Gästinlägg på Köpstoppsbloggen från Ivan Liljegren, cykelidag.se

Idag gästbloggar Ivan Liljegren. Jag har följt honom via hans blogg cykelidag.se och även träffat honom i samband med spånarkvällen kring tid.

Det kom en trevlig inbjudan att gästblogga om hur jag ser på konsumtion, hur jag lever eller något om cykling... den bollen springer jag givetvis på, så kör till:

Min resa för en miljövänligare och hälsosammare livsstil började för sju år sen. Den tog fart på allvar i höstas med bloggen cykelidag.se i samband med att jag blev pappaledig. Resan sker mestadels på insidan och handlar mycket om att ifrågasätta min egen konsumtion. Att ställa frågorna: vad, hur mycket, när och varför. Och vad är alternativet.

Jag tror på individens frihet (och eget ansvar) och tänker inte moralisera över andras köpvanor. Var och en får komma till egen insikt om vad som är det rätta.
Men om du kommit till punkten att du börjat fundera på om shopping verkligen är meningen med livet, så kanske dessa rader kan ge lite vägledning.

Att konsumtionen är ett hot mot miljön, det vet alla innerst inne. Det finns bara ett jordklot. Och att varaktig lycka inte bor i prylar, har alla också hört nån gång. Ändå fortsätter man att handla. För shoppingen är en social grej. Ett sätt att uttrycka sin identitet, att bekräfta sin samhörighet, att skapa trygghet i en obegriplig omvärld. Ett kravlöst tidsfördriv som välkomnar oss närhelst vi vill. (Det finns forskning på detta.)

Jag levde med en hög konsumtionsnivå. Det var smått chockerande att inse eftersom jag ansett mig som miljömedveten och ganska ekonomisk. Som jag slösade. Mest av allt med den resurs som det är mest ont av. En resurs som visserligen är jämnt fördelad men som aldrig kan förnyas.

Den resursen kallas tid, som i klocktid, kalendertid och livstid. För nöjeskonsumtion tar enormt mycket tid i anspråk. Att läsa på om trender, resa till och från köpcentra eller turistmål, leta, klämma, känna, tveka. Stå i kassakö eller biljettkö. Packa upp, slänga emballage. Använda. Rengöra, underhålla, felsöka och reparera. Sortera, hålla ordning och stuva undan. Slänga, sälja eller ge bort.

Vi får exakt ett liv här på jorden. En genomsnittlig svensk får cirka 60 vuxna år. Borträknat livsnödvändiga behov som sömn, måltider med mera så blir det en kvarts miljon timmar kvar att lägga på sånt som skapar mening i livet. Och på allt annat. Saknar man mat och tak över huvudet blir förstås det enda meningsfulla att lägga all sin tid på dessa behov. I Sverige år 2010 kan de flesta av oss göra mycket mer än så.

Det sägs att det tar tiotusen timmar att bli riktigt bra på vad som helst. Att nå mästarklass i att spela fiol, sköta ett jobb, åka slalom eller skriva bloggar. Alltså kan en medelsvensson räkna med att hinna bemästra 25 olika färdigheter under sitt liv, meningsfulla eller ej.

Om du behöver försörja dig själv så krävs det upp till 80 000 timmar för studier och jobb. Åtta saker kan du maximalt hinna bli riktigt bra på under ditt arbetsliv. (En av dem är att läsa mejl.) Skaffar du barn går det nog minst tjugotusen timmar att bli en bra förälder (och när du bemästrat det är barnen vuxna). Att sköta din hälsa med några timmars motion i veckan tar tiotusen timmar till (alternativt motsvarande tid i sjuksängen).

Kvar blir 140 000 timmar eller 14 saker att bli riktigt bra på. Allt från att umgås med vänner till att slappa i soffan. Det verkar vettigt att söka smarta vägar så man kan få ut det mesta av dessa timmar.

Därför tar jag varje chans att cykla när jag ska någonstans. Då kan jag ta från mina motionstimmar, samtidigt som jag spar en hel del pengar som jag tjänar på mina jobbtimmar. En ren bonusaktivitet. Att tjäna ihop till en hyfsad cykel tar 30 timmar för en svensk med medelinkomst. En liten bil kostar 1 500 timmar om den betalas kontant, mer med ränta, innan den rullat en enda kilometer. (Dela kostnaden med din timlön efter skatt. Har du högre lön? Grattis! Obetald övertid också? Hmm.. kanske inte. Jag har förresten också bil... än så länge.)

Hur stor del av livet ger du åt shopping/nöjeskonsumtion totalt? Stämmer det överens med vad du tycker är mest meningsfullt, och vad du önskar bli riktigt bra på?