tisdag 20 maj 2008

Frivillig enkelhet = mindre stress?

Bild: Banksy via y tiny_tear

“If you win the rat race, you’re still a rat.

Idag skulle jag egentligen skriva något om miljö men just nu är det är det mycket som händer och mycket som snurrar i skallen. Jag har funderat en hel del på frivillig enkelhet och stress, är det så att man upplever mindre stress om man lever ett enklare liv? Jag tror att man kan besvara den frågan både med ja och nej. För mig personligen har mitt år med köpstopp inneburit att våra ekonomiska marginaler har blivit mycket bättre. Jag har shoppat mindre och fått mer pengar över vilket ha gjort att vi t. ex inte behöver bekymra oss ifall tvättmaskinen går sönder. Nu har vi visserligen en bra tvättstuga i vårt hus så vi kanske inte skulle köpt en ny tvättmaskin ändå men ifall vi vill så har vi pengar undanlagda.
Däremot finns det ju tusen och en grejer som stressar en ändå. När barnen bråkar, när folk tränger sig i matbutiken och liknande och när det helt enkelt händer mycket i livet även om det är kul saker.
Via ett inlägg på Juggle hittade jag artikeln On the Farm, a Rat Race in Sheep’s Clothing. I artikeln kan man läsa att om hur ett alternativt liv kan innebära lika mycket pusslande som ett mer konventionellt liv i villa med 9-5 jobb.
“Domestic perfection is not just a fantasy, it’s a form of madness,” Ms. Planck said. “If we’re still hoping to achieve it, we haven’t learned anything.”


Jag läste i SvD att stressade föräldrar har sjukare barn. En person som har tagit itu med sin livssituation är Ulrika Messing som valde att lämna sin riksdagsplats för att få ihop livspusslet. Hon kanske inte ägnar sig åt frivillig enkelhet men hon säger ändå en del tänkvärt;

"När jag en gång ligger på min dödsbädd vill jag känna att jag gjort medvetna val. Och att jag kan stå för dem allihop".


Att göra medvetna val är en viktig del av filosofin bakom frivillig enkelhet.

4 kommentarer:

  1. Dag 20. Nu har jag tröttnat. Mest ruttnar jag på alla utgifter som dyker upp som jag inte kan påverka. Men också på ensamheten...

    Ännu en taxiresa från jobbet. Visserligen delade jag taxi med en kollega men ändå -jag hade verkligen inget val. Ingen bil och ingen kollektivtrafik som går så sent = taxi = 100 kr upp i rök.

    Idag kunde jag blivit bjuden på utelunchen men nobbade, det hade känts för pinsamt. Jag menar - ryms inte lunchen i budgeten ska jag ju inte luncha ute - men jag vill inte sitta hemma med min lunch dagarna i ända heller. Eftersom jag jobbar kväll så sitter jag bara här hela dagarna utan att träffa en enda människa om jag inte får spendera pengar på fika och lunch. Aptråkigt. Hade varit skillnad om jag åtminstone hade haft ett kontor med kollegor att åta min matlåda på.

    I kväll åt jag visserligen hemma med sällskap för att jag råkade vara ledig, men det var ju ett undanatag.

    Maken är i Kina nu och där gör han inte av med något som inte går på företagskortet. Han kommer nog inte att göra av med en krona under resten av månaden. Jag däremot...jag vet inte om jag klarar det.

    Jag har 500 kr kvar på kontot nu, och maken ungefär 800. Men en handling råkade ju gå på kreditkortet så i praktiken har vi nog bara min femhundring kvar.

    SvaraRadera
  2. Hej Anki

    Vad kul att du tog upp just detta, vi var några som pratade om det bara för några dagar sen. Jag kan ibland känna att jag borde vara mer harmonisk och lugn eftersom jag ändå valt att leva hyfsat enkelt. Och så tänker jag i nästa stund att om jag ändå känner denna stress och press (över tid, pengar osv) hur är det då för alla andra, som har två bilar, långa resvägar, stora hus osv.

    /Lotta

    SvaraRadera
  3. Intressant det du skriver. När det gäller Messing kan jag dock inte låta bli att fundera över hur stor stor roll den jämförelsevis beiga oppositionsrollen spelade för hennes beslut.

    Jag vill ha den kontrafaktiska historien! Sossarna vinner valet, Messing är självskriven minister fast med ny snubbe och en hel barnklase - blir det månne en inredningsbutik i stället?

    SvaraRadera
  4. Det viktigaste är väl att hitta en balans, som känns okej. Att kunna hinna med att leva. Vare sig man jobbar mycket på jobbet, eller hemma. Inte bry sig så mycket om vad man "borde".
    Problemet är att det tar mer än ett halvt liv att lära sig det... :-)

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin