Gästinlägg: Hållbart familjeliv för alla i familjen

Bild: Skokie Public Library

Hösten närmar sig med stormsteg. För många familjer innebär det nya rutiner beroende på barn som börjar på dagis eller kanske i skolan, nya och gamla fritidsaktiviteter m.m. Genom åren har jag bloggat fler gånger om hur vi gör med matplaneringen i vår familj och idag kommer ett gästinlägg om hållbart matliv i familjen från Karin som tidigare gästbloggat om allt från sitt år med utmaningar, till stressigt studentfirande , att gå igång på begränsningar och sin resa i USA.

Jag har alltid tyckt att det är jätteviktigt att familjen äter ordentlig mat på kvällen, alltså mat lagad från grunden, gärna ekologisk och med (mycket) grönsaker. Familjen består av två vuxna och tre hungriga ungdomar som tränar en hel del. Så länge jag hade fem minuters cykelväg och kom hem tidigt var det oftast jag som lagade maten. Det fungerade bra. För tre år sedan bytte jag jobb och fick två till tre timmars pendeltid/dag beroende på årstid, försenade och inställda tåg och bussar etc. Jag blev först ordentligt stressad över matlagningen, tog på mig martyrrollen och började laga mat dagen innan för att hinna. Men sen insåg jag att situationen var ohållbar. Jag blev sur och trött och upplevde det tidigare så roliga familjelivet mer som en börda. Antingen fick vi börja med mer färdiglagad skräpmat eller hitta en annan lösning.

Mannen då undrar vän av ordning, kunde inte han laga mat? Jo då, men han kom ofta hem ännu senare än jag, var sämre på att planera och laga dagen innan och oftast lagade han familjens mat på helgerna. Dessutom tyckte han att snabbmatslösningen var okej i veckorna och det gjorde ju inte jag egentligen…

För tre år sedan var ”barnen” 13, 17 och 19 år gamla och vana att ”hjälpa till” i köket. Mitt förslag på lösning av matlagningsproblemet var att barnen skulle få en vardag var i veckan att ansvara för. Om man hade planerat i tid så kunde vi vuxna handla, om inte fick man handla själv och få pengar efteråt. Det gick inte att undkomma sitt ansvar för att man inte hade tid, då fick man byta dag med någon av syskonen eller laga dagen innan. Jag bestämde också att en måltid inte var komplett utan grönsaker och att inga ”nödlösningar” som fiskpinnar eller helkonserver var tillåtna. I övrigt bestämde den som lagade själv vad som skulle serveras, genomförde det själv och städade köket efteråt. Resten av veckans dagar ansvarade vi vuxna för matlagningen.

Så här tre år senare måste jag säga att detta är en av mina mer geniala idéer! Det har gått jättebra och känns väldigt lyxigt att i lugn och ro (trots ofta försenade pendeltåg) komma hem till dukat bord. Visst har det blivit mycket pasta och tomatsåser (yngste sonen) och märkliga kombinationer som stekt fisk med grillkrydda och oregano(yngste sonen igen) men oftast har det varit gott och relativt varierat. Äldste sonen sa en dag: ”Det här är jättenyttigt för mig! Jag tycker det är så jobbigt att hitta på vad jag skall laga och ändå är det bara en dag/vecka. Det här behöver jag verkligen träna på” (han har nu upptäckt hur gott och enkelt det är att laga grytor med kött och mycket rotsaker). Yngste sonen (som utvecklat sitt kunnande och på sista tiden glatt oss med pannbiff och lök, raggmunkar och lammgryta) svarade på min fråga vad han tyckte om att behöva laga mat: ”Jag tycker ingenting, det är väl okej”. Först blev jag arg att han inte ens orkade tänka efter. Men sen tänkte jag att det kan ju vara tvärt om- han kanske inte tycker att det är något att fundera på ens. Och om man går ut i livet och tycker att det är en baggis att laga ordentlig mat till fem hungriga, då är man ordentligt rustad för framtiden!

Nu stundar nya tider. Äldste sonen kommer att flytta hemifrån och dottern åka utomlands tillfälligt. Då får vi skapa nya rutiner kring både lagande och inköp. Jag kan tänka mig att det kommer att ta tid innan vi anpassat oss till att laga och handla mindre mängder. Risken för en massa rester är överhängande. Det kommer bli höstens utmaning att ta hand om dem!

Karin