Gästinlägg: Om klädångest och förändrat konsumtionsbeteende

Idag gästbloggar Stina om sitt köpstopp på kläder och smink.

Jag har sedan barnsben uppskattat att uttrycka mig genom kläder. Minns hur jag som femåring stod i garderobsdörren, bläddrade bland mina kjolar, flyttade runt bland tröjor och planerade olika utstyrslar. Eller när jag rangordnade finskorna i klädkammaren efter hur pass lackiga de var. Övriga familjemedlemmar blev också utsatta för min besatthet av kläder – bl.a. mutade jag min lillasyster med diverse(godis/städning av hennes rum etc.) för att erhålla möjligheten att locka hennes hår med den förhatliga heta locktången eller sätta på henne hängselbyxor(som hon avskydde eftersom hon ofta kissade på sig som följd av att hon inte hann få av sig dem när hon skulle på toaletten).

Njutbarheten har dessvärre övergått i något annat. När jag öppnat min garderob de senaste åren har jag ofta översköljs jag av apati och panik på samma gång. Inga alternativ har känts roliga. Jag tror det beror på att jag inte sett träden för all skog – läs: min garderob är alldeles för full. Min kreativitet har liksom dött för att alternativen är för många. Istället har den påföljande tanken per automatik blivit; jag måste ha något nytt. Enligt gängse logik löser en ny klänning upp alla slags besvärliga känslor och problem.

Efter ovanstående har som regel följande inträffat: jag försvinner omgående ner på stan med försäkran om pengar på kontot och hjärtat långt uppe i halsen. Med raska kliv mellan affär efter affär har jag sökt efter något som kan tillfredsställa min längtan efter harmoni och mening. När jag till slut rafsat ihop 4 klänningar inne på Monki (det är lika bra att köpa allihopa – det är ju svårt att veta vilken av dem som kommer att kännas bra när jag kommer hem), betalat och stegar iväg mot spårvagnen kommer den. 

Känslan av att något är väldigt fel. Var det så här jag ville att det skulle bli? Ville jag spendera så stor del av min tid i ett knökat nordstan sökandes efter lugn? På spårvagnen hem är jag ledsen. Igen.

 Sedan några veckor har mitt förhållande till shopping förändrats. För ungefär en månad sedan hade jag, som så många gånger förr, bestämt mig att ha ett köpstopp avseende kläder och smink i ett halvår. Tidigare har det högst passerat en månad, oftast enbart ett par veckor och så är jag tillbaka på Monki med fyra klänningar i kassakön och bultande hjärta . Motivet bakom tidigare köpstopp har alltid handlat om att jag velat få ordning på min ekonomi. Jag hade i och för sig börjat upptäcka, via internet och program som Lyxfällan, att jag inte var ensam om mitt problematiska konsumtionsbeteende. Men trodde, eftersom jag misslyckats så många gånger, att jag var ett hopplöst fall och att jag fick skylla mig själv. Det som har hänt är att jag börjat se mitt konsumerande ut ett vidare perspektiv, att det inte handlar om ett personligt misslyckande och en svag karaktär utan om ett samhälleligt fenomen. Inför nuvarande köpstopp googlade jag på köpstopp och hittade Köpstoppsbloggen, och genom den en mängd nya bloggar och organisationer. Något förändrades inuti. 

Jag blev fascinerad, arg och väldigt bestämd. Sedan hoppfull, när jag upptäckte att tanken på en hållbar livsstil och ett enklare leverne motiverade mig på ett väsensskilt sätt än tanken på att spara pengar.

Förändringen är genomgripande på flera plan. Det handlar inte längre bara om att undvika överdrivet handlande på monsterkedjor; jag har äntligen organiserat källsorteringen under diskbänken, rensat upp flera svarta sopsäckar med böcker, kläder, köksredskap och delat ut dessa till vänner, familj och Emmaus/Stadsmissionen. Jag planerar dessutom att flytta mitt sparkonto till Ekobanken och engagera mig ideellt, mailat fastighetsskötaren om utökad källsortering i gårdens soprum osv. Det var länge sedan jag sov så gott om natten, sedan jag haft så mycket tid över till att läsa, skriva, sticka och laga mat hemma. Jag tror att förändringen är beständig. Det är som att jag inte varit mogen för det tidigare vilket kan förklara varför det känns som att någon varit inne och rört om i huvudet på mig. Jag har vid några tillfällen testat mig själv genom att gå in olika klädbutiker, men gått därifrån tomhänt. Det finns liksom inte samma lockelse i att handla.

Och garderoben ger stundtals upphov till njutbarhet igen. Konstigt nog, med färre plagg och inga nya klänningar. Det känns hoppfullt. 

När kollegan ropar in mig till jobbets kontor och glädjestrålande pekar på skärmen där ett par pumps av den senaste modellen visas uteblir entusiasmen från min sida. Jag ler svagt och säger bara att de är fina. Jag vill säga så mycket mer men har samtidigt ingen lust att vara någon slags magister med pekpinne. Kollegan säger att det är festdojjorna hon alltid sökt efter, att de är perfekta och troligtvis så bekväma. Att hon bara måste ha dem. ”Du får väl tänka på saken” hasplar jag ur mig och går ut från rummet. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till mina nya insikter och kunskaper om konsumtion. Jag känner mig lite ur balans. Vilsen men glad.

Mitt mål är att bli en medveten konsument. Och det tar tid. Nu vill jag veta var festskorna producerats och under vilka omständigheter, om materialet kan klassas som miljövänligt osv. 

Det är svårt att veta var man skall börja leta information, det är svårt att veta hur noggrann det är värt att vara. I vilken omfattning kan jag tillåta mig själv att ”slarva”. Skall man tänka i termer av ”lagom” medveten konsument? För jag vill samtidigt förenkla tillvaron och lägga energi på rätt saker. Det är förvisso bättre att söka produktionsfakta och läsa miljöbloggar än att fastna i modebloggsträsket där avsaknaden av reflektioner kring konsumtionsbeteende är i det närmaste lustigt. Som sagt, det känns som att jag är något viktigt på spåren, något som kan komma att påverka både min hälsa och upplevelse av meningsfullhet. Viktigt men förvirrande. Vilsen men glad.

Dock; jag är mycket hellre en vilsen medveten konsument än enbart vilsen.

Tack Stina för dina funderingar kring konsumtion och köpstopp. Vill DU gästblogga om köpstopp, frivillig enkelhet eller annat så maila mig på antianki@gmail.com

Bokonsdag: Nyfixat - 57 projekt för dig som gillar återbruk

Den här boken är verkligen superhärlig! Det var länge sedan jag blev så glad  över kreativt återbruk som även är uppnåeligt för oss som inte var några stjärnor i varken sy- eller träslöjden.
Den här boken riktar sig till personer som t. ex gillar att gå till Myrorna eller loppisar och fynda gamla grejer, eller som gärna samlar på sig en massa saker som kan vara bra att ha. I Nyfixat får man lära sig hur man på bästa sätt gör om gammalt till nytt. Många av de gamla föremålen i boken får inte bara nytt liv, de får dessutom både ny form och ny funktion.

Tillsammans med elva form¿givare har författarna använt sig att sådana föremål som ofta lämnas in till Myrorna, loppisar och andra second hand-affärer. Det kan vara allt från gamla soffbord och stereobänkar till stolar, kläder och pocketböcker. Allt förvandlas sedan med stor kreativitet och fantasi till moderna och uppdaterade föremål som kan passa in i de flesta hem.
Man får även en intressant inblick bakom kulisserna på Myrorna och lite historia kring återanvändning.

Boken innehåller totalt 57 projekt med olika svårighetsgrad och omfattning. Ibland behöves några redskap och hjälpmedel, det mesta som finns i de allra flesta hem. De flesta projekten har tydliga steg för steg-instruktioner vilket gör att även jag skulle våga mig på att prova. Några exempel på kul projekt lamporna av allt möjligt, en stereobänk från IKEA som gjorts om till ett lekkök och handdukshyllan som förvandlats till en smart hylla för post och nycklar. Jag gillar även de 50-talsinspirerade korgarna som är gjorda av elsladdar.

I Nyfixat möter man förutom författarna en rad formgivare, bland andra Bea Szenfeld, Lotta Kühlhorn, Jonas Wagell och Pontus Djanaieff, som alla gör om varsitt föremål. Konstnären Finn Ahlgren (1 del av designerduon Godspeed) som även ligger bakom kyrkan i returmaterial som jag bloggade om i höstas, har förvandlat en fåtölj till en lampa och använder precis alla delar av ursprungsmöblen.

Maria Westerberg i sin specialgjorda stol för pocketböcker från Myrorna. (Foto Norstedts/Stadsauktion)

Maria Westerberg har skapat en fåtölj för bokälskare genom, kanske inte så bekväm men kul!

Jag ville arbeta med något material som har ett givet mått, så jag valde pocketböcker. Först tänkte jag limma ihop alla böcker och skära ut en form. Men när jag såg alla böcker kändes det fel att förstöra dem. Lösningen blev en sittmöbel gjord av staplade pocketböcker som hålls på plats med hjälp av en yttre träkonstruktion av plywood, vars randighet påminner om bladen på en bok. Träskelettet är öppningsbart så att böckerna går att ta ur och läsa eller byta ut. Resultatet är en kombination av bokhylla och fåtölj – ”Read Me”.

När boken gavs ut i våras hade man en utställning med alla föremål ur boken som de inbjudna formgivarna har gjort på Carl Malmstensbutiken i Stockholm. Utställningen pågick en vecka innan de föremålen auktioneras ut via Stockholms Auktionsverk till förmån för Myrorna. 
  
Om författarna Ann Sjöstedt är stylist, inredare och skribent. Hon arbetar bland andra med DN Bostad, Expressen, Aller Förlag och Hus & Hem. Hon har tidigare givit ut boken Second hand och Gardiner för svenska hem. Marit G Engstedt är stylist och journalist. Hon arbetar bland andra med DN Bostad, Expressen, Aller Förlag och Hus & Hem.

Mer
Ann - en sann återvinningsböna
Sann återvinnare har öga för kvalitet

Fallfrukt som affärsidé

 Bild: Skånska Matupplevelser

Bara tio procent av alla äpplen används varje år vilket betyder att äpplen för över sex miljarder kronor ruttnar bort i svenska villaträdgårdar varje år.

Det ramlade in ett pressmeddelande från den nationella entreprenörstävlingen ”Jakten på ostartade företag”om att Sveriges bästa kooperativa affärsidé 2012 är att samla ihop och återvinna fallen och överbliven frukt från städernas trädgårdar. Det var entreprenörerna bakom Urban Fruit Initiative som enligt juryns bedömning bäst svarade upp till samtliga tre bedömningskriterier; kreativ höjd, affärspotential och kooperativ identitet. Idéen bygger dessutom på lokal förankring och kooperativ värdegrund och är överförbar till många liknande marknadsområden.
Det här är verkligen en affärsidé som ligger i tiden!

Här i Göteborg fnns även företaget Sylt från stan som startades sommaren 2009. Företagets idé är att producera sylt och marmelad av frukt som annars gått till spillo. Frukten kommer från stadens trädgårdar, skänkt av trädgårdsägarna. Detta ger en produkt med en distinkt lokal prägel och en ytterst låg miljöpåverkan. Dessutom bidrar produktionsmetoden till den låga miljöpåverkan då allt arbete sker småskaligt och manuellt. Transporterna sker dessutom med cykel. I våras uppmärksammandes den här affärsidéen när företaget nominerades till Änglamarkpriset.

Till sist vill jag bara nämna Äkta vara, den ideella medlems- och konsumentföreningen som driver frågor om bättre matkvalitet: färre tillsatser, mer råvara – mer mat i maten! och deras kampanj Fallfrukt. De har bland annat lanserat fruktförmedlingen för att göra det enklare att ta vara på fallfrukt.

Så ut och plocka det som finns kvar!

Bokonsdag: 100 balla ställen i Skåne

Skåne intar en särställning i Sverige. Det är beläget längst söderut, är mest tätbefolkat, har bördigast jordar, har varit befolkat längst, har flest rättshaverister och flest balla ställen av samtliga landskap i landet. 

Nu var det ett tag sedan jag verkligen besökte Skåne annat än på genomresa på väg mot Danmark. Men efter att ha läst 100 balla ställen i Skåne av Valle Westesson kommer jag aldrig att se på landskapet på samma sätt.

Det här är en okonventionell guidebok som lyfter fram företeelser man inte hittar i de vanliga guideböckerna. Han har delat in boken i avdelningarna märkliga ställen, vackra ställen, coola ställen, historiska ställen och kuriotiska ställen. Vad sägs om att besöka kändisgalleriet i Örkelljunga, äta på Christiania superfalafel eller kolla in Malmös takträdgård, ett intressant kommunalt sedumexperment (jag har tidigare bloggat om sk. vegetationstak här). Allt är utförligt beskrivet och kommenterat. Det märks att författaren har jobbat med humorprogram. Platserna är beskrivna på ett sätt som balanserar mellan det dryga och det humoristiska.
I boken hittar du som sagt tips på både vackra naturupplevelser som mer urbana företeelser. En del har jag sett tidigare som grottorna på Kullaberg, Odensjön och Nimis. I somras när vi cyklade Malmö-Köpenhamn, via Helsingborg cyklade vi förbi både Barsebäck och koloniområdet i Landskrona.
Skåne är ett perfekt landskap att göra cykelutflykter i men författaren beskriver även hur man tar sig till de olika platserna med kollektivtrafik samt ger gps koordinater.


Om författaren
Valle Westesson komiker, manusförfattare, gludsmed och konstnär m.m. Han har gjort radio och skriver manus till turistfilmer för region Skåne samt medverkar både som skådis och manusförfattare till barnprogrammet "Gabba gabba" (ett av mina och barnens favoritprogram).


Mer
Här kan du provläsa boken