Gästinlägg: När bara en vill leva enkelt

Bild: flavijus

Dagens inlägg funderar över hur man får ihop ett familjeliv när bara en vill leva enkelt. Det är skrivet av Susanne, en före detta hemmamamma som gillar att baka, återvinning, frivillig enkelhet och marmelad. Hon har 3 underbara barn. I hushållet ingår även en make, en kanin, ett marsvin, en hamster och x antal fiskar. Hon vill ha höns, solvärme, pelletspanna, vindsnurra och en avfallskvarn. Bråttas med två tonåringar, en 7 åring, tidsbrist och pengabrist. Hon avskyr sopor och att vara som alla andra.. Läs mer på hennes blogg http://hemmamammansliv.blogspot.com/

Jag funderade över detta med olikheter. Dras man till varandras olikheter? När maken och jag träffades var vi "normala" båda två. När vi fick barn ville jag vara hemma och ta hand om barnen. Jag ville vara mamma på heltid. Något ekonomin inte tillät. När L föddes fick det bära eller brista och jag sa upp mig. Jag jobbade natt och min mage sa ifrån så jag hade gjort mitt där i alla fall. Vi klarade oss med nöd och näppe. Här började vi utvecklas olika. Vi hade säkert varit olika från början eller så var vi lika men jag har kommit på att jag inte vill vara "normal". Jag vill inte vara som "alla andra". Jag började uppskatta dom små sakerna i livet. Fågelkvitter på morgonen, doften av nybakt bröd, barnkramar, barnskratt. Vi har bara en jord och jag vill vara med och "rädda" den. Jag sopsorterar allt jag kan - maken slänger allt i samma tunna. Jag sätter i lågenergilampor, stänger av alla apparater, all golvvärme och handdukstorken - maken sätter på dom. Jag lappar, lagar och försöker låta bli att köpa saker - maken köper nytt och slänger. Han vill vara som grannen eller bättre än grannen. Hur gör man när en vill leva enkelt och en inte vill det?? Jag är en storslukare av bloggar, hemsidor och böcker om att leva enkelt, frivillig enkelhet, simple living och allt vad det heter. Det känns som om jag har hittat hem. Att det är vad jag längtat efter hela livet. Jag funderar starkt på att leda en studicirkel av typen tidsverkstad och har varit i kontakt med Fredrik Warberg ett par gånger. Men hur ska jag kunna leda en tisdverkstad när jag inte ens kan omvända min egen make??

Jag vill leva mer miljövänligt, växla ner och jobba mindre, känna tacksamhet över det jag har och sluta konsumera. Hoppa av ekorrhjulet med andra ord. Maken vill att ekorrhjulet ska snurra fortare och fortare. Han vill konsumera mera. Medans jag vill rädda jorden, leva miljövänligt är hans ordspråk sköt dig själv och skit i andra. "Stackars bananarbetare som får i sig en massa gifter, det är deras problem inte mitt". Jag vill baka allt bröd själv, sylta och safta så mycket som möjligt. Bli självförsörjande så mycket det går i en villa mitt i en förort med yttepytte trädgård. Ha höns, massor med bärbuskar och fruktträd. Så många som går på så liten yta som möjligt. Bra för maken slipper klippa gräset. Maken säger att det finns folk som lever på att sylta, safta, baka bröd och föda upp ägg.

Jag försöker äta och laga mindre kött. Maken vill ha så mycket kött som möjligt, helst stora saftiga köttbitar. Jag får illamående känslor och funderar på att bli vegetarian. Jag tänker alltid efter både en och två gånger innan jag köper något. Sopsorterar allt som går och har en dröm om att inte ha några sopor alls. Jag rensar bland alla saker. När jag vill ha något försöker jag i första hand att få tag på det begagnat. Maken sparar allting och tycker att begagnade saker är andras personers skräp.
Jag vill betala av huslånen och bo gratis. Maken tycker att huslån är hyra och att dom ska finnas kvar. Jag vill bli självförsörjande på el, sätta in solvärme, pelletspanna och ett litet vindkraftverk om vi får.

Hur gör man när en vill växla ner och en inte vill det?? Kan man leva ihop fast man är olika och drar åt olika håll?? Jag har tyvärr inga svar att ge. Även om jag ler lite för mig själv varje gång jag lyckas få maken att använda en tygdisktrasa, äta mitt hembakade bröd eller gå ut med komposten. Han gjorde till och med en groddhink till mig häromdagen. Stor lycka!! Jag blir glad för varje litet steg i "rätt" riktning som han tar. Men vad är det som säger att mina steg är dom rätta?? Det bästa verkar vara om vi lever sida vid sida och gör som vi vill. Så länge jag inte försöker omvända honom eller han klagar på mig så fungerar det.