Bild:
"Peter"
Härmed säger jag upp mig från jobbet som familjens projektledare. Ett jobb jag aldrig sökt, har någon naturlig fallenhet för eller ens tycker är roligt. Jag har insett att detta bland annat kommer att påverka familjen på följande sätt:
1. Barnen kommer att bära udda kläder, inte ha någon mössa när frosten kommer eller skridskor nästa friluftsdag.
2. Inte heller kommer barnen att ha gympapåse med sig eller picknick när så förväntas.
3. Den sociala agendan kommer att haverera totalt.
4. Det kommer att bli rörigt och lukta illa hemma. Och ingen kommer någonsin att hitta något (för det finns fortsättningsvis ingen att fråga).
Det har stått
en hel del om den här boken
i media så jag såg fram emot att läsa den. Boken beskriver hur författaren säger upp sig som familjens projektledare därför att hon aldrig har sökt det jobbet och inte tycker sig ha någon fallenhet för det.
Boken är lättläst och skriven i dagboksform. Igenkänningsfaktorn är ibland hög men stundtals kan jag också bli irriterad på författaren. Vad sägs om att prova ett enklare liv istället för att kämpa med att hålla alla bollar i luften? Måste ungarna hålla på med tusen aktiviteter? Varför ser hon inte det som hennes man bidrar med? Varför måste hon vara en martyr?
Samtidigt måste jag erkänna att jag själv ofta finner mig i rollen som projektledare och att jag får årliga bryt särskilt runt jul för att det bara är jag som tänker på alla deadlines för alla julkort, och juklappar som måste skickas för att hinna fram till utlandet eller inrikes, handlingslistor som skall skrivas etc... Det är svårt men sitter jämnställdheten i bägge gör exakt lika mycket där hemma? Som alltid börjar jag fundera över män & kvinnor, skillnader och likheter - varför vi blir som vi blir och hur det kommer
sig konsten att serva en bil och konsten att packa en gympaväska värderas och framför allt fördelas olika.
Läs boken och fundera över hur ditt liv ser ut, vad som fungerar eller inte fungerar, vilka uppgifter som du har tagit på dig om du trivs med det eller om du liksom Gunilla saknar fallenhet för det och avskyr att behöva projektleda Familjen AB.
Vad hände sen?
Aftonbladets Terri Herrera Eriksson har
följt upp vad som har hänt ett år efter boken "Familjens projektledare säger upp sig". Resultatet är att Gunilla och hennes man är mer jämställda. Hon medger dock att det är en ständig process och man måste säga upp sig gång på gång. Som bonus säger hon sig vara både smalare och gladare eftersom hon äter lunch i lugn och ro istället för att jaga runt och göra ärenden på rasten. Nu för tiden bor
Gunilla och familjen i San Fransisco.
Läs mer!
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten, både
inbunden och
som pocket.
Ulrika
gillade inte boken
Inlägg
