lördag 12 juni 2010

Gästinlägg: När bara en vill leva enkelt

my family_at sea

Bild: flavijus

Dagens inlägg funderar över hur man får ihop ett familjeliv när bara en vill leva enkelt. Det är skrivet av Susanne, en före detta hemmamamma som gillar att baka, återvinning, frivillig enkelhet och marmelad. Hon har 3 underbara barn. I hushållet ingår även en make, en kanin, ett marsvin, en hamster och x antal fiskar. Hon vill ha höns, solvärme, pelletspanna, vindsnurra och en avfallskvarn. Bråttas med två tonåringar, en 7 åring, tidsbrist och pengabrist. Hon avskyr sopor och att vara som alla andra.. Läs mer på hennes blogg http://hemmamammansliv.blogspot.com/

Jag funderade över detta med olikheter. Dras man till varandras olikheter? När maken och jag träffades var vi "normala" båda två. När vi fick barn ville jag vara hemma och ta hand om barnen. Jag ville vara mamma på heltid. Något ekonomin inte tillät. När L föddes fick det bära eller brista och jag sa upp mig. Jag jobbade natt och min mage sa ifrån så jag hade gjort mitt där i alla fall. Vi klarade oss med nöd och näppe. Här började vi utvecklas olika. Vi hade säkert varit olika från början eller så var vi lika men jag har kommit på att jag inte vill vara "normal". Jag vill inte vara som "alla andra". Jag började uppskatta dom små sakerna i livet. Fågelkvitter på morgonen, doften av nybakt bröd, barnkramar, barnskratt. Vi har bara en jord och jag vill vara med och "rädda" den. Jag sopsorterar allt jag kan - maken slänger allt i samma tunna. Jag sätter i lågenergilampor, stänger av alla apparater, all golvvärme och handdukstorken - maken sätter på dom. Jag lappar, lagar och försöker låta bli att köpa saker - maken köper nytt och slänger. Han vill vara som grannen eller bättre än grannen. Hur gör man när en vill leva enkelt och en inte vill det?? Jag är en storslukare av bloggar, hemsidor och böcker om att leva enkelt, frivillig enkelhet, simple living och allt vad det heter. Det känns som om jag har hittat hem. Att det är vad jag längtat efter hela livet. Jag funderar starkt på att leda en studicirkel av typen tidsverkstad och har varit i kontakt med Fredrik Warberg ett par gånger. Men hur ska jag kunna leda en tisdverkstad när jag inte ens kan omvända min egen make??

Jag vill leva mer miljövänligt, växla ner och jobba mindre, känna tacksamhet över det jag har och sluta konsumera. Hoppa av ekorrhjulet med andra ord. Maken vill att ekorrhjulet ska snurra fortare och fortare. Han vill konsumera mera. Medans jag vill rädda jorden, leva miljövänligt är hans ordspråk sköt dig själv och skit i andra. "Stackars bananarbetare som får i sig en massa gifter, det är deras problem inte mitt". Jag vill baka allt bröd själv, sylta och safta så mycket som möjligt. Bli självförsörjande så mycket det går i en villa mitt i en förort med yttepytte trädgård. Ha höns, massor med bärbuskar och fruktträd. Så många som går på så liten yta som möjligt. Bra för maken slipper klippa gräset. Maken säger att det finns folk som lever på att sylta, safta, baka bröd och föda upp ägg.

Jag försöker äta och laga mindre kött. Maken vill ha så mycket kött som möjligt, helst stora saftiga köttbitar. Jag får illamående känslor och funderar på att bli vegetarian. Jag tänker alltid efter både en och två gånger innan jag köper något. Sopsorterar allt som går och har en dröm om att inte ha några sopor alls. Jag rensar bland alla saker. När jag vill ha något försöker jag i första hand att få tag på det begagnat. Maken sparar allting och tycker att begagnade saker är andras personers skräp.
Jag vill betala av huslånen och bo gratis. Maken tycker att huslån är hyra och att dom ska finnas kvar. Jag vill bli självförsörjande på el, sätta in solvärme, pelletspanna och ett litet vindkraftverk om vi får.

Hur gör man när en vill växla ner och en inte vill det?? Kan man leva ihop fast man är olika och drar åt olika håll?? Jag har tyvärr inga svar att ge. Även om jag ler lite för mig själv varje gång jag lyckas få maken att använda en tygdisktrasa, äta mitt hembakade bröd eller gå ut med komposten. Han gjorde till och med en groddhink till mig häromdagen. Stor lycka!! Jag blir glad för varje litet steg i "rätt" riktning som han tar. Men vad är det som säger att mina steg är dom rätta?? Det bästa verkar vara om vi lever sida vid sida och gör som vi vill. Så länge jag inte försöker omvända honom eller han klagar på mig så fungerar det.

6 kommentarer:

  1. Oj, det låter som en svår kamp du för där hemmavid! Du har min fulla sympati! Ditt tänk inger mig hopp, att det finns fler kämpande viljor i det lilla där ute. Bloggosfären har gjort mig uppmärksam på det. Är detta att vara vän med moder jord något vi kvinnor har lättare för? Mina två systrar sorterar och lever enkelt precis som jag medan mina tonårssöner och två bröder fnyser åt sopsortering och att försöka begränsa t ex bilkörning.
    Jag har aldrig sprungit i ekorrhjulet. Valde att vara hemma med mina barn som "arbetslös" när jag separerade, det viktigaste jobbet i världen! Har hankat mig fram, enkelt men lyckligt. För det mesta.

    Fortsätt att kämpa! Men hur vi ska föra budskapet till våra närmaste återstår att se. Lycka till!

    /Lisel/Vildvitran och en annan gästbloggare på denna plats:
    http://vildvittransblog.blogspot.com/

    SvaraRadera
  2. Mmm, kämpigt läge men jag tror också att man inte kan omvända någon. Hur han lever är upp till honom. Ler lite för mig själv om dina tankar på att inte vilja vara normal. Och jag håller med dig, enkelhet regerar (även om jag inte alltid är lika duktig som du på att leva efter det). Mest tror jag på att vara ett praktiskt exempel på att man kan göra annorlunda, som vildvittran också verkar lyckas med. Kram på er båda

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig! Jag vill att vi ska leva i en liten lägenhet för att spara pengar och ha råd med annat, som att arbeta mindre. Jag vill inte konsumera mer än det növändiga, även det varierar lite beroende på dagsform vad jag anser nödvändigt.. I vilket fall! Min man vill att vi ska köpa villa, gärna nytt och fint och inreda, gärna nytt och fint det med. Resa mycket etc etc. Jag vet inte heller hur vi ska få ihop det om jag ska vara ärlig, jag vägrar att hamna i ekorrhjulet, men än så länge funkar det!

    SvaraRadera
  4. Hejsan,
    Hittade ditt inlägg idag. Har exakt samma problem; men i mitt fall är det min fru som vill leva i "ekorrhjulet". Eller rättare sagt hon vill ha lyx, men samtidigt vill hon jobba så lite som möjligt. :)

    Vi var också normala och ganska lika när vi träffades för 25+ år sedan. Vi ville bo inne i storstan men letade efter ett torp på landet. På den tiden var hon intresserad av att odla egna grönsaker.

    Idag bor vi en stor, fin och dyr villa i stan. Kostar multum i uppvärmning och alla prylar som skall köpas och underhållas.

    För några år sedan köpte vi ett torp. Men då hade frun tröttnat på att odla, leva enkelt och sådant. Men hos mig hade intresset för det enkla livet, självförsörjning och sådant växt sig allt starkare. Jag "fick" köpa torpet men frugan gjorde klart att hon inte skulle lägga två strån i kors med upprustning. Möjligen när det var dags att inreda med gardiner och sånt någon gång i framtiden (huset behöver mycket renovering och modernisering innan det blir riktigt mysigt, även om det är fullt beboeligt redan idag).

    Idag är det jag som tjuvar till mig någon dag eller två per månad för att jobba på torpet. Men frugan håller mig mest sysselsatt med att jobba med lyxhuset i storstan.

    Det är oerhört ledsamt egentligen. Jag vill helst bygga ett nytt hus, parallellt med det gamla torpet på landet. Ett hus som skall vara i samklang med naturen; solvärme och solenergi att driva kyl/frys och lite belysning. Egna odlingar med grönsaker och fruktträd. Höns och några julegrisar. Kanske en get eller två som kan hålla borta sly och annat. Sylta, safta och torka svamp och frukt. Byta med andra "bönder". Leva det enkla livet.

    Ditt och mitt mål är mycket lika; men utgångspunkterna skiljer sig något. Det är inte omsorgen om "den stora" miljön som driver mig; utan enbart önskan om att vara självförsörjande och leva "off-the-grid" och utan lån eller beroende av stat/kommun eller liknande. Skulle t.ex. gärna se alternativa betalningsmedel - t.ex. "arbetspoäng" a'la LETS.

    Vet inte hur det kommer att gå för min fru och mig i framtiden. Hon vill resa och uppleva mer av den stora världen. Jag vill utforska den "lilla världen". Hennes intressen förutsätter mer lönearbete. Mina intressen innebär mindre lönearbete. Det går inte ihop.

    SvaraRadera
  5. Hej anonym 1 & 2! Det är svårt som ni skriver när bara en vill leva enkelt. Förhoppningsvis kan det hjälpa lite att läsa om andra som är i samma situation.
    Anonym nr 2 - jag vill gärna publicera din kommentar som ett gästinlägg. Du får gärna höra av dig till mig på antianki@gmail.com

    SvaraRadera
  6. Besvärlig situation. Jag och min sambo har tack och lov utvecklats åt precis samma håll, och planerar nu tillsammans att "hoppa av" det vanliga samhället. Till sist handlar det om hur man vill att livet skall se ut, och vad man är beredd att göra för att nå dit.

    Lycka till.

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin