumerar och inte är nöjda är att man strävar mot andras mål. Om alla andra köper större hus ska nog jag göra det också, när alla köper (ny) bil är det kanske dags för mig att göra det samma och om grannen åker till Thailand så är det nog dit jag borde resa. Sanningen är ju dock att om du gör som alla andra kommer du hamna där alla andra hamnar vilket vanligen är i skuldsättning och ofrihet. Om du vill hamna någon annanstans måste du ta din egen väg.


Precis som med bantning, som vanligtvis inte fungerar om den nya dieten inte är en balanserad del i det dagliga livet, är det oftast omöjligt att ändra sin ekonomiska situation utan att hitta en balans som fungerar varje dag. För att det ska gå anser jag att det är viktigt att inte bara sparar eller bara slösar utan att hitta en balans där man har råd med det som är viktigt samtidigt som man avstår från annat för att nå ett långsiktigt mål. För mig har ”the balanced money formula” varit till stor hjälp för att sätta detta tankesätt i ett sammanhang.





Det handlar alltså om att hitta en balans mellan behov (Needs), önskningar (Wants) och sparande (Savings). Sparandet är konsumtion som man avstår från idag för att kunna använda till så väl behov som önskningar i framtiden och är till för att skapa möjligheter för ditt framtida jag att leva i större frihetjämfört med den som inte har några besparingar. Det handlar om att bejaka alla delar av livet, du behöver självklart pengar bara för att överleva (Needs) du vill även ha en del saker för att trivas (Wants) och du kommer vilja ha en trygg framtid med så mycket frihet att göra olika livsval som möjligt (Savings). Den procentuella fördelningen skall ses som en indikation och kan se mycket olika ut för olika människor och är beroende av vilken fas i livet man befinner sig it men balansen måste vara där för att man ska lyckas skapa sin egen nutid och framtid.


Hur hittar du ekonomisk balans i livet, har du kollat efter, hur ser din fördelning ut?

Gästinlägg: Sänka arbetstiden istället för att höja lönen?

Bild: xomiele

Dagens gästinlägg kommer från Oskar som regelbundet medverkar här på Köpstoppsbloggen.

 När jag gick ut skolan och började jobba för drygt 10 år sedan var min ingångslön knappt 20 tusen kronor, vilket gjorde att jag fick ut ca 13 000. På detta hade jag en bra bil, en liten lägenhet och i övrigt levde jag ett bekvämt liv. Nu drygt 10 år senare har min lön gått upp en del, samtidigt har livet förändrats, jag är nu gift och har två barn. Min fru har också ett heltidsarbete och tillsammans drar vi in hyfsat med pengar men har ganska lite tid. Samtidigt känner jag att heltidsnormen i samhället är stark och att ett deltidsarbete inte riktigt är ett alternativ då det innebär två saker, nämligen:

1. Oftast samma mängd arbetet bara på kortare tid och med mindre betalt.

2. Sämre möjligheter till utveckling i jobbet då heltidsnormen är stark och den som jobbar något annat är 8-17 måndag till fredag (mer är OK men mindre är konstigt!) anses som udda och ingen att satsa på.

Hur ska man kunna ge viktiga uppgifter till någon som går hem klockan 15 eller ännu värre någon som inte jobbar på torsdag-fredag?

 Missförstå mig inte nu jag tycker inte att det jag skriver ovan är rätt jag uppfattar bara att det är så det ser ut på dagens arbetsmarknad. Det konstiga är att det är rimligt att tror att en person som t.ex. jobbar 60 % av arbetstiden och får 60 % av lönen egentligen bidrar mer per krona till det företag där de arbetar då de är mer uppvilade och mer engagerade, initiativrika etc. när de väl är på jobbet. Men det finns fler argument för mer deltider, som Sverige ser ut idag jobbar vi redan som folk deltid men det är ojämnt fördelat, många är arbetslösa, studerar trots att de hellre skulle arbeta, är sjukskrivna och pensionärer trots att de är fullt arbetsföra bara det att de inte hittar ett jobb som passar. Alltså jobbar delar av befolkningen alldeles för mycket medan andra inte arbetar alls. Delvis beror detta på att vi i Sverige har jobbat så hårt med att bli mer effektiva men sedan kompenserat detta med högre lön.

Ett annat alternativ skulle ju ha varit att vi kompenserades med lägre arbetstid.

Om samma arbetare idag tillverkar 10 % mer än för 5 år sedan kan ju detta antingen omsättas i 10 % högre lön eller 10 % lägre arbetstid. Jag tror att det senare skulle vara mycket sundare i ett samhälle som Sverige där alla trots allt har det ganska bra redan och de som har ett jobb skulle bli mer lyckliga av lite mer tid än lite mer pengar. De som inte har jobb får då dessutom större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Idéer skulle kunna vara att 4 småbarns föräldrar delar på 3 heltider eller att en person med några år kvar till pension delar sin tjänst med någon som nyligen har kommit ut från skolan då blir företaget dessutom mindre individberoende och kunskapen sprids till fler. Modellerna är många men jag tror att allt är möjligt om vi bara börjar tänka i lite nya banor. Om vi sedan börjar ta ut effektivitetsvinsterna i minskad arbetstid istället för pengar så kan vi kanske även stoppa den eviga spiralen med mer och mer miljöskadlig konsumtion av icke nödvändiga varor.

Vad tycker ni om att ändra på heltidsnormen eller omdefiniering av arbetstidsnormen så att det är mer OK att jobba både mer och mindre än 40 timmar per vecka? Ett mycket intressant program från P1 finns på ämnet inspelat för ett par år sedan men fortfarande lika aktuellt. Se länk nedan. http:// sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2578094.mp3

Gästinlägg om valmöjligheter

Bild:  hockadilly

Dagens inlägg är skrivet av Oskar som gästbloggar regelbundet på Köpstoppsbloggen.

Möjligheten att välja

En sak jag ofta slås av när man pratar med vänner, familj och kollegor och även när man tar del av den allmänna debatten är att det framstår som om ’medelklass svensken’ inte har så många val. Nu menar jag inte val av pensions fond etc. där vi har hundratals valmöjligheter som bara förvirrar oss utan verkliga livsstilsval!

Verkliga livsstilsval handlar om hur vi bor och arbetar, hur vi umgås med våra barn, släkt och vänner vad vi brinner för och vilka hänsyn vi väljer att ta till vår omvärld etc. Här känner sig många helt fast i en norm som är svår att bryta sig ur och detta styrs väldigt ofta av ekonomi, det finns en känsla av att man behöver en viss inkomst för att överleva och det är visserligen sant men hur hög denna behöver vara beror mycket på hur man väljer att lägga upp sitt liv.  Det handlar om bla kostnad för boende, mat, kläder och övrig konsumtion.

Det är sannolikt så att få personer som lever i världen idag eller som levat under andra tider har haft så stor valmöjlighet som en svensk medelklass person har idag, du kan välja utbildning, partner, jobb, bostadsort etc.. Låt mig ta ett exempel för att tydliggöra vad jag menar och sedan återkomma till frihetsperspektivet.

Det skiljer sig t.ex. över 10 000 kronor i månaden på räntekostnaden mellan den som köper en villa i Stockholm (4-5 Miljoner) jämfört med någon som köper villa på en mindre ort i t ex Gästrikland eller Småland (400-800 tusen). En liten villa med en begränsad boyta och ett effektivt värmesystem kan drivas runt på några tusen lappar per månad inklusive alla kostnader men här finns det ingen ände på hur dyrt det kan bli, ett äldre hus med dålig isolering, direkt verkande el som uppvärmning och stora underhållsbehov kan kosta många till och med 10 tusentals kronor i månaden.

Det skiljer sig flera tusenlappar i månaden mellan familjen på fyra som äter bra men billig hemlagad mat jämfört med den som köper mycket färdig mat och mycket exotiska och dyra varor. Det skiljer sig även mycket på hur mycket man lägger på elektronisk kommunikation i en familj. Någon form av minimum i ett modernt samhälle är kanske TV licens, telefon och bredband för de flesta men detta kan kompletteras med många och dyra mobilabonnemang och TV utbudet och bredbandet kan uppgraderas i flera steg vilket ger en helt annan kostnad vilket kan betyda tusenlappar i månaden. Det samma kommer till transporter, allt från ett par busskort och cykel för någon tusenlapp för hela familjen upp till två nyare familjebilar till en kostnad på minst 10 000 i månaden eller mer. Mina grova uträkningar visar att familjen som väljer att bo på en mindre ort, använda kommunala transportmedel och cykel så mycket som möjligt, äta bra men billigt. Vanlig enkel TV, Telefon och bredband samt väljer ett hus med tanke på driftskostnaderna man klara sig på ca 20 000 kr i samlad familjeinkomst före skatt utan några problem. Familjen som bor i Stockholm, i ett stort och dyrt hus med dyra kommunikationskostnader, två bilar, dyr mat etc. behöver en samlad inkomst på över 50 000 kr i familjen bara för att det ska gå runt. Samtidigt kan båda dessa familjer anses leva ett Svenskt medelklassliv, skillnaden är de val man gjort.

Nu finns det ju utmaningar i denna uträkning, det är inte möjligt för alla att bosätta sig på minde orter, det kan bero på möjligheten att hitta jobb så väl som kraven som man själv ställer på jobbets innehåll och karriärmöjligheter (också ett val) etc. Dessa två ovan är dock inga extrem fall och dessutom finns alla möjliga varianter där emellan. Dock tycker jag att detta visar hur stora val vi har men som vi ibland inte ens själva förstår. Det är även så att olika val påverkar varandra. Den som t ex väljer att utbilda sig till lärare eller sjuksköterska eller varför inte ett hantverksyrke kommer att kunna välja mycket mer var i landet man vill bo då dessa jobb finns på nästan alla orter, dock kommer den som gör detta val med största sannolikhet aldrig tjäna några stora pengar men det kan då vara ett mindre problem om man väljer att bo på en mindre ort med lägre kostnader i allmänhet.

Jag vill knyta ihop säcken med att återkomma till graden av valfrihet, inga människor har någonstans i världen eller under någon tid haft full valfrihet hög som lång har sina begränsningar. Kungligheter, företagsledare eller framgångsrika artister och idrottsstjärnor har visserligen ofta mycket pengar men deras ställning medför andra begränsningar i vad de kan göra då de hela tiden är offentliga personer. Fattiga personer har självklart små valmöjligheter då all deras tid och energi går åt till att överleva. Personer som lever i länder med diktatur eller begränsad frihet på annat sätt kan visserligen ibland ha en hög materiell standard (t ex Saudier) men kan inte leva på det sätt som de själva väljer p g a olika former av förtryck.

Min slutledning av detta är att en svensk nutida medelklassperson sannolikt är en av de människor som lever eller har levt på jorden genom alla tider som har störst valmöjligheter, dessa är självklart inte obegränsade de har de aldrig varit och kommer aldrig att vara. Dock har vi stort inflytande över våra liv och det gäller bara för oss att förstå det och använda vårt inflytande.

Vad tänker ni om möjligheten att göra olika livsval?

Gästinlägg: Bankbluffen

Bild:  Vectorportal, Vectorportal.com

Dagens inlägg är skrivet av Oskar som gästbloggar regelbundet på Köpstoppsbloggen. Idag handlar det om banker! Hur ska man tänka när man väljer bank/banker? Ju fler dess bättre eller lokalt före globalt?

Bankbluffen heter en bok utgiven 2009 skriven av Joel Dahlberg, till vardags journalist på affärssiten e24.se. Det är på många sätt en jättebra bok då den avslöjar alla bankens trix för att lura av vanligt folk på massor med pengar för mediokra eller i vissa fall riktigt dåliga produkter. Jag skulle dock inte rekomendera att läsa boken för någon som inte har ett väldigt starkt intresse för det är mycket grafer, tabeller och procentsatser och egentligen är poängerna ganska enkla så jag ska försöka sammanfatta dem i några få punkter

Rådgivare/Säljare –Banken har ofta personal som kallas för rådgivare, dessa är dock bankens säljare och har som främsta uppdrag att hjälpa banken att tjäna så mycket pengar som möjligt. De säljer in mediokra eller dåliga produkter till kunderna (några exempel nedan) bara för att dessa produkter är de som banken tjänar mest pengar på. De rekommenderar nästa aldrig direktägande i aktier, indexfonder eller amortering på lån.
Kort - banken tjänar mycket på kort, de tar många gånger först betalt av kunden för att ge ut ett kort och sedan av handlarna för varje transaktion. Mest tjänar de på kreditkorten (1,2% på varje transaktion), det är också därför de säljer in dessa så hårt. Små nichbanker erbjuder ofta gratis kort och i vissa fall (tex OKQ8 Bank) erbjuder man även kontant bonus på allt som handlas, detta gör aldrig storbankerna för de verkar känna sig säkra på att kunderna kommer stanna trots dyr och dålig service.

Komplexa produkter – Aktieindex obligationer, Fond i fond, ränteförsäkring etc. Banken säljer ofta in onödigt komplexa produkter då de med hjälp av dessa kan tjäna mer pengar samt ’lura’ kunderna mer då dessa inte förstår vad de köper. Fond i Fond tex. där man säljer fonder som investera i andra fonder, alltså kan man ta avgifter i två steg för samma förvaltning. Aktiefonder – Storbankerna driver de flesta av sina populäraste fonder så att deras profil matchar aktie index väldigt nära, de tar dock betalt för aktiv förvaltning. En ren indexfond är billig men följer index, en aktivt förvaltad fond är dyrare men ger åtminstone chans till bättre avkastning. Storbankerna har lyckats kombinera de två genom att ta betalt för en aktivt förvaltad fond medan det i praktiken är en indexfond de säljer. Det kan röra sig om någon 1% i högre avgift per år men blir stora pengar över tid.

Räntefonder – Räntefonder ger oftast låg men säker avkastning. Eftersom avkastningen är låg är det av yttersta vikt med låga avgifter men de som erbjuds av storbankerna har ofta relativt höga avgifter och ger knappt en avkastning som matchar inflationen

Bolån – Bankens största kassa ko är bolån och därför är banken intresserad av varje hundradels procent extra de kan få ut i räntemarginal de sätter den officiella räntan högre än vad som är befogat och vissa kunder accepterar den rakt av, andra förhandlar och får en lite bättre ränta. Banken rekommenderar sällan att man ska amortera som sparform utan säljer istället in fonder till spararen då kan de tjäna pengar både på räntan och fond avgiften. Allra sämst är detta om man köper korta räntefonder då dessa alltid har sämre avkastning än bolåneräntan.

Det enda vi kan göra som konsumenter och kunder är att byta bank, utmana de stora och välja de mindre eller välja att utnyttja den service som är bra hos en bank men inte lyssna på deras råd när det gäller den privata ekonomin. Hur som helst ligger vi i startgroparna för att byta från en av sveriges största banken till en mindre.

Vad har ni gjort, eller vad tänker ni om detta.

Gästinlägg: Tankar kring livsstilsinflation, vad det är och hur den kan motverkas!

Bild:  willytronics

Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar! Den här gången handlar det om livsstilsinflation något som jag själv funderar på ganska ofta.

Har tidigare i andra inlägg pratat om livsstilsinflation nu tänkte jag berätta om min definition, samt hur jag tror att man bäst motverkar denna. I USA kallas detta ibland för Lifestyle creep vilket på vissa sätt kanske är ett bättre begrepp eftersom det handlar om en gradvis tillvänjning vid ett liv med större materiell välfärd men som inte ger större tillfredställelse.

Det handlar många gånger om de små förändringarna när vi får bättre ekonomiska förutsättningar (för de flesta höjd lön eller sänkt skatt, ränta eller övriga kostnader) så börjar vi också omedvetet att dra på oss nya högre kostnader för att matcha denna förbättring. Motsatsen till livsstilsinflation är inte nödvändigtvis att konsumera mindre, det är att medvetet konsumera det som man mest uppskattar. Samma inköp kan för
en person vara livsstilsinflation och för en annan vara noga genomtänkt konsumtion. För den som älskar att gå på café är några besök i veckan en mycket uppskattad del av livet men för den som bara vill ha en kopp kaffe och köper denna ute är detta en mycket kostsam vana som inte bidrar till ökad tillfredställelse utan bara till ett mindre bankkonto.

Att motverka livsstilsinflation handlar om att medvetet välja det som betyder mest för en så att de ökade ekonomiska möjligheterna omsätts i ökad tillfredställelse, för vissa kan detta handla om trygghet in form av ett högre sparande eller lägre skulder, för någon som är intresserad av resor, bilar, mode, musik, miljö, litteratur eller mat kan en extra slant inom det specifika intresseområdet bidra till stor tillfredställelse.

Ett bra sätt att motverka livsstilsinflation är att budgetera sin privatekonomi, då vet man hur mycket som vanligtvis läggs på boende, transporter, kommunikation, mat, kläder etc. Om inkomsterna ökar så ökar inte automatiskt budgeten för t ex mat utan de första månaderna blir det helt enkelt lite mer pengar över, sen kan man fundera över vad man vill göra med dessa? Vill man spendera mer pengar på mat, skulle vi
uppskatta att gå ut och äta lite oftare, eller skulle vi uppskatta en ny bil högre, eller en resa, en miljö investering i hemmet eller skulle det ge sinnesfrid att amortera lite mer på bostadslånet? Oavsätt vad man tar för beslut efter en sådan analys så rör det sig inte längre om livsstilsinflation utan om ett medvetet val som kan öka tillfredställelsen med det egna livet.

Detta på det personliga planet, men vi drabbas också av en livsstilsinflation som drivs av samhällsutvecklingen. En familj som idag skulle leva med samma materiella standard som medelsvensson gjorde i början av 80-talet skulle sannolikt uppfattas som fattig. Jag växte upp på 80-talet och inte var det så farligt fattigt för medelsvensson på den tiden, men det är klart vi hade ju varken internet, dator, mobiltelefon, platt TV, Video, DVD eller TV spel dessutom hade alla jag kände ”bara” en bil per familj. Hur skulle du uppfatta en person som hade ett bra boende, kläder, mat etc. men saknade ovanstående saker? Lite udda?..Ingen dator...ingen
mobiltelefon?

Ni som läser, hur ser ni på detta? Vad har ni gjort eller inte gjort för att motverka livsstilsinflation i era liv? Ser fram emot många kommentarer!

Gästinlägg: Hur säkra är dina prognoser om framtiden?

Bild: lensfodder

 Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar!

Hur säker är du på vad som ska hända i framtiden? Varför behöver du en buffert och hur stor bör den vara?

En sak som slår mig när jag dagligen ser i media hur svenskarna ständigt lånar mer pengar (ökningstakten har minskat de senaste kvartalen men vi sätter oss fortfarande i mer skuld hela tiden) och hur många har små eller inga buffertar för oförutsedda utgifter så tänker jag att de måste veta betydligt mer om framtiden än vad jag vet som känner sig tillräckligt trygga med att inteckna flera framtida årslöner i ett lån till banken och dessutom leva utan några ekonomiska marginaler. Dessa personer måste vara stensäkra på vad de kommer att tjäna de närmaste åren, hur kostnaderna kommer att utvecklas och att de aldrig kommer att bli sjuka eller arbetslösa?
Men är det verkligen så? Räntorna har under de senaste 5 åren gått från 2% till 6% åter ner till 2% och just nu ligger den rörliga räntan på mellan 4-5% för ett bostadslån, detta är något med stor påverkan på mångas privatekonomi. Det är också något som enskilda personer har mycket liten påverkan på. Under slutet av 2008 och början av 2009 var det många som blev av med jobbet i Sverige och inga andra än Arbetsförmedlingen sökte nytt folk. Många blir sjuka. Under de senaste kalla vintrarna har elpriset skjutit i höjden samtidigt som elförbrukningen för många har varit flerdubbelt högre än vanligt. Allt detta är exempel på saker som vi har liten möjlighet att själva påverka och som har stor effekt på vår framtida ekonomi. Vet inte hur andra budgeterar sin privatekonomi men jag har en detaljerad budget ett år framåt och simulering ytterligare 3-5 år och trots denna genomtänkta och detaljerade budget händer det ofta att vi får översakningar på flera 10 000-tals kr. Den som inte har en ekonomisk plan tar dock vanligtvis mer stryk av en negativ överraskning då man inte sällan måste låna för att täcka upp skadan och sedan får betala ränta. Det är också troligt att de positiva överraskningarna (en högre lön, bonus lägre kostnader än tidigare etc.) bara försvinner i det stora svarta hål som kallas konsumtion.
Vad jag egentligen säger är att alla behöver ett sparande för oförutsedda händelser och en ekonomisk plan. Hur ska man då gå tillväga mitt tips är att ta en rejäl titt på din ekonomiska risk. Hur säkert är ditt jobb (verkligen…), hur bor du, bostadsrätt, villa eller hyresrätt? Hur stora lån har ni (om ni bor i bostadsrätt skall även föreningens lån tas med för att ge en korrekt bild). Har ni barn, har ni bilar, fritidshus, båt etc. Var och en av dessa faktorer påverkar ditt behov av en ekonomisk buffert, jag ska ge två extrem exempel.

Exempel 1: Kalle är ogift 28år, har ingen bil, bor i en liten hyresrätt, inga barn, han har dessutom ett relativt säkert jobb som ger en bra inkomst 28 000 före skatt. Kalle behöver en liten buffert kanske 20 000 kr på ett konto för att täcka oförutsedda utgifter men inte mer. Kalle ska självklart spara ytterligare i sin situation men detta för att ge sitt framtida jag bättre möjligheter att utvecklas inte för att säkra sin nuvarande situation.

Exempel 2: Lasse och Lisa är gifta 35 och 37 år båda jobbar inom banksektorn Lasse tjänar 40 000 kr och Lotta 42 000 före skatt. De bor i en villa utanför storstaden med ett värde på 5 miljoner varav 4 är lånade. De har även en segelbåt som är värd 1 miljon och belånad till 80 %. Villan som är från de förra sekelskiftet är vackert renoverad men har en del av de små problem som äldre hus ofta har och behöver löpande underhåll, uppvärmningen är en modern värmepump.
De har även två bilar båda är av nyare modell och finansierade via bilhandlaren med tillhörande månadsbetalningar. De kör relativt mycket då de jobbar i staden och bor en bit utanför, de kör även de två barnen 7 och 9 år till skolan och fritidsaktiviteter.
För Lasse och Lisa kommer behövas en mycket större buffert, en förändring av räntan med ett par procent påverkar familjens ekonomi med betydande belopp, en förändring av elpriset påverkar uppvärmningskostnad på huset som lätt kan fördubblas jämfört med tidigare år. Båda bilarna är visserligen nya men kan ändå behöva nya däck, service och reparationer och avbetalningarna ska göras varje månad. Taket på huset kanske börjar läcka efter en hård vinter, dags att byta. Båten kostar pengar kanske rasar motorn och måste renoveras. Lasse och Lisa behöver sannolikt uppåt 500 000kr för att kunna känna sig trygga med att kunna hantera en negativ överraskning. Utöver sina 500 000 vill de ju säkert också precis som Kalle ha lite pengar sparade som kan förgylla vardagen för sina framtida jag.

Detta är som sagt kanske två extrem exempel men visar ett tillvägagångssätt som alla kan tillämpa, bedöm din risk och bestäm din buffert där efter.

Hur tror ni att det ser ut? Hur många tror ni att det är som kan hantera de flesta av livets överraskningar utan att behöva sälja hus, bilar eller gå till banker med mössan i hand? Har ni gjort er analys?

Gästinlägg: Skulder - dyrare än du tror

 

© Ryan Christopher VanWilliams. All rights reserved.

Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar som regelbundet gästbloggar här på Köpstoppsblogen.

Som en uppföljning av mitt tidigare inlägg om ekonomisk risk kommer här ett inlägg om skulder mer specifikt kostnader och risker förknippade med dem. Detta inlägg för att jag tycker mig se att många underskattar både kostnaderna och riskerna.

Skulder kostar ofta förvånande lite varje månad, månadskostnaden för ett lån på 2 000 000 kr vid en ränta på 5,5% (ca 4% efter skatteavdrag) är mindre än 7000kr (efter skatteavdrag). De senaste åren har räntan varit lägre (och då har månadskostnaden varit så låg som 3000kr) men det är inte orimligt att tro att den uthålliga nivån på räntan kommer vara högre än idag så 5,5% som ett snitt över en livstid kan vara ett antagande så gott som något.

Vad menar jag då med att räntan är farligare än många tror jo man kan lätt lura dig själv att betala mer för ett boende än vad som är rimligt det är ju trots allt så billigt att låna och varje 200 000 extra adderar bara 700kr till månadskostnaden men jag ska ta tre exempel på vad jag menar med hjälp av 3 vanliga svenska par. I samtliga familjer har man två normalinkomster (mellan 25 0000 och 30 000 kr per månad före skatt). Alla tre familjerna har också köpt en svensk normal villa för 2,4 Mkr och lånat 2 Mkr. Paren är 35 år gamla och har barn.

Par nr 1 – Lotta & Lasse väljer en (idag) vanliga återbetalningsplan vilket innebär att det skulle ta dem 90 år att amortera av hela lånet (amortering på ca än 1800 kr i månaden). När paret går i pension vid 65 års ålder kommer de ha betalat 2 000 000 Mkr i räntor, 700 000 i amortering och ha ett kvarvarande lån på 1 300 000. Alltså kostnad 2 000 000, med en kvarvarande skuld på 1 300 000.

Par nr 2 – Sara & Sören väljer en återbetalningsplan som var vanlig under tidigare årtionden vilket innebar att man ville vara skuldfri när man gick i pension alltså återbetalning över 30 år. Amortering på ca 5 500 kr i månaden. Vid 65 år dagen kommer detta par ha betalat 1 200 000 i räntor, 2 000 000 miljoner i amortering och vara helt skuldfria. Alltså kostnad 1 200 000, ingen kvarvarande skuld.

Par nr 3 Olga & Orvar väljer en aggressiv återbetalningsplan de vill vara skuldfria efter 10 år. Alltså i kommer de att amortera ca 17 000 i månaden i 10 år. De kommer i slutet av perioden ha betalat totalt 400 000 i räntor och vara helt skuldfria. Alltså kostnad 400 000, ingen kvarvarande skuld (redan efter 10 år).

Min analys:

Det som par nr 1 gör är enligt min mening rent ekonomiskt oansvarigt, det är inte rimligt att ha en så lång återbetalningstid på lån och det är detta beteende (som uppmuntras av banker) som till stor del är anledningen till vår nuvarande höga bostadsvärdering som kanske till och med är en bostadsbubbla. De kommer betala alldeles för mycket till banken och tar en alldeles för stor ekonomisk risk med tanke på en osäker framtid.

Par nr 2 har en rimlig återbetalningsplan vilken är ansvarsfull och balanserad. De kommer inte bli ekonomisktoberoende men bygger upp en rimlig trygghet både för de närmaste åren och för sin pension.

Par nr 3 är på väg mot ekonomisk frihet, de kommer redan efter ett par år ha mycket större ekonomiska marginaler och större frihet i sina liv, de kommer efter att lånet är helt avbetalat välja att jobba mindre, resa, starta nya karriärer eller helt enkelt om de trivs fortsätta på den inslagna vägen och ganska snart ha ett sparande som gör dem helt ekonomiskt oberoende.
Denna väg kräver dock stora och små uppoffringar under vägen och det passar inte för alla.

Min slutsats är gör inte som par nr 1, ni kommer då under er livstid att betala alldeles för mycket pengar till banken samtidigt som du utsätter dig själv och din familj för stora (ekonomiska) risker. Jag och min fru försöker ligga närmare par nr 3, men visst är det ibland svårt att motivera sig till denna nivå på ekonomisk nit. Jag inser även att denna väg inte är för alla och att det antagligen för vissa skulle vara helt oöverstigligt svårt att leva och tänka på detta sätt. Lite på samma sätt som jag inte för min värld kan förstå hur någon någonsin kan tänka sig att sprina ett maraton (om det inte sker under pistolhot). Men gör då som par 2, lägg upp en rimlig plan och håll er till den, era framtida jag kommer tacka er.

Ett argument som ibland förs fram emot att amortera på lån är att du kan få bättre avkastning på andra investeringar, men stämmer det? Var kan du få 4 % säker avkastning efter skatt? Visst kan du få bra avkastning på börsen men du kan också förlora stora pengar och stå kvar med lånet. Det andra jag ifrågasätter är hur många det är som faktiskt har disciplin att spara och investera motsvarande belopp som de annars skulle ha amorterat år efter år?

Hur tänker och gör ni läsare? Hur gör ni, är ni par 1, 2 eller 3 eller en kombination. Är ni
kanske närmast par 1 och tycker att det är en alldeles utmärkt idé? Hur som helst ser jag fram
emot många kommentarer!

Gästinlägg: Mexiko – Stora ekonomiska skillnader men en sak har nästan alla gemensamt

Bild: robynejay

Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar som regelbundet gästbloggar här på Köpstoppsblogen. I januari bloggade han om vikten av att ha mål och planer varav ett var att någon gång i framtiden spendera en längre tid i Mexiko. Oskar har tidigare rapporterat om likheter mellan Mexiko och Sverige.


Mexiko är ett land med stora ekonomiska skillnader, det finns en liten men ändå betydande del som är rika eller till och med superrika (inklusive Carlos Slim som är en av världens rikaste män). Det finns en relativt välmående övre medelklass, en lägre medelklass som får jobba hårt för att få pengarna att räcka till men ändå har det viktigaste och så finns det en andel riktigt fattiga. Jag har ingen exakt statistik på detta men det är relativt säkert att säga att det är den lägre medelklassen som är störst av dessa grupper. En av anledningarna till att denna grupp är så stor är att det är relativt lätt att få ett jobb här, men mycket svårare att få ett jobb som betalar bra.

Inkomstskillnaderna är mycket större mellan olika arbeten jämfört med Sverige, minimilönen är 60 pesos (35 kronor) om dagen vilket motsvarar en månadslön på mindre än 1000 kr. Månadslönen för dem som har universitetsutbildning som börjar på kring 8 000 (5000 kronor), och personer med motsvarande utbildning som får arbete på internationella företag kan tjäna 20 000 (12000 kronor) när de börjar med relativt lite erfarenhet. Sen finns hela skalan upp till de högsta cheferna som tjänar lika mycket eller mer än de med motsvarande tjänster i Sverige.

Till det ska läggas att skatterna är mycket lägre och av den anledningen är det är mycket mer
av social trygghet, kostnader för vård och skola etc. som man måste ta ansvar för själv och tillsammans med sin familj. Priserna är generellt sett mycket lägre och framförallt mat och olika typer av service är riktigt billigt.

Många som vill skapa ett bra liv för sig själva och sina barn och ge dem möjlighet till utbildning etc. har dessutom flera jobb och flänger runt från det ena till det andra och jobbar ofta 6-7 dagar i veckan och har mycket sällan semester.

Det konstiga är att Mexikanerna har något gemensamt som vi i Sverige är ganska dålig på nämligen att de är nöjda och glada nästan hela tiden. De flesta verkar överlag nöjda med sina liv, visst har alla önskningar men i grunden verkar de mer tillfreds. Det är alltid fest av någon anledning och generellt sett ser mexikanerna sällan några problem ”det fixar vi” är grundinställningen. Bör tilläggas att jag fortfarande är svensk även om jag uppskattar den mexikanska inställningen till livet och det är inte speciellt ovanligt att jag får frågan
”porque estas tan serio?” vilket betyder ungefär ”varför är du så allvarlig?”

Objektivt sett har vi det bättre på alla sätt i Sverige (möjligen bortsett vädret) vi har det mer jämställt både mellan kvinnor och män och mellan fattiga och rika, bättre balans mellan arbete och fritid, vi har högre inkomster, bättre boende, bättre vård, bättre barnomsorg och skola etc. Vi är mer hälsosamma och lever dessutom mycket säkrare, det är visserligen inte drogkrig i hela Mexiko, men trafiken är väldigt farlig och brottligheten mer vanligt förekommande och mer våldsam. Men ändå är mexikanerna gladare än vi och tar varje tillfälle att fira, hur kan det vara så? Efter att ha iakttagit livet här i 6 månader har jag kommit fram till ett antal troliga anledningar.

Fokus på möjligheter – den mexikanska kulturen är mer möjlighets fokuserad och fokuserar inte hela tiden på problem, det fixar vi är grund inställningen.


Firande och fest – Mexiko har en kultur där allt ska firas med stora fester och alla ska vara med. Hur brukar vi fira mors- eller fars dag i Sverige? Vanligtvis med den närmaste familjen, kanske en liten present och en god middag i bästa fall. Vi har firat båda högtiderna här och vi var mer än 50 personer på båda festerna och alla åt, drack och var glada.

Religion och ödestro – många här har en starkare tro. Religionen i form av återkommande kyrkobesök har visserligen inte riktigt samma inflytande över de unga, men det finns ändå en form av ödestro. När man blir sjuk eller råkar ut för en olycka säger många ”det var min tur”, man grämer sig inte så mycket över det som hänt utan tittar framåt och funderar på hur man ska lösa den nya situationen, om det nu kan vara vård, vila eller bara en bilreparation.

Vad vi jämför med – här finns det riktig fattigdom (inte den relativa typ som diskuteras i Sveriges som bygger på avvikelsen från medianinkomst) utan fattigdom där personer har svårt att få ihop till tak över huvudet och mat för dagen. Men majoriteten av mexikanerna är inte fattiga vilket gör att de varje dag har något att vara tacksamma för. Missförstå mig inte nu, jag tycker inte att det skulle vara bättre att det fanns fattiga i Sverige tvärt om jag skulle önska att det inte fanns fattiga i Mexiko, men det är något med oss människor som gör att vi snabbt glömmer hur bra vi har det och särskilt när vi inte har en referens till någon som har det sämre.

Familjen – många mexikaner har en mer nära relation med sina familjer, många bor hemma tills den dag de gifter sig och när det är fest är den yngsta deltagaren 2 veckor gammal och den äldsta närmare 100 år gammal. Visst är familjen jobbig ibland kanske främst föräldrarna (precis som i Sverige). Men de jämnåriga kusinerna blir snabbt kompisar och familjen finns där som stöd i alla lägen. Här är de i det närmaste ingen som är ensam.

Att bjuda – det är viktigt för Mexikanen att bjuda, det behöver inte vara lyxigt det räcker med en enkel grillfest, lite öl och några plaststolar men alla vill bjuda. I Sverige tror jag ibland gör det för komplicerat eller så låter vi snålheten begå visheten. Det är ju så kul att bjuda och bli bjuden varför inte göra det enklare, oftare och mer informellt. Om grannen råkar titta förbi när det är dags att sätta sig och äta är det naturligt för mexikanen att fråga om han vill komma in och äta tillsammans med de övriga. Hur ofta händer det i Sverige?

Spontanitet – det finns en spontanitet i sättet att vara som gör att man aldrig riktigt vet vad som kommer hända, det enda man vet är att det inte kommer bli tråkigt. Vi svenskar är väldigt planerande och många blir stressade när de inte har planerat upp semestern några månader i förväg, ändå borde ju semestern vara en tid just för att inte göra någonting alternativt göra det som faller en in. Man uppskattar ju ofta det spontana mer för att det var just oväntat. Man kanske förväntar sig att komma hem efter jobbet, laga middag och sen sjunka ner i soffan men så blir det middag hos några kompisar eller släktingar eller någon kommer och hälsar på. Trevliga samtal, god mat, skratt kanske ett eller annat glas vin, öl eller tequila det är ju en trevlig överraskning på en tisdag. Den där middagen som är planerad sedan veckor eller månader i förväg är ju också trevlig men inte på samma överraskande härliga sätt.

Vad har då detta med köpstopp och konsumtion att göra, jo jag tycker att mexikanernas inställning trots läge materiella standard visar att det inte är mer saker vi behöver för att bli lyckligare utan det är en mer öppen, inkluderande, spontan, givmild och avslappnad inställning. Vad har ni för reflektioner till detta har ni upplevt liknande skillnader i andra länder eller tycker ni att jag har fel? Hur som helst ser jag fram emot många kommentarer.

Gästinlägg: Varför har så få några besparingar?

Bild: Degilbo on flickr

Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar som regelbundet gästbloggar här på Köpstoppsblogen.

Vid tidigare tillfällen här på Köpstoppsbloggen har jag skrivit om vikten av besparingar och hur nästan alla svenskar kan spara sig till ett liv med större frihet och mindre stress och kanske samtidigt bidra till en lite bättre värld. Vad är det då som gör att det är så få som sparar? Genom att titta på hur samhället fungerar (både i Sverige och i andra länder) har jag kommit fram till ett antal faktorer som jag tror är några av de viktigaste anledningarna till det här beteendet. Dock vet jag att detta är långt ifrån en komplett lista.

Köpkultur, marknadsföring av varor, tjänster och lån – vi har en utpräglad köpkultur, det är med pengar som lycka köps, detta förstärks av företag som säljer varor och tjänster och i kanske ännu högre grad av de som lånar ut pengar.

Direkt belöning mot fördröjd belöning – vi människor är rent genetiskt ganska lika våra förfäder som levde för tiotusentals år sedan, de drevs av direkta belöningar, jag är hungrig vill ha mat, jag är trött vill sova. Vårt nuvarande samhälle är mer komplext socialt och därför behöver vi vara duktigare på att värdera fördröjda belöningar. Dock verkar vi vara dåliga på detta, se tillexempel hur många personer det är som köper elektronik på avbetalning för att ha ”det senaste”.

Politisk feghet – politiker vågar inte säga till folk att visst kan det politiska systemet och socialförsäkringar stå för det yttersta skyddsnätet men människor måste också själva ha en buffert för oförutsedda händelser. Politikerna är också rädda för att ett folk med större besparingar skulle bli mer självständigt och inte lika lätt att styra. När svensken i gemen inte måste gå till pappa staten med mössan i hand och be om en allmosa så snart som det minsta går snett här i livet så minskar politikernas makt.

Livsstilsinflation – varje gång vi får en liten löneförhöjning eller när vi lämnar skolan för att börja jobba börjar vi också konsumera mer, inte för att vi behöver mer men för att vi har råd, om detta sker omedvetet och utan att det tillför någon betydande glädje eller nytta är det frågan om livsstilsinflation. Exempel är den som går ut och äter varje dag, uppskattar det inte så mycket som den som går ut en gång i månaden men efter ett tag börjar man ändå se det som en nödvändighet, man har helt enkelt satt en ny miniminivå för sig själv.

Felaktig bedömning av ekonomisk risk – vi är dåliga på att bedöma ekonomisk risk, därför skuldsätter vi oss (i gemen) mer än vad som borde vara rimligt. Ett lån på flera gånger årslönen är väldigt mycket ur ett riskperspektiv, det gäller även lån med mycket liten egen insats t ex upp till 80-100% av bostadens värde. Men hur många svenskar är det inte som de senaste åren lånat både 3 och 5 gånger sin årslön eller ända upp till 95-100% av den nya bostadens värde? Företag anses ibland (inte minst i media) ta stora ekonomiska risker men mycket få företag har en risk policy som skulle godkänna en så stor skuldsättning i förhållande till eget kapital eller omsättning (årlig inkomst) som många svenska privatpersoner har.

Otydlig koppling mellan konsumtion och social/miljöpåverkan – vi är nog alla oroliga för hur det är ställt med miljön och hur de varor vi köper påverkar den sociala utvecklingen i världen. Kopplingen är dock svag, därför att där du handlar framgår det inte hur produktionen eller transporten har gått till. Inte syns det väl på den nya TV’n om den har tillverkats av arbetare som tjänar 3 kr i timmen, med icke förnyelsebara material och sedan fraktakts tvärs över världen? Nä det är nog rätt lätt att slå till utan att fundera på konsekvenserna.

Jag är övertygad om att dessa anledningar sammantaget är bidragande till att vi handlar som vi gör fast vi nog innerst inne vet att vårt beteende är destruktivt för oss själva, andra människor och miljön. Har någon annan funderat på detta och vad kan vi göra för att ändra på dessa destruktiva mönster?

En kommentar från Anki: Jag tror att det delvis har med vårt sociala skyddsnät att göra. Folk har den något felaktiga uppfattningen att de inte behöver lägga undan pengar, det kommer att lösa sig ändå om när de blir gamla, sjuka eller arbetslösa. Detsamma gäller amorteringar som också är en form av sparande, många tycker inte att det är någon idé eller en lönsam investering att amortera. Frågan är om de då har ett separat sparande?

Gästinlägg – Mexiko och Sverige olika men ändå så lika….

Bild tagen av Oskar

Här kommer ett gästinlägg från Oskar som gästbloggar regelbundet här på Köpstoppsblogen. I januari bloggade han om vikten av att ha mål och planer och nu har kommit iväg på sin och familjens resa till Mexico.

Nu var det rätt länge sen jag skrev något på köpstoppsbloggen men nu återkommer jag med en uppdatering från Mexiko.

Hur lever då anhängare av frivillig enkelhet i Mexiko, i ärlighetens namn lever vi på många sätt mycket lyxigare än vi gör i Sverige, vi har sparat och planerat länge för denna vistelse och det är mycket som vi vill göra. Till exempel åker vi på utflykter och semestrar samt använder oss av mycket mer service än hemma. Vi lever dock inte över våra tillgångar och vi funderar alltid på vad våra inköp har för påverkan på miljön och samhället där vi befinner oss. Vi har kommit fram till att det är ett bra sätt för oss att delta i samhället genom att köpa alla våra varor så nära där vi bor som möjligt. Vi handlar t ex på La Cremería (mejeriaffären), La Carnicería (slaktaren/köttaffären), La Frutería (Frukt och grönt affären), La Panadería (bagaren) och La Tortillería (Tortilla bagaren). Vi handlar också mycket på gatumarknaden som hålls i kvarteret en gång i veckan och vi klipper oss, lämnar in vår tvätt och strykning några kvarter bort. Vi äter också mycket ute (både på restaurang och på gatan) för här finns så otroligt mycket god Mexikansk mat.

Innan vi kom hit tänkte jag skriva något om kontrasterna mellan Mexico och Sverige i mitt första inlägg men jag tror att jag ska skriva något om likheterna istället därför att dessa på många sätt är mer överraskande och skrämmande.

En sak är att de lokala småbutikerna som jag nämnde ovan hela tiden förlorar kunder till stora köpcenter i många fall långt utanför stadens centrum dit man behöver bil för att ta sig och där mestadels amerikanska kedjor så som Wallmart, Costco och Sams Club etablerar sig och konkurrerar med lägre priser på många basvaror. Dock där den långsiktiga kostnaden för samhället riskerar att vara utarmade lokala centrum, många färre arbetstillfällen och fler arbetslösa. Det är inte helt olikt Sverige där denna utveckling har gått ännu längre.

För inte så många år sedan var det mycket ovanligt bland Mexikaner att ha lån men idag börjar samhället här mer och mer likna det Amerikanska och Europeiska på detta vis och det är allt från huslån till billån och avbetalningar på elektronik, möbler och till och med kläder, skor och väskor. Det är på ett sätt lätt att förstå att personer som har lite mindre pengar lånar för att köpa det som andra köper men samtidig är det ju mycket värre när personer med mindre pengar förköper sig (både i Mexiko och Sverige) . Den som har mindre pengar riskerar med stora lån snart ha svårt att betala boendet och maten. Medan den med mer pengar kanske bara behöver avstå från några restaurangbesök, kaffe på stán eller nya kläder under en period. Detta är inte helt olikt Sverige med mer och mer konsumtionslån det är dock möjligen ännu värre här eftersom folk i allmänhet har mindre pengar och därför mindre råd att låna.

Det har också blivit mer och mer vanligt att man har flera bilar per familj med negativ effekt på både ekonomi och miljö, och visst är det ibland svårt att ta sig fram här utan bil men det är också i många fall något jag tror många gör helt utan att tänka efter. Det skulle kanske för många vara både billigare och enklare och kombinera en bil per familj med promenader, cykel, lokaltrafik (buss/tunnelbana) samt en och annan taxiresa men det är inte många (i medelklassen) som gör det. Detta är inte heller helt olikt utvecklingen i Sverige. När jag växte upp (på 80-talet) var det mycket få av mina vänner och släktingar som hade mer än en bil per familj. Nu är det mer vanligt än ovanligt att medelklassfamiljer har två bilar på uppfarten.

Mexiko har fortfarande inte gått lika långt på dessa områden som USA, Europa och Sverige men man är på god väg, jag tycker bara att det är synd att de inte kan lära sig av våra misstag utan de verkar gå samma väg.

Skulle vara kul att höra era reflektioner kring varför det verkar som om vi inte kan lära oss av varandras misstag samt om någon har motsvarande jämförelser med andra länder? Återkommer snart med mer från Mexiko.

Gästinlägg: Bara Mat ...?

Saluhall i Spanien

Idag sägs var årets fattigaste dag, dagen innan januarilönen kommer. Ett klassiskt område att fokusera på när man vill dra ner på kostnaderna är mat. Klassiska spartips är att skippa halvfabrikat, äta upp sina rester och framför allt undvika att slänga mat. Idag gästbloggar Oskar om våra krav på maten.

Bara Mat ...- Näringsrik, god, billig, miljömässigt och socialt hållbar…
Det är inte lite krav vi ställer på maten nu för tiden men jag tror att det är möjligt att kombinera ovanstående om man bara tänker till och planerar. Jag tycker att vi i vår familj äter mycket bra och vi köper mycket svenskt/lokalt och i utvalda delar även ekologiskt/rättvisemärkt men ändå kan vi klara oss mycket mindre än antagna livsmedelskostnaden enligt konsumentverkets riktlinjer (Dessa antaganden anses tydligen av många vara för låga).

I mat inkluderar vi då i och för sig inte mat köpt på restaurang (i genomsnitt någon gång i veckan) eller fika (någon gång i veckan) samt öl/vin eftersom vi istället räknar detta som ’lyx och nöje’. Hur har vi gjort? Nedan är några av de saker jag tror är viktigt att tänka på vad gäller mat för att äta bra till en rimlig kostnad och utan att pruta på sina ideal:

• Vad är bra just nu? Tänk annorlunda. Vad finns på affären med bra kvalitet och bra pris just nu? Runt jul t ex går det åt mycket skinka, för att få så mycket skinka behöver många grisar slaktas, då är det ofta också bra pris på t ex revben, fläsk, bacon tc.
• Frukt och Grönt i säsong? Frukt och grönt finns nu mera i alla säsonger, men hur många är det inte som kommit hem med frukt som inte smakar någonting för att den är skördad på andra sidan jorden när den inte var mogen etc. Frukt/Grönt är vanligtvis bäst när den är billig dvs. när det är skördesäsong i Sverige och Europa.
• Passa på! Ofta går det på marknader eller via kontakter att köpa olika varor direkt från bonden/producenten det är då ofta relativt billigt i förhållande till kvalitén och samtidigt hamnar pengarna hos ”rätt” person och inte hos en mellanhand.
• Vad betalar du för? Många anser att de lägger mycket pengar på ”mat” men köper egentligen service i form av halvfabrikat och färdigrätter, inget fel med det men då är det service och bekvämlighet man köper och inte mat, detta är inte en bas för att tycka att maten är dyr.
• Bröd eller luft? Vi köper det mesta av vårt bröd från ett lokalt bageri, limporna kostar lite mer och är lite minde men man blir mätt på ett par skivor. Så värde för pengarna är inte störst limpa per krona utan verklig substans.
• Vad är jag inte beredd att pruta på? Vi köper bara svenskt kött och kyckling det är vi inte beredda att pruta på, samma gäller grönsaker när det finns. Vi köper så mycket så möjligt från lokala bönder, direkt om det går.
• Varför inte alltid lokalt? Skulle aldrig komma på tanken att köpa danskt kött för att den är billigare. Däremot köper vi t ex ost, korvar etc. från Frankrike, Tyskland, Ungern etc. distinktionen här är att vi köper detta därför att det håller hög kvalitet inte för att det har ett lågt pris. Vet inte om det är rätt men jag tycker att det är OK att köpa saker från andra länder när det inte finns en svensk motsvarighet, och när det inte handlar om pris endast utan en unik vara på samma sätt hoppas jag att folk från andra länder ska köpa t ex vår utmärkta svenska ost och andra varor i framtiden.
• Inte alltid samma sak i korgen? Handla inte samma sak varje gång om det finns något som ser bra ut i butiken köp hem och testa nått nytt oftast blir du positivt överraskad, man behöver inte veckan ut och vecka in köpa samma fläskfilé, lax eller vad det nu kan vara utan testa nått nytt. Det är alltid spännande att testa nått nytt.
• Kort datum en möjlighet till lyx och besparing? Vissa butiker säljer varor med begränsat förbrukningstid till reducerat pris, jag tycker att det är en jättebra sak framförallt för att det innebär att mindre mat kastas. Använder detta både för att spara pengar men kanske framförallt för att köpa lite extra lyx, t ex lagrade ostar, salami etc.
• Planera och var flexibel, släng ingen mat – planera i förväg vad du ska köpa och vad du behöver men var flexibel och anpassa planen om det inte blir som du har tänkt dig,t ex blir det mycket rester är det bäst att äta upp dessa innan man lagar mer mat, annarsär det risk att man får slänga mycketOlika butiker – Testa olika butiker för att hitta dem som passar dig bäst, hitta bravaror, var inte rädd för hyllan med mat från mellanöstern, det finns mycket gott så som oliver å annat som är mycket bra.

Vi är ganska ekonomiska men tycker även att konsekvenserna på miljö, hälsa och samhälle är viktiga, jag vet att vi skulle kunna leva på ännu mycket mindre om endast priset fick styra. En svensk barnfamilj (2 vuxna och 2 barn) kan utan problem leva på mindre än 2 000 kr i månaden till livsmedel. Detta motsvarar mindre än 10 % av en normal nettoinkomst för en familj. När många klagar på att maten är dyr tror jag att det snarare handlar om att man köper exotiska varor och en massa hel/halv fabrikat och då är det inte maten som är dyr utan lyxen och bekvämligheten. Om något är nog själva råvarorna för billiga för att lantbruk skall kunna drivas på ett rimligt sätt här hemma och i övriga världen. Är personligen beredd att betala mer för bra mat när det är en tydlig kvalitets skillnad, bättre för miljön och att de extra pengarna till största del tillfaller de som producerar maten.

Vad tänker ni om detta, matpriser, kostnader, miljöpåverkan, kvalitet etc.?

Gästinlägg: Vikten av att ha mål och planer…

Bild: Celestine Chua

Här kommer årets första gästinlägg från Oskar som gästbloggar regelbundet här på Köpstoppsblogen.

Så här i nyårstider är det många som har avgett nyårslöften som oftast blir mer drömmar än verklighet. Det har inte vi gjort dock har jag tillsammans med min fru utvärderat vår måluppfyllelse 2010 och satt upp nya mål för det nya året inom ett antal områden som familj, barn, hus, ekonomi etc.

Jag har skrivit tidigare att om vikten av att sätta upp mål för sig själv och att ha en plan för livet inklusive hur saker skall betalas. Jag har ett par favorit uttryck på engelska som passar bra i dessa sammanhang det första är ”a goal without a plan is just a dream”. Det andra är ”you can have anything you want but not everything you want”. Det handlar alltså kort sagt om att ha klart för sig vad man vill åstadkomma (mål) hur det ska gå till (plan) samt vad man är beredd att avstå ifrån för att nå dit (man kan inte få allt). Vill du till exempel åka på en lång resa, jobba mindre eller byta yrkesbana behöver du kanske avstå från något annat en period eller resten av livet.

Det finns flera fördelar med att ha klara mål, så som att det då går bättre att prioritera när han har klart för sig vad man vill uppnå. Om man bara ”avstår” är det ju negativt men om man avstår för att uppnå något mer eftersträvansvärt så är det lättare. Det är också enklare att känna igen en möjlighet när den kommer om målet redan är formulerat. Jag ska senare ta ett aktuellt exempel från mitt eget liv. I vår familj har vi gemensamt kommit fram till att vårt övergripande mål är att skapa så stora möjligheter som bara går för att vi ska kunna forma vår framtid, vi tror att detta bäst uppnås genom att ha rimliga inkomster, låga kostnader och att i förlängningen se till att bli helt skuldfria. Detta kan nog av många uppfattas som ett ganska diffust och tråkigt mål men jag ska försöka förklara hur jag tycker att det hänger ihop med att ta en unik möjlighet när den kommer. Det kan vare ett arbetstillfälle som uppenbarar sig som kommer ge lägre lön men mycket större tillfredställelse, det kan vara en resa, ett projekt, en investeringsmöjlighet det gäller bara att ha klart för sig vad man vill och när tillfälle uppenbara sig ha sett till att förbereda sig rätt för att möjliggöra att ta chansen. Låt mig ta ett exempel.

Min fru och jag har alltid haft en målsättning att någon gång i framtiden spendera en längre tid i Mexiko (dit vi har familjeanknytning). Under de senaste åren har detta formulerats mer tydligt och vi har förstått att vi skulle vilja spendera minst 6 månader där för att det ska kännas som mer än en semester samt att tiden skall användas bland annat till att jag ska lära mig spanska samt att barnen som ännu är små skall få chansen att anknyta till sina mexikanska släktingar. 2010 satte vi upp detta som ett mål på 10 års sikt eftersom det är svårt att veta när det skulle gå att genomföra men ganska kort efter att målet var uppsatt dök möjligheten upp och i början av februari bär det av och vi blir kvar i ca 8 månader. Tiden i Mexiko kommer vara en kombination av semester, föräldraledighet och jobb. Kostnaden för detta i förlorad inkomst och ökade kostnader är svår att överblicka helt men uppskattningsvis är det ett par hundra tusen kronor. Detta hade inte varit möjligt om vi inte hade haft vår långsiktiga målsättning att leva under våra tillgångar samt att bli skuldfria. Men nu eftersom vi har relativt låga räntebetalningar, låga levnadskostnader i övrigt och allmänt god ordning på ekonomin kan vi ta chansen när den kommer. När vi gjort detta kommer det att ta lite längre tid innan vi blir helt skuldfria men å andra sidan är den här resan ett tecken på vilket frihet vårt ekonomiska tänk redan har gett oss. Vi har löpande gjort små justeringar av vår konsumtion under ett antal år som nu gör det möjligt att utan ekonomiska bekymmer göra en drömresa tillsammans med hela familjen.

Hur ser ni på detta, har ni satt upp mål på 1, 5 och 10 års sikt? Vad är dessa, vad gör ni rent praktiskt för att uppnå dem?

Gästinlägg: Balans och att köpa frihet…

Bild: starryeyez024

Här kommer årets sista gästinlägg från Oskar (läs hans tidigare inlägg här)!

Så här till jul känns det extra aktuellt att fundera på vad vi egentligen spenderar våra pengar på och i vilken mån vi kan köpa balans, tid och frihet istället för fler saker?

Vad spenderar du dina pengar på? Antagligen mat, kläder, boende som de flesta andra och om du har råd kanske även bil, båt, resor och till jul lite extra kläder, elektronik, mat och en massa annat. Om det fanns någon som sålde “frihet” skulle du köpa då? Jag tror att de flesta vill vara så fria som möjligt att göra sina egna livsval men eftersom ingen säljer frihet är det svårt att se att detta är ett möjligt val för våra pengar. Vad menar jag då med att köpa frihet, jo handlar om något som jag tycker är roligt men många andra tycker är tråkigt nämligen att spara.

Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag anser att det är viktigt med ord som man använder inför sig själv och andra, det tror jag stämmer även i detta fall. När jag önskar mig en ny jacka men väljer att ha den gamla en säsong till säger jag till mig själv ”jag köper frihet för pengarna istället”. Det är roligare och mer påtagligt än att ”spara” även om det är samma sak. Men hur definierar man frihet? Min definition är att man skapar sig möjligt att välja sin väg genom livet. Viktigt för att kunna köpa frihet är alltså att ha klart för sig vad man har för mål. Som jag skrivit om tidigare tror jag att anledningen till att så många överkonsumerar och inte är nöjda är att man strävar mot andras mål. Om alla andra köper större hus ska nog jag göra det också, när alla köper (ny) bil är det kanske dags för mig att göra det samma och om grannen åker till Thailand så är det nog dit jag borde resa. Sanningen är ju dock att om du gör som alla andra kommer du hamna där alla andra hamnar vilket vanligen är i skuldsättning och ofrihet. Om du vill hamna någon annanstans måste du ta din egen väg.

Precis som med bantning, som vanligtvis inte fungerar om den nya dieten inte är en balanserad del i det dagliga livet, är det oftast omöjligt att ändra sin ekonomiska situation utan att hitta en balans som fungerar varje dag. För att det ska gå anser jag att det är viktigt att inte bara sparar eller bara slösar utan att hitta en balans där man har råd med det som är viktigt samtidigt som man avstår från annat för att nå ett långsiktigt mål. För mig har ”the balanced money formula” varit till stor hjälp för att sätta detta tankesätt i ett sammanhang.


Det handlar alltså om att hitta en balans mellan behov (Needs), önskningar (Wants) och sparande (Savings). Sparandet är konsumtion som man avstår från idag för att kunna använda till så väl behov som önskningar i framtiden och är till för att skapa möjligheter för ditt framtida jag att leva i större frihetjämfört med den som inte har några besparingar. Det handlar om att bejaka alla delar av livet, du behöver självklart pengar bara för att överleva (Needs) du vill även ha en del saker för att trivas (Wants) och du kommer vilja ha en trygg framtid med så mycket frihet att göra olika livsval som möjligt (Savings). Den procentuella fördelningen skall ses som en indikation och kan se mycket olika ut för olika människor och är beroende av vilken fas i livet man befinner sig it men balansen måste vara där för att man ska lyckas skapa sin egen nutid och framtid.

Hur hittar du ekonomisk balans i livet, har du kollat efter, hur ser din fördelning ut?

Gästinlägg: Om man inte väljer väg hamnar man ändå någonstans

Bild: tastygoldfish

En av de stora behållningarna med vårt köpstoppsår var att vi gjorde mer övervägda val. Vi diskuterade mycket sinsemellan och även med andra i vår omgivning om prioriteringar i livet, att vad som är viktigt för vissa inte behöver vara det för alla. Idag bloggar Oskar om hur vi väljer väg även genom att inte aktivt välja....

De flesta svenskar har alla förutsättningar för att leva ett liv med stor valfrihet genom att bygga upp en stark ekonomisk situation, men ändå hamnar många (ofta utan aktiva val) i ett slags lyxfällan-light. Min definition av lyxfällan-light, som är mitt egna begrepp, handlar om människor som spenderar mellan 95-100% av sin inkomst varje månad och ändå inte riktigt vet var pengarna tar vägen.

Många gånger handlar det om att man helt enkelt inte väljer väg utan bara gör som alla andra. Precis som Svensson, Olsson och Karlsson, ett boende på mellan 100-150kvm, två bilar, en utlandssemester per år, nya mobiltelefoner och abonnemang, kanske en båt, sommarstuga hyrd eller ägd etc. Det bara rullar på och i slutet av varje månad är visserligen alla räkningar betalda men det inget kvar på kontot. Du kanske tänker för dig själv men det där låter ju het Okey, och det skulle det väl kunna vara. Problemet är dock att väldigt många svenskar inte är särskilt nöjda, de är stressade över att behöva pussla med heltidsjobb, dagis/skola, fritidsaktiviteter, träffa vänner och familj etc. Många är också stressade för att de är osäkra på hur deras framtid ser ut, hur tryggt är jobbet? Vad vill jag egentligen syssla med? Vad händer med pensionen? Hur går det med barnen?

För att ta ett exempel på detta är det många barnfamiljer som via dessa icke val hamnar i en situation där de inte vill vara. De flesta föräldrar idag vill leva jämställt, dock är vårt samhälle sådant att mannen ofta tjänar mer pengar. När man bestämmer sig för att skaffa barn följer ett antal automatiska val baserat på tanken att barnen ska ha ’det bästa’ det börjar med att man köper helt nya grejer allt från barnvagn till kläder, säng mm, sen måste man ju ha en ny större bil kanske till och med två bilar, sen ska man flytta till ett större boende etc. Helt plötsligt har man hamnat i en situation där varje krona räknas för att få månadens inkomster och utgifter att få ihop med ett dyrt boende, bilar, kläder mm. Sen märker man att det blir svårt att få tiden att gå ihop och då blir det ofta precis som på 70-talet mamma som börjar jobba deltid för att hinna med barnen för att om pappa är hemma kostar det familjen några extra hundra eller tusenlappar i minskad inkomst vilket man inte har råd med nu när man har så höga kostnader. Dessa icke val kan alltså göra att familjer trots goda intentioner hamnar på en plats i livet där de inte alls ville vara.

Motsatsen till detta är att sätta sig ned tillsammans med sin partner och fundera på hur vi vill ha det alltså med andra ord medvetet staka ut en väg. Hur och var ska vi bo? Hur ska vi jobba och vila? Vad är egentligen viktigt för oss och barnen? Hur ska vi semestra? Hur ska vi transportera oss? Var och hur ska vi äta? Vad vill vi göra på fritiden? Hur vill vi att framtiden ska se ut? Alla dessa och många fler beslut som vi kan ta aktivt påverkar vår ekonomi och därmed valfriheten i livet. Om vi väljer att bo i ett större hus påverkar det möjligheten att jobba mindre och tvärt om.
En extra bil kan innebära att vi inte kan välja semester och att ofta ha en ny mobiltelefon med tillhörande abonnemang kan innebära att du behöver jobba längre innan du går i pension.

Det är tydligt att alla livsval hänger ihop och besluten inte kan tas isolerade från varandra. Tydligt är även att det inte finns några rätt eller fel bara att man har mycket att vinna på att välja aktivt och att dessa val är allt för viktiga för att ta utan eftertanke.

Hur väljer ni, vad har ni prioriterat i era liv och vad satsar ni på och vad avstår ni ifrån?

Gästinlägg: Om något verkar för bra för att vara sant...

Bild: wsilver

Det här gästinlägget från Oskar är inspirerad av en mailkonversation som vi hade förra veckan. Jag hade lyssnat på ett inslag på nyheterna om någon stackare (?) som hade investerar pengar i saker som valutaspekulation etc och sen förlorat alla pengarna. Uppenbarligen är det många svenskar som investerar stora summor i sådant som är för bra för att vara sant och jag tyckte att det vore ett bra ämne för ett gästinlägg. Oskar var inte sen att skriva ihop något!

Investeringar, spekulation och bedrägeri - Om något verkar för bra för att vara sant är det antagligen det…

Med jämna mellanrum rapporterar media om personer som förlorat stora pengar på olika typer av mer eller mindre skumma ”investeringar”. Det kan röra sig om icke auktoriserade aktiemäklare som hör av sig och säljer värdelösa aktier, råvaru- eller valutakontrakt med löften om hög avkastning. Det är också många som helt på eget initiativ ”spekulerar” och förlorar stora summor i olika värdepapper ofta i råvaror, valutor, derivat, optioner eller udda börsbolag.
Dessa värdepapper är ofta svårgenomträngliga vilket gör dem svåra att värdera det kan även röra sig om rena förhoppningsbolag inom branscher så som IT eller läkemedel etc. Om du inte är mycket väl införstådd med vad du investerar i och dessutom har flera olika investeringar i olika värdepapper är detta är i bästa fall ett alternativ till att spela på Lotto och i sämsta fall rena bedrägerier, ej att sammanblanda med sparande och investeringar.

När jag hör om personer som förlorat stora delar av sina besparingar på denna typ av ”investeringar” är min första spontana reaktion ”IDIOTER” men på senare tid har jag börjat fundera på vad det är som driver detta beteende och jag tror att det är ett antal saker:

• Det är många som är för dåliga på att spara och hoppas därför på att hitta det där stora ”fyndet” som med minimal insats ska skapa stor rikedom.
• Det är vanligt att höra andra skryta om sina lyckade investeringar i en viss aktie råvara eller annat värdepapper, de pratar ofta tyst om förluster.
• Det är en långsam process att spara och investera, man sparar och gnetar, får i bästa fall en avkastning några procent över inflationen och det tar åratal innan man har ett betydande sparkapital. Vi är helt enkelt inte vana att behöva vänta och vi försöker hitta genvägar.
• Vi tar historien som inteckning för vad som skall hända i framtiden, vi tror att det som har gått bäst historiskt också kommer att gå bäst framöver. Om det var så enkelt skulle vi väl alla vara rika vid det här laget.

Hur tråkigt det än kan låta finns det inga genvägar till ekonomisk frihet, visst finns det de som blir rika på lotteri/spekulation men det är så långt många fler som förlorar pengar så oddsen är dåliga, det säkraste sättet att bli ekonomiskt oberoende hur tråkigt det än kan verka är alltid att:

• Lev med god marginal i ekonomin, prioritera det som verkligen räknas för dig och din familj och bry dig inte om vad andra gör.
• Spara och amortera på skulder, du får aldrig så bra (säker) avkastning någon annanstans som vad du betalar i ränta på dina krediter och lån.
• Diversifiera dina investeringar i fonder med låga avgifter alternativt flera enskilda aktier i olika branscher, investera endast i sådant som du förstår och i stabila bolag med långsiktiga ägare. (se även tidigare inlägg om investeringar)
• Om du är intresserad av att spekulera inse att det är ett spel och gör det i så fall med en liten del av ditt sparade kapital. Det finns förstås en liten chans att det lyckas men en större risk att det misslyckas men i så fall har du ju resten av besparingarna kvar.
• Dessutom ska du aldrig köpa när någon ringer upp dig och erbjuder en investering speciellt inte om den verkar för bra för att vara sann. (Hade den varit så bra hade de inte behövt ringa och jaga kunder).

Vad är din syn på sparande och investeringar? Har du någon gång spekulerat? Gick det bra eller dåligt? Har du råkat ut för något bedrägeri eller försök till bedrägeri? Berätta!

Gästinlägg: Var noga med vilka ord du använder de driver ditt beteende

Bild: Thomas Hawk

Här kommer ett nytt inlägg från Oskar som regelbundet gästbloggar om ekonomi ur olika perspektiv! Vill du läsa tidigare gästinlägg från Oskar så klicka här.

Det är många som tycker att pengarna precis räcker till det nödvändigaste och att det aldrig blir något över. I många fall kan man som utomstående se att samma personer spenderar mycket pengar på saker som inte alls är nödvändiga. Jag tror att detta till stor del beror på de ord vi använder, det är förstås inte hela sanningen, det finns ju de som verkligt har det ekonomiskt svårt, men för personer med rimliga inkomster och övriga förutsättning har orden stor betydelse för varför det aldrig blir något över, och hur de (ekonomiska) besluten tas. Låt mig ta ett antal exempel på vad jag menar:

”Jag vill ha en ny jacka” eller ”Jag behöver en ny jacka”, det senare är antagligen inte sant men är sannolikt det du kommer att säga när det är dags, varför då? Jo när vi vill sälja in iden hos oss själv och andra är det smidigast att framställa detta som ett behov, ett behov kan inte ifrågasättas däremot en önskan ’vill ha’. Behovet i det här fallet är varma kläder, det kan fyllas av en ny jacka men även av en gammal det kan dessutom fyllas av många olika jackor inte bara den som du ”vill ha”. Inte med det sagt att man alltid ska gå runt i samma gamla kläder men det är viktigt att man använder rätt ord inför sig själv och andra så att man inte tär på naturens och ekonomisk resurser i onödan. När du säger och tänker som det är ’jag vill ha’ den här jackan så följer också en beslutsprocess där du väger denna önskan mot andra önskningar och värderingar.

”Jag tänker köpa en ny bil” eller ”Jag har tänkt investera in en ny bil”. Investera är också ett sådant där ord som används flitigt för att få ett köpa att verka bättre än det är. En investering ska vanligtvis vara något som genererar pengar, t ex ett hyreshus, skog, aktier osv. Det mesta vi köper är inte investeringar inte ens våra dyraste inköp, huset kostar i de flesta fall mer än det ger tillbaka (även när huspriserna ökar kraftigt) du ska betala ränta, försäkring, uppvärmning, underhåll etc. En ny bil? Investering? Skulle antagligen inte istället är det ju världens sämsta köp, bilen minskar i värde snabbt, är ofta dyr i drift etc. Återigen vill jag inte säga med detta att man aldrig ska köpa en ny bil eller aldrig köpa hus, men man ska vara ärlig mot sig själv och andra och inte använda ordet investering i dessa sammanhang. Huset och bilen är kostnadsdrivare inte investeringar och ett eventuellt beslut ska tas på de premisserna.

”Jag betalade xx kronor för den här tröjan” eller ”jag sparade xx kr på den här tröjan”.
Spara är ytterligare ett ord som är positivt värdeladdat men som vi är dåliga på i praktiken. Båda ovanstående kan förstås vara korrekta men det bygger på att du har planerat att köpa en tröja för ett visst pris du kommer till butiken och ser att den är nedsatt till ett lägre pris och när du har köpt den sätter du in mellanskillnaden på ditt sparkonto. Men är det så det fungerar? Jag dristar mig till att säga oftast inte istället kanske det blir så att eftersom det är rea så köper man två tröjor och ett par byxor och spenderar mer än det belopp som du från början hade tänkt köpa en tröja för. Visst du har fått fler kläder men du har inte ”sparat”.

De flesta är nog mer eller mindre omedvetna om detta men en sak kan vi vara säkra på marknadsförare och säljare vet hur det här fungerar. Titta på annonser, ”köp 3 betala för 2”, ”investera i ett nytt kök”, ”köp ny bil spara 20 000 kr”, köp 5 CD spara 100 kr”.

Å då kan man undra hur det kan komma sig att det inte finns några pengar kvar när jag bara köpt det jag ”behöver” och dessutom ”sparat” och ”investerat” så mycket.

Vad tänker ni om dessa ord, vilka använder ni och hur?

Gästinlägg: Etisk konsumtion, hur väljer du och varför?

Bild: Magic Krtek

Dagens inlägg är skrivet av Oskar som regelbundet gästbloggar om allt från investeringar till renoveringshets.

När jag gästbloggade i våras kring investeringar fick jag två kommentarer. En av dessa kommentarer gällde etisk konsumtion och vad det innebär för olika personer, samt hur konsumtion på samma sätt som investeringar kan bidra till positiva/negativa förändringar isamhället. I min familj gör vi tappra försök att handla etiskt men vi har långt kvar på denna resa.Nedan har jag försökt få ihop en kort sammanfattning av de kriterier som vi använder när vi tarbeslut om konsumtion.

• Behov – har vi behov av varan (dvs. verkligt behov typ kläder på kroppen eller mat fördagen) då kan vi ju inte avstå.

• Intresse/Nytta - I andra hand vad har vi för intresse, om vi har mycket stort intresseinom ett område och varan/tjänsten kommer ge mig ett stort mervärde i form av njutning/hälsa etc. Enligt mitt sätt att se det är det alltid ett mycket större etiskt problem att köpanågot av slentrian än om det är något man verkligen uppskattar. Är ditt största intressehär i livet film, köp då en fin hemma bio men inte för att grannen har en. Alla varor/tjänster som köps har någon form av negativ påverkan på miljö och den egna ekonominom dessa då inte levererar någon större mervärde för köparen kan man ju undra om denegativa aspekterna verkligen är befogade

• Geografi/Närhet – Går varan att köpa på ett ställe där den bidrar till det lokalanäringslivet, helst lokalproducerat men i andra hand producerat på annat håll men köptvia en lokal handlare.

• Miljö – Var kommer varan/tjänsten ha för miljömässiga påverkan, hur har denproducerats och fraktats? Vad kommer den att ge upphov till under sin livstid? Omdet är en vara som skall leva under många år (t ex. elektriska prylar) kanske påverkanunder livstiden är större än de som uppkommer genom tillverkningen? Ekologiskt ochmiljömärkt är ju en väg samt att alltid utvärdera begagnat som ett alternativ när en varaska köpas in etc.

• Socialt ansvar – hur och var har varan tillverkats, vem har drabbats alternativt hjälptsav att den produceras? Bidrar den till ett bättre liv för dem som står för produktionen ellerhar någon utnyttjats under varans förädling?

• Ekonomi – Vad kostar varan/tjänsten, har jag råd med denna? Min fasta övertygelse äratt den som handlar saker som man egentligen inte har råd med i förlängningen kommeratt ta etiskt dåliga beslut då pressen på ekonomin blir för stor. Dessutom bidrar man tillöverkonsumtionen i samhället när man köper saker man egentligen inte har råd med ochdriver fram samma beteende hos andra.

Vi lever idag inte alltid upp till alla dessa kriterier men gör våra försök. Hur gör ni? Vad använder ni för kriterier? Är det någon viktig aspekt som saknas ovan? Tycker ni att jag är helt fel ute?