Den här boken handlar inte om människorna i tv-programmet Lyxfällan, utan om alla dem som arbetar hårt, är sparsamma och ändå tvingas vända och vrida på slantarna i slutet av månaden. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder är befolkningen inte särskilt förmögen. De flesta har hus, banklån och statligt pensionssparande, men få har egna besparingar. För stora grupper innebär det att vardagen blir en balansakt. En fjärdedel i åldrarna 30-49 år klarar sig inte längre än fyra veckor utan lön.
Boken inleds med Saab:s inställda löneutbetalningar i Trollhättan inför konkursen och hur det påverkade hundratals familjer som saknade besparingar och som var tvungna att låna pengar från banken för att klara av vardagsutgifter. Det är ju inte förrän arbetsgivaren har gått i konkurs som den statliga lönegarantin träder in. Många hade helt enkelt inte råd att betala räkningar eller handla mat när lönen uteblev.
I andra kapitlet får man möta paret som gjort dåliga husaffärer och där perioder av arbetslöshet gjort att de har det knapert. Mest intressant här är SCBs undersökning om kontantmarginal, dvs förmågan att på kort tid skaffa fram en summa pengar. Författaren har även beställt en uppföljning av SCBs undersökning några år senare som visade att andelen människor som INTE kunde få ihop 14000 på en vecka (genom buffert eller lån) hade ökat med nästan 7%.
I kapitel tre tittar författaren närmare på människors sparande. Han kommer fram till att det är ett fåtal som har möjlighet (eller väljer) att spara. 20% saknar helt buffert och 22% har dessutom mindre än 22000 kr sparade. Men även om författaren klagar på att bankerna som gjort undersökningen slarvar med detaljerna så säger siffrorna egentligen inte så mycket. De 22% med mindre än 22000 kanske inte har behov av en större buffert - de kanske bor i lgh och saknar bil. Om de å andra sidan bor i hus och kanske har en eller två bilar så räcker 22000 inte så långt.
Kapitel 4 är en genomgång av välfärdssamhällets uppbyggnad. Hur vi fick sjukförsäkring och andra trygghetssystem. Kapitel 5 behandlar staten i förhållande till den enskilde medborgaren och tar upp de hinder i vardagen som kan uppstå och som inte täcks av trygghetssystemen. Kapitel 6 handlar om skattetrycket och kapitel 7 om att människor inte kan spara för att de betalar för mycket i skatt. I kapitel 8 tas återigen skattetrycket upp och skillnaderna mellan olika kommuner. Men författaren diskuterar även hur människor förhåller sig till ökade utgifter, att jobba mer lönar sig inte skattemässigt. Det är några fler kapitel men tjatet om skattetryck gör att jag tröttnar.
Sammanfattningsvis innehåller boken ett fåtal privatekonomiska råd (handla inte på kredit) men jag är inte alls inne på samma linje som författaren vad gäller välfärdssamhället. Jag tror inte att det bara är skattetrycket som gör att familjer med två inkomster inte får ihop sin ekonomiska vardag eller har några besparingar. Det har även med konsumtionsvanor och val att göra. Paret i kapitel två återkommer och lever verkligen inte något utsvävande liv men samtidigt nämner författaren stressade semesterfirare som ligger på skattekontoret om skatteåterbäringen som ska betala semesterresan de har bokat. Det är väl ett konsumtionsval?
Författarens tes är att staten tar för stor del av människors inkomst för att finansiera välfärdssamhället. Boken är en kritik mot kollektivt sparande genom socialförsäkringarna. Istället bör medborgarna får behålla en större del av lönen för att själva kunna sörja för sin pension och liknande.
Själv är jag som sagt kluven.. Jag tycker att människor borde ta ett större ansvar för sin privatekonomi men samtidigt vill jag behålla vårt välfärdssamhälle. Föräldrapenning t. ex, att få betalt för att vara hemma med sina barn, är något fantastiskt. Men det är stora delar av välfärdssamhället som inte fungerar trots all skatt vi betalar.
Om författaren
När man läser boken kan det vara bra att notera att den är utgiven av Timbro. Författaren har också ett förflutet som projektledarepå Timbro. Philip Lerulf är utbildad journalist och verksam som kommunikationskonsult. Tidigare var han ansvarig för frågor om privatekonomi och förmögenhetsbildning på Timbro.
Lyssna på författaren
Lösningen på klassiskt Timbromanér är skattesäkningar men frågan är om det får önskad effekt, om Medelsvensson verkligen sparar istället för att konsumera upp inkomstökningen.
Om författaren
Philip Lerulf är utbildad journalist och verksam som kommunikationskonsult. Tidigare var han ansvarig för frågor om privatekonomi och förmögenhetsbildning på Timbro.
MerDen som är intresserad kan besöka Balansakten.com
eller läsa Cornucopias recension





