Gästinlägg: Renoveringshetsens påverkan på plånbok, miljö och samhälle

Bild: Dystopos

Drömkök, mysiga sovrum, walk in closets, spavdelningar m.m, hösten är den stora renoveringsårstiden framför andra. Och numera har uppenbarligen topprenoverade vindsvåningar blivit ett sätt att leva....

Här kommer ett nytt inlägg från Oskar som har gästbloggat om "Köp nu betala nästa år, 0 % ränta?" , frivillig enkelhet, ekonomisk frihet och (hållbara) investeringar samt Varför alla kan (och borde) spara tidigare. Tanken är att han skall bli en återkommande gästbloggare med fokus på privatekonomi, sparande och investeringar i viss mån.

Parallellt med en trend med ekologisk mat, närodlat, miljömärkt, rättvisemärkt etc. som indikerar ett ökande intresse för dessa frågor pågår sedan ett antal år tillbaka en våg av renoveringshets i Sverige. I ett aldrig tidigare skådat tempo byter vi ut inte bara ut det som är gammalt och utslitet utan det blir allt vanligare de som flyttar in i nyrennoverade bostäder ändå river ut stora delar av inredningen, byter fullt fungerande kök och badrum etc. Som en sann ekonom stör jag mig på detta därför att jag ser det som ren förstöring av pengar, men dessutom och kanske viktigare ser jag också stora miljömässiga konsekvenser och även negativa effekter på samhället som jag inte tycker om, låt mig utveckla:

Plånbok – de flesta som svenskar som renoverar sina bostäder har mycket stora lån och gör därför många gånger helt onödiga renoveringar med lånade pengar som sedan skall betalas tillbaks med ränta under en mycket lång tid (se även mitt inlägg tidigare om att köpa på kredit).

Miljö – bor utanför en medelstor svensk stad, i vårt närområde är det bara på två ställen där det alltid är kö på lördagsförmiddagarna, återvinningsstationen och IKEA. Detta är ett tydligt tecken på det slit och släng samhälle som bara växer i styrka (trots att orden i sig är tabu). Kan inte undvika att undra vad detta gör med den jord som vi ska lämna till våra barn och barnbarn.

Samhälle – vad får det för effekt på ett samhälle där inget är beständigt och det är ett tecken på framgång att ständigt byta ut och köpa nytt, börjar vi få samma syn på människor och relationer? Vad tänker du när du stiger in hos någon som nyligen bytt ut ett redan fungerande kök? Vad tänker du när du stiger in hos någon som har ett fräscht 70-tals kök? Vem av dessa bedömer du som mest framgångsrik? Ska man känna sig misslyckad om man inte kan renovera oavbrutet och byta ut fina saker mot ännu finare saker? Vad är effekterna av statusstress?

Det vanligaste argumentet för att renoveringshetsen är positiv är att den trots allt skapar arbete, vi köper prylar och anställer folk för att installera, bygga, måla etc. enligt mig är det är ett dåligt argument. Hade vi istället för att ständigt köpa nytt lagt ned motsvarande (eller till och med betydligt mindre) belopp på underhåll, så som att måla om köksluckorna, klä om soffan, få bilen rekonditionerad etc., skulle detta sannlikt skapa fler arbetstillfällen och med mindre negativ påverkan på miljön. Det skulle också främja en vårdande grundsyn på vårt boende och våra ägodelar (och kanske även relationer) vilken jag tror skulle vara positiv för samhället i stort.

Vad tänker ni om detta? Är ni fast i hetsen eller tar ni egna vägar? Hur ser dessa vägar ut?