tisdag 30 juni 2015

De ekonomiska målen för 2015 - uppföljning i halvlek

Untitled

Pengar är inte allt men jag gillar att ha ekonomiska mål...

Liksom förra året känns det bra att göra en uppföljning i halvlek för att att kolla av hur jag ligger i förhållande till mina ekonomiska mål för 2015.

Kortsiktiga mål 2015


  1. Finansiera sportlov 2015 (sparade 2000 kr i månaden sedan sommaren 2014)
  2. Fortsätta spara löpande till Afrikaresan - slutbetalning i början juni
  3. Parisresa
  4. Småspara till sensommaren NYC resa med mamma (men har det mesta sparat sedan tidigare på låst konto )
  5. Göra extra amorteringar på mitt bolån så att jag kan komma ner ytterligare 3% i belåningsgrad. Avsätter samma summa som tidigare men ökar den inte som jag egentligen hade planerat att göra.  
  6. Amortera av 6% på mitt studielån
Vad gäller sportlovsresan så fick jag under hösten använda större delen av mina ihopsparade pengar till handpenningen på Afrikaresan men tack vare flitigt extrajobbande (och snålande) kunde jag fylla på det kontot igen. Eftersom vi har förmånen att kunna bo gratis i släktings stuga blev det väldigt mycket billigare än om vi hade behövt hyra stuga. I år var vi dessutom 4 vuxna som delade på  kostnaderna för mat, hyrbil och bensin etc.
Även Parisresan jag fick i julklapp (betald resa och boende för mig och barnen) blev av. Tack vare strikt budget och ett satans snålande från januari till maj så kom vi ivägäven på den resan. Här kan du läsa mina budgettips från Parisbesöket.

Extraamorteringarna av bolånet löper på. Målet är 3% per år och hittills har jag nått 1,3%. Räntorna är ju fortfarande låga så jag tycker att jag får bra utväxling på mina extraamorteringar. Jag känner att mitt mål funkar - mer mäktar jag inte med just nu i förhållande till mina andra ekonomiska mål [läs resor]. Kanske får jag några hundralappar över under hösten så att jag kan nå 3%.

Hitills har jag amorterat av 3,38 % av studielånat så jag ligger helt i fas med mitt årsmål. Jag amorterar bara lite extra i dagsläget (jag rundar av några tior uppåt varje månad) men trots att det bara rör sig om några extra hundralappar per år så förkortar det tiden som jag kommer att ha lånet med flera år. Dessutom sparar jag pengar på att inte behöva betala så mycket ränta.


"Mellanmål" 1,5-5 år

  1. 40-års resan Transsibiriska/transmongoliska järnvägen 2016
  2. Betala av CSN innan 2020
Mitt sparande för nästa års resa (500 kr i fondsparande per månad) löper på som vanligt. Efter min Afrikaresa kommer jag att växla över en del av sparandet till 40-årsresan. En del kommer dock att gå till att öka min vardagsbudget efter det senaste årets snålande. Jag har en lista på saker som gått sönder och behöver ersättas, saker som behöver fixas här hemma och jag är mer än redo att öka matbudgeten lite igen.
Som det är nu planerar jag inga större resor efter Kinaresan även om barnen och jag drömmer om lära oss surfa någonstans där det är varmt... Sen vill jag gärna åka tillbaka till Rom och Paris också.

Jag har ju som mål att bli av med mitt CSN i lagom takt men helst till 2020 även om målet har nedprioriterats lite i förhållande till resorna. Planen för i år är som sagt att betala av minst 6% och om jag ökar extraamorteringen med någon hundralpp eller två per år bör jag nå det tills 2020. 


Mål på längre sikt
Jag har egentligen bara ett större ekonomiskt mål på längre sikt och det är att betala av mitt bolån om ca 5-7 år (är nere i 27% belåning). Just nu amorterar jag lite extra varje månad ISTÄLLET för att spara ihop en räntebuffert. Eftersom jag är ensamstående så måste jag vara beredd på räntehöjningar men jag satsar på att kontinuerligt säkra mig genom att amortera ner lånet löpande.

fredag 26 juni 2015

Med två barn, en mormor och begränsad budget i Kiruna

Parkering för sparkar

Kiruna stadshus med sparkparkering

Här kommer ett inlägg i serien "på resande fot" (se även samlingssidan med alla reserelaterade inlägg) 2011 tillbringade barnen, min mor och jag fyra fantastiska dagar i Kiruna med omnejd. Det korta men intensiva besöket i midnattssolens land gav mersmak och tanken var att vi skulle åka tillbaka snarast men annat kom i vägen och än så länge har vi inte återvänt.

Resa
Barnen och jag tog nattåget från Göteborg vilket fungerade toppen. Eftersom vi var tre fick vi en kupé för oss själva. Resan fick jag ganska billigt genom att lösa in tillgodohavanden från tidigare tågförseningar...Alla i familjen gillar att åka tåg och vi har en väl fungerande nattågsrutin med kvällsmat (medhavd eller i restaurangvagnen), några omgångar Uno och sedan läggdags. På hemvägen blev vi återigen försenade men fördelen med sovkupé är ju att det egentligen inte spelar någon roll om tåget står stilla eller rör sig - det går ju att gå och lägga sig ändå trots att man på tre timmar inte har lämnat stationen. Min mor valde dock att flyga då hon hade en innestående resa att ta ut sedan askmolnet.
Väl i Kiruna var det gångavstånd till det mesta men eftersom vi skulle göra lite utflykter hyrde vi bil. Det var heller inte speciellt dyrt och eftersom det mest blev landsvägskörning så gick det inte åt så mycket bensin heller.


Boende
Vi bodde på hotell med möjlighet till självhushåll. På så sätt kunde vi göra matsäck och även laga middag "hemma" - något som är både enklare och mer ekonomiskt när man reser med barn. Boendet fungerade bra men barnen hade svårt att sova eftersom det var så ljust på kvällarna... Köket fungerade också som "vardagsrum för mig och min mor när barnen hade somnat.
Det finns en hel del hotell loch vandrarhem i Kiruna, samt camps för de som vill ägna sig åt fiske och friluftsliv.


Se och göra

I Kiruna kollade vi in vackra Kiruna kyrka (utsedd till Sveriges vackraste byggnad 2001) där vi för övrigt träffade på resans enda mygga.Vi var även inne och tittade på stadshuset som är en av de byggnader som måste rivas på grund av gruvan. Sen hängde vi lite på på biblioteket och gick upp för midnattssolstigen för att titta på Kebnekajse. Vi fikade på Hjalmar Lundbohmsgården, den förste LKAB-disponentens hus som är ett av Kirunas äldsta hus. Det sägs att Hjalmar Lundbohm spökar i huset men till barnen besvikelse märkte vi inget speciellt.
Vi besökte LKAB:s Visitor Centre, där man får åka buss ner i världens största underjordiska järnmalmsgruva. Det kändes lite skrämmande att åka ner i gruvan men väl där nere var det inga problem, allting är ju så stort. Min mor var skeptisk till att åka ner i gruvan men fick erkänna att besöket var både intressant och lärorikt.

En dag körde vi till Abisko. Tyvärr hade vi lite otur med vädret, det var regn och dimma så utsikten från Panorama café uppe på fjället Nuolja, 900 möh, var inte så mycket att hänga i granen. Vi tog stolsliften upp men gick ner. Det var en lagom strapats för barnen. Vi tog även en titt på STF Abisko Turiststation och Abisko naturrum. Inte heller i Abisko var det speciellt mycket turister.


Mössa, fleece och gore-tex i kombination med shorts = svensk sommar i Lappland!


En annan dag körde vi till Jukkasjärvi. Vi åt medhavd lunch nere vid älven och kollade in var Ishotellet ligger på vintern. Vi var även inne i Jukkasjärvi kyrka och tittade på den berömda altartavlan, en triptyk, skapad av Bror Hjorth (medan barnen lekte utanför). Barnen gillade däremot besöket på Sámi Siida som ligger på den gamla samiska marknadsplatsen som är ursprung till byn Jukkasjärvi. Där kan man ta del av utställningar och information om samisk kultur och levnadssätt, träna på att kasta lasso och mata renar med björkris. Det var också en intressant motvikt till all "gruv PR" som man översköljs med (LKAB ju trots allt stadens överlägset största arbetsgivare). För gruvnäringen har ju fått stora konsekvenser inte bara för de boende i Kiruna och Malmberget med hus som måste flyttas men också naturligtivs för de samer som lever av rennäring.





Någonstans på Esrange

Vi hade också bokat en tur på Esrange som var väldigt intressant. Storebror hade länge en period när han var extremt rymdintresserad och även om barnen var bland de yngsta i gruppen så fungerade besöket bra. Jag har försökt att hitta info om den turen men det verkar inte som om det går att besöka Esrange längre. Bonus på den utflykten var renarna om stod vid vägkanren och glodde på oss!

Mat
Vi åt inget speciellt under semestern utan handlade och lagade vår vanliga mat. En kväll lyxade vi och åt middag på Scandic Ferrum - vacker utsikt över fjällvärlden men ganska trist standard Scandic mat tyvärr. Jag hade hoppats på mera lokala specialiteter. En annan dag köpte vi hamburgare från Empes (vegoalternartiv finns!).

Sammanfattningsvis var besöket i Kiruna väldigt lyckat och som jag nämnde ovan fick jag mersmak. Jag skulle vilja komma tillbaka på vintern och  det verkar som om majoriteten av turisterna besöker Kiruna just om vintern. Det är hundspann, norrsken och ishotellet som lockar. De enda turisterna vi stötte på var några män på vårt hotell som skulle vidare ut i vildmarken med helikopter och fiska några dagar samt några amerikaner i Jukkasjärvi.

onsdag 24 juni 2015

Bokonsdag: Green kitchen stories




Ibland hittar jag böcker på biblioteket som jag bara inte vill lämna tillbaka. The Secret gardener var en sådan bok, kokboken Green kitchen stories är en annan. Jag vill bara behålla den, bläddra igenom och titta på de vackra bilderna och framför allt provlaga alla goda recept!

Det har ju skrivits spaltmetrar om den hyllade vegetariska matbloggen ”Green kitchen stories” som "blivit med" både bok och app. Upphovsparet bakom succéen är det svensk-danska paret David och Luise som möttes i Rom, förälskade sig i varandra och tog sig an utmaningen att synka ihop sina vitt skilda matvanor. David beskriver sig som ohälsosam vegetarian med en förkärlek för kolhydrater medan Luise visserligen åt kött ibland men däremot var väldigt nogrann i övrigt vad hon stoppade i sig. Att kompromissa om vad de skulle äta var inte helt lätt och de bestämde sig för att dokumentera sina ansträngningar genom en blogg. För att slippa kompromissa om språket valde de att blogga på engelska.


Om boken
Boken innehåller ett hundratal recept och är uppdelad i kapitel som "På morgonen", "Lättare rätter", "Mat på väg", "Familjemiddagar" m m. De glutenfria recepten är markerade med GF medan V innebär att rätten är vegansk. Boken inleds men en bra genomgång av olika typer av livsmedel som kan fungera som inspiration för vad man kan ha hemma i sitt eget skafferi. Förteckningen innehåller även sidhänvisningar till olika recept med de olika matvarorna. Bland annat kan man läsa att gula och gröna torkade ärtor är sötare och krämigare än linser. I boken finns ett intressant recept på en gryta med rabarber, äpple och pumpa som innehåller just torkade gula ärtor.

Jag gillar de personliga ankedoterna som återkommer, allt ifrån hur Luises förkärlek till röror stökar till det i kylsåpet till barndomsminnen som väcks till liv vid bullbak.

En kokbok för de redan frälsta?
Är kokosolja en klassfråga?
– Absolut, och det är något jag [David] och Luise pratar mycket om. Vi lagar mat för dem som redan är hälsofrälsta, som bryr sig om djuren och miljön för att de har råd. Men att betala 195 kronor för en burk kokosolja är ju egentligen helt sjukt. Vi är väldigt sugna på att göra en kokbok som är ännu mer tillgänglig

I en intervju inför vegetariska världsdagen hittade jag citatet ovan och jag tycker att det är lite skönt att de ändå har ett visst perspektiv på hur de ser på mat i förhållande till hur andra lever - som kanske inte kan lägga nästan 200 kr på kokosolja. Jag kan själv överväga att ibland handla en lockande men kanske inte helt nödvändig superfood/häslo/ekorekoprodukt (tänk Renée Voltaire) men oftast ställer jag tillbaka den. Men jag köper inte en billigare icke-ekologisk ersättningsprodukt utan jag avstår ellre helt också hållet vilket gör att jag ibland utan alltför dåligt samvete kan köpa säg svindyr koksolja.

I samma intervju kommenterar även David det faktum är deras familj har blivit ett slags varumärke "den lyckliga gröna familjen" vilket bland annat påverkar balansen mellan arbete och fritid.

Jobbet är den lätta biten, att finna en balans med privatlivet är betydligt svårare. Nu försöker vi att inte prata om jobb efter att vi har hämtat Elsa på förskolan, men jag är kass på det. Går vi till en restaurang eller bara sitter hemma med datorn så börjar jag automatiskt att tänka på jobbet. Jag tror att vi kommer behöva stänga av våra telefoner och datorer på kvällarna -framöver.
– Vi har blivit ett familjekoncept, den gröna, lyckliga familjen, och det är fint att vi kan inspirera men samtidigt drar vi in barnen i något som de inte har valt. Vi ska nog försöka göra mer jobb var och en för sig, så att allt inte handlar om oss som familj.



Om författarna
David jobbar dagtid som AD. Luise studerar till näringsterapeut. Numera har familjen även utökats med dottern Elsa och sonen Isac.Tidigare i år kom Green kitchen travels som jag också ser fram emot att läsa (och recensera).

MerDen som inte vill köpa boken hittar mängder av recept på bloggen (indexerade men dock på engelska). Ett plus är att måtten anges både i cup och i gram.
Tasteline bjuder på tre recept ur boken, min favorit är Persiko- och portobelloburgare
En vegetarisk veckomeny från Green Kitchen Stories

tisdag 23 juni 2015

Hemester: Västerhavsrundan






Det är lätt att bli hemmablind

Idag bjuder jag på ett Hemestertips! På biblioteket hittade jag broschyren Västerhavsrundan som berättar om utflyktsmål längs Hisingens kust mot Västerhavet.  Här kan man få tips på utflyktsmål vare sig man vill bada, promenera, leka, fiska eller grilla... Nytt för i år är promenadvägen runt Torsviken. Jag gillar även att man tipsar om Arendal och ytterhamnarna. Göteborgs hamn är Skandinaviens största och ca 11 000 fartyg anlöper hamnen varje år. Bland det tiotal vindkraftverken här finns Sveriges största – och det heter naturligtvis Big Glenn :-)

Ska du besöka Göteborg i sommar och har tid över så gör ett besök på Hisingen!

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin