Det har varit lite dåligt med bokrecensioner på sistone, inte för att jag inte läst böcker men istället för intressanta böcker om ekonomi, miljö eller konsumtion har jag plöjt en bok om svenska riskkapitalister, provat positioner i yogaböcker, funderat på ett besök i Bologna efter att ha läst Grishams "the Broker" som jag hittade i fjällstugan på sportlovet och fnissat mig igenom Val McDermids tolkning av Austens Northanger Abbey. Men efter att ha stått på reservationslistan ett tag kunde jag äntligen hämta ut Orka torka - den nya boken från Lotta Sjöberg, initiativtagare till Family Living, the true story.
Genom att våga visa upp verklighetens vardagsstökiga boende har medlemmarna i Facebookgruppen Family living the true story gemensamt skapat en slående motbild till idealet om det perfekta hemmet, som sköljer över oss i tidningar, TV-program, bloggar och mäklarannonser.
Jag slukade boken på bussen hem men fick sedan ta en paus. Stöket blev lite för mycket att smälta helt enkelt. På samma sätt som det kan bli för mycket att det ljusa och fräscha efter att ha surfat på Hemnet så blev det lite för mycket smuts och stök för det ordningssinne som jag trots min mors farhågor under tonårstiden faktiskt har utvecklat.
Orka torka är en protest mot normen, en kärleksförklaring till ickeperfektionen och samtidigt ett unikt tidsdokument från tidigt 2000-tal. Dess bilder har också visat sig fungera som en gratis KBT-terapi i en tid då vi, trots den största tidsbristen någonsin, förväntas ägna våra liv åt att konsumera oss till fulländning och lycka.
Det som jag gillar med boken är egentligen inte stöket (som ibland blir ganska äckligt) utan just det befriande med personer som inte gör det till ett livsprojekt att renovera och inreda. För som jag skrivit tidigare angående ekonomiska prioriteringar så behöver du ett hem , någonstans att bo men du behöver inte nödvändigtvis ett hus eller ens ett badrum per person. Du behöver heller inte en inramad tavla med en karta över Manhattan på väggen, en 50-tums TV (eller ens en TV alls...), inte heller trendiga inredningsdetaljer i matt metall eller en stilren orkidé i fönstret... Och det här ständiga renoverandet... Mina närmsta grannar har t. ex renoverat oavbrutet sedan de flyttade in för ett och ett halvt år sedan. Jag vet inte riktigt vad de gör men det hamras gärna sent på kvällarna och under helgerna... Dessutom har de lyckats med konststycket att göra det än mer lyhört mellan lägenheterna - kanske har de rivit bort ett par lager ljudisolerande tapet... Vi behöver inte gå in på närmare detaljer men vissa av er minns säkert Kjell Höglunds låt "Jag hör hur de ligger..."
Sist i Orka torka finns ett kapitel som handlar om bakgrunden till Facebookgruppen Family living the true story och vad den har betytt. Författaren för även ett intressant resonemang kring bostaden som identitet och affärsidé och om den voyerism som dagens moderna glasväggshem med fri insyn till de boendes liv uppmuntrar.
I Hammarby sjöstad i Stockholm och på andra platser runt storstadsområdena har arkitekter ritat hus med extra stora glaspartier, med fri insyn i de boendes liv, som om våra hem fanns till för att betraktas av andra. Så med vilka ögon betraktar vi själva våra hem?
Författaren anlägger även ett sorts genusperspektiv när hon diskuterar det osynliga hemarbetet, vanligtvis ett kvinnoarbete, som det ständiga plockandet i hemmet innebär. För i dessa tider när de flesta arbetar heltid är det då så konstigt att det blir stökigt på hemmaplan? Intressant nog är även majoriteten av de som delar med sig av bilder i Facebookgruppen är kvinnor, är kvinnor med aktivap å Facebook eller helt enkelt mer engaerade i hemmets utseende?
Om författaren
Lotta Sjöberg bor i Stockholm, är utbildad på Konstfack och arbetar som serietecknare och illustratör. Hon har anlitats av bland annat Svenska Dagbladet, Vi föräldrar och flera av Sveriges fackföreningar. Sedan 2009 driver hon den populära Facebookgruppen Family living the true story. Hon debuterade 2005 med serieboken Bebisbekännelser guide för nybörjarföräldrar. 2011 utkom hennes andra bok Family living den ostädade sanningen. Hennes senaste bok Det kan alltid bli värre utkom våren 2014.
Inlägg
Även om tiden och orken för städning har varit knapp, så har vi alltid haft rena trasor och handdukar :)
SvaraRaderajo, när grannen flyttade in låg det ett par år gamla köket snabbt på gräsmattan, nytt skaffades direkt.... Köpa ett gammalt hus eller lägenhet, alla ser likadana ut. Husvisningar; inte en bok så långt ögat når, trist....
Jag är själv ingen pedant, men försöker hålla en viss ordning och snuskfritt. Dör inte av att se någon futtig fläck som någon kan ha missat eller lite damm. Men att komma hem till någon där det känns äckligt är i högsta grad otrivsamt är ingen hit. Jag har arbetat med kvinnor som hade det som sport att städa och som ständigt uttryckte sin förfäran över andras brist på städning och det var redan på sjuttiotalet. Men man behöver ju inte överdriva åt andra hållet för den skull.
SvaraRaderaDessa ständiga renoveringar, känns som bara som ett utanpåverk för att dölja en brist på gemenskap, tomhet och reflektion. Man hör ju ofta att par skiljer sig p g a alltför mycket renovering. Sen klagar folk över brist på tid! Min Spis är inte den senaste eller flottaste men det lagas mycket mat på den, och läser gör jag också. Härligt med böcker men jobbiga att damma!
Lånade och läste boken i helgen. Det är befriande med en motpol till vita möbler och renoveringshets. Jag slukade boken men sedan fick jag också ta en paus det blev helt enkelt lite för mycket röra och smuts för mig. Gillade det avslutande kapitlet och författarens resonemang kring bostaden som identitet. Läs gärna hennes andra böcker. Hennes senaste bok Det kan alltid bli värre, innehåller många guldkorn.
SvaraRadera