Foto Ateljé Hernried © Nordiska museet var utställning Hemmens forskningsinstitut pågår t.o.m 29/5-11
Traditionella hemmafrusysslor har plötsligt blivit inne igen. Att laga mat från grunden och kunna göra sås "på riktigt" har blivit trend; arrangera rosor på gammeldags vis lyxig lifestyle. Men bör vi bejaka en livsstil som placerar kvinnors självförverkligande i deras hem? Och hur kommer det sig att den dyker upp just nu?
Hemmafru 2.0 - Om inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor gör journalisten Marina Nilsson (som bloggar som borderlinehemmafru...) en djupdykning i ett fenomenet "Hemmafru". Ett fenomen med en oroväckande twist enligt författaren. För problemet med hushållsnära trender i klassisk hemmafruförpackning är nämligen att de så ofta kommer maskerade som något annat: Som en längtan efter ett enklare och mer äkta liv. Som en lust efter mat med färre tillsatser eller manglade linnerservietter. Men den enda egentliga skillnaden mellan dagens charmiga hemmapyssel och det som stod på hemmafruns agenda då, verkar vara att det rör sig om olika klockslag.
Sylta, safta och pyssla vardagar mellan 9 och 16? Hemmafru 1.0.
Sylta, safta och pyssla vardagkvällar och på helger? Hemmafru 2.0.
Riktiga hemmafruar är förhållandevis få, SCBc fick det till 55000 år 2001 jämfört med 771000 20 år tidigare. Men antalet hobbyhemmafruar verkar växa lavinartat.
Författaren undersöker både sina egna och andras hemmafrudrömmar. Hon intervjuar en en rad olika psykologer, framtidsforskare och trendanalytiker. Det är personer som Jörgen Larsson som uttalar sig omdownshifting och Pernilla Jonsson som tror att vi vill vara hemmafruar för att vi lever med ständig tidsbrist..
"Kvinnors konsumtion har alltid ansetts som mera onödig än och ytlig än mäns.Ett par skor för tretusen är ju vansinne, men en telefon för samma pris är ett tecken på att man hänger med i sin samtid och gärna ligger lite i framtid".
Marina Larsson konstaterar att inte nog med att föräldrar med småbarn jobbar ungefär 10h mer per vecka jämfört med 70-talet, konsumtionen har även fördubblats under samma period. Särskilt starkt konsumerar vi möbler och inredningsdetaljer. Författarens exempel på hemmafruhobbies manifesterar sig just genom konsumtion. Det är blombinderikurser, kitchenaids, exklusivt strykvatten med doft av lavendel och livsstilsmagasin som Leilas Country Living. Enligt Pernilla Jonsson handlar det om att drömbilder styr vår konsumtion. Om vi inte kan få vårt torp på landet så kan vi ialla fall köpa lite lantlig inredning (gärna fransk el shabby chic) eller åtminstone börja prenumerera på tidningen Lantliv.
Ett kapitel handlar om dessa "flytta ut på landet drömmar" som dessutom gifter sig fint med Hemnetknarkande och en allmän renoveringshets. Kapitlet därpå fokuserar på den eskalerande värdinnehysterin som särskilt utmärker sig genom allt mer påkostade bröllop (naturligtvis med hemmapysslade favors) men som även spridit sig till allehanda bjudningar som barnkalas och vanliga middagsbjudningar.
Städning är ett annat område som utforskas, städning är numera inte bara ett nödvändigt ont utan ska ses som en lyxig avkopplande upplevelse (att handiska är som att ge händerna en skönhetsupplevelse - men bara om du KÖPER Yes Clean and care) som kräver sina prylar. Boken tar även upp de ekonomiska konsekvenserna av att man går ner på deltid för att ägna sig åt sina hemmafruhbobbies, konsekvenser i form av lägre pension och problem att etablera sig på arbetsmarknaden.
"Det börjar alltid med en förväntansfull myskänsla, men slutar oftast med ett gråtande barn som hulkar i sin besvikelse över att inte få äta bakpulver"Roligast i boken är författarens egna upplevelser som i alla fall jag kan stundtals känna igen mig i. Som när hon går ner på deltid och är hemma med sin son på fredagarna och ofelbart får impulsen att baka (se ovanstående citat). Som alltid är det intressant att fundera över varför man gör som man gör, känner som man känner och köper det man köper. Är det ens sanna hemmafru jag man släpper fram, längtan efter eb lite lyxigare lifestyle mitt i småbarnsvardagen eller är man helt enkelt bara ett offer för cocooningtrenden?
Om författaren
Marina Nilsson är författare och frilansjournalist. Hon har bland annat skrivit för tidningarna Damernas värld, Cosmopolitan och Mama. Hon har även tillsammans med Nina Holst gett ut boken “Stegen till drömjobbet”
Mer
DI:s kartläggning visar att varannan vd-fru saknar egen försörjning och tipsar om vikten av äktenskapsförord.
Be inte om ursäkt för dina cupcakes, debattartikel i Aftonbladet
Läs gärna Skriet från kärnfamiljen och Familjens projektledare säger upp sig för böcker som behandlar samma frågor ur lite andra perspektiv.
Inlägg
Kul med bakningsinstinkten! Min första dag som föräldraledig med båda sönerna började jag med att baka bullar. Det slutade med att jag, samtidigt som jag ammade en 2-veckors, stekte köttbullar från frysen och plockade ut bullarna ur ugnen med den lediga handen. Den hungrige 2-åringen satt på golvet och grät. Det dröjde länge innan jag bakade bullar igen!
SvaraRaderaMän har ju börjat med surdegsbakning, tar hand om barnen, pappalediga, tvättar, städar. Det är bara att uppgradera mannen till en yngre modell :)
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderaDet är maken som hittar på saker ur trädgårdsprodukter, dock mer likör än sylt, men gelé har han gjort..
Intressanta tankar och visst kan jag känna igen mig. Men för mig handlar det om sökandet efter livskvalitet snarare än lyx. Jag vill inte jobba heltid för jag vill inte missa mina barns uppväxt. Jag vill jobba deltid och ägna en hel förmiddag åt att lyssna till deras glada röster när de leker i rummet intill. Jag vill ha möjlighet att ta med barnen ut i skogen mitt i veckan. Och framförallt: jag vill inte framleva mina veckor med att vänta på helgen och jag vill inte att helgen ska bli ett enda virrvarr av allt som ska hinnas med.
SvaraRaderaJag trivs med att jobba deltid och det gör min man med. Det ger oss tid för varandra och för våra barn. Vi behöver inte förlita oss på att förskolan ska implementera en värdegrund hos våra barn, det gör vi själva, för vi har tid att prata med barnen om såna saker.
För oss har det ändå inte varit några problem att etablera oss på arbetsmarknaden. Och vi är redo för en låg pension i och med att vi redan nu är vana att leva på lägre inkomst.
Jag måste hålla med Johanna om det med tiden. Sen tycker jag att författaren är till boken är lite efter sin tid. Om man ser på fenomenet idag så ligger fokus inte på konsumtion, utan att klara sig på det man har. Gamla husmorskunskaper kom till i tiden då vi inte hade så mycket och vi kanske måste tillbaka till det? Det handlar och second hand och återvinning. Att det är ok med lite damm i hörnen och att det kan vara kul att baka tillsammans med barnen, men absolut inget måste. Dagens hemmafru väljer det liv hon vill leva, även om det innebär att välja bort hög inkomst/pension och karriär. Måste vi alla jaga pengar? Kvinnofällan är väl att alltid göra som samhället vill och inte följa sin egen vilja?
SvaraRaderaHög igenkänning!
SvaraRaderaJag är en typiskt kvinna som vill hinna så mycket som möjligt på dygnets 24 timmar och som nästan VARJE kväll tänker att "suck, jag hann inte det, det och det ikväll heller".
Men det där kan en råda bot på. Det gäller att ta tag i saker, säga åt sig själv att ingen kommer tacka mig för att jag saftar och syltar och viker tvätt samtidigt, för att hinna blogga och läsa tjugo bloggar och yoga och plocka undan leksaker.
Ett exempel på skillnaden mellan mig och min sambo när det gäller tid:
När vår dotter sover dagtid så gör jag: städar, plockar, tvättar, donar, fixar
medan min sambo: spelar spel, hänger på internet, läser
Jag behöver bli duktigare på att spela spel, hänga på internet och läsa när jag har tid över, istället för att jobba UTÖVER den tid jag redan jobbat på jobbet 8-17.
Det är svårt att lägga ifrån sig drömbilden av hemmet..men det går!
Visst känner man igen alla iakttagelser från boken, det är bara att surfa runt på diverse bloggar så ser man det vita torpet på landet, linnelakan, cupcakes etc. Och kvinnor som har råd att vara hemma/starta små butiker. Tack vare "rika" män?
SvaraRaderaDet verkar som flera "trender" blir ihopblandade. Simple living kanske är en del i det hela; man vill ta vara på det man har vilket kanske tar sig uttryck i att man har mer vintagemöbler/kläder, bakar mer, kanske väljer att bo enkelt och renovera ett torp istället för att köpa ett nyproducerat radhus etc. Men är det samma sak som att man vill vara en husmor eller ett uttryck för miljömedvetenhet eller kanske att vara självständig (gentemot samhället; klara sin egen ekonomi utan att behöva arbeta heltid, producera sin egen mat etc)?
Sen finns det ju också det här nya mammaidealet; du ska laga all mat från grunden, hitta på meningsfulla aktiviteter för barnen, hålla bjudningar, kunna sylta/safta/sy.. men du ska samtidigt ha en karriär och se bra ut och ha alla statusprylar. Det går inte ihop sig och jag tror det är där längtan efter att bli en hemmafru får sitt ursprung. Du har inget större val om du ska få ihop ett sånt liv.
Jag har själv svårt att veta om min önskan att jobba mindre är för att jag är offer för en rådande trend eller för att jag faktiskt vill vara hemma med barnen för att JAG tycker det är viktigt. Frågan är; lurar jag mig själv och ångrar mig bittert om jag blir lämnad av min man eller när jag tillbringar mina sista år som fattigpensionär? Det känns som det är omöjligt att veta vad som är sätt eller fel..
En annan aspekt av det hela som boken verkar ta upp är skillnaden mellan kvinnliga hobbies och manliga hobbies. Handarbete och matlagning har ju alltid setts som ett slags värdelöst vetande, eller i alla fall inte direkt uppskattats. Att kunna rulla köttbullar är ingen konst och att kunna sticka en tröja är gammaldags ungefär.. Det vänder jag mig emot, jag tycker det är BRA att husmorskunskaper uppvärderas. Men det känns fortfarande som alla, inklusive feminister, vill se detta som något slags skitgöra och en kvinnofälla. Det tycks otänkbart att man kan gilla att baka bullar eller virka för sin egen skull. Jag kunde ingetdera för ett par år sen och nu är matlagning ett av mina största intressen. Och jag älskar att virka. Men är jag lurad? Bör jag fråga mig varför inte sambon virkar leksaker till barnen?
Ursäkta svamlet men det blev många tankar på en gång!
Sofia
Känner igen en massa och tänker att hemmafru 1.0 var en mycket kort tid historiskt sett och så går vi och försöker oss på det precis som du säger, på kvällar och helger. Åh, så korkat.
SvaraRaderaHär jobbar vi 75% båda två och trivs med det men då bor vi billigt och är genuint ointresserade av både inredning och shopping. Mor och farföräldrarna får gärna baka med barnen. Jösses vad jag ska baka om jag får äran att bli mor/farmor. Ren lyx att vi är lediga en dag extra i veckan var :-)
Boken väcker i alla fall reaktioner, det märkte jag när jag recenserade den på bloggen också... :-)
SvaraRaderaLite märkligt att man nämner "Leila's Country Living" som tidningsexempel, en tidning som endast getts ut i 2 nummer ;-) och som visar sådant kan man fixa själv ( baka och pyssla ). Medan betydligt större inredningstidningar länge visat möbler och prylar man kan köpa, och är tidningar som många män också läser ;-)
Själv har jag inga barn att ursäkta min livsstil med, inte heller en man som inte hjälper till hemma... utan mitt val att jobba hemifrån grundar sig på att jag vill jobba med mitt intresse och kunna styra över min egen tid.
De jag känner som öppnat egen butik på hemmaplan är heller inga kvinnor som bara "pysslar" medan männen försörjer dem, utan kvinnor som lägger ner mkt jobb på sitt företagande - ett jobb som i många fall är betydligt mera omväxlande och krävande än att vara anställd 8 timmar/dag i 5 dagar i veckan. Som egenföretagare får man själv göra allt jobb, och det är inte självklart att kunna vara ledig kvällar eller helger. Men jag tror att det är betydligt mera utvecklande för en person än att gå till en arbetsplats som han/hon egentligen inte trivs med, enbart för att få pengar.
Kan man däremot sänka sina levnadskostnader så har man mycket fri tid att vinna...
This book takes it one step further with the idea that one becomes independent, able to survive without purchasing every little thing. Without have to hire and pay umpteen service people to do the work in your home and then you, have to work your butt off to pay the bills that keep collecting. She sees it as a sort of vicious circle that the modern industrialized world has put us in. Instead, she offers the idea of going back to making and growing and repairing and building everything yourself, or bartering with others for those things you can't do or don't have. A sort of indepence and in this case, it's not about the women staying home it's about have a homemaker or two, be it the man or the woman or both! All of this results in a lower overall impact on the environment by the way...
SvaraRaderaCheck out: http://radicalhomemakers.com/