Bild: Niamh Cotter
I våras skrevs det en hel del om hur familjen till en japansk ingenjör som arbetade ihjäl sig 2006, nu äntligen fått rätt till mannens arbetsförsäkring.Ingenjören var bara 45 år gammal men hade varit under stor press eftersom han ledde ett utvecklingsteam på Toyota Motor. Han arbetade ofta på nätter och helger och tillbringade dessutom mycket tid på resande fot utomlands i jobbet. Tills slut hittade mannens dotter honom död på golvet och obduktionen visade att han dött av en hjärtattack. Enligt arbetsrättsbyrån orsakades hjärtattacken av att mannen var helt utarbetad.
I två månader före hans död arbetade han i genomsnitt mer än 80 timmars
övertid i veckan, som är kriteriet för överansträngning, sade på onsdagen en
taleskvinna för Aichi Labour Bureau som utrett dödsfallet.
Fenomenet kallas "karoshi", vilket kan översättas med plötslig vuxendöd eller död genom överarbete, och fallet ovan är det senaste i en rad domslut mot långa arbetstider i Japan. Sedan fenomenet erkändes i Japan 1987 har antaet dödsfall stadigt ökat. Begreppet karoshi myntades 1982 av en japansk professor i socialmedicin. Men det finns liknande fall i hela världen, även här i Sverige. Ofta är det jakten på karriär och pengar som gör att folk mer eller mindre frivilligt pressar sig till att arbeta övertid och när tiderna är sämre vågar man inte säga ifrån eller dra ner på takten eftersom man är rätt att förlora jobbet.
Men hur kan det vara värt det att arbeta ihjäl sig?
Inlägg
En kinesisk kollega till min man var på besök i Sverige. Han var mycket förbryllad över att kontoret tömdes helt på folk redan vid 17-tiden och att ingen jobbade över trots att det fanns massor att göra. Dessutom, när han fick höra att en av männen skulle gå på lång pappaledighet lär han ska ha sagt:
SvaraRadera-What, the government actually pays you to have vacation for a year???
:-)
Svenskar är bortskämda.
SvaraRaderaJapaner får EN lite längre semester under sin livstid, då ska dom se ALLT på ett par veckor och de står där och se löjliga ut med sina kameror, i våra ögon..