Bokonsdag: Att köpa lyckan

Förra veckan bloggade jag om antologin Lycksalighetens ö som gavs ut av SOM institutet förra året. Ett av bokens kapitel handlar om personer som är köpberoende, sk. shopaholics. Jag blev lite sugen på att läsa om Att köpa lyckan : en berättelse om köpberoende av Ann-Britt Aldemanoch eftersom jag fick några oväntade vab-dagar förra veckan så passade det bra att plocka fram boken.  Jag läste boken första gången 2007 och skrev kort om den i ett inlägg men det är en bok som tål att läsas om.


Dagisföreståndare förskingrade en miljon. Så löd tidningen Metros huvudrubrik den 17 februari 1998. Bakom nyhetshistorien låg inte bara kulmen på mångåriga bedrägerier och stora skuldhärvor, utan där fanns även sanningen om ett livslångt problem, en kamp mot ångesten och köpberoende - en dold folksjukdom. Det som utifrån kanske uppfattades som simpel girighet och ekonomiskt svindleri, var i själva verket berättelsen om en vanlig svensk kvinna i medelåldern som blivit fast i ett köpberoende ett missbruk många lider av, men få känner till. I Att köpa lyckan berättar Ann-Britt Aldeman öppenhjärtigt och ärligt om sitt liv och sitt beroende. Hur hon i större delen av sitt liv försöker att få kärlek av sin högt älskade men ångestfyllda och tablettberoende mor, något hon försöker uppnå genom att bland annat ge bort presenter och pengar.
Domen för förskringringen blir på många sätt en vändpunkt för Aldeman, inte bara negativt utan också i den bemärkelsen att hon äntligen måste ta tag i sitt köpberoende.

Boken är både engagerande och lättläst. Aldeman framstår som en extremt stark kvinna som trots många motgångar i sitt liv t.o.m lyckas vända förskringringen till något positivt iom att hon lyckas ge köpberoende ett ansikte och på så sätt få upp frågan på den politiska och mediala dagordningen. Numera är uttryck som shopaholic och köpberoende välkända ord även om köpberoende av många betraktas som ett lyxprobeml och tyvärr fortfarande inte ses som ett officiellt missbruk likt spelmissbruk, alkoholism, narkomani etc
Det paradoxala är ju också att man inte kan klara sig utan att köpa i dagens samhälle, vi måste köpa mat och kläder etc och det gör att det måste vara enormt svårt att ta sig ur ett sådant här beroende.

I slutet av boken tar författaren upp olika typer av varningstecken för dem som befinner sig i riskzonen och det finns också en handlingsplan att följa om man själv är drabbad. Här är några varningstecken:

• Du shoppar eller spenderar pengar när du känner dig besviken, arg och ledsen, eller för att döva ångest, lindra depression och känslan av ett inre tomrum.
• Det känns som att du är "hög" när du shoppar, det är som att vara i ett rus, men efteråt slår ångesten snabbt till igen,
• Dina shoppingvanor skapar känslomässig smärta eller kaos i vardagen.