Verkar texten bekant? Jag råkade förpublicera den av misstag härom kvällen men det har tillkommit mera text sedan dess...
Den hör boken fick jag tips om via Hellre barfota än boklös. Monsterbiff till middag? är en reportagebok om "vårt älskade kött" (inte mitt...). Om köttindustrins "moraliska förfall i jakten på lönsamhet och om hur den svenska köttkontrollen och det svenska djurskyddet, världens finaste, bara är en fasad som döljer hur uppfödare och slaktare snuskar och fuskar".
De grävande reporterparet Torbjörn och Ylva Esping avslöjar köttbranschens största hemligheter. De har tagit reda på varför vi aldrig kan få kravmärkt kalkonkött i Sverige, hur mjölkkorna i bregottfabriken har det, hur monsterrasen belgisk blå i smyg etablerat sig i Sverige.
På ett sätt blev jag positivt överraskad av boken. För mig som är "vegetarian" (för tillfället ovo-lacto men allt mindre fisk) - har tidigare varit vegan i perioder) sedan över 20 år tillbaka var det ändå intressant läsning. Författarna levandegör de olika personerna, bönderna som startade uppfödning av belgisk blå i smyg, vetrinärerna ,som har till uppgift att inspektera slakterierna trots att de ständigt hotasm och de olika uppfödarna på ett sätt att de inte bara kan ses som the bad guys. Samtidigt är jag naturligtvis glad att jag inte äter kött som produceras under de vidriga förhållanden som trots att råder även här i Sverige. Det var även intressant att läsa om hur vi historiskt har sett på djurskydd i landet. Allt har uppenbarligen inte blivit bätte.
Något som jag inte heller har funderat speciellt mycket över tidigare är aveln, eller de sexuella övergreppen på djur som man också kan se det som. Alldeles efter att jag avslutat monsterbiff till middag läste jag en artikel om åldrande i yoga journal. Där säger Sharon Gannon följande;
I have been a vegan for 26 years now, and so have not been involved with the sexual abuse of animals as practiced in the breeding of animals by the industrial livestock industry. That seems to have accelerated the benefits of being established in the practice of brahmacharya for me.Som sagt tanken har aldrig slagit mig tidigare men visst kan man se det som övergrepp eller t.o.m tidelag. Jag säger bara "mjölka tupp"...
I presentationen från förlaget skriver man "Måste vi verkligen ställa upp på dagens hårda lantbruk? Om djuruppfödningen är för extrem, vad är lösningen? Vad kan vi göra för att ta makten från bönder och slaktare, och få ett kött som vi kan äta med gott samvete?"
Jag är glad över att inte behöva engagera mig personligt i köttfrågan. Jag väljer helt enkelt bort kött helt när jag lagar mat. Men för den som vill äta kött (välj gärna att äta lite dyrare kött och mer sällan) finns det aktörer som Ängvallen (porträtteras även i boken) och Kaprifolkött. Däremot kanske det börjar bli dags att byta ut bregotten på frukostmackan...
Torbjörn & Ylva Esping - Monsterbiff till middag? Fusket och snusket med vårt älskade kött
Walhström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-22032-9
För den som är intresserad av kött har jag tidigare recenserat Upton Sinclairs Vildmarken och Snabbmatslandet som bägge behandlar slakteribranschen.
Mer!
Lyssna på P1 Morgon med Torbjörn och Ylva Esping. Svensk Fågels VD Maria Doni medverkar också.
Med anledning av Ylva och Torbjörn Espings bok ”Monsterbiff till middag, ett pressmeddelande från svensk fågel.
Jag håller med, dagens djuruppfödningen kan verkligen ses som sexuella övergrepp. All den inseminering som tex kor och grisar utsätts för kan väl inte anses vara annat. Djuruppfödarna trycker ju in hela armen vid inseminering! Mjölkindustrin bygger på att de stackars korna blir inseminerade för att föda en kalv varje år, som de sen knappt får träffa för att vi människor prompt ska ha mjölken.
SvaraRaderaSorgligt är vad det är.