En annan rosa klänning, bild från merlinprincesse
Idag är jag trött på köpstopp. Det är inte så att jag vill köpa något speciellt men livet känns lite trist och tråkigt och en tidning eller nåt kanske skulle pigga up. Förmodligen är jag helt enkelt trött på vintern och kylan och det lär ju inte bli vår bara för att jag ägnar mig åt lite "retail theraphy"
Det känns allt oftare som om köpstopp är en idotiskt idé och att jag plågar mig själv helt i onödan. Hur skall jag stå ut i ett år när jag börjar tröttna halvvägs in i februari?
Barnen behöver ny strumpor, regnkläder och vårskor. Särskilt Storebror har helt plötsligt börja växa ur sina kläder och alla strumporna blir utslitna på en och samma gång. Här har jag ett utmärkt tillfälle att få utlopp för min köplust men det känns bara jobbigt att shoppa när man verkligen behöver handla. Förhoppningsvis har jag låne- och/eller ärvdakläder på lager och J har lovat att sälja ett regnställ, som hennes dotter dissade eftersom byxorna inte hade hängslen, till mig.
Just nu är vindsförrådet blockerat av juniorsängen som blev över efter vi köpte våningssängen så jag kan inte komma åt att kolla i lådorna. Mina barn har heller inte så mycket synpunkter på sina kläder (än), förutom att Storebrors tröjor måste vara "mjuka". Allra helst vill han dock ha sin rosa klänning på sig men den får han inte ha på dagis eftersom jag utgår från att övriga barn/föräldrar/personal kanske inte har en lika liberal inställning till barn och könsroller. Här är för övrigt ett annat inlägg om könsroller på dagis. Jag tycker ärligt talat att det är svårt att förklara för Storebror varför han inte "får" ha klänning när Lillasyster har det på kalas och liknande. Någon som har några tips eller synpunkter att dela med sig av?
Inlägg
Låt din son ha klänningen om han vill och låt de andra barnens föräldrar ta ansvar för sina inställningar om barn och könsroller. Deras eventuella tankar är inte ditt ansvar. I övrigt tycker jag du gör ett jättebra jobb - trots att du, som du skriver, ibland åker "snålskjuts" på din partners inköp och val. Men det faktum att du avstår från att köpa kläder, böcker, dvd, tidningar, fika etc till dig själv är värt en eloge. Samma sak här - du kan inte bestämma över din man, om han inte vill ha köpstopp är det inte din ensak. Din ensak är dina val. Och att stå utanför när familjen går på museum eller äter lunch ute någon gång emellanåt är väl kanske att dra det lite väl långt. Keep up the good work! /Anna
SvaraRaderaJag anser personligen att det har gått för långt. Föräldrar i dagsläget är så fega, så velande och så obeslutsamma att barnen i vuxen ålder kommer att ha en helt förvrängd världsbild.
SvaraRaderaMan måste kunna sätta gränser. Att hela tiden hänge sig till "Sverige-fenomenet" där föräldrarna ska skita i disciplin och istället vara en "mentor" för sina barn är direkt skadligt.
Frågar din son varför han int kan bära klänning, svara att han är kille och killar bär int klänningar.
Eller så låter du honom bära klänning och så växer han upp med förebilden att klännig + kille = naturligt. Sen då han kommer till högstadiet iförd klänning och är den samlade elevkårens kollektiva mobboffer, kommer du antagligen ha lite svårt att förklara varför han är mobbad.
Könsroller är sist och slutligen inget farligt. Eller hur?
Hello! I've used the traduction device! :) To be a parent is difficult! Taking decisions about our kids isn't easy... You seem to me like an intelligent person and you will find a solution!
SvaraRaderaThanks! He has now outgrown his pink phase but I am happy that we let him wear it (everywhere but to the daycare centre).
SvaraRadera