Förenkla förenkla

Just nu är jag inne i en fas där jag äter yogurt och musli till frukost nästan varje dag - men jag lämnar utrymme för att äta annat också om jag känner för det...

Jag har tidigare bloggat om att ha samma typ av kläder varje dag och idag handlar det om att applicera samma tänkande inom andra områden av sitt liv.
I en artikel med den lockande rubriken "10 Painless Ways to Free Up Major Chunks of Time " av Jeff Haden på LinkedIn hittade jag en hänvisning till en annan artikel, 20 Unusual Things 20 Successful People Do Every Day, där en Leo Widrich beskrev hur han både har samma typ av kläder till jobbet men också äter samma typ av mat 6 av 7 dagar.

Every day I wear the same outfit and eat the same dinner. As an entrepreneur there are hundreds of micro-decisions I need to make, and decision fatigue can be a huge problem, so I try to eliminate any decisions I don't have to make.
For example, I only own 5 white t-shirts. In the morning I never need to think about what I'll be wearing: it's going to be a white t-shirt. I also only own 2 pairs of pants.
I do the same thing with meals. I have the exact same dinner 6 times a week (1 sweet potato, 1 chicken breast, 1 red bell pepper, 1 zucchini, pan-fried with tomato sauce) for the exact same reason. Staying focused on eating healthy can take a lot of willpower, and I'd rather spend that willpower on different decisions--so I created a healthy meal I can eat every day. The fewer decisions you have to make, the better decisions you can make.
-- Leo Widrich, co-founder of Buffer

Jag använder ju mig själv av en liknande princip eftersom jag veckoplanerar genom att ha samma typ av mat varje veckodag - bönor på måndagar, soppa på tisdagar osv... så jag ska inte kasta sten i glashus men jag kan samtidigt inte låta bli att fundera på om det inte ändå kan vara en typ av varningstecken när man inte orkar med att ta vardagliga beslut? Och vad händer om någon kommer på besök och föreslår nåt annat - blir det kortslutning då eller är det ok att avvika från planen? Det kanske är som med ett köpstopp eller en snålmånad  - det funkar under en begränsad period men blir lite trist i längden.

Vad tycker du - smart eller galet?

Same same but different - skulle du kunna ha samma kläder varje dag?

Dagens outfit: Byxdress i original från 60-talet, en av två outfits från förra veckans firmafest med 60-talstema. 

Kläder och mode är något som jag bloggat flitigt om genom åren. Detta trots att jag egentligen inte är intresserad av att följa trender eller köper så mycket nytt.
Den senaste tiden har man kunnat läsa om svenska Matilda Kahl som bor och arbetar i NYC. För tre år sedan bestämde hon sig för att bära samma typ av kläder till jobbet varje dag. Hon tröttnade helt enkelt på den ständiga garderobsångesten och ville istället kunna kan rikta all sin energi på den kreativa processen i hennes jobb.

Hennes beslut att bära "uniform" har väckt en hel del uppståndelse trots att personer som Steve Jobs och Mark Zuckerberg och Obama har använt sig av samma knep. Kan det ha att göra med att hon förväntas intressera sig för mode och trender för att hon är tjej? Eller är det för att hon bor i USA där man förväntas äga ungerfär 20 olika matchande outfits om man arbetar på kontor (och naturligtvis en walk in closet). En annan intressant amerikansk paradox är för övrigt att man lyfter fram det franska modeidealet, en sorts french chic, där man ska äga få men klassiska plagg av bra kvalité och där man gärna bär samma plagg om och om igen...

I Sverige har för övrigt SVT:s modeexpert Dennis Dahlqvist i flera år haft en likadan jeansskjorta på sig. Enligt honom är det dessutom ett antikonsumistiskt statement, han tycker att det är onödigt att köpa fler. Och pröva att bildgoogla Ernst Kirchsteiger, en man med många järn i elden men ungefär samma look för det mesta. Ibland tar han på sig en stickad tröja (framför allt när det vankas julspecial) men annars är det jeans och skjorta (randig, rutig eller enfärgad som gäller). Han har hittat en look som funkar.

Eftersom jag av många anledningar inte köper så mycket nytt har jag ofta samma eller i vart fall samma typ av kläder. Frågan är om någon egentligen lägger märke till det? När jag själv lägger märke till mina arbetskamraters kläder är det framförallt om någon har haft en snygg klänning på sig eller liknande (jag gillar personligen klänningar...). Däremot lägger jag inte märke till om någon har samma byxor två eller tre gånger på samma vecka.

Vårda det du har!
Om man väljer en mer minimalistisk garderob är det är viktigt att vårda de kläder man har. Jag har flera gånger bloggat om en anna Mathilda nämligen Mathilda Tham, professor på Beckmans. Hennes bästa tips är:  Tvätta mindre ofta (och i 30 grader). Häng upp, vädra och ta bort fläckar med gamla husmorsknep istället.

Skulle du kunna ha samma typ av kläder på dig till jobbet varje dag? Eller har du det redan nu - hur funkar det?

Enklare framtid

Igår tog jag tåget till Stockholm för att gå på Caminos hållbarhetsdag som hade tema "Enklare framtid".
Först ut var Caminos Ingemar Tigerberg som inledde med att redogöra för Fem tecken på vårt ökade behov av förenkling:
1. Rensning är den nya shoppingenRensning har blivit en drog och faktum är att kickarna man får av att rensa håller i sig längre än kicken man får av att shoppa. Anonymiteten i den rådande konsumtionen har gjort att loppisar blivit så populära. De fyller helt enkelt en social funktion. De har blivit de nya ”torgen” där vi kan mötas. Försäljningen på Blocket motsvarar hela 11 % av Sveriges BNP (!) En anledning till att rensning kommit i ropet är urbaniseringen. De som bor i små lägenheter får helt enkelt inte plats med sina prylar.
2. Låt mig slippa tänka
Vi orkar inte ta ställning till alla val. Ett exempel är Premiepensionsvalet där 98 % lstruntar i att aktivt välja fonder.
3. Tillgång överträffar ägande
En väg mot hållbarhet är att växla över från ägande till att dela. Ägande av saker innebär problem i form av att man ska sköta, förvara och organisera dem. Sen ska det rensas och städas, något som tar tid och energi. Enligt Ingemar Tigerberg har ägande tappat i status. Vi vill ha tillgång utan att behöva äga genom att t. ex använda bilpool.
4. Livspusseltjänsterna Vår vardag blir allt stressigare - något som många väljer att lösa genom att köpa olikar typer av hushållsnära tjänster. Det kan vara allt från hemstädning till att beställa mat över nätet. Vi lägger även mer pengar på tjänster som youga, massagr och spa. Den här branschen har ökat omsättningen med 41 % de senaste fem åren.  Även mat på nätet har ökat de senaste åren.
5. Tekniken som assisterar Idag organiserar vi våra liv och håller oss uppdaterade med hjälp av våra mobiler.


Ett av de inslag som jag hade sett mest fram emot var Joshua Becker vars föredrag hade titeln Minimalism: The Life-Giving Pursuit of Less och han gjorde mig inte besviken. Även om det egentligen inte var så mycket nytt så var det ändå inspirerande att höra honom berätta sin historia, hur han upptäckte minimalism och hur han gjorde den till "sin" genom att välja en inriktning som passade honom och hans familj. Han berättad eockså hur familjens livstilsförändring utvecklats från att fokusera på rensning/mindre prylar till att handla om ett enklare men mer tillfredsställande liv överlag.

Efter lunch (vego naturligtvis)var det dags för Designad enkelhet - Företagen, entreprenörerna och personerna som förenklar våra liv. Medverkade gjorde Charlotta Szczepanowski, hållbarhetschef Riksbyggen och "Årets hållbaretschef 2014", Martin Willers, Founding Partner och Head of New Business på People People samt Brita Hahne, Grundare/VD, Smpl. Det var intressant att höra om Riksbyggens olika projekt som handlar om att skapa boenden som är ytsnåla men som i gengäld har fler gemensamma ytor i form av exemepelvis växthus eller cykelfixarrum. Boenden där social hållbarhet och gemensamma nyttor är ledorden. ett sådant projekt är Positive footprint som jag kommer att skriva mer om på fredag.

Därefter talade Diana Uppman och Om att förenkla för att förtydliga. Hon arbetar på BVD,
en varumärkesbyrå som tittat närmare på varför färre val leder till större försäljning och förbättrad hållbarhet

Nästa punkt på programmet var ett panelsamtal om enkelhetens psykologi, skulle vi må bättre och leva mer hållbart med färre val? Andra frågor som diskuterade var om valfrihet och hållbarhet är en klassfråga och att man inte ska bli minimalist som statusmarkör.
De tog även upp "Nudging", något som har gått mig förbi. Nudging var bland annat aktuellt på Caminos hållbarhetsdag 2014.



Vill du läsa mer om den nya förenklingstrenden, kolla in senaste numret av Camino!

Sist ut var Karin Adelsköld som talade under rubriken "Litet bagage, mycket humor".Hon äntrade scenen till introt från TV-serien Baywatch som en blinkning till ett produkttest av sport-bhåar som hon precis gjort för konsumentprogrammet Plus. Det var länge sedan jag skrattade så mycket som när hon berättade om sin biodynamiska uppväxt och sitt liv som alternativ småbarnsförälder. Det var bland annat vedermödorna med att hitta närodlat i Stockholm ledde till att hon gick en kurs i stand-up comedy. Det är vi tacksamma för idag!

Under dagen gjorde även huvudsponsorn Preera en sk publikkoll - hur går tankarna? där man fick möjlighet att rösta och kommentera genom verktyget Mentimeter. Efter Ingemars anförande fick alla i  publiken diskutera med sin närmsta granne för att därefter rösta på den trend vi ansåg hade störst potential att leda till ett hållbart samhälle. Som de flesta andra la jag min röst på trend nummer 3, dvs att gå från att äga till att dela. Ett kul sätt att få in lite inteaktivitet mellan publiken och podiet.


Överlag var det en väldigt inspirerande dag! Den senaste tiden har jag främst fokuserat på andra intressen i livet så det var roligt att återigen få lite energi och blogginspiration.
Extra kul var även att träffa gamla bekanta som Fredrik Warberg, Göran Hådén och Gunilla Green som driver Green & grejerna - Sveriges första Fair Trade Shop på nätet. Dessutom fick jag en pratstund med Joshua Becker och hans fru Kim. Vi pratade bland annat om hur man hanterar att ens vänner och bekanta kan vara skeptiskt, eller rent av negativt, inställda till ens livstilsförändningar. I deras fall hade det till exempel tagit ganska lång tid att få med barnens mor/farföräldrar på tåget och inse att man inte nödvändigtvis behövde uttrycka sin kärlek genom att överösa barnen med julklappar och födelsedagspresenter.

Bokonsdag: Lev mer på mindre

En dag vaknade vi upp och märkte att världen basunerade ut budskap om miljömedvetenhet, hållbarhet, ekologi och hela grejen med att klara sig själv. Saker som med tanke på vårt österbottniska arv borde sitta i vår ryggmärg. Förfärat märker vi att så inte är fallet. Vi vet inte hur vi bakar vårt eget bröd, odlar våra egna morötter, matar våra egna hönor eller kokar vår egen pastasås. Allt för länge har vi förlitat oss på att någon annan tar hand om allt det här och vi känner att vi inte längre har kontroll över vad vi äter eller hur vi påverkar världen.

För ett tag sedan fick jag ett mail med frågan var man hittar böcker och bloggar för den som vill bo kvar i stan men ändå leva enkelt. Vare sig man vill leva ett enklare liv i stan eller på landet så börjar det som så många andra livstilsförändringar med ett litet steg, en ny vana. Så var det också för Maria och hennes familj, i Österbotten i Finland, som bestämde sig för att prova att leva en månad på sådant som de själva odlat. Och trots minimalt med förberedelser överlevde de faktiskt den där månaden. Dessutom hade de svårt att gå tillbaka till sitt "vanliga" liv, nu hade de ju fått upp ögonen för att det fanns alternativ!
Några år senare hade självförsörjningsprojektet växt från odlingslådor till växthus, får och höns. Men allt är inte bara lantlig idyll - som när fåren rymmer och äter upp köksträdgården...

Tillsammans drömde vi oss bort till en situation där vi båda jobbade mindre, hade mera tid för varandra, för barnen och för oss själva. En situation där vi kunde välja tid istället för pengar. För vi hade kommit till en punkt när det inte egentligen var mera pengar vi behövde. Det var mera tid. 

Men det handlade inte bara om att odla sin egen mat.  Projekt självförsörjning handlar egentligen om en helhetssyn på livet och jorden, en hållbar vardag med barn- och familjeliv. Om att skapa sig ett meningsfullt liv. Ett konkret resultat som även vi andra kan ta del av är den här boken med recept och inspiration men också praktiska tips kring matlagning, trädgårdsodling och djurhållning. Jag har en ganska oromantisk syn på livet på landet och att vara självförsörjande lockar inte speciellt mycket men Maria visar att det inte behöver vara allt eller inget. Ett steg på vägen kan vara att odla på balkongen eller att skaffa sig en odlingslott. Eller att göra sitt eget äppelmos..
Marias humor och självdistans, de fina bilderna i boken och de goda recepten bidrar också till att jag varmt kan rekommendera den här boken till alla som är nyfiken på hur man leva mer på mindre.

Mer
Maria och hennes familj bloggar
Här kan ni läsa ett smakprov av boken innan ni lånar den på biblioteket eller köper den

____

Bokonsdag: the Simple life

en här boken läste jag ut under julledigheten. Efter bara några sidor kändes det som om jag hade läst boken förut. Visserligen kan jag ha börjat på den vid något tidigare tillfälle men efter ett tag kom jag på att den till innehållet påminner mycket om Going green som jag recenserade våren 2012.
Det är kända och okända amerikanska personer ur Simple living rörelsen bidrar med sina upplevelser och bästa tips. Amy Dacyczyn (  The Tightwad Gazette)  skriver om sitt sparsamma liv, Joe Dominguez & Vicki Robin (Your money or your Life) skriver om enkla nöjen och 10 enkla sätt att spara pengar: (1. Don't go shoppping, 2 Live within your means...)

Boken tar upp om olika aspekter av ett enklare liv, vilket här innebär dels ekonomiskt och sparsamt leverna (frugal life) men också ett grönare och mindre arbetsorienteratliv. De olika författarna tar upp allt ifrån hur rabattkuponger kan ge guldkant på livet till hur man kan överleva på trafikdödat vilt och sådant man hittar i skogen (ekolllon, vildäpplen...). Det finns en essä om hur man containerfyndar och en annan om hur man lever billligt när man pluggar och sedan skriver en bok om det.


Det som var bra med boken är bredden, att ett enkelt liv behöver inte se ut på ett visst sätt. Mindre bra är väl att boken inte tillför så mycket nytt. Jag kan tänka mig att det är en bra introduktion för "nybörjare" men har du läst en del bloggar och böcker så känns mycket igen. Boken är också från 1998 och även om mycket av innehåller fortfarande är aktuellt är det inte många av de nyhetsbrev som nämns som finns kvar, i vart fall inte i tryckt form. I många fall handlar det om hur en viss person utformat sitt de tips som författaren tar upp kanske inte passar så många andra.
Personligen ogillar jag också personer som snålar genom att parasitera på andra. Jag har inget emot container dykning och liknande men att skryta om att man är "Amerikas snålaste man)" och berätta att man går på Happy hour, delar flera på en cola och sedan äter upp all gratis mat. Sånt känns inte vidare hållbart i längden och jag misstänker att man även förlorar en del vänner på kuppen.


Bokens innehåll:
My (untold story) / Amy Dacyczyn - läsvärt!
How do you define the simple life? / Edith Flowers Kilgo- inspirerande!
The pleasures of frugality / Joe Dominguez and Vicki Robin
A cheapskate meets his match (and marries her) / Roy and Lorraine Maxson
A gentle survivalist / Laura Martin-Buhler
Saving with a sense of humor / Sherri L. Eskesen
America's cheapest man? / Roy Haynes
How I learned to "live cheap" / Larry Roth
Zen and the art (and science) of dumpster diving / John Hoffman - underhållande!
What happens when a Missouri grandmother gets riled / Cal-A-Co
A quest for paradise / William Seavey
Living the good life- rent free / Gary Dunn - hur man kan försörja sig som fastighetsskötare och bo gratis
Eating off the land / Suellen Ocean
Living off the land / Tom "Broken Bear" Squier
Radical simplicity or good-bye, accrual world / Catherine Roberts Leach and Britt Leach
Save big on your food bill / Rhonda Barfield
Making frozen assets / Patti Anderson - once a month cooking och liknande
Confessions of a middle-class couponer / Lori Perkins - rabattkuponger ger guldkant på tillvaron
Frugal fun / Shel Horowitz
The frugal entrepreneur / Terri Lonier - starta eget men håll budgeten!
Frugality goes to college / Brian R. Boyer
How much will my funeral cost? / Lisa Carlson
Remembering Joe Dominguez / Vicki Robin
Closing thoughts.

Filmtisdag: Prylar ut, kärlek in

Igår visades den fantastiska finska dokumentären "Prylar ut, kärlek in" på Kunskapskanalen. I Tavarataivas som den heter i original experimenterar 25-åriga Petri Luukkainen med en ny livsstil under ett år. Han börjar med att magasinera alla sina prylar, från underkläder till kylskåp, och han får bara hämta tillbaka en sak per dag. Dessutom år han heller inte köpa något nytt under ett år. Tanken är att han ska finna det som verkligen betyder något och få klarhet i vad som gör honom lycklig. För trots att han har försökt så kan han inte köpa sig lycklig.

Filmen börjar med att Petri vaknar naken i en tom lägenhet. Sen får man följa honom under det prylfria året, se vilka saker han väljer att hämta tillbaka, vad han prioriterar och vad hans familj och kompisar tycker om det hela. Som den svenska titeln avslöjar flyttar också kärleken in under året.
Vid årets slut inser han att han gott och väl klarar sig med 100 saker och att ytterligare 100 saker gör livet kul och bekvämt men som hans kloka mormor påpekar - saker är bara rekvisita i livet!


Filmen kan ses på Kunskapskanalen/UR året ut!

Mer
Se trailer på youtube.com.
En annan fantastisk finsk dokumentär är "Ingen riktig finne" som dessutom har ett ritkigt bra soundtrack.

Mer om och av Thoreau

Henry David Thoreau (1817–1862) var amerikansk filosof och författare. Hans klassiker Skogsliv vid Walden har påverkat många människor över hela världen allt sedan den först gavs ut i USA 1854. Bakgrunden till boken var att Thoreau 1845 byggde sig en stuga vid tjärnen Walden nära den lilla staden Concord i Massachusetts, USA. Thoreau som själv vad född och uppväxt i Concord fick marken av sin gode vän Ralph Waldo Emerson. Thoureau levde sedan där nära naturen i över två år och hade under tiden färre kontakter med civilisationen än annars. Skildringen av det enkla och oberoende livet i skogarna är ett exempel på hans kritik mot det framväxande moderna samhällets avigsidor.

Bestäm dig för att inte läsa någon bok, inte ge dig ut på någon vandring, inte påbörja några företag som  andra än sådana som du kan stå ut med att redogöra för dig själv. Lev på så sätt medvetet.

Våren 2010 recenserade jag Walden och nyligen lånade jag den tunna volymen "Dagboksanteckningar" på biblioteket.
Under hela sitt liv förde Thorueau dagbok. Han kommenterar sina grannars liv och leverne, skriver ner sina sina naturiakttagelser och kommenterar samttida händelser. Vid sin död hade han fått ihop 39 volymer.De gavs ut i en första samlad utgåva 1906 och har getts ut i flera versioner sedan dess.

Vi kan förvissa oss om att varje bok eller mening som tål att läsas två gånger också har tänkts två gånger.

Dagboksanteckningarna är översatt och kommenterad av Lennart Nilsson. Det är en tunn bok, bara 87 sidor men de är fullmatade med tänkvärda citat. Många av citaten handlar om Thoreaus fascination inför naturen men han kommenterar även slaveriet och sitt val att leva medvetet. Perfekt sommarläsning såvl soliga som regniga dagar!

För den som vill fördjupa sig mer i Thoureau har Ellerströms förlag gett ut Fågeldagbok - anteckningar om fåglar och natur. Även den har ett förord och är kommenterad av Lennart Nilsson.

Bokonsdag: Less is more

“Simplicity is asking yourself: ‘How do I really want to live? What truly makes me happy? What are my actions doing to the planet? How does my lifestyle contribute to the greater good?’” 

"Less is More: Embracing Simplicity for a Healthy Planet, a Caring Economy and Lasting Happiness" är en antologi med olika rad berättelser vilka kretsar kring vad som krävs för att leva ett enklare och hållbarare liv.
Redaktörer är Wanda Urbanska (författare till Simple Living som jag recenserade 2008) och  Cecile Andrews (författare till Circel of Simplicity, recenserad 2010 och Slow is beautiful, recenserad 2010)

Berättelserna spänner från Wanda Urbanskas berättelser om Simple Living TV till Susannah Susankahs historia om att rensa i röran, med den gemensamma nämnaren är att ett enklare liv står i fokus.

Live simply so that others may simply live

Boken är uppdelad i tre delar, Simplicity defined, Solutions och Policies.I inledningen till första kapitlet, Simplicity defined, skriver Cecile Andrews att hon aldrig tröttnar på att diskutera vad ett enklare liv innebär. Just begreppet enkelhet är så mångfasetterat och innebär olika saker för olika människor. Det handlar inte om att leva snålt ekonomisk även om det kan vara en del av ett enklare liv. Det handlar istället om att skapa ett hållbart liv, både miljömässigt, ekonomiskt och känslomässigt. Andrews påpekar även att simple living är en medleklassföreteelse eftersom det innebär möjligheten att göra ett val  - den som arbetar deltid av tvång snarare än fri vilja och knappt kan försörja sin familj känner kanske ingen större sympati för de som vill downshifta. Wanda Urbanska skriver om sitt TV-program, "Simple living with Wanda Urbanska", om de människor hon mötte (särskilt intressant var det att läsa om Jimmy & Rosalynn Carter) vad hon lärde sig medan Duanel Elgin skriver om frivillig enkelhet utifrån ett miljöperspektiv om skillnaden mellan frivillig enkelhet och uppoffringar men även om olika aspekter av enkelhet som "business simplicity" och "compassionate simplicity". Jeremy Segal skriver om "graceful living", kanske kan man översätta det till att leva anständigt eller ett liv i nåd. Det handlar inte om religion utan det är snarare en filsofisk aspekt, att leva medvetet. En kort men tänkvärd text! Cecile Andrews lyfter fram en positiv sak med att leva ett enklare liv; det sänker folks förväntningar på en... Låter kanske trist men det är exempelvis ingen som förväntar sig att hon ska ha ett nyrenoverat kök, eller de trendigaste kjollängden... Vilket gör att hon kan känna sig rätt fri i förhållande till olika "livstilsmåsten"

"Outwardly simple while inwardly rich"

Kapitel två; Solutions fokuserar på vad människor i frivillig enkelhetsrörelsen gör rent praktiskt. Det handlar om leva ekonomiskt för att man prioriterar annat än statusprylar eller
I "the Lagom solution" skriver Alan AtKisson om hur han flyttade till Sverige och lärde sig "begreppet Lagom". Han förvånades över att hans fru bara ägde två handdukar (när de var smutsiga tvättade hon dom och när de var utslitna köpte hon två nya av god kvalitet  - så de skulle hålla länge) Det handlar om att lära sig sätta gränser men att inse att lagom också innebär olika mycket för olika personer.
Wanda Muszynski skriver om hur hon bröt upp och skapade sig ett nytt och mer meningsfullt liv i ett nytt land. Ett liv hon trivs med, där hon lever i enlighet med sina värderingar och inte känner att hon måste fly vardagen genom att begrava sig i  jobb eller åka på exotiska semestrar.
William J. Doherty skriver om att vår tids upptagenhetskultur där vi fyller våra egna men också vara barns kalendrar till bristningsgränsen för att "ge dem alla möjligheter". Det här är något jag själv kämpar med för tillfället - jag tycker att Storebror har för mycket aktiviteter men han har svårt att välja bort något - han vill spela både handboll och fotboll! Vi har bestämt oss för att ha betänketid över sommaren och se hur det blir till hösten.

Simplify, simplify, simplify!

Det sista kapitlet om policies handlar om hur vi både behöver individuella initiativ och förebilder men också politiska beslut om vi ska kunna förändra någonting. Texterna fokuserar på de lösningar som krävs för en hållbar framtid, allt ifrån att minska klyftan mellan fattiga och rika till arbetstidsförkortning och lagstiftning rörande återvinning. Eftersom det är en amerikansk bok är det mest fokus på hur icke-hållbar den konsumtionsdriva amerikanska livsstilen är men Sverige ligger inte långt bakom.
Juliet Schor skriver om downshifting medan John de Graf tittar närmare på den amerikanska ekonomin (BNP, produktivitet, arbetstid etc) i jämförelse med europeiska förhållanden och kommer fram till att den livsstilen inte är så överlägsen om man vill tro.


Bland författarna hittar man välkända personer från frivillig enkelhets rörelsen, Duane Elgin (författare till Voluntary Simplicity som jag läst men ännu inte recenserat), Ernest Callenbach (jag har hans Living poor with style i bokhyllan)och Tim Kasser (vars the High price of materialism också står oläst i bokhyllan).

Det här är en bra introduktion till olika aspekter av frivillig enkelhet men boken kan även ge ny inspiration och energi till den som kanske kört fast lite i sina tankar. Jag fick en massa nya idéer och framför allt tips på författare!

Boken finns på Göteborgs stadsbibliotek men jag är faktiskt lite sugen på att skaffa mig ett eget exemplar!

Gästinlägg: Hur mycket pengar behöver man för att vara ekonomiskt oberoende? Och är det möjligt för en vanlig Svensson?

Hur ser din dröm ut?

Bild: ahisgett

Här kommer årets första gästinlägg från Oskar. Han skriver inspirerande om möjligheten till ekonomiskt oberoende och fick i alla fall mig att ta fram miniräknaren för att se hur mina möjligheter ser ut

Om man skulle gå ut och ställa den första frågan till folk på gatan skulle man antagligen få väldigt olika svar och mycket få som bottnar i någon egentlig beräkning utan snarare känsla och dessa gissningar skulle sannolikt komma in i spannet 10-100 miljoner. Det finns dock en enkel tumregel som har visat sig fungera i alla olika ekonomiska scenarion i modern tid, nämligen dina årliga utgifter gånger 25. Denna bygger på att man räknar med en genomsnittlig avkastning efter skatt på 4 % som snitt över längre tidsperioder. Detta är i självaverket någon form av värsta tänkbara scenario men ändå en rimlig nivå. På den andra frågan skulle de flesta svara ”Nej” på instinktivt för det är vad vi har fått lära oss i Sverige att ”det är omöjligt att bli rik på arbete”. Konstigt egentligen i ett land där man tydligen måste kalla sig Arbetarparti för att komma till makten; -) Svaren är enligt mig mindre än du tror och JA! Nedan ska jag berätta varför jag tror det.

De flesta arbetande svenskar ”sparar” cirka 20 % av sin inkomst automatiskt via allmän pension och tjänstepension. Denna siffra kan variera lite men enligt tabellen ovan innebär det en genomsnittlig arbetstid på cirka 35-40 år (om man börjar jobb vid 25 alltså arbete till 60-65 års ålder, vilket också går väl ihop med vår nuvarande pensionsålder på 61-67) för att finansiera sin egen pension. Om vi utgår ifrån att man ligger på just den nivån genom sin anställning och man sedan sparar ytterligare 20 % genom att tänka mer på vilka småutgifter man har t.ex. kläder, mobiler, elektronik, inredning, mat, så är man helt plötsligt uppe i besparingar på ca 40 % vilket blir 22år (arbete från 25-47 år), hittar man sedan ytterligare besparingspotential till exempel genom ett enklare boende, avstå från bil eller annat så sänks tiden till 12,5 år (arbete from 25-37) den som är riktigt extrem (och det finns verkliga exempel) sparar hela 80 % eller mer av sin inkomst och behöver alltså arbete bara cirka 5 år för att vara ekonomiskt oberoende. Den som sparar 90 % behöver jobba i mindre än 3år. .

Exempel: Kalle och Lisa är båda 30 år, har ett barn och två bra jobb. Tillsammans drar de in 50 000 efter skatt. De bor i ett litet hus i ett mindre samhälle och de har små lån. De är duktiga på att laga mat från grunden och köper mycket inredning och kläder begagnat, tar med lunchlåda till jobbet etc. De lever ett aktivt liv och är mycket ute i naturen (vilket är gratis). Deras månatliga omkostnader är 15 000 kr. För att vara ekonomiskt oberoende behöver de besparingar/investeringar på 15 000*12*25 = 4,5 Miljoner kronor vilket kommer ta dem mindre än 10 år att få ihop. Alltså kan de sluta jobba på 40-årsdagen om de vill.

"Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem".

En vanlig invändning mot denna typ av resonemang är att det är tråkigt att leva och spara istället för att spendera sin inkomst, och visst kan det vara kul att bränna pengar ibland. Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem. Detta leder in i den andra invändningen som vanligen kommer, vissa hävdar att samhällsekonomin skulle ta stopp om en massa människor helt enkelt skulle spara en massa pengar och sedan sluta jobba, jag tror dock att det är liten risk både för att det aldrig kommer vara ett val som alla gör och för att många som blir ekonomiskt oberoende fortfarande fortsätter att bidra till ekonomin dock på sina egna villkor och ibland faktiskt med större framgång än vad de någonsin hade i sitt traditionella
arbete. Sen kan man ju fråga sig om vår natur verkligen klarar av mer tillväxt men det är en fråga för ett separat inlägg.

Den tredje viktiga invändningen handlar mer om beräkningen och hävdar att man inte kan vara säker på 4 % avkastning och därför kommer pengarna ta slut. Denna risk är verklig, men det finns också ett antal säkerhetsmarginaler, det ena är att det nästan alltid finns besparingar som går och göra om tiderna blir riktigt tuffa, de nuvarande omkostnaderna utgör inte (ens för den mycket sparsamme) något absolut existensminimum. Dessutom brukar de flesta kunna sänka sina kostnader när de slutar jobba och inte behöver allt det som ett jobb kräver i kläder, transporter etc.

”jag älskar ju mitt jobb”

Det är också ovanligt att en person som, på eget initiativ, slutar arbeta i unga år inte får några mer inkomster i resten av livet. Ofta finns det stora möjligheter att utvecklas inom nya intresseområden och i många fall kan detta också innebära en ersättning. Den fjärde invändningen brukar vara att ”jag älskar ju mitt jobb” och det må vara sant men vem vet om det är så om tio år? Dessutom är det ju inget som hindrar dig att fortsätta på ditt arbete bara för att du har investeringar som gör att du egentligen inte behöver. Många vittnar om hur de till och med har utvecklats bättre på jobbet efter den dagen då de faktiskt börjat jobba ”frivilligt” och inte för att de var tvungna.

Som sagt inledningsvis svaret på frågorna som jag ställde i början är alltså för att vara ekonomiskt oberoende behöver du besparingar/investeringar på cirka 25 gånger dina årliga utgifter, ju lägre utgifter ju mer kan man spara och samtidigt behöver man spara en mindre total summa för att nå till målet vilket ger en kraftfull effekt och minskad tid till ekonomisk frihet. Och JA! det är möjligt för de allra flesta i Sveriges avlånga och oförskämtrika land!

Några reflektioner kring frivillig enkelhet

Danmark på sommaren...


I min "köpstoppsbloggbevakning" dök det upp ett blogginlägg från Anna (som bloggar på Vinst &Lust). Hon hade hittat några frågor kring frivillig enkelhet som jag skrev om  hösten 2008. Det var med viss nostalgi jag läste inlägget, det har hänt så mycket sedan dess... Men frågorna är fortfarande högst aktuella att reflektera över!

• How do you feel about simple living?
  Vad är frivilligt enkelhet för dig, är det ett positivt eller negativt laddat begrepp?
• Why do you want to simplify your life?
  Är det för din egen skull eller enbart för din familjs skull?
• What parts of your life feel simplified?
  Vad är det som känns bra i dagsläget?
• What parts of your life are overly complicated?
  Är det jobbet eller åtaganden utanför jobbet som är problemet? Kräver huset och trädgården för mycket energi?
• If you keep doing what you are doing will your life become simpler or harder?
  Om man inte reflekterar över vad man gör kan man inte göra några förändringar.
• Will this decision lead me to a simpler life?
  Det är här nog en fråga man borde ha i bakhuvudet oftare, exemplevis när man tackar ja till saker, bokar upp alla helgerna eller funderar över något annat större eller mindre beslut

För mig handlar frivillig enkelhet om att leva ett liv där ett gott vardagsliv står i fokus. Det är ett positivt begrepp eftersom det handlar om frivilligt välja bort vissa saker för att kunna få mer av andra.
Jag vill leva ett enklare liv, främst för mig och min familjs skull men i förlängningen även för mina medmänniskor och min omvärlds skull. Genom att minska/förändra min konsumtion får jag mer tid och mer pengar över vilket ger mig ett handlingsutrymme som jag inte hade haft annars.
Jag kommer dock att fortsätta att arbeta heltid vilket kanske inte hör till vanligheten bland de som praktiserar frivillig enkelhet.

Just nu är det saker kring skilsmässan som komplicerar mitt liv, saker jag inte riktigt kan styra över och som det är inte så mycket att göra åt annat än att försöka ta hand om sig själv så gått det går. Jobbet löper på.

De förändringar jag har gjort i mitt liv gör vissa saker enklare medan andra blir svårare. Just nu följer jag  t. ex the Compact vilket är bra för min ekonomi och för miljön men det inte alltid så enkelt att ständigt behöva reflektera över om det är något jag verkligen behöve roch om det i så fall går att byta, låna eller köpa begagnat.

Jag försöker allt mer att göra medvetna val, att inte alltid tacka ja, ställa upp på allting.Det är så lätt att gå upp i och tacka ja till en massa roliga saker men när det blir för mycket roliga saker samtidigt är det annat som får lida. Jag kommer exempelvis inte att läsa några nya kurser i vår, däremot planerar jag att ta några enstaka gamla tentor. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att gräva ner mig i engelsk fonetik... men det ska bli skönt att få de där sista poängen på plats.

Hur får du in frivillig enkelhet i ditt liv?

Gästinlägg: Vad jag vunnit genom frivillig enkelhet

Idag blir det ett nytt gästinlägg från Karin som regelbundet gästbloggar här på Köpstoppsbloggen. 


Jag har funderat mycket på frivillig enkelhet (voluntary simplicity) som ett sätt att genom begränsning eller hellre uttryckt förenkling av livet skapa mer tid för det som verkligen är viktigt oavsett om det är egna projekt eller något för familjen. (Böcker som inspirerat mig är ”Lev enklare” av Gisela Linde, ”Rik på riktigt ” av Jörgen Larsson och Fredrik Warberg och ”Växla ner” av Karin Lilja). Har det hänt något då? Jo, jag har gått ner i arbetstid och har en helt ledig dag då och då vilket är otroligt skönt. Jag bjuder oftare in till knytkalas utan att skämmas (tidigare bjöd jag på middagar men var ofta otroligt stressad över matlagningen). Vi har fördelat matlagningsansvaret på alla i familjen (även ungdomarna) och jag har startat regelbundna roliga sammankomster med vänner. Vi har matlag med en familj en gång/månad, med en annan lagar vi vegetarisk mat och handarbetar (eller låter bli) också en gång/månad. Jag har också startat en strukturerad pratgrupp med en grupp roliga kvinnor (en mycket god vän och kompisar till henne). Vi är 4 stycken. Den vi är hos har bestämt vad vi skall prata om men berättar det först när vi är på plats (åldrandet, vad vi gör om 10 år och ordet ”bekymmerslöshet” har det hittills handlat om). Den personen inleder lite om varför hon valt just detta ämne. Sen får var och en en förutbestämd tid tex 3 minuter. Ingen avbryter, frågar eller säger något när någon annan pratar. När man gått laget runt pratar alla tillsammans och först därefter fikar vi. 1,5-2 timmar brukar vi hålla på.
Jag gillar den här strukturen mycket! Man dyker direkt in på väsentligheterna och avbryts inte hela tiden av frågor eller ”kan du skicka mjölken”. Jag hade nog inte orkat eller tänkt på att starta dessa sammankomster om inte vardagslivet känts relativt lugnt och hanterbart. Nu låter jag himla präktig och redig. Så här har jag det i det yttre. I det inre upplever jag att det är svårare att förenkla. Tänk om det hade varit lika enkelt att städa bort eller stuva undan alla orostankar! Det hade varit underbart! 

Karin 

Väldigt intressant att höra om förändringar i vardagen och vad de kan leda till! Vill du dela med dig av dina upplevelser av frivillig enkelhet eller något annat så får du gärna maila till antianki@gmail.com.

Filmfredag: Intervju med Amy Dacyczyn

Frugality without creativity is deprivation.

Här kommer en intervju med en av förgrundsfigurerna inom frivillig enkelhet. Amy Dacyczyn har gett ut nyhetsbrevet (och sedemera boken) The Tightwad Gazette som är en veritabel bibel för ett snålt frivilligt enkelt liv.

Två tips från Amy Dacyczyn:
1. För kassabok - du kommer snabbt och enkelt se var dina pengar tar vägen
2. Praktisera frivillig enkelhet även i goda tider - på så sätt är du bättre rustad för eventuella dåliga tider.

Idag är det löning för de allra flesta - kommer du att kunna hålla i pengarna?

Ett enklare liv för barnen

När jag berättar om mitt köpstoppsår är det många som undrar hur barnen upplevde det. Nu var barnen såpass små att de egentligen inte hade några direkta åsikter men allt eftersom de har blivit större har de blivit allt mer medvetna och vi diskuterar ofta miljö- och konsumtionsfrågor både vid köksbordet och när vi är ute i affärer. Jag försöker dock undvika att ha med barnen när vi veckohandlar eller liknande. Jag har ju insett att många av mina köpimpulser kommer av att jag ser saker i butiker och enligt min erfarenhet är det på samma sätt för barnen. Även reklam går direkt in i deras hjärnor och sätter igång "tjatmaskinen".
I sitt inlägg 9 Ways To Encourage Your Kids to Live Simply diskuterar Tsh olika vägar hur man kan uppmuntra sina barn att välja en enklare livsstil:

1. Be hyper-selective about your toy selections.
Lättare sagt än gjort ju större barnen blir. Tsh tipsar om klassiker som träklossar, bollar, kritor och böcker. Även om barnen tack och lov har genomskådat den kassa kvaliteten på McDonaldsleksaker så är de fortfarande väldigt sugna på den där typen av plastprylar som följer med olika tidningar för barn. I övrigt så är min 7-åring mest intresserad av Nintendo DS och lego ... Här gäller väl kanske att blanda och ge. Star Wars finns ju som lego och även 6-åringar behöve risne att billiga plastleksaker går sönder och att de i slutändan inte ger så mycket valuta för pengarna.

2. Make your own toys.
Passar kanske mindre barn bättre men även halvstora barn har kul med olika typer av kartonger och tomrullar som kan klippas, limmas och framför allt tejpas ihop.

3. Rotate those toys.
Det här är ett klassiskt knep som funkar perfekt när barnen inte orkar städa sina rum. Genom att plocka bort lite leksaker blir de "som nya" när de väl kommer fram igen några veckor eller månader senare.

4. Let them be involved in your shopping process.
Jag försöker alltid förklara varför jag resonerar som jag gör, hur vi väljer att spendera våra pengar. Om det sen gör något större intryck återstår väl att se.

5. Let them purge with you.
Vi rensar regelbundet ut leksaker för att "ge till barn som inte har några". I gengäld brukar de ibland få välja var sin sak från Myrorna. En del favoritleksaker som en riddarsköld och dockvagn har fyndats där för bara några 10:or.

6. Have them earn money for their treats.
Det här tycker jag är svårt. Vi brukar prata om att de skall få veckopeng men det brukar rinna ut i sanden. Däremot får de alla pantpengar när vi pantar burkar och flaskor. De brukar hålla extra utkik när vi går till och från skola och dagas ifall det dyker upp någon ölburk i buskarna.

7. Encourage the right words.
Tsh tycker att man ska uppmuntra barn att säga "jag gillar det där" istället för "jag vill ha den där" alternativt "jag behöver den där". Hon menar att detta påverkar deras attityd dels för att det mildrar habegäret och dels för att de inser att bara för att man vill ha något så betyder det inte att man an få det. Enligt henne hjälper det även barnen att inse att det inte är nödvändigtvis är fel att vilja ha något men att det handlar om vad man väljer att lägga sina pengar på. Tänkvärt!

8. Be selective about their friends.
Lika barn leka bäst sägs det men barn väljer trots allt sina egna kompisar och man få vara glad om det är någon vars föräldrar man kommer bra överens med.

9. Sponsor a child.
Bra idé! Det är kanske dags att sponsra en ny barnby?

Boktips!
Ett boktips är Living simply with kids som jag recenserade för ett tag sedan.

Tidsanvändning del 3 - var tar tiden vägen?

Every year is getting shorter, never seem to find the time
Plans that either come to naught or half a page of scribbled lines
Hanging on in quiet desperation is the english way
The time is gone, the song is over, thought I’d something more to say

Pink Floyd - Time

Bild: monkeyc.net

Tidigare har jag bloggat om två tips på övningar för att få koll på tiden. Det första var att skapa ett tidshjul och den andra att ta en närmare titt på var din tid tar vägen genom en tidsstudie. Nu är det dags att jämföra bägge uppgifterna. Stämde de överens eller uppfattade du din tid på ett sätt medan du i själva verket ägnade tiden åt helt andra saker?

Planen var att diskutera de här två uppgifterna i Timeshiftersgruppen och sedan blogga om dem men träffen blev inställd på grund av sjukdom. Jag gjorde uppgifterna själv och jämfört med när jag gjorde övningen för två år sedan har jag tagit mig mer tid för träning vilket var ett mål. Jag insåg att träningen faktiskt tog mer tid än jag trodde och jag nog tog den tiden från min "datortid". Jag undrar hur jag hinner med att blogga egentligen. Jag insåg också att det tar en hel del tid att sköta ett hushåll, disk, tvätt, städning, bankärenden tar en hel del tid om man räknar ihop timmarna.

Annat att fundera på
Hur ser fördelningen ut idag?
Är du nöjd med ditt hjul?
Är det någonting som tar mer tid än du önskar?
Är det någonting som du skulle vilja ge mer tid?
Vilka är dina tidstjuvar?
Är det något som saknas?
Hur skulle du vilja att fördelningen ser ut?

Ny uppgift
Kryssa för tre saker som du skulle vilja ägna mer respektive mindre tid åt. Fundera sedan på tre sätt att nå dit!

Fick du några aha-upplevelser när du gjorde övningarna?

Gästinlägg: Att gå igång på begränsningar

Här kommer ett gästinlägg från Karin som tidigare gästbloggat om sitt år med utmaningar och om stressigt studentfirande. Det handlar om att gå igång på begränsningar något som både Kain och jag gör.

Vi är antagligen väldigt olika om vi sporras eller inte av begränsningar. Jag tycker att min kreativitet utmanas om det finns något som begränsar mig. Tex gillar jag verkligen att laga mat av ”ingenting” (dvs det som råkar finnas hemma i kyl och skafferi) och gärna under lite tidspress. Att då åstadkomma en fullvärdig måltid till familjen (5 hungriga) är ju en seger och känns mycket roligare än att ha köpt hem en stek och alla tillbehör och i god tid sätta igång..

På samma sätt är det en rolig sport att leta kläder i second hand-butiker eller på bytar-dagar och långt mer tillfredsställande om jag verkligen hittar något bra jämfört med om jag köpt det i en vanlig klädaffär. Miljöaspekten och den ekonomiska vinsten spelar förståss också en viktig roll.



1995 bodde vi en tid i Tyskland. Vi hade åkt ner med den gamla Volvon fullproppad med barnvagnar, kläder och annat som behövdes för den småbarnsfamilj vi var då. Begränsningen den gången var ekonomiskt lite knappa omständigheter, ingen plats för nya grejer i bilen hem och att vi hade så lite av våra vanliga saker med oss. Vi hyrde en möblerad lägenhet. Under den tiden började jag återanvända saker och material på ett sätt jag inte tidigare gjort. Kaffepaketets guldiga innerpåse klippte vi stjärnor av och dekorerade fönstren med tex (alla barnfamiljer gjorde juldekorationer till sina fönster där vi var i december). Av baksidan på cornflakespaketen som vi ätit upp gjorde jag en almanacka inför nästa år. Det har faktiskt blivit mitt allra roligaste kreativa pyssel och jag gör två nya almanackor varje år- en till oss och en till svärföräldrarna. Perfekt att få användning och glädje av pappersfoton!

Jag har det senaste året känt av att kroppen begränsar mig och hindrar mig att göra allt jag vill. Det är inte en begränsning jag ser positivt på utan upplevs bara störande. Hade vi haft väldigt ont om pengar har jag också svårt att se att det skulle vara en utmaning i positiv bemärkelse. Det är skillnad på frivilliga begränsningar tycker jag!

Slutligen har jag den senaste tiden varit så tacksam och glad över att alla barnen fortfarande bor hemma. De är 15, 19 och 21 och de två stora kan ju flytta hemifrån när som helst. Det är jag mycket medveten om och den begränsade tid som finns kvar med alla boende hemma känns därför extra rolig och värdefull. Hur tänker du kring begränsningar?

Vad inspirerar dig?

Karin

Leva livet ombord

Häromdagen hittade jag en DN artikel som jag sparat sedan i höstas. Den handlar om Rolf Bjelke, 74, och Deborah Shapiro, 59 som har seglat motsvarande 11 varv runt jorden i sin 12 m långa segelbåt.

Hon bjuder på det som kommit att bli deras stående lunchmeny: fruktsallad och kefir. Kefirkulturen har de haft ombord ­sedan 1989. I övrigt odlar de flera olika typer av groddar ombord, allt bröd de ätit genom åren bakar de själva och de har blivit experter på förvaring och konservering av alla olika slag. Varken kyl eller frys finns det ombord. Fast det har kanske inte behövts eftersom de tillbringat väldigt mycket tid i frusen miljö.

Med frusen miljö menar de bland Antarktis, en upplevelse som finns beskriven boken Time on Ice,Overwinter Voyage to Antarctica.
Här kan man dessutom tala om frivillig enkelhet och klara sig med små resurser. Varje år har de gjort av med runt 100 000 kronor, hälften till underhåll av båten, hälften till mat och personliga saker. Pengarna har främst kommit från Rolfs pension, men de har också sålt en del bilder och skrivit artiklar i seglingstidningar över världen.

– Det är också en viktig poäng, att det här går att göra, det behövs inga miljoner eller sponsorkontrakt. Den som verkligen vill kan – och vi hoppas kunna inspirera många unga människor att våga tro på det, för vi vet att det är sant, säger Rolf.

Ett riktigt häftigt liv tycker jag!

Mer
Pearls Around the White Continent
Några bilder

Gästinlägg: Torpardrömmar

Bild: med tillstånd/with permission from Dan Wiklund

För tillfället befinner jag mig på resande fot och istället för det vanliga inlägget blir det ett gästinlägg. Det här inlägget kommer från en anonym och var urprungligen en kommentar på Susannes gästinlägg: "När bara en vill leva enkelt". Jag tyckte att kommentaren var så bra att den förtjänade att bli läst av flera!


Jag har samma problem som Susanne men i mitt fall är det min fru som vill leva i "ekorrhjulet". Eller rättare sagt hon vill ha lyx, men samtidigt vill hon jobba så lite som möjligt. :)

Vi var också normala och ganska lika när vi träffades för 25+ år sedan. Vi ville bo inne i storstan men letade efter ett torp på landet. På den tiden var hon intresserad av att odla egna grönsaker.

Idag bor vi en stor, fin och dyr villa i stan. Kostar multum i uppvärmning och alla prylar som skall köpas och underhållas.

För några år sedan köpte vi ett torp. Men då hade frun tröttnat på att odla, leva enkelt och sådant. Men hos mig hade intresset för det enkla livet, självförsörjning och sådant växt sig allt starkare. Jag "fick" köpa torpet men frugan gjorde klart att hon inte skulle lägga två strån i kors med upprustning. Möjligen när det var dags att inreda med gardiner och sånt någon gång i framtiden (huset behöver mycket renovering och modernisering innan det blir riktigt mysigt, även om det är fullt beboeligt redan idag).

Idag är det jag som tjuvar till mig någon dag eller två per månad för att jobba på torpet. Men frugan håller mig mest sysselsatt med att jobba med lyxhuset i storstan.

Det är oerhört ledsamt egentligen. Jag vill helst bygga ett nytt hus, parallellt med det gamla torpet på landet. Ett hus som skall vara i samklang med naturen; solvärme och solenergi att driva kyl/frys och lite belysning. Egna odlingar med grönsaker och fruktträd. Höns och några julegrisar. Kanske en get eller två som kan hålla borta sly och annat. Sylta, safta och torka svamp och frukt. Byta med andra "bönder". Leva det enkla livet.

Ditt och mitt mål är mycket lika; men utgångspunkterna skiljer sig något. Det är inte omsorgen om "den stora" miljön som driver mig; utan enbart önskan om att vara självförsörjande och leva "off-the-grid" och utan lån eller beroende av stat/kommun eller liknande. Skulle t.ex. gärna se alternativa betalningsmedel - t.ex. "arbetspoäng" a'la LETS.

Vet inte hur det kommer att gå för min fru och mig i framtiden. Hon vill resa och uppleva mer av den stora världen. Jag vill utforska den "lilla världen". Hennes intressen förutsätter mer lönearbete. Mina intressen innebär mindre lönearbete. Det går inte ihop.

Gästinlägg: Längtan efter ett enklare liv

Bild: Flickrolf

För tillfället är jag på resande fot så istället för de vanliga inläggen kommer jag att publicera några gästinlägg. Dagens inlägg är skrivet av av Anna och var ursprungligen en kommentar på mitt inlägg om hur att shoppa prylar inte gör dig lycklig på längre sikt.

För några år sedan separerade jag från mitt ex. Vi hade bott tillsammans utomlands under ett antal år och jag flyttade hem till Sverige med en liten resväska fylld endast med mina kläder och någon enstaka pryl. Jag lämnade kvar alla våra gemensamma möbler och saker eftersom jag ändå inte ansåg det värt mödan och kostnaden att frakta över detta till Sverige. Dessutom hade jag inget boende här utan bodde hemma hos mina föräldrar den första tiden.

Trots mitt brustna hjärta och att jag kom hem till Sverige utan vare sig boende, jobb eller vänner så kändes mitt liv så väldigt "lätt" under den här rätt svåra tiden. Jag insåg snabbt att jag tyckte det var en befrielse att bara äga det nödvändigaste och att det var detta faktum som gjorde att jag mådde så bra. Detta från en helt vanlig tjej som älskade kläder, magasin, böcker, prylar, skönhetsprodukter...
Jag hade en liten summa pengar som jag fick hushålla med tills jag hittade ett arbete, jag var orolig över detta innan, att jag skulle leva "fattigt" men jag insåg snabbt att jag klarade mig bra! Jag kommer ihåg att min mamma tyckte synd om mig eftersom jag inte hade så mycket kläder och tog med mig på en shoppingtur men själv hade jag hela tiden känslan av att "jag behöver inte mer, jag klarar mig". Jag tyckte jag hade tillräckligt med kläder. Förutom kläder hade jag även smink och en cd-spelare (som sagt, det var några år sen!). Det var ungefär vad jag ansåg vara det jag behövde för att må bra.

En annan sak som hände under den här tiden var att jag inte tittade på TV mer än vid enstaka tillfällen, kanske bidrog det också till att jag mådde så bra. Jag tror det i alla fall.

När jag sedan flyttade till en egen lägenhet så valde jag att köpa få möbler second-hand och en känsla som jag fullkomligt älskade var att det alltid fanns plats, även i min lilla lägenhet. Jag hade alltid en nästintill tom låda när jag behövde lägga undan något, allt kändes så enkelt och befriande!

Jag fortsatte alltså att leva "spartanskt" under ett par år eller så. Jag hade medvetet få möbler hemma och jag hade få plagg i min garberob. Säkert är det olika beroende på var man bor och i vilka kretsar man umgås men här var det i alla fall snudd på pinsamt att jag hade så få möbler. Även att jag hade "samma gamla kläder" tror jag störde vissa. Jag var ju trots allt en ung och modeintresserad tjej! Men efter en tids frånvaro från butikerna började jag få känslan av att det var smått vulgärt att köpa nya kläder hela tiden utan att det låg något verkligt behov bakom för så hade jag levt tidigare. Jag hade förr en känsla av att jag inte hade tillräckligt, jag "behövde" alltid något nytt, men nu kändes det tvärtom; som om jag hade mycket, kanske för mycket rentutav? Det är här tv-tittandet kommer in tror jag. Jag såg lite på TV, ägde ingen dator och läste inga modemagasin, jag tror att därifrån hade jag tidigare fått många impulser att "uppgradera mig" genom att köpa nya kläder och prylar. Nu när de var borta så kunde jag tänka själv och då kändes det helt plötsligt som om jag inte saknade något, det var som sagt en känsla som tidigare hade varit närmast konstant hos mig.

Det är dock värt att nämna att jag aldrig hade någon ideologisk övertygelse som stod bakom mitt val att leva på det här sättet, det var slumpen som gjorde att jag fick den här upplevelsen och sedan insåg jag till min förvåning att jag gillade det.

Man kan fråga sig hur det kom sig att jag gick tillbaka till att konsumera och skaffa mig fler prylar när jag hade upplevt fördelarna med att leva enkelt.

Sedan började jag sakta men säkert konsumera ungefär som alla andra. Man kan fråga sig hur det kom sig att jag gick tillbaka till att konsumera och skaffa mig fler prylar när jag hade upplevt fördelarna med att leva enkelt. Jag antar att det bror på att jag inte hade någon plan att hålla fast vid min livsstil och att jag tillslut kom att påverkas av vårt konsumtionssamhälle. Det är inte förrän nyligen som jag verkligen har insett jag faktiskt inte mår bra av det och vill gå tillbaka till något som liknar den livsstil jag hade för ca 10 år sedan.

Den här starka upplevelsen av att vara så lycklig trots att jag inte hade "något" har fascinerat mig ända sen dess samtidigt var det lätt att glida tillbaka till en mer "normal" inställning till saker. (jag träffade sedan en man och vi fick barn och har numer ett "normalt" hem med ganska mycket saker). Jag har ofta berättat om det för vänner och brukar försöka övertala min man att vi ska rensa/inte köpa på oss saker i onödan. Han är absolut ingen slösa men han förstår nog inte riktigt vad jag menar. Jag antar att det är svårt att förklara för folk att man faktiskt kan må otroligt bra av att ha lite saker omkring sig när vi lever i ett samhälle där det inte tycks finnas någon botten. Där alla bara vill ha mer hela tiden.

Men jag kan önska att alla unnade sig själva att leva utan en massa överflödigt crap under en tid och få uppleva vad som då händer. För mig var det en tid av lugn, glädje och trygghet, inte alls de känslor man kanske skulle associera med att vara utan boende, prylar, pengar, böcker,..

Jag har talat mig varm över fördelarna med att ha få saker hemma i många år nu, men jag har känt det ungefär som om människor runt omkring mig tycker att det låter för extremt eller fanatiskt. Men faktum är att jag är 100% övertygad om att man mår bättre av att ha få saker. Rent praktiskt blir det enkelt att leva i sitt hem, man har lätt att hitta saker och det är lätt att städa och hålla ordning. På ett djupare plan så tror jag man har utrymme att hitta till sig själv, man har överblick över sitt liv på ett annat sätt. Utrymmet ger plats åt tankar och idéer, det låter kanske galet flummigt för vissa men det är logiskt egentligen. Man hittar lättare till det som är viktigt, ligger det en massa skräp framme har det ju en tendens att distrahera. Utan allt skräp finns det inga hinder! Det har förstås också en positiv påverkan på privatekonomin då man inte längre shoppar en massa saker som man egentligen inte behöver och inte behöver lägga tid på att leta runt efter den senaste prylen.
Det blir också mer njutningsfullt att köpa något som man behöver. Det tror jag förresten är en starkt bidragande orsak till att det kan kännas så otroligt bra att omge sig av få saker, men har då sållat bort allt onödigt till saker som verkligen betyder något. Man har bara kvar det som man har full användning för alternativt stort personligt värde. Då uppskattar man varje liten sak man har och man är helt omgiven av saker som ger energi. Jag hade min älskade cd-spelare, jag lyssnade på musik varje dag och uppskattade den SÅ mycket! Jag hade en svart finstickad tröja från HM som passade perfekt till alla möjliga tillfällen. Jag hade en vacker fotoram som påminde om mitt forna liv utomlands. Jag hade helt enkelt alla prylar jag behövde.
Jag skulle gärna vilja rensa ut allt hemma så jag fick uppleva den känslan igen. Jag kan fysiskt känna hur möbler och allehanda prylar här hemma tynger ner mig fast tanken är att det ska vara tvärtom. Jag tyckte det var så kul att läsa denna artikel och finna att det faktiskt finns människor som valt denna livvstil. Jag har ännu inte träffat någon irl som någonsin har förstått mig när jag pratat om detta.

Självklart är det skillnad för folk som är behövande "på riktigt", jag medger att jag hade tak över huvudet och därmed hade det rätt så bra. Och visst ska det få finnas materiella behov. Men jag kan önska att alla unnade sig själva att leva utan en massa överflödigt crap under en tid och få uppleva vad som då händer. För mig var det en tid av lugn, glädje och trygghet, inte alls de känslor man kanske skulle associera med att vara utan boende, prylar, pengar, böcker, .. ja saker kort o gott.

Att shoppa prylar gör dig inte lycklig på längre sikt!

Bild: av och med Tammy/Rowdy kittens

För några dagar sedan tipsade jag om en artikel på Köpstoppsbloggens Facebooksida. Det var en NY Times artikel där bland annat Tammy Strobel som driver bloggen Rowdy Kittens, intervjuades. Artikeln med rubriken "But Will It Make You Happy?,Consumers Find Ways to Spend Less and Find Happiness" blev snabbt en av tidningens mest bloggade och e-postade artiklar och den har fått ett stort gensvar även i annan media.

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

I den här videon intervjuas Tammy och henns man igen liksom artikelförfattaren och några "experter". Det har även varit intervjuer i radio. På sin blogg skriver Tammy om hennes strategi för att hantera mediakarusellen.


Mer om Tammy
Tammy Strobel bloggar på Rowdy Kittens. Hon har skrivit e-boken Simply Car Free Living och gillar fotografi, katter, små hus och cyklar. Tillsammans med sin man har hon på fem år gått från en normal amerikansk medelklasstillvaro till en bilfri och betydligt enklare livsstil (jag har tidigare skrivit om henne här och här). Läs Tammys blog och följ henne på Twitter.

Bokonsdag tema klassiker: Walden

Walden pond, bilden är tagen av pablo.sanchez

Redan i början av förra året bloggade jag om min plan att läsa Skogsliv vid Walden och under semestern i Dalarna 2009 fick jag äntligen tid, ro och möjlighet att läsa boken. Det blev dock inte av att jag bloggade om boken så jag bestämde mig för att läsa om den även denna sommaren.

Henry David Thoreau (1817–1862) var amerikansk filosof och författare. Hans klassiker Skogsliv vid Walden har påverkat många människor över hela världen allt sedan den först gavs ut i USA 1854. 1845 byggde sig Thoreau en stuga vid tjärnen Walden nära Concord i Massachusetts, USA. Thoreau som själv vad född och uppväxt i Concord fick marken av sin gode vän Ralph Waldo Emerson. Thoureau levde där nära naturen i över två år och hade under tiden färre kontakter med civilisationen än annars. Skildringen av det enkla och oberoende livet i skogarna är ett exempel på hans kritik mot det framväxande moderna samhällets avigsidor. Thoreaus egensinniga tänkande har påverkat miljoner människor världen över.




Den utgåva jag läste var den oavkortade nyöversättningen i Natur och Kulturs klassikerserie Levande litteratur. Boken innehöll även ett efterord av Thoreau-experterna Steven Hartman och Henrik Otterberg. Den här översättningen skall vara bättre än Frans G. bengtssons från 1924 som slopade några kapitel. Sedan förra sommaren finnns den även i pocket, nuytgåvan alltså.

”Enkelhet, enkelhet, framför allt enkelhet!”
Walden är till stora delar en naturdagbok men innehåller givetvis även olika filosofiska utläggningar kring frivillig enkelhet. Handlingen är egentligen rätt enkel, en ung man bygger och bosätter sig i en enkel boning , ensam, på stranden av en liten sjö med namnet Walden Pond, belägen ett stycke utanför Concord, Massachusetts, USA. Där bor han så under ett par år på 1840-talet. Han sitter och betraktar sjön, skogen och dess djurliv, odlar lite olika saker, läser och filosoferar. Ibland får han besök. I sin ensamhet funderar han mycket över hur man bör göra för att leva ett gott liv.

Varför skall man läsa boken?
Det finns en rad olika anledningar till varför man någon gång skall läsa Skogsliv vid Walden. För att det är en klassiker, säskilt om man är intresserad av civilisationskritik och/eller frivillig enkelhet och inte minst för att den ständigt citeras i bloggaar, böcker, tidningar osv. Har Walden något att säga oss iden tid vi lever nu? Ja och nej. En hel del i boken är klart tänkvärt och han verkar ha haft ett visst sinne för oneliners. Men det finns även en hel del kritik (läs kommentaren till det här inlägget) mot hur han levde sitt "enkla liv". Han lät till exempel sin mamma sköta hans tvätt... Han var varken oberoende eller ensam utan hade rätt många sociala kontakter och hade nära till civilisationen.

Mer
Blir du sugen på att läsa mer om Thoureau kan man exempelvis läsa “The Thoreau You Don’t Know”av Robert Sullivan eller "Woodsburner" av John Pipkin.