Bild: av och med Tammy/Rowdy kittens
För några dagar sedan tipsade jag om en artikel på Köpstoppsbloggens Facebooksida. Det var en NY Times artikel där bland annat Tammy Strobel som driver bloggen Rowdy Kittens, intervjuades. Artikeln med rubriken "But Will It Make You Happy?,Consumers Find Ways to Spend Less and Find Happiness" blev snabbt en av tidningens mest bloggade och e-postade artiklar och den har fått ett stort gensvar även i annan media.
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
I den här videon intervjuas Tammy och henns man igen liksom artikelförfattaren och några "experter". Det har även varit intervjuer i radio. På sin blogg skriver Tammy om hennes strategi för att hantera mediakarusellen.
Mer om Tammy
Tammy Strobel bloggar på Rowdy Kittens. Hon har skrivit e-boken Simply Car Free Living och gillar fotografi, katter, små hus och cyklar. Tillsammans med sin man har hon på fem år gått från en normal amerikansk medelklasstillvaro till en bilfri och betydligt enklare livsstil (jag har tidigare skrivit om henne här och här). Läs Tammys blog och följ henne på Twitter.
Inlägg
Intressant!
SvaraRaderaFör några år sedan separerade jag från mitt ex. Vi hade bott tillsammans utomlands under ett antal år och jag flyttade hem till Sverige med en liten resväska fylld endast med mina kläder och någon enstaka pryl. Jag lämnade kvar alla våra gemensamma möbler och saker eftersom jag ändå inte ansåg det värt mödan och kostnaden att frakta över detta till Sverige. Dessutom hade jag inget boende här utan bodde hemma hos mina föräldrar den första tiden.
Trots mitt brustna hjärta och att jag kom hem till Sverige utan vare sig boende, jobb eller vänner så kändes mitt liv så väldigt "lätt" under den här rätt svåra tiden. Jag insåg snabbt att jag tyckte det var en befrielse att bara äga det nödvändigaste och att det var detta faktum som gjorde att jag mådde så bra. Detta från en helt vanlig tjej som älskade kläder, magasin, böcker, prylar, skönhetsprodukter...
Jag hade en liten summa pengar som jag fick hushålla med tills jag hittade ett arbete, jag var orolig över detta innan, att jag skulle leva "fattigt" men jag insåg snabbt att jag klarade mig bra! Jag kommer ihåg att min mamma tyckte synd om mig eftersom jag inte hade så mycket kläder och tog med mig på en shoppingtur men själv hade jag hela tiden känslan av att "jag behöver inte mer, jag klarar mig". Jag tyckte jag hade tillräckligt med kläder. Förutom kläder hade jag även smink och en cd-spelare (som sagt, det var några år sen!). Det var ungefär vad jag ansåg vara det jag behövde för att må bra.
En annan sak som hände under den här tiden var att jag inte tittade på TV mer än vid enstaka tillfällen, kanske bidrog det också till att jag mådde så bra. Jag tror det i alla fall.
När jag sedan flyttade till en egen lägenhet så valde jag att köpa få möbler second-hand och en känsla som jag fullkomligt älskade var att det alltid fanns plats, även i min lilla lägenhet. Jag hade alltid en nästintill tom låda när jag behövde lägga undan något, allt kändes så enkelt och befriande!
Den här upplevelsen av att vara så lycklig trots att jag inte hade "något" har fascinerat mig ända sen dess (jag träffade sedan en man och vi fick barn och har numer ett "normalt" hem med ganska mycket saker). Jag har ofta berättat om det för vänner och brukar försöka övertala min man att vi ska rensa/inte köpa på oss saker i onödan. Han är absolut ingen slösa men han förstår nog inte riktigt vad jag menar. Jag antar att det är svårt att förklara för folk att man faktiskt kan må otroligt bra av att ha lite saker omkring sig när vi lever i ett samhälle där det inte tycks finnas någon botten. Där alla bara vill ha mer hela tiden.
Självklart är det skillnad för folk som är behövande "på riktigt", jag medger att jag hade tak över huvudet och därmed hade det rätt så bra. Och visst ska det få finnas materiella behov. Men jag kan önska att alla unnade sig själva att leva utan en massa överflödigt crap under en tid och få uppleva vad som då händer. För mig var det en tid av lugn, glädje och trygghet, inte alls de känslor man kanske skulle associera med att vara utan boende, prylar, pengar, böcker, .. ja saker kort o gott.
Jag skulle gärna vilja rensa ut allt hemma så jag fick uppleva den känslan igen. Jag kan fysiskt känna hur möbler och allehanda prylar här hemma tynger ner mig fast tanken är att det ska vara tvärtom. Jag tyckte det var så kul att läsa denna artikel och finna att det faktiskt finns människor som valt denna livvstil. Jag har ännu inte träffat någon irl som någonsin har förstått mig när jag pratat om detta.
Ojoj, så mycket jag skrev! Kände bara att jag ville dela med mig av min upplevelse.
Hej! Jätteintressant! Jag skulle gärna vilja publicera den här kommentaren som ett gästinlägg (du kan vara anonym om du vill)! Du får gärna höra av dig till antianki@gmail.com.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag Heter Emil Mörk och jag läste din bloggbok nu under sommaren. Jag blev så jäkla inspirerad och ville göra någonting eget. Så jag bestämde mig för en tids frivillig enkelhet som ska leda till en cykeltur tvärs över den amerikanska kontinenten i Maj. Fölg gärna mina förberedelser på www.uttramparen.se
Och ett stort tack för all inspiration!
//Emil