Gästinlägg: Tankar kring livsstilsinflation, vad det är och hur den kan motverkas!

Bild:  willytronics

Här kommer ett nytt gästinlägg från Oskar! Den här gången handlar det om livsstilsinflation något som jag själv funderar på ganska ofta.

Har tidigare i andra inlägg pratat om livsstilsinflation nu tänkte jag berätta om min definition, samt hur jag tror att man bäst motverkar denna. I USA kallas detta ibland för Lifestyle creep vilket på vissa sätt kanske är ett bättre begrepp eftersom det handlar om en gradvis tillvänjning vid ett liv med större materiell välfärd men som inte ger större tillfredställelse.

Det handlar många gånger om de små förändringarna när vi får bättre ekonomiska förutsättningar (för de flesta höjd lön eller sänkt skatt, ränta eller övriga kostnader) så börjar vi också omedvetet att dra på oss nya högre kostnader för att matcha denna förbättring. Motsatsen till livsstilsinflation är inte nödvändigtvis att konsumera mindre, det är att medvetet konsumera det som man mest uppskattar. Samma inköp kan för
en person vara livsstilsinflation och för en annan vara noga genomtänkt konsumtion. För den som älskar att gå på café är några besök i veckan en mycket uppskattad del av livet men för den som bara vill ha en kopp kaffe och köper denna ute är detta en mycket kostsam vana som inte bidrar till ökad tillfredställelse utan bara till ett mindre bankkonto.

Att motverka livsstilsinflation handlar om att medvetet välja det som betyder mest för en så att de ökade ekonomiska möjligheterna omsätts i ökad tillfredställelse, för vissa kan detta handla om trygghet in form av ett högre sparande eller lägre skulder, för någon som är intresserad av resor, bilar, mode, musik, miljö, litteratur eller mat kan en extra slant inom det specifika intresseområdet bidra till stor tillfredställelse.

Ett bra sätt att motverka livsstilsinflation är att budgetera sin privatekonomi, då vet man hur mycket som vanligtvis läggs på boende, transporter, kommunikation, mat, kläder etc. Om inkomsterna ökar så ökar inte automatiskt budgeten för t ex mat utan de första månaderna blir det helt enkelt lite mer pengar över, sen kan man fundera över vad man vill göra med dessa? Vill man spendera mer pengar på mat, skulle vi
uppskatta att gå ut och äta lite oftare, eller skulle vi uppskatta en ny bil högre, eller en resa, en miljö investering i hemmet eller skulle det ge sinnesfrid att amortera lite mer på bostadslånet? Oavsätt vad man tar för beslut efter en sådan analys så rör det sig inte längre om livsstilsinflation utan om ett medvetet val som kan öka tillfredställelsen med det egna livet.

Detta på det personliga planet, men vi drabbas också av en livsstilsinflation som drivs av samhällsutvecklingen. En familj som idag skulle leva med samma materiella standard som medelsvensson gjorde i början av 80-talet skulle sannolikt uppfattas som fattig. Jag växte upp på 80-talet och inte var det så farligt fattigt för medelsvensson på den tiden, men det är klart vi hade ju varken internet, dator, mobiltelefon, platt TV, Video, DVD eller TV spel dessutom hade alla jag kände ”bara” en bil per familj. Hur skulle du uppfatta en person som hade ett bra boende, kläder, mat etc. men saknade ovanstående saker? Lite udda?..Ingen dator...ingen
mobiltelefon?

Ni som läser, hur ser ni på detta? Vad har ni gjort eller inte gjort för att motverka livsstilsinflation i era liv? Ser fram emot många kommentarer!