Gästinlägg: Köpstoppsår till ända

I mars förra året publicerade jag ett gästinlägg från Anna om att "följa flocken". Nu är Annas köpstoppsår till ända och idag skriver hon om hennes upplevelser av att dra ner på konsumtionen.

Ordning och reda det vill de flesta av oss ha. För att få det gäller det att rensa och att ha var sak på sin plats men det finns en faktor till som är viktig för att få ordning och reda: att inte köpa hem så många saker.

Att inte köpa så många saker är lättare att säga än att göra. 

Förra året testade jag mitt köpbeteende genom att ha ett köpstoppsår, så jag vet att det är svårt att låta bli att köpa hem saker. Under året lärde jag mig många saker, både om mitt köpbehov men också att vara fiffig och uppfinningsrik.

Köpstoppet har mynnat ut i att jag har påbörjat en storrensning av vårt hem eftersom jag upptäckt att vi inte behöver ens hälften av det vi äger, mer om denna rensningen kommer ni få se under året. När jag inte ”fick” köpa nya saker blev jag mer rädd om de saker vi äger, ”slit och släng” försvann. Insikten som ledde fram till rensningstankarna var att vi behöver färre saker av bättre kvalité och med färre saker blir det lättare att hålla ordning.

Villkor för köpstoppet var att det gällde bara mig och inte min familj. 

 Jag skulle kunna kalla mitt köpstopp för ett köpstopp-light, detta eftersom det endast gällde mina kläder, heminredning och renoveringsprojekt. Restaurangbesök och semestrar var godkända undantag. Köpstoppet pågick under år 2015, alltså det startade på nyårsdagen 2015 och avslutades nyårsafton 2015.

Suget att handla minskade successivt under året men släppte inte helt. 

 Det jag saknade mest var att inte handla ”förbättringssaker”. Jag lever ju för att förenkla och förbättra mitt liv och mitt hem och att inte kunna handla saker som bidrar till detta har varit svårt och tråkigt.  Kläder har inte alls varit svårt, ni som följer bloggen har kunnat läsa om mitt klädrensningsprojekt vilket är en insikt av vad jag verkligen vill ha och behöver, en insikt av köpstoppet.
Avslutningsvis, så satt jag i December och funderade över vad jag skulle köpa när året var slut. Det enda jag kunde komma på var nya strumpor!!!

Ni som blir sugna på att testa era köpvanor önskar jag lycka till. Om ni inte vill prova ett helt år så kan ni testa några månader, dock vill jag säga att man bör testa mer än två månader för att insikterna och svårigheterna skall dyka upp. Annars är det också lätt att skjuta upp köp till efter köpstoppet.

Lycka till!


Ni som blev intresserade, på filmen berättar jag mer om köpstoppet och om svårigheter och insikter.

Gästinlägg: Varför är vi så villiga att följa flocken?

 


Idag bjuder jag på ett gästinlägg från Anna som jag träffade när jag skulle tenta en av mina kurser förra året.

Varför är vi så villiga att följa flocken, den stora massan, att vi låter en materiell kraft styra våra liv? Jag har de sista åren funderat mycket över denna fråga, detta delvis därför att jag har ändrat inriktning på mitt arbete där jag startat ett eget företag och därigenom förändrat mina ekonomiska förutsättningar. Men också därför att jag ser hur många runt omkring mig sätter status högt på prioritetslistan och tror sig inte ha råd att t.ex. gå ned i arbetstid eller att starta ett eget företag. 

Jag blev chockad över t.ex. matkostnaden som låg på det dubbla mot vad jag trodde.

 Mina ekonomiska förändring har fått mig att fundera över vad jag ”vill ha” och vad jag ”behöver” och vad som är viktiga prioriteringar för mig och för min familj. För att ta reda på hur mycket som spenderades och på vad i vår familj tog jag ett års kontoutdrag och började sammanställa i olika kategorier och jag blev chockad över t.ex. matkostnaden som låg på det dubbla mot vad jag trodde.

Vi har alltid haft bra löner och låga utgifter och har därför inte funderat så mycket över hur vi spenderar våra pengar men nu har ju som sagt förutsättningarna ändrats. Jag kom fram till att jag vill prioritera tid och resor och att det är det som jag vill lägga mina pengar på, det blev därför väldigt viktigt att fundera över om mina val och inköp var ”vill ha” eller ”behöver”.

Jag insåg att jag kanske inte följer den stora massan så ofta som jag trott men att jag nog gjorde ganska många ”vill ha” inköp och att jag egentligen aldrig funderat på det sättet förut. Vad jag menar med den första frågan är -varför är de flesta människor är så benägna att ”vara som alla andra” att de inte ser att det inte är ”alla andra” som bestämmer vad vi skall gilla och inte, utan att det är marknaden och stora företag som tar de besluten åt oss, detta eftersom vi varit så villiga att lämna över beslutet om våra liv och prioriteringar till någon annan.

Visst är det kul att köpa nya saker och följa trender men till vilket pris?

När jag jobbar med mitt företag OrdningsGuiden (som hjälper till med att rensa, sortera och skapa ordning) ser jag ibland att mina kunder våndas och har ångest över alla saker och prylar som finns i deras hem, lättnaden över att få hjälp med att rensa och med att få guidning i hur de skall tänka när de rensar är obeskrivlig. Visst är det kul att köpa nya saker och följa trender men till vilket pris? Jag skulle önska att många fler gjorde en sådan översyn av sin budget som jag gjorde och satte sig ned och riktigt funderade igenom vad de vill prioritera i sina liv. Jag menar inte att alla måste bli egna kufar ;-) men att alla skall göra det som är viktigt för just dem. Slutligen skulle jag vilja säga att det fina med att aldrig vara riktigt ”inne” är att man aldrig blir riktigt ”ute”.

Vill du gästblogga? Hör av dig till antianki@gmail.com

Gästinlägg: Köpstopp för andra gången

Här kommer årets andra gästinlägg. Förra veckan gästbloggade Karin om skärp och idag skriver Jeanette som köpstoppar för andra gången! Hon har tidigare gästbloggat om sitt första köpstopp.

Varför köpstopp? För att det är roligt, utmanande och kräver kreativitet. Miljön är en stark motivation, liksom ett sparprojekt som ligger ute på facebook och som heter "Spara 12 000 kr på ett år".

Jag hade ett köpstopp under år 2010 och kände att nu var det dags igen. Så jag kan nästan kalla mig lite rutinerad.

Om jag börjar där det slutade då så blev summan inköp: ett par gummistövlar eftersom vi flyttade ut på landet och skaffade höns, samt två st behåar.

Jag förberedde mig då under flera månader genom att läsa om Judith Levins köpstopp liksom just A-C Grammings. Blev tipsad om att räkna mina strumpor och det gjorde jag och köpte på mig några par i förväg. 

Denna gången har jag missat att köpa på mig behåar, men då jag samtidigt håller på med mitt livs största vikt- och hälsoprojekt, så räknar jag med att krympa ner i de behåar som finns sparade här hemma. Mina utmaningar blir om löpardojjorna ger upp och träningskläderna blir för stora.

Det finaste med köpstopp är att väcka andra människors nyfikenhet och att ens miljötänk får sig ett rejält uppsving. Köpstopp genererar ringar på vattnet och genomsyrar det mesta i ens leverne.  T ex så blir i alla fall jag ännu mer sparsam med mat och tar tillvara varenda sak som blir över. Jag köper de flesta matvaror med kort datum och på extrapris. och jag låter bilen stå oftare.

På facebook finns en gratis-sida i min kommun och där kan man nästan dagligen hitta prylar och kläder. På så sätt samlar jag på mig presenter t ex. 

Vad som är annorlunda från år 2010 är att jag nu lever ensam med mina döttrar och är arbetslös.  Flickorna är inte involverade i mitt köpstopp men naturligtvis hör de mig resonera med mig själv understundom och förstår min passion för detta.  I december har jag 12 000 kr och då ska vi unna oss att bo på hotell, gå på bio, museum, köpa julklappar och äta gott.

Jag tycker att det är viktigt att man inför sina barn visar att det går att spara, leva billigt, tänka miljö och att det blir en belöning i slutänden. Som sagt blir det ringar på vattnet och om mina barn inte bryr sig så där alldeles jättemycket just nu så kommer de minnas mammas köpstopp framgent. Och tänk er själva - vad kan man inte göra för 12 000 kr?

Jeanette Sandelin, Ödeborg sö Dalsland,http://thejeanettishway.blogspot.se

Jag tycker att det är jätteroligt att Jeanette köpstoppar ännu en gång och det ska bli roligt att följa henne på vägen!

Gästinlägg: tankar om skräp

Bild: epSos .de

Här kommer årets första gästinlägg. Det är Karin som gästbloggat tidigare och som nu kommer med lite funderingar kring skräp.

Jag bor ensam i en liten lägenhet, har ett "miljöhus"/återvinningshus nära och begränsade möjligheter att lagra saker som skall kastas. Var och varannan dag travar jag iväg till miljöhuset med mina sopor; glas, plast, papper, kompost i en liten papperspåse och så restavfall - det som inte delas upp. Jag är helt förundrad över hur jag som bara är en person och måttlig i mina köpvanor kan producera så mycket skräp!

Jag är 51 år och mina levnadsförhållanden har varit olika. När hushållet bestod av 5 personer och vi bodde i en stor villa, klarade vi oss på varannanveckas-tömning av soptunnan även när vi hade blöjbarn. Vi använde tygblöjor, komposterade på tomten men körde också regelbundet till återvinningen med bilen fullastad med sorterat skräp. Då tänkte jag mindre på hur mycket skräp vi skapade än vad jag gör nu. Nu är det så tydligt att jag ensam är ansvarig för min påse, mina burkar eller vad det nu kan vara.

No Impact Man, Colin Beavan, gjorde ett experiment där han under ett år skulle stå för så lite negativ påverkan på miljön och världen som möjligt. Han bloggade om detta, om svårigheter och nya insikter och glädjeämnen. Nu har han initierat projektet No Impact Week  där vi alla via nätet kan utmana oss själva. Det kanske är dags för mig att göra det nu?!

Karin

Jag har bloggat om Colin Beavan och hans projekt tidigare. Han var bland annat en stor inspiration undermitt köpstoppsår. För drygt ett år sedan recenserade jag filmen No Impact Man.

Gästinlägg: att få ut mesta möjliga av sina pengar

Bild: Being there av Tom

Dagens gästinlägg kommer från MA vars familj som har minskat amorteringarna på huset för att finansiera en framtida livsstilsförändring 


När jag konsumerar vill jag få ut mesta möjliga av mina pengar. Alltså köper jag bara sådant som jag verkligen behöver och någon gång då och då sådant som verkligen gör mig (eller andra) glad. Tid med min familj och gemensamma upplevelser går före fina kläder till exempel. Min man och jag har ca 18000 kr var efter skatt en vanlig månad och vi har två barn. Jag har aldrig haft svårt att få lönen att räcka. Vi hade två bilar och sålde den ena när vi insåg att vi kunde turas om att cykla till jobbet de dagar vi inte behöver bilen i jobbet. Vi cyklar nu cirka 6 mil var i veckan och har fått massor av kommentarer från omgivningen. Jag tycker inte att det är en uppoffring ens utan längtar till de dagar då det är min tur att cykla.

Varför har andra så svårt att acceptera att man gör olika val? 

Vi har amorterat cirka 10000 kr varje månad på huslånet, men har sedan ett år tillbaka i stället sparat pengarna till en studiebuffert. I höst skall min man påbörja tre års studier för att lämna ett yrke han aldrig trivts med. Det kanske inte betalar sig ekonomiskt, men ger hela familjen så mycket livskvalitet. Jag får ibland kommentarer av typen "ni åker ju aldrig på solsemestrar med era barn" och tänker då på allt våra barn får i stället. Massor av tid tillsammans med oss. Roliga utflykter och semestrar i närområdet till exempel. Massor av kulturupplevelser som de uppskattar. Barnen är tre och fem år och älskar att bara härja i skogen. Jag tror inte det skadar dem att skogen ligger just i Sverige.

Varför får man inte göra sina egna val utan att bli ifrågasatt?

Vi äter vegetariskt för att kunna unna oss att handla bra mat. Vi odlar själva och köper kravodlat. Jag har inga problem med att andra väljer att äta kött, men upplever ofta att jag måste försvara mina val. Likadant med alkohol. Jag dricker gärna både öl och vin, men sällan eftersom jag tycker att det hör till "guldkantskategorin". Får ofta kommentarer när jag tackar nej. Det är bra för min hälsa att träna och äta nyttigt och undvika alkohol, men det provocerar många i mn omgivning och jag äter därför kakor på jobbet ibland trots att jag inte ens vill. Varför får man inte göra sina egna val utan att bli ifrågasatt? Jag lever inte som hippie, utan har akademisk examen och ett ordnat hem och normala kläder osv men ändå känner jag att jag borde "rätta in mig i ledet". Din blogg är så rolig och inspirerande eftersom den är tillåtande och positiv. Fler tänker som jag att de vill få ut mesta möjliga av sin konsumtion, men gör sina egna val, olika mina. Det är intressant och tankeväckande. Tack!

Tack för ditt inlägg MA! Visst är det konstigt att man ska bli i frågasatt för sina val så fort man avviker minsta lilla från Svensson normen... men jag tror att det på ett sätt är bra att tvingas argumentera för sina val, att det stärker en på sikt!

Vill du gästblogga? Maila mig på antianki@gmail.com

Gästinbudget för ett budgetbröllop

Norsk budget transport, bild av Tomoyoshi

Tidigare i maj gästbloggade en student om en studerandebudget för två och idag återkommer hon med en budget för deras (budget)bröllop

I ett tidigare inlägg där jag gästbloggade skrev jag om att vi är två studenter som planerar att gifta oss nästa år. För detta ändamål så målsparar vi 2000 kr i månaden och har redan gjort det i ett halvår, vilket innebär att vår totala budget för hela bröllopet blir 36 000 kr. I bröllopsmått räknat så verkar detta vara ganska lite.

På bröllopsmässan vi var i februari verkar många bröllop gå på långt över 100 000 kr! 

Vi har valt att inte låna pengar till vårt bröllop och eftersom vi inte har möjlighet att spara mer än 2000 kr/mån, har vi bestämt oss för att kompromissa och prioritera bland utgifterna istället. Vi tänkte därför ha ett litet bröllop med 12 gäster, bland vilka enbart den absolut närmsta familjen och vännerna är inkluderade.

Så här ser vår budget ut:

Kläder
Brudgum
Svart smoking	2000
Skor	1000
Vit skjorta	700
Cuffs	350
Brud
Vit brudklänning	1500
Hårprydnad	250
Underklänning och -kläder	1200
Strumpbyxor	80
Totalt:	7080 kt

Vigseldagen
Fotograf	10 000
Ring	8000
Blombukett och blomnål	1000 + 200
Vigseln	1000
Mat, dricka och logi
550 per kuvert	7700
Totalt:	27 900 kr

Inför och efter
Trycksaker*	1000
Totalt	1000 kr

För vårt bröllop har vi valt att lägga mer pengar på brudgummens klädsel än brudens klädsel och anledningen till detta är att han antagligen kommer att kunna använda sin smoking (också därför vi valt smoking istället för frack) vid betydligt fler tillfällen än jag skulle kunna använda min bröllopsklänning. Klänningen tänkte vi beställa från internet där man kan få den uppsydd. I dagsläget har vi ännu inte bestämt varifrån, men priset kommer landa på ca 1500 kr, vilket jag tycker känns ganska rimligt. Skor till mig har jag sedan innan (studentskorna passar fortfarande trots att det var några år sedan och man ska ju ha något ”gammalt” ;) ), och jag tänkte själv fixa makeup samt håret med locktång och en hårprydnad - alltså ganska enkelt.

På vårt bröllop har vi även valt att lägga mer pengar på ring och fotograf. Anledningen är att vi resonerar att en fest bara varar i en dag, medan ringen kommer jag att ha på mig varje dag resten av livet (förhoppningsvis) och bilderna blir ett vackert minne och något att visa våra framtida barn och vänner. Därför tycker vi det är värt att lägga lite mer pengar på detta. En bra fest tror vi nämligen handlar mer om vilka personer man bjudit snarare än summan man lägger på själva bröllopet. Vi har också kunnat förhandla ner priset på fotograf lite för att vi väljer att gifta oss en vanlig veckodag och inte en helg.

För att få ner kostnaderna för brudbuketten och blomnålen kommer vi att välja blommor i vanliga färger, som är lätta att få tag på och i säsong, samt ingen överdådigt stor bukett utan en mindre och ganska enkel rund. Själva vigseln kommer att bli borgerlig och det kostar därför lite (priset verkar vara beroende på vilken kommun man väljer att gifta sig i), men det möjliggör för oss att kunna utforma vigseln precis så som vi vill ha den. Dessutom kommer vi att ha den på samma ställe där vi sedan ska äta så transport mellan vigseln och restaurangen är därför inte nödvändig vilket också kapar kostnaderna. Gästerna får själva stå för transport till och från bröllopet tänkte vi, och vi själva åker i mina föräldrars veteranbil där de kör och står för den bensinkostnaden varför den inte är med i budgeten.

Mat, dricka och logi för ett bröllop kan verkligen bli precis hur dyrt som helst när man jämför och det är även denna kostnad som vi upplevt vara svårast att få ner i pris. Vi vill inte behöva laga mat på eller till vår stora dag, och inte heller att andra familjemedlemmar eller vänner ska behöva ställa upp. Det finns även de som tar ut en kuvertavgift från gästerna, oftast då istället för present, men vi vill kunna bjuda våra gäster på middagen så den står vi för. Däremot vill vi av olika skäl inte ha för mycket alkohol inblandat på vårt bröllop, så därför kommer det bara att i kuvertavgiften vara räknat med ett glas vin och ett glas (lite billigare) champagne. Vill gästerna ha mer alkohol får de stå för detta själva just eftersom vårt önskemål är ett bröllop utan så mycket alkohol. Maten kommer att serveras på en restaurang, varför det inte blir en direkt kostnad för logi, efter en meny som vi kommit fram till tillsammans med restaurangen. Det blir lite billigare val av mat och enbart förrätt, huvudrätt och sedan bröllopstårta. Vi har alltså valt att dra in på desserten eftersom det ändå blir tårta. Häri finns faktiskt mer pengar än man kan tro att spara! Till tårtan blir det kaffe/thé. Mat och dricka kan verkligen bli hur dyrt som helst, skrev jag tidigare. Det är därför viktigt upptäckte vi att jämföra mycket bland olika ställen, läsa recensioner och kanske inte välja det stället som är mest populärt, men kanske inte heller alltför långt bort från där man själv eller gästerna bort (om man nu inte vill bo på hotell). Att gifta sig på en vardag istället för en helg (och istället skicka ut inbjudningarna i god tid så att gästerna kan ta ledigt) kan också dra ner på kostnaderna för restaurangen. Inredningen i restaurangen låter vi de ta hand om, med vita dukar på borden, porslin osv. Brudbuketten får stå mitt på bordet och därmed fungera även som bordsdekoration.

Så, detta är hur vi tänkt kring budgeten för vårt bröllop! Dela gärna med er om era egna erfarenheter kring bröllop! Hur mycket kostade det? Blev något billigare/dyrare än vad ni tänkt? Något som ni tänkt i efterhand varit bra att ni lade pengar på eller något ni lade pengar på men som ni upplever varit onödigt? Jag vill gärna höra! :-)

Tack för det här gästinlägget! Verkligt intressant att höra hur ni verkligen tänkt igenom vad som är viktigt för er! Själv ångrar jag inget från min bröllopsdag men är också glad att jag fick hjälp med hår (mamma) & make up (make-up artist till kompispris) för det höll verkligen hela dagen och halva natten.


Vill du dela med dig av din budget kan du maila mig på antianki@gmail.com

Gästbudget: singel som satsar på en enkel budget

Bild: Andreas Poike

Dagens gästbudget kommer från D som hatar gnällpottor och därför gärna bidrar med sin budet!

Man, 31 år och singel. Bor i hyresrätt och pendlar kommunalt till jobbet. Arbetar inom "supply chain management området" och är högskoleutbildad. Allt som finns kvar i slutet av månaden går direkt in i långsiktigt sparande med fokus på utdelningsaktier i USA, Europa samt norden.

Min budget är väldigt enkel eftersom mitt liv är enkelt och så skall det vara tycker jag.

Övrigt posten är till stor del nöjen och fritid innehåller kostnader för mina hobbys som kretsar kring motion, träning och resor.

Intressant att få ta del av din budget! Jag skulle gärna veta mer om du har något speciellt mål med ditt sparande i aktier?

Vill du dela med dig av budget kan du maila på antianki@gmail.com

Gästbudget: J vars familj prioriterar boende och god mat!

Bild: Garrett Ziegler

Dagens budget kommer från J och gäller en familj med två vuxna (varav en föräldraledig) och två små barn.

Tack för uppmuntran att skicka in vår budget. Som jag skrev i min kommentar så är den under arbete och jag tar gärna emot råd och tips (fast kanske mer om själva upplägget av budget än siffrorna). Vi är en familj på fyra: två vuxna och två barn på ett och tre år. Just nu är jag föräldraledig och vi har då en sammanlagd nettoinkomst på 34500 vilket inte ger så mycket sparmån just nu (vi sparar ca 5000 kr/mån) men planen är att spara mer när vi bägge jobbar.

Mina främsta funderingar är hur jag ska lägga upp posten för barnen. Idag inkluderar den kläder, småprylar (t ex böcker, leksaker etc) och blöjor. Det känns fel att lägga allt allt som rör barnen i en post som vi för oss vuxna har uppdelat, t ex personförsäkring, förskoleavgift etc så de ligger separat nu, men jag funderar på som sagt vad som är bäst. En annan fråga är hur ni andra gör med sånt som heminredning. Vi har nyligen flyttat till större och har då gjort en del inköp (framför allt för att barnen fick ett rum och att vi fick balkong). Var i bugdeten stoppar ni andra sånt? Har också sett att flera har "övrigt"-posten och blivit lite nyfiken på vad ni andra räknar in där.

Om jag ska skriva något kort om våra utgifter så är de rörliga ganska preliminära och jag håller nu att följa upp varje månad för att bättre kunna se vad vi faktiskt lägger på de olika posterna och vad som känns rimligt. Vi har nog generellt ganska mycket högre kostnader än de flesta som läser din blogg och jag är lite delad till det. Å ena sidan har jag en önskad om att hålla nere utgifterna, å andra sidan lägger jag gärna pengar på trevliga upplevelser (vilket nog syns i vår nöjespost som ev är lite väl tilltagen mot vad vi faktiskt gör), på kvalitet och på varor som är schysst producerade, så det är verkligen en balans.

Ett ”problem” jag ser i vår budget är att vi under föräldraledigheter och studietiden som föregick dessa satsat på att hålla nere utgifterna och detta syns i vår budget nu när vi t ex varit tvungna att uppdatera våra garderober med både vinterskor, jackor etc. Kan tänka mig också att våra boendekostnader sticker ut en del. Vi bor just nu i en nyproducerad hyresrätt hyfsat centralt i Stockholm och det kostar... Vi gillar också god mat och vin vilket kanske också syns.

Vårt mål är alltså inte att få så låga utgifter som möjligt, utan att hitta en bra balans där vi lägger pengar på rätt saker och förhoppningsvis kan spara en hel del.

Fasta kostnader:

Boende (inkl el + hemförs) 11200

Lån (CSN och del i lantställe) 2400

Telefon 350

Bredband 250

Tv-avgift 200

Dagstidning 150

Personförsäkringar 600

Fack+A-kassa 700

Förskoleavgift 840

Rörliga kostnader:

Mat 6000

Alkohol 500

Transport 950

Kläder (oss vuxna) 500

Nöjen 750

Hygien 300

Barnen (se komm ovan) 1000

Presenter 250

Läkemedel/vård/optiker 250

Totalt utgifter: 27040

Roligt att få ta del av er budget J! Jag tycker inte nödvändigtvis att man ska satsa på så låga kostnader som möjligt utan på att hitta en balans. Alla familjer är olika och ni sparar ändå en hel del för att vara föräldralediga. Jag skulle vilja påstå att ni ändå har ganska låga omkostnader. Matkostnaderna är höga men ni verkar till viss del se det som ett nöje och jag vet också att ni satsar på bra mat, framför allt ekologisk vilket gör att den får kosta. Jag känner också igen det där med att allting helt plötsligt slits ut och går sönder efter att man snålat ett par år...

Vill du dela med dig av din budget kan du maila mig på antianki@gmail.com

Gästbudget: Familj med delad ekonomi

Bild:Andrew Purdam

Här kommer ett inlägg och en budget från signaturen MittEgetEverest som har tagit sig ur Lyxfällan.

Hej!
Jag är en 40-årig kvinna som lever med man och två guldklumpar (6 och 8 år) i en villaförort till Malmö. Jag och min man har valt att ha delad ekonomi, eftersom han är "shopoholic". Vi har haft ett par turbulenta år med massor av pengar och massor av shoping och absolut ingen koll på något. Hjulen har  snurrat fortare och fortare och med mer stress kommer fler ogenomtänkta beslut och genvägar, som oftast blir dyrköpta läxor. Förra våren var jag djupt deprimerad till följd av allt det här och det gick så långt att jag började gömma räkningar och påminnelsebrev för att jag orkade inte diskutera pengar med min man.

Det slutade med ett brev från kronofogden för en liten skitskuld på 180:-. Botten var absolut nådd!

 Min väg ut ur depressionen kom via löpningen. Jag har nött skosulor i mil efter mil och mitt sällskap har ofta varit olika podcasters. Under sensommaren började jag lyssna på Blondinbella och Pingis Hadenius, som jag inte direkt har haft någon relation till tidigare (är absolut ingen fashionista). Senare Sparpodden. Började kolla gamla Lyxfällanprogram. Lånade böcker på biblioteket. Hittade Bloggar.

Jag känner mig stärkt av att ha varit nere för räkning men rest mig igen.

Min man är fortfarande "shopoholic". Han tjänar som tur är mycket pengar och handlar aldrig på kredit, men kan spontanshoppa allt från racercyklar till elekroniska sparkcyklar till ungarna... Tidigare gav jag gärna honom skulden för att hans beteende spillde över på mig och det vara därför jag aldrig hade några pengar. Idag har jag lärt mig att ta ansvar för min egen ekonomi och slutat att skylla ifrån mig. Numera för vi över lika mycket på ett gemensamt konto till alla räkningar och har gjort fördelningen att jag betalar för all mat och vardagssaker och han betalar för semester och lyx. Gnällkoftan är kastad!!

Budget
Så här fördelar jag mina inkomster på 20.500:-

Gemensamt konto	7.500:-
(huslån, billån, värme, sopor, försäkringar, studielån, telefoner, bredband mm.)
Mat	3.000:-
(jag betalar all mat, maken betalar all semester)
Transport	1.500:-
Jobbet	700:-
(gemensam kassa för måltider, lotto och tv-avgift - skulle i princip kunna undvaras, men skulle förmodligen bli utfryst...)
Övrigt	2500:-
(kläder, presenter, övrigt till huset och trädgården, spotify, HBO)
Pensionsspar	300:-
Sparande övrigt	5.000:-

Tack alla ni Bloggare som inspirerar mig i vardagen! Följer många av er...

Mvh MittEgetEverest

Spontant tycker jag att det är bra att familjen har hittat ett sätt som fungerar för dem när det gäller att dela upp ekonomin. Något som är vanligt är att kvinnor betalar för maten medan männen köper kapitalvarorna och står på bilen vilket blir problematiskt vid separationer. Här har man valt att stå för två olika sorters löpande kostnader och delar på övrigt.

Gästinlägg: En studerandebudget för två

Bild: CollegeDegrees360

Glädjande nog fick jag mycket respons på mitt inlägg om att min budget inte är din budget. Dagens budget kommer från en student. Det är två vuxna som bor i södra delarna av Sverige, i en mellanstor stad (dock ligger generellt hyror och matpriser i nivå med storstäderna).

Inkomsterna som student är både lite osäkra och lite varierande, ex. får man bara en liten utbetalning i maj och inget alls under sommarmånaderna. I min exempelbudget har jag räknat med att jag och min sambo, som enda personer i hushållet, får in 9000 kr var i månaden. Ibland är denna summa mindre och ibland större, och då låter vi buffertsparandet gå in för att jämna upp. Under somrarna försöker vi att jobba och då blir inkomsterna större, men dessa pengar läggs oftast på en kortare semester och/eller in i buffertsparandet.

Månadsbudgeten jag redovisar är ändå representativ för oss under större delarna av året: två studerande utan barn eller husdjur och med gemensam ekonomi.

På grund av att vi är studenter och inte har så väldigt mycket pengar in varje månad, och osäkra inkomster, har vi fått göra en hel del val och prioriteringar för att minska våra utgifter.
Som studenter har vi förmånen att bo lite billigare, dock har vi valt bort ett centralt läge och en stor fin lägenhet. Vi har alltså valt att bo lite sämre och mindre för att ha råd till annat.
Sambon klipper vi hemma med hårtrimmer för det blir billigast, och jag klipper mig 3-4 gånger per år hos frisörelever.
Vi har valt det mest prisvärda elabonnemanget vi kunde hitta och likadant med våra telefoner, hemförsäkring och personförsäkringar (jämfört på elskling.se och Compricer). Det ska noteras också att tack vare vi är studenter har vi studentrabatt både på hemförsäkring och fack/a-kassa, men å andrasidan måste vi betala mycket och ofta dyr kurslitteratur, nationsavgifter och kåravgifter. Medicin och läkarvård lägger vi också en hel del pengar på då jag har en kronisk sjukdom vilken dels kräver många läkarbesök men även dyra mediciner. Ibland är det betydligt mer än 700 kr som läggs på läkarvård/medicin, men detta är en snittsumma per månad över ett år.

Vi lagar också all mat hemma, köper på extrapris och försöker att äta mer soppor. 

Bröd bakar vi själva och vi gör egen müsli. Vi tar med matlådor till skolan och försöker att inte äta ute så ofta. Gör vi det, hamnar restaurangbesöket under kategorin nöje i vår värld. Vi handlar också väldigt sällan kläder eller fikar ute.
Vi äger heller ingen bil utan försöker åka kollektivt, cykla eller gå om möjligt. Ibland går det inte och då får vi försöka låna eller hyra en bil. Hyra en bil låter väldigt lyxigt, men det blir faktiskt mycket billigare än att äga en för vår del! Detta beror såklart på hur ofta man behöver en bil.

I budgeten kan ni också se att vi har ett målsparande. 

Vi ska gifta oss nästa år (ett litet budgetbröllop blir det) och för detta sparar vi 2000 kr/mån. Hela bröllopet med ring och kläder får alltså inte gå på mer än 36 000 kr. (Senare i maj kommer det ett gästinlägg om budgetbröllop från samma författare! / Anki)

 Det finns säkert mycket som vi skulle kunna göra mer i vår budget; kanske äta helt vegetariskt, mer nudlar eller lägga mindre pengar på nöjen. Samtidigt så måste man kunna leva tycker jag, i den mån det går det vill säga. Behöver någon av oss ett par skor eller en jacka- ja då kan det inte bli något biobesök eller liknande den månaden. Jag känner mig ändå tacksam över att vi kan spara lite de flesta månader, men vi har också jobbat mycket med att sänka våra utgifter för att det ska gå.

Att börja med YNAB istället för bokföring i Excel har sänkt våra utgifter med mer än 2000 kr i månaden, så från mig är det ett tips (i alla fall testa programmet gratis först)!

Budget
Inkomst: 18 000

El: 250
Hår: 30
Fack och a-kassa: 150
WWF-Vän: 30
Hyra och internet: 5200
Telefon: 400
TV: 180
Personförsäkringar: 160
Hemförsäkring: 150
Frisktandvård: 90
Mat och hygien: 3500 (ekologiskt så mycket som möjligt)
Nöjen, kläder och övrigt: 1600
Medicin och läkarvård: 700
Kollektivtrafik: 500
Skola: 1060
Presenter: 300
Målsparande, bröllop: 2000
Buffertsparande: 1700

Ann-Christins kommentar: Jag tycker att det här paret har en vettig budget med rimliga uppdelningar för där de befinner sig i livet. Som man kan läsa ovan har de arbetat aktivt med att sänka sina kostnader samtidigt som de inte försakar nöjen. Den här budgeten är också ett bra exempel på hur allas förutsättningar är olika (förhållandevis mycket pengar går till medicin och läkarvård). Jag gillar även att de har en post för målsparande och en för buffertsparande. Utmaningen framöver som jag ser det blir att inte dras med i livsstilsinflationen när de slutar studera och börjar arbeta. Om de kan applicera samma principer när de får större inkomster kommer de att stå väl rustade.

Gästinlägg: Att tänka till kostar inte så mycket…men hjälper miljön!

Ta cykeln eller ta bussen när det går


Idag kommer det ett nytt gästinlägg från Oskar. Läs gärna hans tidigare gästinlägg om ekonomi, miljö och konsumtion!

Ibland sätts ett likhetstecken mellan miljövänlighet och dyra varor. Det kan vara en ”miljöbil” som kostar dubbelt så mycket som en vanlig bil (t.ex. plug-in hybrider) men också ekomat i affären som nästan alltid kostar ganska mycket mer än den ”’vanliga maten”. Det kan vara avancerade energisystem för att värma upp hemmet som kräver stora investeringar eller liknande men jag tror att det bästa vi kan göra för miljön är att tänka till, och det kan alla göra.

Bor själv på landsbygden, visserligen inte riktig obygd utan i en mindre ort med ett par tusen innevånare och med en mellanstor stad på bekvämt pendlingsavstånd (15 min, 1,5 mil) med bil eller buss. Många av våra grannar skulle säkert sätta i halsen om de fick höra talas om att bensinpriset skulle höjas ”det är ju omöjligt för oss som bor på landet” skulle det heta ”vi behöver ju bilen”. Den senare delen håller jag med om (åtminstone så länge inte kollektivtrafiken är bättre) dock inte den första.
Nu ska jag komma till poängen, det behöver varken vara omständligt eller kostsamt att leva ett miljövänligare liv, det behövs bara lite planering.  Några exempel, där vi bor är det möjligt att köpa kött från lokala bönder detta är ekologiskt nöt och lammkött (gris också på gång). Detta kostar ca 85-100 kr/kg beroende på typ av kött om man köper helt eller halvt djur. Detta är inte dyrt för den kvalitet av kött det är (grymt fint kött och jag kan när jag vill gå och kolla hur djuren har det!) men det kräver lite planering. På hösten köper vi allt kött för ett helt år.

Grönsaker har vi inte möjlighet att lagra på detta sätt men genom att köpa lite större mängder av det som är i säsong så äter vi mycket bättre och billigare än de flesta. Frysta och konserverade grönsaker/frukter har ofta dåligt rykte men många gånger är tomater på burk eller fryst broccoli bättre än de färska alternativen när det inte är säsong. Det går dessutom att göra egen sylt eller saft eller varför inte frysa in? Det går t ex alldeles utmärkt att skära upp äpplen, frysa in och ta fram och göra en paj på egna äpplen mitt i vintern. 

Till bilkörningen, många som bor på mindre orter använder bilen för att ta sig till och från Jobbet, det är inte alltid möjligt att undvika då det är dåligt med kollektivtrafik. Man kan dock minska sitt bilåkande betydligt om man tänker till.

1. Ta cykeln eller ta bussen när det går. 
2. Åk inte in till ”stan” eller köpcentret på helgen för att handla utan sköt det när du redan är där i veckan.
3. Ordna dina aktiviteter så att du spenderar så lite tid och pengar så möjligt med transporter, transporter under en mil kan med fördel göras endast med muskelkraft (cykel eller till fots) det tar lite mer tid men då är ju träningen avklarad också.

Istället för att byta energi system i huset kan man sänka temperaturen några grader på vintern och sedan ta på sig en tröja ett par sockor och ha ett riktigt täcke att sova under på natten. Det är inte naturligt att gå omkring i T-shirt på vintern utan det är naturligt att klä sig ordentligt. Det blir dessutom lättare att ta sig ut då det inte blir en sån hemsk kontrast mellan stugvärmen och kylan där ute.

Åk inte och ”shoppa” utan åk endast till en handelsplats eller gå in på nätbutiker med en väldigt specifik uppgift och köp det du behöver och ta dig sedan snabbt där ifrån. Shopping kostar på miljön, tar dina pengar och din tid.

Sist men inte minst är det dock viktigt att tänka på vad pengarna ska användas till. Om du shoppar mindre, har lite svalare hemma och tänker till med maten och bil resandet för att sedan flyga tur och retur till Asien så har detta inte hjälpt vare sig plånboken eller miljön.

En bättre möjlighet är ju att faktiskt använda de pengar som du sparar till att göra allt det där som från början kan tyckas kosta för mycket. Byta till en mer miljövänlig bil (ännu bättre köpa en cykel), investera i solceller och gå över till att bara köpa lokala och/eller ekologiska matvaror. Eller kanske jobba betydligt mindre och odla/plocka/förädla mer av din egen mat. Vissa av dessa saker sparar i sin tur ytterligare pengar som kan användas för att ytterligare miljöanpassa sitt liv.

Hur tänker ni kring detta, är det ett rimligt resonemang eller har jag tänkt helt fel? 

Gästinlägg: Hur mycket pengar behöver man för att vara ekonomiskt oberoende? Och är det möjligt för en vanlig Svensson?

Hur ser din dröm ut?

Bild: ahisgett

Här kommer årets första gästinlägg från Oskar. Han skriver inspirerande om möjligheten till ekonomiskt oberoende och fick i alla fall mig att ta fram miniräknaren för att se hur mina möjligheter ser ut

Om man skulle gå ut och ställa den första frågan till folk på gatan skulle man antagligen få väldigt olika svar och mycket få som bottnar i någon egentlig beräkning utan snarare känsla och dessa gissningar skulle sannolikt komma in i spannet 10-100 miljoner. Det finns dock en enkel tumregel som har visat sig fungera i alla olika ekonomiska scenarion i modern tid, nämligen dina årliga utgifter gånger 25. Denna bygger på att man räknar med en genomsnittlig avkastning efter skatt på 4 % som snitt över längre tidsperioder. Detta är i självaverket någon form av värsta tänkbara scenario men ändå en rimlig nivå. På den andra frågan skulle de flesta svara ”Nej” på instinktivt för det är vad vi har fått lära oss i Sverige att ”det är omöjligt att bli rik på arbete”. Konstigt egentligen i ett land där man tydligen måste kalla sig Arbetarparti för att komma till makten; -) Svaren är enligt mig mindre än du tror och JA! Nedan ska jag berätta varför jag tror det.

De flesta arbetande svenskar ”sparar” cirka 20 % av sin inkomst automatiskt via allmän pension och tjänstepension. Denna siffra kan variera lite men enligt tabellen ovan innebär det en genomsnittlig arbetstid på cirka 35-40 år (om man börjar jobb vid 25 alltså arbete till 60-65 års ålder, vilket också går väl ihop med vår nuvarande pensionsålder på 61-67) för att finansiera sin egen pension. Om vi utgår ifrån att man ligger på just den nivån genom sin anställning och man sedan sparar ytterligare 20 % genom att tänka mer på vilka småutgifter man har t.ex. kläder, mobiler, elektronik, inredning, mat, så är man helt plötsligt uppe i besparingar på ca 40 % vilket blir 22år (arbete från 25-47 år), hittar man sedan ytterligare besparingspotential till exempel genom ett enklare boende, avstå från bil eller annat så sänks tiden till 12,5 år (arbete from 25-37) den som är riktigt extrem (och det finns verkliga exempel) sparar hela 80 % eller mer av sin inkomst och behöver alltså arbete bara cirka 5 år för att vara ekonomiskt oberoende. Den som sparar 90 % behöver jobba i mindre än 3år. .

Exempel: Kalle och Lisa är båda 30 år, har ett barn och två bra jobb. Tillsammans drar de in 50 000 efter skatt. De bor i ett litet hus i ett mindre samhälle och de har små lån. De är duktiga på att laga mat från grunden och köper mycket inredning och kläder begagnat, tar med lunchlåda till jobbet etc. De lever ett aktivt liv och är mycket ute i naturen (vilket är gratis). Deras månatliga omkostnader är 15 000 kr. För att vara ekonomiskt oberoende behöver de besparingar/investeringar på 15 000*12*25 = 4,5 Miljoner kronor vilket kommer ta dem mindre än 10 år att få ihop. Alltså kan de sluta jobba på 40-årsdagen om de vill.

"Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem".

En vanlig invändning mot denna typ av resonemang är att det är tråkigt att leva och spara istället för att spendera sin inkomst, och visst kan det vara kul att bränna pengar ibland. Jag anser att alla behöver spara men det är inte för alla att spara ”extremt” men för vissa passar det och genom att få friheten att styra över sina egna liv kan de också utvecklas inom de områden som intresserar dem. Detta leder in i den andra invändningen som vanligen kommer, vissa hävdar att samhällsekonomin skulle ta stopp om en massa människor helt enkelt skulle spara en massa pengar och sedan sluta jobba, jag tror dock att det är liten risk både för att det aldrig kommer vara ett val som alla gör och för att många som blir ekonomiskt oberoende fortfarande fortsätter att bidra till ekonomin dock på sina egna villkor och ibland faktiskt med större framgång än vad de någonsin hade i sitt traditionella
arbete. Sen kan man ju fråga sig om vår natur verkligen klarar av mer tillväxt men det är en fråga för ett separat inlägg.

Den tredje viktiga invändningen handlar mer om beräkningen och hävdar att man inte kan vara säker på 4 % avkastning och därför kommer pengarna ta slut. Denna risk är verklig, men det finns också ett antal säkerhetsmarginaler, det ena är att det nästan alltid finns besparingar som går och göra om tiderna blir riktigt tuffa, de nuvarande omkostnaderna utgör inte (ens för den mycket sparsamme) något absolut existensminimum. Dessutom brukar de flesta kunna sänka sina kostnader när de slutar jobba och inte behöver allt det som ett jobb kräver i kläder, transporter etc.

”jag älskar ju mitt jobb”

Det är också ovanligt att en person som, på eget initiativ, slutar arbeta i unga år inte får några mer inkomster i resten av livet. Ofta finns det stora möjligheter att utvecklas inom nya intresseområden och i många fall kan detta också innebära en ersättning. Den fjärde invändningen brukar vara att ”jag älskar ju mitt jobb” och det må vara sant men vem vet om det är så om tio år? Dessutom är det ju inget som hindrar dig att fortsätta på ditt arbete bara för att du har investeringar som gör att du egentligen inte behöver. Många vittnar om hur de till och med har utvecklats bättre på jobbet efter den dagen då de faktiskt börjat jobba ”frivilligt” och inte för att de var tvungna.

Som sagt inledningsvis svaret på frågorna som jag ställde i början är alltså för att vara ekonomiskt oberoende behöver du besparingar/investeringar på cirka 25 gånger dina årliga utgifter, ju lägre utgifter ju mer kan man spara och samtidigt behöver man spara en mindre total summa för att nå till målet vilket ger en kraftfull effekt och minskad tid till ekonomisk frihet. Och JA! det är möjligt för de allra flesta i Sveriges avlånga och oförskämtrika land!

Om tomten

Här kommer ett gästinlägg från Karin som roat sig med en tolkning av den klassiska dikten "Tomten"

Midvinternattens köld är hård,
så kan man dikta och rimma.
Om sovande folk i en enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit även i stan,
snön lyser vit på taken.
Är endast tomten är vaken?

Tomten rufsar i skägg och hår,
folket i stan är mätta
vissa drömmer om värme och vår,
ja kanske om sommarens hetta
Tomten han gillar sin vinter, kort
önskar ej resa från gården bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Han går till stängslet för lamm och får
se hur de sova därinne
Går till hönsen där tuppen står
stolt på sin högsta pinne
Folket i stan vid bardisk mår ”gott”
men ruelse kommer smygande, smått, kanske vi ingen känner
bland dessa nattens vänner

Kanske vi borde öva att se
och uppskatta det vi har nära
kanske också öva att ge
inte bara till nära och kära
På landet, i stan vi smyger på tå
vara rätt, göra bra, både stora och små
vill passa fast stressen förtrycka
även pressande söka sin lycka

Tomten funderar på far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
komma de väl hit neder?
Idag är gåtor av annat slag
men vi blomstrar, åldras och dör ock idag
och vi lever ett liv här på jorden
med alla måsten och borden

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott på landet hörs forsens fall
i staden hörs ständigt bruset.
Tomten lyssnar , även vi i en dröm,
kan tycka oss höra tidens ström,
Tomten undrar, varthän den skall fara,
han undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i stad och på gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Favorit i repris: Balans och att köpa frihet

Bild: starryeyez024

Idag återpublicerar jag ett  favoritgästinlägg från Oskar. Du kan läsa hans tidigare inlägg här!



Så här till jul känns det extra aktuellt att fundera på vad vi egentligen spenderar våra pengar på och i vilken mån vi kan köpa balans, tid och frihet istället för fler saker?


Vad spenderar du dina pengar på? Antagligen mat, kläder, boende som de flesta andra och om du har råd kanske även bil, båt, resor och till jul lite extra kläder, elektronik, mat och en massa annat. Om det fanns någon som sålde “frihet” skulle du köpa då? Jag tror att de flesta vill vara så fria som möjligt att göra sina egna livsval men eftersom ingen säljer frihet är det svårt att se att detta är ett möjligt val för våra pengar. Vad menar jag då med att köpa frihet, jo handlar om något som jag tycker är roligt men många andra tycker är tråkigt nämligen att spara.


Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag anser att det är viktigt med ord som man använder inför sig själv och andra, det tror jag stämmer även i detta fall. När jag önskar mig en ny jacka men väljer att ha den gamla en säsong till säger jag till mig själv ”jag köper frihet för pengarna istället”. Det är roligare och mer påtagligt än att ”spara” även om det är samma sak. Men hur definierar man frihet? Min definition är att man skapar sig möjligt att välja sin väg genom livet. Viktigt för att kunna köpa frihet är alltså att ha klart för sig vad man har för mål. Som jag skrivit om tidigare tror jag att anledningen till att så många överkonsumerar och inte är nöjda är att man strävar mot andras mål. Om alla andra köper större hus ska nog jag göra det också, när alla köper (ny) bil är det kanske dags för mig att göra det samma och om grannen åker till Thailand så är det nog dit jag borde resa. Sanningen är ju dock att om du gör som alla andra kommer du hamna där alla andra hamnar vilket vanligen är i skuldsättning och ofrihet. Om du vill hamna någon annanstans måste du ta din egen väg.


Precis som med bantning, som vanligtvis inte fungerar om den nya dieten inte är en balanserad del i det dagliga livet, är det oftast omöjligt att ändra sin ekonomiska situation utan att hitta en balans som fungerar varje dag. För att det ska gå anser jag att det är viktigt att inte bara sparar eller bara slösar utan att hitta en balans där man har råd med det som är viktigt samtidigt som man avstår från annat för att nå ett långsiktigt mål. För mig har ”the balanced money formula” varit till stor hjälp för att sätta detta tankesätt i ett sammanhang.





Det handlar alltså om att hitta en balans mellan behov (Needs), önskningar (Wants) och sparande (Savings). Sparandet är konsumtion som man avstår från idag för att kunna använda till så väl behov som önskningar i framtiden och är till för att skapa möjligheter för ditt framtida jag att leva i större frihetjämfört med den som inte har några besparingar. Det handlar om att bejaka alla delar av livet, du behöver självklart pengar bara för att överleva (Needs) du vill även ha en del saker för att trivas (Wants) och du kommer vilja ha en trygg framtid med så mycket frihet att göra olika livsval som möjligt (Savings). Den procentuella fördelningen skall ses som en indikation och kan se mycket olika ut för olika människor och är beroende av vilken fas i livet man befinner sig it men balansen måste vara där för att man ska lyckas skapa sin egen nutid och framtid.


Hur hittar du ekonomisk balans i livet, har du kollat efter, hur ser din fördelning ut?

Gästinlägg: Blodbrist

Veckans gästinlägg är från Karin som regelbundet medverkar här på Köpstoppsbloggen.

Jag hörde på radion att region Skåne har akut blodbrist och måste köpa in blod för 9 miljoner (per år?
per kvartal?) för att klarar sina operationer etc.

Hur kan vi över huvudtaget ha brist på blod i vår rika del av världen?? Det övergår mitt förstånd.

När jag var sådär 10 år läste jag en artikel om fattiga Mexikaner som olagligt gick över gränsen till USA för att lämna blod. De gjorde det mycket oftare än vad som var tillrådligt hälsomässigt för dem själva för att blodet skulle ”hämta sig”. De var dessutom inte så friska i grunden men gjorde detta som ett desperat sätt att försörja sig. Vid denna tid importerade Sverige blod från USA. Ett blod som alltså kunde komma från sjuka, fattiga och desperata människor. Jag bestämde mig genast att när jag blev tillräckligt gammal för att få lämna blod så skulle jag göra det (mina skäl då var helt egoistiska: jag ville inte i framtiden riskera att få dåligt blod från sjuka människor!). Så blev det, jag lämnade regelbundet blod i många år. Men med avbrott för en period som småbarnsmamma när livet upplevdes så hektiskt att ta med två småbarn till en blodcentral var inte att tänka på.

Nu får jag av medicinska skäl inte längre lämna blod. Det är jag himla ledsen för! Dels vill jag göra denna enkla samhällsinsats, dels var det en bra hälsokontroll av mig själv. Att blod verkligen hjälper har jag upplevt på nära håll. Jag jobbar ju på sjukhus och har sett svårt medtagna kvinnor med stora blodförluster efter förlossningar hämta sig och bli som nya efter några enheter blod. Fantastiskt!

Lämna blod! Gör nytta! Du ger liv! Genom din insats har sjukvården råd att operera din gamla mormors höft i tid istället för att lägga pengarna på blod som vi verkligen borde vara självförsörjande på. Rent egoistiskt har du också hälsokontrollvinsten.

Det gör inte speciellt ont. Du får kaffe, te, annan dricka, mackor, frukt etc. Ät och drick ordentligt efteråt och låt bli att hårdträna samma dag så kommer du knappt känna av någonting. Lämna blod
NU.

Karin

Gästinlägg: Sänka arbetstiden istället för att höja lönen?

Bild: xomiele

Dagens gästinlägg kommer från Oskar som regelbundet medverkar här på Köpstoppsbloggen.

 När jag gick ut skolan och började jobba för drygt 10 år sedan var min ingångslön knappt 20 tusen kronor, vilket gjorde att jag fick ut ca 13 000. På detta hade jag en bra bil, en liten lägenhet och i övrigt levde jag ett bekvämt liv. Nu drygt 10 år senare har min lön gått upp en del, samtidigt har livet förändrats, jag är nu gift och har två barn. Min fru har också ett heltidsarbete och tillsammans drar vi in hyfsat med pengar men har ganska lite tid. Samtidigt känner jag att heltidsnormen i samhället är stark och att ett deltidsarbete inte riktigt är ett alternativ då det innebär två saker, nämligen:

1. Oftast samma mängd arbetet bara på kortare tid och med mindre betalt.

2. Sämre möjligheter till utveckling i jobbet då heltidsnormen är stark och den som jobbar något annat är 8-17 måndag till fredag (mer är OK men mindre är konstigt!) anses som udda och ingen att satsa på.

Hur ska man kunna ge viktiga uppgifter till någon som går hem klockan 15 eller ännu värre någon som inte jobbar på torsdag-fredag?

 Missförstå mig inte nu jag tycker inte att det jag skriver ovan är rätt jag uppfattar bara att det är så det ser ut på dagens arbetsmarknad. Det konstiga är att det är rimligt att tror att en person som t.ex. jobbar 60 % av arbetstiden och får 60 % av lönen egentligen bidrar mer per krona till det företag där de arbetar då de är mer uppvilade och mer engagerade, initiativrika etc. när de väl är på jobbet. Men det finns fler argument för mer deltider, som Sverige ser ut idag jobbar vi redan som folk deltid men det är ojämnt fördelat, många är arbetslösa, studerar trots att de hellre skulle arbeta, är sjukskrivna och pensionärer trots att de är fullt arbetsföra bara det att de inte hittar ett jobb som passar. Alltså jobbar delar av befolkningen alldeles för mycket medan andra inte arbetar alls. Delvis beror detta på att vi i Sverige har jobbat så hårt med att bli mer effektiva men sedan kompenserat detta med högre lön.

Ett annat alternativ skulle ju ha varit att vi kompenserades med lägre arbetstid.

Om samma arbetare idag tillverkar 10 % mer än för 5 år sedan kan ju detta antingen omsättas i 10 % högre lön eller 10 % lägre arbetstid. Jag tror att det senare skulle vara mycket sundare i ett samhälle som Sverige där alla trots allt har det ganska bra redan och de som har ett jobb skulle bli mer lyckliga av lite mer tid än lite mer pengar. De som inte har jobb får då dessutom större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Idéer skulle kunna vara att 4 småbarns föräldrar delar på 3 heltider eller att en person med några år kvar till pension delar sin tjänst med någon som nyligen har kommit ut från skolan då blir företaget dessutom mindre individberoende och kunskapen sprids till fler. Modellerna är många men jag tror att allt är möjligt om vi bara börjar tänka i lite nya banor. Om vi sedan börjar ta ut effektivitetsvinsterna i minskad arbetstid istället för pengar så kan vi kanske även stoppa den eviga spiralen med mer och mer miljöskadlig konsumtion av icke nödvändiga varor.

Vad tycker ni om att ändra på heltidsnormen eller omdefiniering av arbetstidsnormen så att det är mer OK att jobba både mer och mindre än 40 timmar per vecka? Ett mycket intressant program från P1 finns på ämnet inspelat för ett par år sedan men fortfarande lika aktuellt. Se länk nedan. http:// sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2578094.mp3

Gästinlägg: Modebloggen som recyclar sig själv

Kläder är mer än kläder. Det är känslor, minnen och kärlek. I alla fall för mig. Jag bryr mig inte om märken eller priser. Jag bryr mig om historierna bakom. Historier jag även vill berätta.

Dagens gästinlägg kommer från Rebecka som bloggar om sitt årslånga klädköpstopp på Recyclebyrebecka. Hon beskriver sig som närmare 30 än 20,  barn till gröna vågare och inte rädd för att vara otrendig...

300 dagar to go. Så ser statusen ut för mig just nu. 300 dagar innan mitt år av klädköpstopp är till enda. Fast köpstopp är ju i och för sig ingenting nytt under solen. Men hur många som samtidigt har som mål att varje dag ha en ny outfit, det tror jag är lätträknat antal. Det är lite galet, jag vet. Att driva en modeblogg utan att köpa några nya saker. Men ibland behövs det även galna idéer. För jag älskar kläder, väskor, sjalar och ja ni vet rubbet! Men vet samtidigt hur mycket det sliter på vår miljö att tillverka alla dessa saker. Slit och släng samhället är så långt ifrån hållbart det går att komma. Sedan så tycker jag att stil och mode är så mycket mer än det nyaste. Det handlar om personlighet och människor.
Jag bryr mig inte om märken eller var kläder kostar. Jag bryr mig om historierna bakom och vem som bar vad och varför. Dessutom har jag väldigt svårt att identifiera mig med de flesta modebloggare. Är nog både för gammal och tjock för att passa in den klubben. Så därför antog jag utmaningen. Att visa att det går att vara intresserad av mode och driva en modeblogg utan att behöva konsumera ihjäl sig. Hur det har gått hittills? Ja fantastiskt bra måste jag säga. Men så har jag ju 300 dagar kvar. Så kanske inte ska börja kaxa mig riktigt ännu. Löve and out!


Vill du gästblogga om köpstopp, konsumtion eller något annat så maila till antianki@gmail.com

Gästinlägg om köpstopp och 2nd hand

 

Idag gästbloggar Jeannette

Hej!

Med anledning av Ankis bok "Köp inte den här boken" så drog jag igång mitt köpstopp under år 2010.

Och jag förberedde mig. Fick tipset i Judith Levins bok "Not buying it" att stumporna tar slut under ett köpstoppsår.Sagt och gjort.

Idag lever jag fortfarande i dessa tankar. Och jag handlar alla mina kläder på second hand/loppis. nja, förutom underkläder.Dock har jag hittat ouppackade strumpor även på loppis.

Jag har hittat min smak bland kjolar och klädställ. Då jag är rund och alltid har gått i tajta jeans med en svällande mage över byxlinningen tog jag en dag ett friskt beslut. Det var efter julen 2011. Då hade jag en klänning på mig. Som det gick att äta julmat i :)

Nåväl. Jag blev befriad och upptäckte en hel värld av färger och mönster.

Och vilken insats för miljön! Jag får emellanom kritik. Hur ska det gå med utvecklingen om alla började handla second hand? Jag tror det skulle bli alla tiders.

Om vi fick stopp på tillverkningsindustrin och behovsprövar efterfrågan istället för att skapa behoven genom 

lockande reklam skulle vi få en balans i samhället. Detta när det gäller kläder som är mitt stora intresse

.

Tack anki för stor inspiration. då som nu :)

Jeanette sandelin, ed

Du kan läsa mer på Jeanettes färgglada blogg.

Vill du själv gästblogga så är det bara att höra av sig till antianki@gmail.com. Du behöver inte ha någon egen blogg, bara gilla att dela med dig av dina tankar och funderingar kring konsumtion, ekonomi och liknande.

Gästinlägg: Om klädångest och förändrat konsumtionsbeteende

Idag gästbloggar Stina om sitt köpstopp på kläder och smink.

Jag har sedan barnsben uppskattat att uttrycka mig genom kläder. Minns hur jag som femåring stod i garderobsdörren, bläddrade bland mina kjolar, flyttade runt bland tröjor och planerade olika utstyrslar. Eller när jag rangordnade finskorna i klädkammaren efter hur pass lackiga de var. Övriga familjemedlemmar blev också utsatta för min besatthet av kläder – bl.a. mutade jag min lillasyster med diverse(godis/städning av hennes rum etc.) för att erhålla möjligheten att locka hennes hår med den förhatliga heta locktången eller sätta på henne hängselbyxor(som hon avskydde eftersom hon ofta kissade på sig som följd av att hon inte hann få av sig dem när hon skulle på toaletten).

Njutbarheten har dessvärre övergått i något annat. När jag öppnat min garderob de senaste åren har jag ofta översköljs jag av apati och panik på samma gång. Inga alternativ har känts roliga. Jag tror det beror på att jag inte sett träden för all skog – läs: min garderob är alldeles för full. Min kreativitet har liksom dött för att alternativen är för många. Istället har den påföljande tanken per automatik blivit; jag måste ha något nytt. Enligt gängse logik löser en ny klänning upp alla slags besvärliga känslor och problem.

Efter ovanstående har som regel följande inträffat: jag försvinner omgående ner på stan med försäkran om pengar på kontot och hjärtat långt uppe i halsen. Med raska kliv mellan affär efter affär har jag sökt efter något som kan tillfredsställa min längtan efter harmoni och mening. När jag till slut rafsat ihop 4 klänningar inne på Monki (det är lika bra att köpa allihopa – det är ju svårt att veta vilken av dem som kommer att kännas bra när jag kommer hem), betalat och stegar iväg mot spårvagnen kommer den. 

Känslan av att något är väldigt fel. Var det så här jag ville att det skulle bli? Ville jag spendera så stor del av min tid i ett knökat nordstan sökandes efter lugn? På spårvagnen hem är jag ledsen. Igen.

 Sedan några veckor har mitt förhållande till shopping förändrats. För ungefär en månad sedan hade jag, som så många gånger förr, bestämt mig att ha ett köpstopp avseende kläder och smink i ett halvår. Tidigare har det högst passerat en månad, oftast enbart ett par veckor och så är jag tillbaka på Monki med fyra klänningar i kassakön och bultande hjärta . Motivet bakom tidigare köpstopp har alltid handlat om att jag velat få ordning på min ekonomi. Jag hade i och för sig börjat upptäcka, via internet och program som Lyxfällan, att jag inte var ensam om mitt problematiska konsumtionsbeteende. Men trodde, eftersom jag misslyckats så många gånger, att jag var ett hopplöst fall och att jag fick skylla mig själv. Det som har hänt är att jag börjat se mitt konsumerande ut ett vidare perspektiv, att det inte handlar om ett personligt misslyckande och en svag karaktär utan om ett samhälleligt fenomen. Inför nuvarande köpstopp googlade jag på köpstopp och hittade Köpstoppsbloggen, och genom den en mängd nya bloggar och organisationer. Något förändrades inuti. 

Jag blev fascinerad, arg och väldigt bestämd. Sedan hoppfull, när jag upptäckte att tanken på en hållbar livsstil och ett enklare leverne motiverade mig på ett väsensskilt sätt än tanken på att spara pengar.

Förändringen är genomgripande på flera plan. Det handlar inte längre bara om att undvika överdrivet handlande på monsterkedjor; jag har äntligen organiserat källsorteringen under diskbänken, rensat upp flera svarta sopsäckar med böcker, kläder, köksredskap och delat ut dessa till vänner, familj och Emmaus/Stadsmissionen. Jag planerar dessutom att flytta mitt sparkonto till Ekobanken och engagera mig ideellt, mailat fastighetsskötaren om utökad källsortering i gårdens soprum osv. Det var länge sedan jag sov så gott om natten, sedan jag haft så mycket tid över till att läsa, skriva, sticka och laga mat hemma. Jag tror att förändringen är beständig. Det är som att jag inte varit mogen för det tidigare vilket kan förklara varför det känns som att någon varit inne och rört om i huvudet på mig. Jag har vid några tillfällen testat mig själv genom att gå in olika klädbutiker, men gått därifrån tomhänt. Det finns liksom inte samma lockelse i att handla.

Och garderoben ger stundtals upphov till njutbarhet igen. Konstigt nog, med färre plagg och inga nya klänningar. Det känns hoppfullt. 

När kollegan ropar in mig till jobbets kontor och glädjestrålande pekar på skärmen där ett par pumps av den senaste modellen visas uteblir entusiasmen från min sida. Jag ler svagt och säger bara att de är fina. Jag vill säga så mycket mer men har samtidigt ingen lust att vara någon slags magister med pekpinne. Kollegan säger att det är festdojjorna hon alltid sökt efter, att de är perfekta och troligtvis så bekväma. Att hon bara måste ha dem. ”Du får väl tänka på saken” hasplar jag ur mig och går ut från rummet. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till mina nya insikter och kunskaper om konsumtion. Jag känner mig lite ur balans. Vilsen men glad.

Mitt mål är att bli en medveten konsument. Och det tar tid. Nu vill jag veta var festskorna producerats och under vilka omständigheter, om materialet kan klassas som miljövänligt osv. 

Det är svårt att veta var man skall börja leta information, det är svårt att veta hur noggrann det är värt att vara. I vilken omfattning kan jag tillåta mig själv att ”slarva”. Skall man tänka i termer av ”lagom” medveten konsument? För jag vill samtidigt förenkla tillvaron och lägga energi på rätt saker. Det är förvisso bättre att söka produktionsfakta och läsa miljöbloggar än att fastna i modebloggsträsket där avsaknaden av reflektioner kring konsumtionsbeteende är i det närmaste lustigt. Som sagt, det känns som att jag är något viktigt på spåren, något som kan komma att påverka både min hälsa och upplevelse av meningsfullhet. Viktigt men förvirrande. Vilsen men glad.

Dock; jag är mycket hellre en vilsen medveten konsument än enbart vilsen.

Tack Stina för dina funderingar kring konsumtion och köpstopp. Vill DU gästblogga om köpstopp, frivillig enkelhet eller annat så maila mig på antianki@gmail.com

Gästinlägg: Om dygder

Bild:  -Mr.Halo-

Här kommer ett gästinlägg från Karin som regelbundet gästbloggar på Köpstoppsbloggen.

Jag fick en intressant kommentar om dygder efter inlägget om mitt köpstopp. Hela kommentaren
kommer här:

Anonym skriver: Jag har nyss läst ut Dygdens glädje (199 sidor) av Johan Wennström där han i det mest intressanta och avslutande 5e kapitlet skriver om sex kärndygder och relaterade karaktärsdrag.
Han menar att bejakande av dessa dygder och karaktärsdrag berikar livet och har många andra positiva effekter. Kanske kan man se köpstopp som en övning eller utmaning främst i dygden Återhållsamhet och karaktärsdragen Självkontroll och Måttlighet? Kan man i så fall tänka sig andra
givande övningar och utmaningar i andra dygder och karaktärsdrag?

De sex kärndygder (och relaterade karaktärsdrag):
1) Vishet (Kreativitet, Nyfikenhet, Självständigt tänkande, Bildningslust)
2) Tapperhet (Mod, Uthållighet, Ärlighet)
3) Humanitet (Kärlek, Altruism, Vänlighet, Känslans intelligens)
4) Rättrådighet (Välutvecklad känsla för rättvisa och jämlikhet)
5) Återhållsamhet (Självkontroll, Måttlighet, Ödmjukhet)
6) Transcendens (tillhörighet med någonting större än en själv - Förmåga att uppskatta skönhet,
Hoppfullhet, Tro)

Själv tycker jag att återhållsamhet är det som varit lättast att göra ett projekt av. Vid köpstopp kan också kreativiteten utmanas: jag kanske måste tillverka nåt av något annat jag redan har eller komma på en helt ny lösning (självständigt tänkande). Att det skulle kallas vishet är nog ändå att ta i. Övning i tapperhet skulle kunna vara att göra sådant man är rädd för som att tala inför folk, gå en kvällskurs ensam, söka hjälp för något man försökt hantera själv…eller vad det nu skulle kunna handla om.
Humanitet skulle kunna vara att bli volontär och hjälpa människor som har det svårt.

Rättrådighet känns svårare. Kanske volontärskapet kan platsa även här. Att börja jobba politiskt kanske. Att börja agera mot orättvisor på jobbet om sådana finns istället för att jamsa med, skulle också kunna inrymmas under rättrådighet. Transcendens : kan man öva sig i tro? Jag tänker att man kan öva sig i att se skönheten i det man har omkring sig i vardagen som partnern, sitt gamla vanliga, orenoverade kök, pendelvägen till jobbet etc. Man kan också träna sig i att betrakta skeenden som oroar med mer kärleksfullhet och humor (här har jag faktiskt förslag på en bra hemsida www.healthwatch.se med övningar främst för att hantera stress).

Min höstutmaning som redan pågår är att ha klänning två dagar i veckan och inte bara ta den enkla lösningen jeans och tröja. Det kräver en viss uthållighet och självkontroll. Mycket långt från transcendens men det sägs ju att även den längsta resa börjar med första steget…!

Karin