fredag 3 september 2010

Gästinlägg: Varför alla kan (och borde) spara

Handlar om pengar

Bild: Henrik Ström

Just nu befinner jag mig på resande fot och lämnar plats för några gästbloggare. Det här är det andra gästinlägget från Oskar som gästbloggat om frivillig enkelhet, ekonomisk frihet och (hållbara) investeringar tidigare.

Ofta hör och läser jag kommentarer i stil med ’jag kan inte sparar just nu för att…’ och så kommer en beskrivning av varför just denna vecka, månad, år är så speciellt och hur det är otroligt omöjligt att spara. Det kan dock vara värt att notera att alla livets veckor, månader och år är speciella.

Ekonomiska data visar att nära nog alla, i Sverige, har fått det bättre ekonomiskt under de senaste åren och om jämförelsen dras ut över längre tid (t.ex. 30 år) är detta ännu mer tydlig. Kan så vara att som det ofta sägs i media och av politiker som vill göra en poäng att vissa grupper ’hamnat efter’ med det innebär bara att förbättringen av deras ekonomi är mindre än för övriga grupper i samhället. Sparande är på många sätt mer en inställningsfråga än en ekonomisk fråga t.ex. är en av de vanligaste orsakerna att förhållanden tar slut bråk om pengar och ändå är det ju i tvåsamheten som möjligheten att bygga en stabil ekonomi är som störst.

Det finns bara ett sätt att spara ihop pengar och det är att göra av med mindre än det som kommer in. På engelska finns ett uttryck som används flitigt i sammanhang där privatekonomi diskuteras nämligen ’pay yourself first’ vilket fritt översatt är ’betala dig själv först’. Något förenklat betyder det att du ska ta en förutbestämd andel av din lön (t ex 10 , 20 eller 30 % kanske till och med mer för vissa) vilket du sätter direkt till sparande innan du börjar använda dina pengar. Med andra ord lever du som om din lön var 10-30 % lägre. Detta medför ju inte bara att du har möjlighet att bygga upp en buffert och ett långsiktigt sparande utan även att du ganska snabbt bygger ett mycket stabilare (ekonomiskt) liv. Detta är oftast inte en fråga om matematik utan en fråga om inställning.

Det finns (korta) tider i livet när man kanske inte kan spara, t ex om man under ett par månader har mycket låg inkomst eller tillfälligt höjda kostnader. Om detta läge permanentas måste man dock göra några förändringar (på inkomst- eller utgiftssidan) så att sparande får plats inom den ekonomin man har.
Ett exempel kan vara om du är ensamstående med en heltidslön inom dit arbetsområde (tex. utbildad lärare som jobbar som lärare) då kan du inte gå att hoppas på att det ska bli mycket bättre nästa år utan du måste spara idag, du har din yrkesbana vilket innebär en viss inkomst. Din inkomst kan visserligen förändras, men även till det sämre och om den förbättras kommer det sannolikt att ske långsamt därför måste sparande rymmas inom nuvarande ramar. Om du däremot, under en kort tid är sjukskriven, och har lägre inkomster är det OK att stryka sparandet så länge du räknar med att återgå i arbete inom en inte allt för avlägsen framtid.

En anledning till att så få sparar är att inga (kortsiktiga) kommersiella intressen finns för att driva fram detta beteende. På kort sikt kan det minska konsumtionen något, bankerna skulle inte få låna ut lika mycket pengar etc. Det ligger dessutom i politikens (kortsiktiga) intresse att ha ett folk som är beroende av politiska beslut, och som går att ”lura” att rösta mot sin politiska övertygelse/ideologi med en skattesänkning eller bidragshöjning. Tror dock att dessa eventuella kortsiktig negativa konsekvenser som skulle komma av ökat sparande med stor marginal vägs upp av de långsiktiga positiva konsekvenserna som Tobias Schildfat skriver i sin bok ’Vägen till din första miljon – Alla kan bygga en egen pengamaskin’
”Ju fler människor som med hjälp av en stark egen ekonomi vågar välja sitt liv utifrån sin passion ochskapande kraft, desto bättre tror jag att vår värld kommer att utvecklas.”

Min egen övertygelse är att en person som har en ordnat ekonomi har lättare att ta etiskt korrekta beslut och leva i mycket bättre samvaro med sin omgivning och i samklang med sina värderingar och njuta mer av livet - inte en dum kombination! Nu är jag intresserad av vad ni som läster tycker?

Vad tänker ni om dessa resonemang? Hur gör ni för att spara? Sparar ni inte och i så fall varför?

7 kommentarer:

  1. Jag tänker ofta att det är konstigt att det inte är fler som sitter på ett par hundra tusen eller mer.

    Bor man tex i en 2:a, två personer, utan barn, och utan bil, är det ju plättlätt att klara sig på max 20 000 kr/månaden tillsammans. Och arbetar dessa två personer heltid så får de flesta ju sammanlagt ut minst ca 30-35 000 kr/månad. OBS Jag vet att inte alls alla har jobb och att inte alla får ut minst 15 000/mån, men de flesta med heltidsjobb får det. Och då borde ju en massa par ha en 10-15 000 att lägga undan per månad. Det blir snabbt galet mycket pengar.

    Jag och min sambo la undan en hel del pengar för att spara till den dag vi fick barn. För att kunna vara hemma mer båda två tillsammans i början. Och vi har verkligen varit glada att vi gjort den prioriteringen. Det är nog det bästa vi gjort någonsin :)

    SvaraRadera
  2. Jag har inga problem att spara, har aldrig haft. Jag flyttade hemifrån på gymnasiet, pluggade seni sjukt många år, bodde utomlands några år, är nu färdigutbildad och tjänar rätt bra. Jag bor själv och jag sparar många tusen varje månad. Jag behöver inga köpstopp eller sådär, jag tycker inte ens att det är särskilt kul att shoppa... förutom nödvändiga saker.

    Jag fattar inte hur folk kan leva så utöver sina tillgångar. Har man inte råd att bo stort, eller ha bil, eller käka ute, THEN DONT! Jag lovar att man blir mycket mer lycklig av att göra "ingenting"/"inte ha något liv" och slippa skulder, än att leva över sina tillgångar. Det ger ingen ångest att vara sparsam och laga mat hemma istället för att käka ute. Faktiskt. Varför förstår folk inte det?

    Den dan jag får barn och en massa annat vet jag inte hur det blir, men jag vet att jag alltid har varit extremt ekonomisk.

    SvaraRadera
  3. Hej och tack för era kommentarer, inte trodde jag att jag skulle få sånt medhåll:-) Kul att det finns andra där ute som tänker som vi. Det som är kul med att leva inom sina tillgångar är också att man vet att man har råd med det mesta men väljer det som man uppskattar mest. Vi har t ex inte behövt ta några hänsyn till ekonomin när det gäller uttag av föräldraledighet etc. Det bästa man kan köpa för pengar är frihet.....!

    Hälsningar - Oskar

    SvaraRadera
  4. Spännande. Detta skulle jag vilja höra mer av. Det vore också roligt om någon hade motsatta åsikter, men de läser förstås inte Köpstoppsbloggen!Hälsningar, Åsa

    SvaraRadera
  5. Jag tror det är viktigt att man får upp ögonen och att sedan verkligen bestämma sig. Sätt av kanske 10 % varje månad och gör det verkligen VARJE månad. Snart märker man de positiva sidorna med att spara/investera och då kan man inte förstå att man inte gjort det tidigare. Det är roligt men framförallt väldigt givande. En härlig frihetskänsla att inte längre behöva vända på varje krona. Självförtroendet får sig definitivt en push framåt!

    SvaraRadera
  6. Jag håller med (även om jag pga dålig ekonomi inte har mycket till sparande!).

    Likt Olivia är jag förvånad över att par med två ok inkomster inte tycks kunna spara. Vi har haft perioder m studier och arbetslöshet, föräldraledighet etc. Ändå känns det som vår ekonomi är mer "ordnad" än många i vår bekantskapskrets som har det betydligt bättre ställt än oss vad gäller pengar in.

    Några vi känner kan t ex inte få huslån för att de har haft betalningsanmärkningar och många smålån. Det är i deras fall onödiga lån eftersom de aldrig varit "fattiga" utan jobbat båda två. De har bara frestats att köpa nytt, resa etc när de egentligen inte har haft råd.

    Jag vet att det dock kan vara svårt för vissa med otillräcklighetskänslor att stå emot impulsen att shoppa. Många bär på en tomhet eller känsla av att inte vara lika bra som alla andra och använder sin konsumtion för att balansera upp sitt dåliga mående. Därför har jag svårt att stå helt oförstående när jag hör om folk som inte sparar/har skulder. Det är inte ett bra sätt naturligtvis, det kan också verkligen vara förödande. Men jag inser att det kan vara mycket komplexa skeenden som ligger bakom sånt som på ytan ter sig som helt ologiskt.

    SvaraRadera
  7. Tack igen för alla kommentarer. Otroligt att det är så många som håller med..och ändå så många som inte har mycket sparat:-) Men det är kanske läsekretsen här som är annorlunda. Det är enligt min mening helt otroligt att det finns personer i 35-40 års åldern som varit ute på arbetsmarknaden i 15 år med hyfsade inkomster som knappt har några besparingar. Det finns för få svenskar som har en stark ekonomi, märk väl jag säger inte rika...för det finns det en liten andel som är..utan personer med från ett par hundra tusen till ett par miljoner på banken eller investerade, personer utan bostadslån etc. Sådana personer startar nya företag, investerar i utveckling i lokalsamhället, konsumerar etiskt, väljer att jobba mindre och skapar möjligheter för andra etc.

    Hälsningar - Oskar

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin