Fashion Revolution Week 23-29 april

"Your voice can change everything. 📣 When you demand, they listen. Since Fashion Revolution started, thousands of brands are being more open about where their clothes are made."

Via Fair Trade Shopen Green & grejernas instagramkonto fick jag tips om att det är Fashion Revolution Week den här veckan, ett initiativ från organisationen Fashion revolution. 

"This will be the 5th year anniversary of the Rana Plaza factory collapse and 5 years since Fashion Revolution was born. For the past four years, we’ve shown brands the increasing consumer demand for supply chain transparency. And it’s working, brands are listening and things are beginning to change". 

 
Den 24 april 2013 som byggnadskollapsen i Savar inträffade. En åtta våningar hög kontors- och fabriksbyggnad på Rana Plaza i Savar i Dhaka kollapsade vilket ledde till att 1129 personer dog och cirka 2500 personer skadades i olyckan. Bristen på säkerhet i fabriken var enorm och arbetsförhållandena usla. Byggnaden innehöll huvudsakligen klädfabriker och det räknas som största tragedin i textil­industrins historia.

Målet med Fashion Revolution Week är framför allt att få konsumenter att reflektera över vem som gör deras kläder och textilier men också att uppmuntra till en mer hållbar modekonsumtion. Vi måste växla om från fast fahion till slow och fair fashion.

Vad kan du göra? Läs, reflektera och agera!

Jag har tidigare recenserat böcker som Modeslavar, Ecochic, Handla - om konsumenterna makt och ansvar , Modemanifestet, Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode


Overdressed, the shocking cost of cheap fashion m. fl 
Ställ leverantörer mot väggen - vem är det som gör deras kläder? Växla över till att handla mer begagnat, byt kläder eller hyr!

Repamera fixade kjolen

För knappt en månad sedan bloggade jag om Repamera som hjälper till att fixa ens favoritplagg så att man slipper köpa nytt. Jag ville själv testa tjänsten eftersom det verkade så enkelt och skickade in en kjol som har legat i min "lagningshög" i över ett år... Den hade ett hål i sprundet därbak som jag förmodligen rivit upp på en bordskant eller liknande.

Jag gick in på på Repameras webbsida, fyllde i formuläret där jag skrev vilken typ av lagning jag ville ha samt vilket fraktsätt. Direkt kunde jag se vad tjänsten kostade. Enklast är att välja en Repamerapåse som man bara fyller med det som ska lagas och sen lämnar in hos ett PostNord-ombud så det gjorde jag. Sen tog det mindre än 14 dagar innan jag fick ett sms om att jag kunde hämta ut ett paket från Repamera. Kjolen var väldigt fint lagad så nu har jag uppdaterat min vårgarderob på ett smidigt sätt!

Jag måste erkänna att numera jag köper betydligt färre kläder än jag brukade men att jag är mer noga med vad jag köper just för att jag vill att kläderna ska hålla länge. Framför allt känner jag sällan något behov av att köpa en ny klänning bara för att det är bröllop/fest på jobbet osv. Det går alldeles utmärkt att använda en favorit i repris. Finkläder sliter man ju sällan på i samma utsträckning som vardagskläder. Men jag köper också mindre kläder för att jag helt enkelt inte går in i butiker om jag inte behöver något specifikt. Det gäller även webbbutiker  och framför allt så tackar jag nej till alla typer av nyhetsbrev och utskick kring reor eller kampanjer. På så sätt slipper man bli frestad.
Eller så har jag helt enkelt bara blivit gammal :-)

Bokonsdag: How to get dressed

“ …. you’ll find you are suddenly the very best version of yourself you’ve ever been“

Idag fortsätter jag på förra veckans "kläder och mode tema" och recenserar boken "How to get dressed. A costume designer's secrets to making your clothes look, fit and feel amazing. Den här boken handlar egentligen väldigt lite om mode istället fokuserar den på hur man ska gå tillväga för att få de kläder man har att sitta perfekt (eller hur man fixar till sina 2nd handfynd).


Några exempel på kapitel i boken:

• Fit: The True Enemy of Great Style
• Be your own costume designer
• Alter Your Clothes, Alter Your Life
• Dumb Fashion Rules
• Wardrobe Tools
• Dressing for Success is Dead
• Closet Hacks
• Laundry – You’re Doing it Wrong

I boken beskriver författaren även hur hennes arbete som kostymör går till och alla klädkatastrofer som hon varit med om. Hon tipsar om att man kan använda samma typ av principer som styr hennes arbete till att styra upp sin egen garderob (kapitel 4 - Be your own costume designer). För varför ska bara Hollywoodstjärnor dra nytta av hennes kunskaper? I kapitlet intervjuas fyra kvinnor som döpt sina stilar till "classic pop", "faux bespoke", "librarian noir" respektive "austere glam". Skapa din egen rollkaraktär och stil helt enkelt. Och det handlar verkligen inte om att banta ner sig för att passa in i kläder:

"Buying bigger and then taking in only where needed is the costume designer's ultimate secret weapon for dressing curves..."

Boken är full av olika tips och tricks - både mer permanenta som hur man fixar till en skjorta så att den sitter bra till hur man man kan använda toupétejp (eller i värsta fall vanlig dubbelhäftande tejp) till att få till den perfekta urringningen (inte visa för mycket eller för lite...). Säkerhetsnålar i olika storlekar är också något som kan rädda upp de flesta situationer så ha alltid några i väskan. Sist i boken hittar man även tips på hur man får bort olika typer av fläckar som blod eller nagellack.

Boken vänder sig främst till kvinnor men det finns ett kapitel i slutet av boken som riktar sig till män (Dude’s – This One is for You).
Jag lånade boken på biblioteket med det här en bok som jag faktiskt skulle vilja ha som referensbok i mitt bibliotek eftersom den innehåller så många tips och tricks.


Om författaren
Alison Freer är kostymör som bor och arbetar i Hollywood. Hon har tidigare skrivit för publikationer som xoJane, Food52 och The Strategist.

Repamera hjälper dig att fixa dina favoritplagg istället för att köpa nytt

Det här inlägget är ett samarbete med Repamera

Igår bloggade jag om boken Modeslavar som handlar om den smutsiga modeindustrin. Men hur kan man själv påverka? Det enklaste sättet är helt enkelt att minska sin konsumtion av kläder genom att handla t. ex  begagnat. Ett sätt att förlänga livstiden på sina kläder är att köpa bra kvalitet till att börja med (gärna 2nd hand) och sedan laga plaggen när de går sönder.
Jag är tyvärr själv rätt dålig på mer avancerade sömnadsarbeten men brukar ta hjälp av min mamma eller en skräddare i för att laga, lägga in/upp eller ändra om. Dessvärre kan det ta ett tag innan man får ändan ur vagnen så ofta plaggen liggande i väntan på att man ska ta med dem.

När Repamera hörde av sig och undrade om jag ville blogga om deras tjänst blev jag jätteglad - det är en väldigt bra tjänst som verkligen gör det enkelt att få sina kläder lagade eller ändrade
Du går in på Repameras webbsida, fyller i ett formulär där du skriver vilken typ av lagning eller tjänst du vill ha samt vilket fraktsätt. Direkt ser du vad tjänsten kommer att kosta. Enklast är att välja en Repamerapåse som du bara fyller med det som ska lagas och sen lämnar in hos ett PostNord-ombud. Kläderna åter hos ditt ombud inom 14 dagar från det att Repamera har mottagit påsen.

Repamera har funnits i över sex månader och intressant nog kommer många beställningar kommer från mindre orter som saknar skräddare. Henning (som grundade Repamera är även initiativtagare till #WhiteMonday – motpolen till Black Friday 

Vill du också testa tjänsten? Använd koden notbuying så får du 15% rabatt på reparationen.

Bokonsdag: Modeslavar

2016 tipsade jag om seminariet "Modets pris – vem betalar för de billiga kläderna?" inför årets bokmässa:

Hur blir den globala textilindustrin säkrare och hur kan arbetstagarnas rättigheter stärkas? Författarna till boken ”Modeslavar” ( Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom) har mött textilarbetare ibland annat Bangladesh, Burma och Kambodja.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå då men man kan se föreläsningen online i efterhand.


Härom dagen fann jag boken på biblioteket och även om jag egentligen vet hur förfärlig modeindustrin är så var det ändå en skrämmande om än intressant läsning. Boken som kom ut 2016 (och 2017 i pocket) vann både Guldspaden 2017 samt Natur och Kulturs Debattbokspris 2017
Den tar inte bara upp livsfarliga fabriker, dödliga gifter och barnarbete utan även verkligheten bakom de stora klädföretagens hållbara fasad och var pengarna faktiskt tar vägen (man kan t. ex köpa en engelsk by som H&M-ägaren Stefan Persson).

Journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom följer de svenska klädföretagen från efterkrigstidens Borås till de nya låglöneländerna i Asien, för att berätta om textilarbetarna, de människor som betalar det verkliga priset för vårt billiga mode. På sin resa möter de läderarbetare i Bangladesh som sällan blir äldre än 50 år, underåriga sömmerskor i Burma som får sparken om de blir sjuka och ljusskygga fabriksägare som omger sig med beväpnade vakter.

Alla ska ha rätt till snyggt mode... men ska betala priset? Hur kommer det sig att priset på kläder inte utvecklas i samma takt som för andra varor, något man kan se på SCBS statistik. Det enkla svaret är så länge världens arbetskraft är oorganiserad kommer marknaden alltid hitta någon som är villig att sy billigare än någon annan. Anledningen till att den Svensk tekoindustri en gång  kollapsade var att sömmerskor i Portugal var villiga att jobba för en tiondel av de svenska lönerna. När arbetsvillkoren förbättrades och lönerna sedan ökade drog produktionen vidare Kina och därefter till andra låglöneländer i Asien.

Ljuset i det annars kompakta mörkret är de exempel på modeföretag som faktiskt försöker att förändra och har idéer om hur framtidens hållbara klädindustri kan se ut. Företag som Sustainably yours, ett svenskt företag som arbetar med lädervaror från sin egen tillverkning i Dhaka, Bangladesh. Deras produkter hittar man bland annat hos Granit.

Sammanfattningsvis säger jag bara LÄS BOKEN! Vi kan inte sticka huvudet i sanden  som strutsar och tro att det inte spelar någon roll vad vi gör. VI är marknaden så rösta med plånboken och gör smarta modeval (läs någon av alla mina inlägg om kläder och mode). Och missa inte morgondagens blogginlägg om en smart tjänst för att laga kläder istället för att köpa nya.

Du kan läsa mer om boken på webbplatsen modeslavar.se/

Om författarna
Moa Kärnstrand är journalist och har bland annat arbetat på TT Nyhetsbyrån och varit nyhetschef på Metro. Hon har också jobbat med utredning av företags ansvarstagande i utvecklingsländer för den Sida- och EU-finansierade organisationen Fair Action.
Tobias Andersson Åkerblom är frilansjournalist och fotograf, och har bland annat jobbat för SVT, Metro och GP. Han har även producerat dokumentärfilmen Bulkland som skildrar de ekonomiska förändringarna i Yiwu, Kinas lågprismecka.

Bokonsdag: Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode

"Hur skapar du en garderob som både håller i sömmarna över tid och överlever snabba trendväxlingar?"

 Redan 2008 bloggade jag om trenden Slow fashion och långsammare mode och våren 2015 skrev jag om Johanna Nilssons Slow Fashion-upprop: 

 Jag vill sakta ner. Jag vill ta hand om mina kläder och uppskatta bra kvalitet. Jag vill oftare välja hållbart, lokalt och second hand. Jag vill hylla den personliga stilen och jag kommer att vara stolt över varje litet steg jag tar. 

Året efter kom Slow fashion boken ut. På Bokmässan 2016 lyssnade jag på ett miniseminarium där författarna intervjuades och sedan dess har boken stått på min "att läsa lista".

Boken är tänkt att vara lika delar modemanifest och praktisk handbok full av smarta och användbara tips. Vilka material är de största miljöbovarna? Hur känner du igen bra kvalitet? Vad är greenwashing, fegmärkning, och hur du lagar du dina jeans så att det blir riktigt snyggt? (Mitt svar skulle vara - ber min mamma göra det...)

Målgruppen är både modeälskande klädnördar och medvetna konsumenter som förfäras över fast fashion av dålig kvalitet och hur stor del (8 kg!!!) av våra inköp som åker rätt ner i soporna. I dessa dagar kan det vara värt att fundera över hur de kvinnor (80% av de anställda på världens textilfabriker är kvinnor) som jobbar med textil behandlas. Vi talar om allt från sexuella trakasserier och rena övergrepp till systematisk diskriminering...

Boken är uppdelad i kapitel som "Modeindustrin", "Välj schysst", "Bra kvalitet - vad är det?", "Var dig själv - skit i normen", "Tänk om - shoppa på nya sätt", "Vårda ömt" och "Rädda favoriterna".
Jag gillade kapitlet om "Var dig själv" - inte minst för de inspirerande bilderna på olika personer med olika stilar. Klädminnena som var inflikade lite här och där i boken var också roliga att läsa.

Om jag ska vara krass så innehöll boken egentligen inte så mycket nytt för mig men det är en perfekt sammanfattning av allt viktigt!

• Varför man ska anamma slow fashion
• Hur man väljer rätt när man köper sina kommande favoritplagg (alla material har sina för- och nackdelar)
• Hur man vårdar, lagar och tvätta sina favoritkläder (eftersom man vill behålla dem under många år)
• Hur man förnyar gardroben (klädbyte och 2nd hand ftw)

Så låna boken på biblioteket - eller köp den och låna ut den till alla som du känner. Varför inte ordna studiecirkel med avslutande klädbyteskväll?

Läs mer om boken på webbsidan slowfashionboken.se och författarna kan även bokas som "personal shoppers" - kanske ett bra julklappstips till fashionistan som behöver lite hjälp på traven att växla om/ner till slow fashion.


Bokmässan 2016

Om författarna
Jennie Johansson är verksamhetsledare för Stockholm Stadsmissions butik Remake och har lång erfarenhet av inköp och försäljning i modebranschen. Hon ger även ut fanzinet Tråd om hållbart mode och hantverk.
Johanna Nilsson är föreläsare, bloggare och initiativtagare till Slow fashion-uppropet. Hon har mer än tio års erfarenhet av rättvis handel och hållbar utveckling. Johanna driver också det egna smyckesmärket JohannaN.

Förenkla förenkla

Just nu är jag inne i en fas där jag äter yogurt och musli till frukost nästan varje dag - men jag lämnar utrymme för att äta annat också om jag känner för det...

Jag har tidigare bloggat om att ha samma typ av kläder varje dag och idag handlar det om att applicera samma tänkande inom andra områden av sitt liv.
I en artikel med den lockande rubriken "10 Painless Ways to Free Up Major Chunks of Time " av Jeff Haden på LinkedIn hittade jag en hänvisning till en annan artikel, 20 Unusual Things 20 Successful People Do Every Day, där en Leo Widrich beskrev hur han både har samma typ av kläder till jobbet men också äter samma typ av mat 6 av 7 dagar.

Every day I wear the same outfit and eat the same dinner. As an entrepreneur there are hundreds of micro-decisions I need to make, and decision fatigue can be a huge problem, so I try to eliminate any decisions I don't have to make.
For example, I only own 5 white t-shirts. In the morning I never need to think about what I'll be wearing: it's going to be a white t-shirt. I also only own 2 pairs of pants.
I do the same thing with meals. I have the exact same dinner 6 times a week (1 sweet potato, 1 chicken breast, 1 red bell pepper, 1 zucchini, pan-fried with tomato sauce) for the exact same reason. Staying focused on eating healthy can take a lot of willpower, and I'd rather spend that willpower on different decisions--so I created a healthy meal I can eat every day. The fewer decisions you have to make, the better decisions you can make.
-- Leo Widrich, co-founder of Buffer

Jag använder ju mig själv av en liknande princip eftersom jag veckoplanerar genom att ha samma typ av mat varje veckodag - bönor på måndagar, soppa på tisdagar osv... så jag ska inte kasta sten i glashus men jag kan samtidigt inte låta bli att fundera på om det inte ändå kan vara en typ av varningstecken när man inte orkar med att ta vardagliga beslut? Och vad händer om någon kommer på besök och föreslår nåt annat - blir det kortslutning då eller är det ok att avvika från planen? Det kanske är som med ett köpstopp eller en snålmånad  - det funkar under en begränsad period men blir lite trist i längden.

Vad tycker du - smart eller galet?

Bokonsdag: P.S. - I made this...

"I see it, I like it - I make it!"

Den här boken har några år på nacken men jag hittade den alldeles nyligen på biblioteket. Boken bygger på webbsidan med samma namn och innehåller 25 olika DIY projekt. Författarens ledord är "from runway to realway" och projekten är alla väldigt snygga trots att materialen som används ofta är sådant som ligger och skräpar i skåp och lådor som t. ex gamla nylonstrumpbyxor eller varför inte tofsar (om du har tröttnat på Maria Montezami stilen hemma).

"Don't buy an abundance of tools and materials - chances are you probably have what you need in you junk drawer!"

Enligt författaren är allt som behövs för att sätta igång nål, tråd, sax och kanske en limpistol. Det verkar inte egentligen vara miljö eller återvinningstänk som är drivkraften utan snarare att inspireras av en look och sedan återskapa det med enkla medel och till en en billig penning. Miljötänket (och köpstoppstänket) får man på köpet!

It's a movement. It's a call to action: re-imagine, re-use and re-invent.

Bland projekten hittar man allt från halsband (the Preppy patch necklace och big ball necklace) till olika sätt att hotta upp sina kläder, skor (gold oxford shoes) och väskor. Att sy om gamla jeans till en väska är ett ganska klassiskt projekt men väskan i den här boken har inte mycket gemensamt med väskorna i de 70- och 80-tals "sy om - sy nytt böcker" som jag växte upp med. Mycket mer bling! Men även om projekten ser ganska avancerade ut så är beskrivningarna enkla att följa. Även om texten är på engelska skulle min pysselgalna 10-åring lätt kunna återskapa sakerna om hon fick hjälp med att översätta vissa ord (och fri tillgång till paljetter och min limpistol).

Den här boken är en perfekt present till pysselglada personer  i (nästan) alla åldrar. Framförallt passar det mode- och designintresserade personer som vill återskapa sådant de sett på style.com eller läst om i modetidningarna. Kanske något att köpa in till syjuntan eller fritidsgården?



Så här inför sommaren passar ett t-shirtprojekt bra!

Om författaren
Erica Domesek har kallats “Fashion’s Queen of DIY”. Hon arbetade tidigare inom modebranschen som stylist, designer och konsult. Numera har hon förvandlat sin blogg till ett mediaföretag uppbyggt kring DIY projekt. 2013 gav hon ut boken  P.S.-You’re Invited… med 40 olika DIY projekt inriktade på stil och inredning.
Kolla in instamgramkontot @psimadethis  för extra inspiration!

Dags för ett slow fashion uppror!

Bild: Peter Karlén   

 Redan 2008 bloggade jag om trenden Slow fashion och långsammare mode. Jag har svårt att bedöma om vi egentligen har kommit så mycket längre de senaste 7 åren. Visserligen får experiment som project 333, 6 items or less eller Matilda Kal som jag bloggade för ett tag sedan stort genomslag i media men samtidigt ser jag ju hur shoppinghysterin fortsätter som vanligt när jag går genom Nordstan.

I april i år lanserade Johanna Nilsson, ägare och grundare till smyckesmärket JohannaN, som bloggar på JohannaN ett Slow Fashion-upprop. Bakgrunden är att hon i slutet på 2013 bestämde hon sig för att börja leva som hon lärde, dvs att alla hennes klädinköp samt hår- och hudvårdsinköp skulle ske med eftertanke och vara hållbara.

 Jag vill sakta ner. Jag vill ta hand om mina kläder och uppskatta bra kvalitet. Jag vill oftare välja hållbart, lokalt och second hand. Jag vill hylla den personliga stilen och jag kommer att vara stolt över varje litet steg jag tar. 

Uppropet går ut på att:

• Sakta ner - slow...
• Tänka efter - läs boken Overdressed
• Uppskatta bra kvalitet
• Handla tidlöst och långsiktigt
• Välja lokalproducerat, hållbart och second hand
• Ta hand om kläderna - t. ex att inte tvätta i onödan
• Hylla en personlig stil - inspireras av boken Modemanifestet

Det här är något som jag verkligen kan skriva under på! Vill du också se en förändring? Här kan du skriva under! 
Ta även en titt på Johannas blogg! Gästbloggserien var väldigt intressant att följa!

Same same but different - skulle du kunna ha samma kläder varje dag?

Dagens outfit: Byxdress i original från 60-talet, en av två outfits från förra veckans firmafest med 60-talstema. 

Kläder och mode är något som jag bloggat flitigt om genom åren. Detta trots att jag egentligen inte är intresserad av att följa trender eller köper så mycket nytt.
Den senaste tiden har man kunnat läsa om svenska Matilda Kahl som bor och arbetar i NYC. För tre år sedan bestämde hon sig för att bära samma typ av kläder till jobbet varje dag. Hon tröttnade helt enkelt på den ständiga garderobsångesten och ville istället kunna kan rikta all sin energi på den kreativa processen i hennes jobb.

Hennes beslut att bära "uniform" har väckt en hel del uppståndelse trots att personer som Steve Jobs och Mark Zuckerberg och Obama har använt sig av samma knep. Kan det ha att göra med att hon förväntas intressera sig för mode och trender för att hon är tjej? Eller är det för att hon bor i USA där man förväntas äga ungerfär 20 olika matchande outfits om man arbetar på kontor (och naturligtvis en walk in closet). En annan intressant amerikansk paradox är för övrigt att man lyfter fram det franska modeidealet, en sorts french chic, där man ska äga få men klassiska plagg av bra kvalité och där man gärna bär samma plagg om och om igen...

I Sverige har för övrigt SVT:s modeexpert Dennis Dahlqvist i flera år haft en likadan jeansskjorta på sig. Enligt honom är det dessutom ett antikonsumistiskt statement, han tycker att det är onödigt att köpa fler. Och pröva att bildgoogla Ernst Kirchsteiger, en man med många järn i elden men ungefär samma look för det mesta. Ibland tar han på sig en stickad tröja (framför allt när det vankas julspecial) men annars är det jeans och skjorta (randig, rutig eller enfärgad som gäller). Han har hittat en look som funkar.

Eftersom jag av många anledningar inte köper så mycket nytt har jag ofta samma eller i vart fall samma typ av kläder. Frågan är om någon egentligen lägger märke till det? När jag själv lägger märke till mina arbetskamraters kläder är det framförallt om någon har haft en snygg klänning på sig eller liknande (jag gillar personligen klänningar...). Däremot lägger jag inte märke till om någon har samma byxor två eller tre gånger på samma vecka.

Vårda det du har!
Om man väljer en mer minimalistisk garderob är det är viktigt att vårda de kläder man har. Jag har flera gånger bloggat om en anna Mathilda nämligen Mathilda Tham, professor på Beckmans. Hennes bästa tips är:  Tvätta mindre ofta (och i 30 grader). Häng upp, vädra och ta bort fläckar med gamla husmorsknep istället.

Skulle du kunna ha samma typ av kläder på dig till jobbet varje dag? Eller har du det redan nu - hur funkar det?

Vad hände med klädtrenden Normcore?

Bild: Daniel Cardenas


Normcore är en modetrend som det skrivs om en del om förra året. Ett sorts antimode även kallat "det märkeslösa modet".

”Hipstern är död. Den nya trendiga New Yorkaren ser ut som en supervanlig genomsnittsamerikan, medvetetet klädd i mamma-pappa-mode som en statist i serien Seinfeld."

Aftonbladet var tidigt ute och skrev om att det nu var "inne att vara helt ute”. Att normcore var en ny trend som gick ut på att smälta in i stället för att sticka ut. I artikeln exemplifierar Madelaine Levy med kläder som ”Chinos, t-shirt, fleecetröja och vindjacka. En billig keps på huvudet och ett par Crocs med vita sportsockor på fötterna.”
Naturligtvis kom det snabbt kritik mot trenden;

Snorvalpar från den övre medelklassen leker svennepäron i några månader och när de har tröttnat kan de dra på sig sina Acne-kläder igen.

Andra menade att trenden är ett tecken på klassförakt. I juni skrev Språktidningen om normcore som veckans nyord och i början på hösten diskuterades vad som egentligen utgjorde normcore i inredningsvärlden. Men sen har det varit ganska tyst - så var det bara en tillfällig fluga som sammanföll med att serierna Seinfeld och Vänner blev tillgängliga på Netflix?

Ur ett konsumtionsperspektiv är normcore intressant då det är ett bekvämt mode där det även är helt rätt med second hand.

Själv känner jag ofta att jag faktiskt inte orkar bry mig om trender inom varken inredning eller mode längre. Är det ett ålderstecken månne eller bara ointresse? Hel, ren och inte helt omodern är mina ledord när det gäller jobbklädsel. Dessutom ska det kännas/sitta bra. Ofta blir det klänningar i jersey och mycket svart. På helgen är det ofta jeans som gäller. När barnen var yngre var fleece en favorit men det är ju inte speciellt bra för naturen så nuförtiden håller jag mig till ylle och liknande naturmaterial.

Kläder och mode är något som verkligen intresserar mig, i alla fall rent teoretiskt, och något som jag har bloggat mycket om genom åren - det är nog snarare trender som jag vänder mig emot.

Hur ser du på mode och trender?

Mer att läsa om Normcore
#normcore
Trenden som sprider sig som en löpeld på sociala medier – Har du koll på #Normcore?
Normcore - standard att det sticker ut

Supersparmånad - så handlar jag kläder

För ett tag sedan fick jag en kommentar på inlägget om hur jag handlar billig mat som undrade om jag hade någon strategi för att handla billiga kläder. Där har jag lite olika strategier beroende på om det är till mig eller till barnen och även vilken typ av kläder det gäller.Nu när det är supersparmånad försöker jag att inte köpa kläder alls men jag slog till på ett par fodrade vinterstövlar till dottern på en sportrea.

Till mig själv

1. Inte handla alls
2. Ta emot avlagda kläder
3. Handla på rean - men bara om det är något jag absolut behöver och garanterat använder
4. Handla begagnat
5. Handla på barnavdelningen (funkar bara om man som jag är strl XS och kan ha juniorstorlekar)

Det allra bästa tipset är att inte handla kläder i onödan... Det innebär att man inte planerar sin nya höst, vår eller sommargarderob i bakhuvudet medan man slukar modetidningar. Man går inte in i klädbutiker (varken riktiga eller på nätet) och om man är bjuden på på fest/bröllop/dop ser man inte det som en anledning att handla nytt. Det går alldeles utmärkt att någon av alla fina plagg som redan hänger i garderoben eller så kan man försöka låna om har en vän eller familjemedlem som drar samma klädstorlek Man slänger eventuella klädkataloger direkt i pappersåtervinningen och blundar för att alla extraerbjudande. Det kan vara svårt i början men man vänjer sig snabbt.
Om man vill få sig en tankeställare kan man prova exempelvis projekt 333, då inser man hur lite kläder man egentligen behöver.
Och om man ska kunna klara sig med en minimal garderob så gäller det också att man köper kvalitet före kvantitet - inte nödvändigtvis dyrt men att det är något som man kommer att gilla länge och som håller formen och färgen. Om det dessutom är tillverkat under bra arbetsförhållande och av miljövänligt material är det en fördel.

Sedan skäms jag inte heller för att ta emot avlagda kläder om familj eller vänner städar i garderoben. Framför allt får jag en del kläder av min mamma som har nästan samma storlek. Hon handlar mer kläder än jag och rensar följaktligen garderoben oftare än jag.

Jag handlar väldigt lite på rea men det händer. Ofta missar jag dock reorna eftersom jag ändå inte går in i butikerna.

Vad gäller second hand så tar jag ibland ett varv på någon av de begagnatbutikerna jag gillar men jag köper bara något om jag verkligen älskar det - annars förtjänar plagget helt enkelt inte en plats i min garderob. Det innebär att jag även här följer principerna om det ska vara av god kvalitet etc. Det behöver inte nödvändigtvis vara märkeskläder, jag har en svart H&M klänning som jag köpte för 14 år sedan på Myrorna i Malmö som jag fortfarande älskar och använder.

Ett sista tips är att handla på barnavdelningen men det funkar bara om man är strl XS-S som jag och kan ha juniorstorlekar.  Ofta sitter de här kläderna bättre på mig men man vill ju inte alltid gå omkring i sportiga outfits. Barnskor är inte heller alltid så roliga - jag har strorlek 35 i skor...

Något jag ännu inte haft tillfälle att prova än är lånegarderober eller att hyra kläder.

Till barnen

1. Köpa färre kläder
2. Handla på rea och lägga undan
3. Ta emot avlagda kläder
4. Handla begagnat

Jag är verkligen ingen storshoppare men mina barn har definitivt fler kläder än de hinner använda så numera försöker jag att använda mig av "lean production tänk" och köpa kläder först när de verkligen behöver - ett par jeans ut - ett par jeans in. Om man som jag arbetar i ett köpcentrum finns det alltid någon butik som rear just det jag behöver.


Nu när barnen är större är det lite knepigare att använda sig av strategin att handla på rea och lägga undan. Dels är de mer petiga med vad de sätter på sig och dels kan de hux flux växa både på längden och bredden och då har man inte sparat något om man står med en hög kläder som de "växte förbi"
Nu för tiden fyndar jag lagom.  Jag köper bara sådant på rean som jag garanterat är säker på att de kommer att ha. Länge har Åhlens varit en favorit vad gäller nya kläder men nu har barnen tyvärr vuxit ur deras strl 140.

I perioder har jag bytt en del kläder med vänner och bekanta som har haft barn i andra storlekar. De senaste åren har jag bland annat köpt i princip oanvända vinterkläder från en familj som har barn som är ett år äldre än mina - väldigt praktiskt. Jag tar också emot avlagda kläder om det är rätt storlekar. Om det är något som jag eller barnen inte vill ha skänker vi det vidare.

Tradera har bra utbud
I perioder har jag handlat en del på framförallt Tradera. Jag har också några favorit begagnatbutiker men stort utbud av barn- och ungdomskläder. Numera måste man dock nästan ha med sig barnen så att de kan prova alternativ tycka till.  En viktig anledning till att jag handlar begagnat är inte bara för att det är bra ur ekonomisk - eller miljösynpunkt, det är också för att jag tycker att utbudet i butikerna är helt bedrövligt när barnen passerar 128 och/eller 140. Jag gillar helt enkelt inte att sätta på min 10-åring tonårskläder. På Tradera och liknande kan man däremot fortfarande hitta andra stilar än den som är inne just nu.
Barnmarknader är också veritabla guldgruvor - förutom om man vill ha typ short eller byxor till 11-åringar - de håller nog bara en säsong :-) Ofta rear de dessutom ut kläderna som är kvar dag två.

Kläderna blir ju också billigare om man säljer dem vidare. Jag har sålt en del på Tradera men känner inte riktigt att jag har tid för det. Istället ger jag bort kläderna till kompisar som har yngre barn eller till min favoritbegnataffär.

Husmorstips!
Utöver tipsen ovan försöker jag dessutom att sköta kläderna så gott det går. Vädrar och tar bort fläckar, lagar och fixar ibland om (här skulle jag kunna bli bättre..). Jag tvättar en gång i veckan i en av föreningens tvättstugar och dessemellan tvättar jag upp träningskläder för hand och förbehandlar fläckar. Jag använder dessutom förkläder när jag lagar mat och byter om från jobbkläder till hemmakläder på kvällen - sådant gör också att kläder räcker längre.

Har du några bra tips?

Den mörka sidan av den globala klädindustrin

Se filmen här

Från företaget Tailor store kommer en intressant "reklamfilm"som tar upp "den mörka sidan" av klädindustrin.I filmen beskrivs de globala klädjättarnas jakt på stora vinster som det stora problemet. Det leder till usla arbetsförhållanden för textilarbetare i låglöneländer och att klädföretagen syr upp kläder på spekulation. Det i sin tur leder till att över fem miljoner ton textil slängs i Europa varje år vilket bara det innebär en enorm miljöpåverkan.

Tailor store menar att en lösning är att köpa deras måttbeställda kläder och accessoarer. Med sin film hoppas Tailor Store att problemen ska uppmärksammas och att konsumenterna ska börja shoppa mer medvetet vilket i sin tur ska påverka de globala jättarna.

- Har vi, ett litet modeföretag från Sverige, hittat en lönsam väg för både miljön, våra anställda och slutkonsumenten måste även mångmiljardföretagen inom textilindustrin kunna göra det. 

Tailor store har sedan starten satsat på en hållbar affärsplan som ska gynna både konsumenten, miljön och inte minst de anställda i deras skrädderi. Bland annat klimatkompenserar man genom att plantera regnskog och många av deras tyger är tillverkade av ekologisk bomull.
Sedan 2004 tillverkas alla sina plagg i deras egen fabrik på Sri Lanka och 2010 blev den certifierad enligt GOTS (Global Organic Textile Sandards).

När det gäller att konsumera medvetet är det så många saker man ska ta hänsyn till. Jag försöker att kombinera allt ifrån att shoppa mindre  till att välja ekobomull (men även andra mer hållbara material), stödja butiker och tillverkare som arbetar för hållbarhet och sköta mina kläder så att de håller länge. För ett tag sedan skrev jag om boken Overdressed och hur dagens lågprismode lämnar en ganska bitter eftersmak. Då tipsade jag även om hur man kan förändra sitt förhållande till kläder och mode:

1. Köp inte så mycket nya kläder helt enkelt (låna, byt)
2. Satsat på kvalitet istället för kvantitet
3. Skit i trenderna (se nr 2 ovan satsa på kvalitet som du kan ha länge alt. nr 5 nedan)
4. Laga istället för att slänga
5. Sy om
6. Sy dina egna
7. Satsa på Fairtrade kläder och ekomaterial
8. Köp 2nd hand

Lyxkonsumtion

Igår bloggade jag om problemen med billigt mode och idag handlar det om dess motsats - lyxmode och lyxkonsumtion i allmänhet. Jag har nämligen tittat i kapp på det intressanta programmet von Svenssons kläder. Senaste avsnittet fokuserade på lyxkonsumtion för om det är något som står klart är det att vi svenskar "tar oss råd" numera och konsumtionen av lyxvaror har ökat betydligt de senaste åren.
I programmet intervjuades "en fd Lyxputte", Svante Nybyggars, som bytte livsstil vid 60 år och stöpte om sig till "Urban Hippe". Ut med kostymerna och in med jeans och vegetarianism. Han har till och med en Facebooksida som handlar om "rootsy living and city vibes" och "aging with style", en sorts svensk Advanced style goes workwear chic. När programledaren skrapar lite på ytan visar det sig dock att han egentligen inte skippat lyxen, han har snarare bytt fokus. Istället för smoking och goda viner är det nu det rätta japanska jeansen (2600 kr), skärp från Tyskland (2000 kr) och de lagom slitna amerikanska arbetarkängorna som gäller. Inget fel med det iofs, här skriver Joshua från the Minimalists om hur han numera aldrig reafyndar utan alltid betalar fullpris. När man inte har så mycket kläder utan sliter ut de få plagg man har lönar det sig att inte snåla.

Du har nämnt konsumtion och köphets som bidragande orsaker till modebegreppets dåliga rykte - hur slår man sig bort från det?

— Undvik att använda konsumtion som en form av terapi. Reflektera över vad du köper och varför. Fundera över hur din konsumtion påverkar världen ur ett miljöperspektiv. Om du känner ett konstant behov av att köpa nya saker - analysera var den tankegången egentligen kommer ifrån. Sedan gör du tvärtom. Att dra ner på sin konsumtion är lättare att vänja sig av vid än vad man kanske tror. 

Källa: Nöjesguiden


En av programledarna, Karin Winther, har i flera intervjuer sagt att hon vill förändra bilden av vad kläder och mode egentligen handlar om - och hur man kan prata om det. Kläder och mode handlar inte bara om konsumtion och trender - de speglar i allra högsta grad allt från social status, kön och genus till historia, sexualitet, religion, makt, ekonomi och politik.
I det första avsnittet intervjuar de exempelvis Håkan Juholt om hans klädmissar. De tar även upp Mona Sahlins handväska och andra maktattribut. Vill man läsa mer om makt och mode har jag tidigare tipsat om boken Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedwall. Karin har också skrivit ett intressant gästinlägg om kläderstil och inre egenskaper.

Bokonsdag: Overdressed

Den här boken fick jag tips om i somras via Frugal girl. Overdressed handlar om hur klädindustrin har förvandlats de senaste decennierna och vilket pris vi egentligen får betala för klädkedjornas lågprismode.

Vi får följa lågpriskedjornas framväxt i USA och hur de bland annat har konkurrerat ut varuhus och mindre butiker. Kläder har blivit så billiga att de numera är slit och slängvaror. Men det billiga modet har samtidigt ett högt pris som drabbar andra än konsumenterna. De enorma klädvolymer, låga tillverkningskostnader och låga löner som ligger till grund för våra fynd drabbar textilarbetare och miljön.
I boken besöker författaren textilfabriker i Dominikanska republiken, Guangdong i Kina som drabbats hårt av miljöförstöring på av de många tillverkningsindustrierna, intervjuar modedesigners i USA och tittar närmare på hur kedjor som Zara & Forever 21 kan erbjuda så billiga kläder.

Boken har i mångt och mycket ett amerikanskt perspektiv (hur kan man äga/förvara 61 toppar, 60 t-shirts, 34 linnen, 21 kjolar, 24 klänningar osv - detta är en bråkdel av författarens garderob...), men mycket av innehållet är fortfarande högst  relevant för oss som bor i Sverige.
För närvarande tillverkas bara 2 % av kläderna i USA men det räcker att gå tillbaka till 1990 då fortfarande 50% amerikanarnas kläder tillverkades inom landet. Motsvarande siffror för Sverige är mindre än 5 % idag respektive 10% för 1990, enligt en uppsats från 2006 (Miljöpolitik och styrmedel. Fallstudie: kläder. Annika Carlsson-Kanyama och Anna-Lisa Lindén, KTH. 2006. ) Enligt Fairtradecenter produceras i dagsläget mer än hälften av våra kläder i låglöneländer, medan andra europeiska länder står för merparten av den resterande produktionen.

Den svenska konsumtionen av kläder och skor har ökat med 57procent de senaste tio åren enligt Konsumtionsrapoorten från 2006. Vi lägger i genomsnitt 13 700 kronor per person på kläder och skor (siffra från 2009 enligt  rapporten Modebranschen i Sverige). I Sverige köper vi nästan 25 kilo kläder per person och år och bomullskläder är vanligast. Samtidigt slänger vi Och enligt Myrorna är en stor del av kläderna som skänks dit av för dålig kvalitet för att säljas vidare.
I boken påpekas det om och om igen hur det är konsumenterna som har drivit fram förändringen. Vi är inte beredda att betala vad kläder egentligen kostar om man ser till att det ska vara ok för miljön, att textilarbetaren ska kunna leva på sin lön, att plagget ska vara av god kvalitet och hålla för x antal tvättar osv. Vi har inte längre förmågan att känna igen god passform och kvalitet (vet du när man ska använda olika typer av sömmar?) och vi har tappat våra sykunskaper. De flesta tycker inte att det lönar sig att sy om eller laga.

“Building a wardrobe over time, saving up and investing in well-made pieces, obsessing over the perfect hem, luxuriating in fabrics, and patching up and altering our clothes are old-fashioned habits.  But they’re also deeply satisfying antidotes to the empty uniformity of cheapness.”

Jag gillar nästan kapitlet "Make, alter and mend" bäst. Där porträtteras personer som exempelvis syr alla sin egna kläder eller som enbart klär sig i second hand. Författaren tar även upp olika modeexperiment som Six items or less eller the Uniform project som jag skrivit om tidigare. Dessutom beskriver författaren hur hon tar grundläggande sylektioner, köper en symaskin och ger sig i kast med sy om och börja förändra sin garderob på ett kreativt sätt. Något som även förändrar hur hon ser på människor hon möter och deras kläder - hur få som egentligen bär välsittande och välsydda kläder...
En av anledningarna att jag gillar den här typen av böcker är att författaren oftast själva blir påverkade av ämnet de skriver om och som ett resultat börjar de även förändra sina liv. Visst finns det ett värde i distanserade vetenskapliga artiklar och böcker men den här subjektiva upplevelsen intresserar mig!

Det jag tar till mig från boken är att jag borde leta fram min symaskin och experimentera lite. Jag köper inte speciellt mycket kläder och av det jag köper är mycket från second hand - men det finns alltid utfrymme för förbättring!

Tycker du också att dagens lågprismode lämnar en bitter eftersmak? Här är några tips på hur du kan förändra ditt förhållande till mode:

1. Köp inte så mycket nya kläder helt enkelt (låna, byt)
2. Satsat på kvalitet istället för kvantitet
3. Skit i trenderna (se nr 2 ovan satsa på kvalitet som du kan ha länge alt. nr 5 nedan)
4. Laga istället för att slänga
5. Sy om
6. Sy dina egna
7. Satsa på Fairtrade kläder och ekomaterial
8. Köp 2nd hand

Om författaren
Elizabeth Cline arbetar som journalist i New York. Det här är hennes första bok.

Barn och reklam

Bild: Tara Whitsitt

För några år sedan såg jag dokumentären Köpgalna barn på SVT Play och den har stannat kvar i tankarna. Dokumentären handlar om hur reklam riktad till barn blir alltmer slipad, framför allt i USA, eftersom de tinte finns något förbud mot detta. Det är även barn som till viss del har makten över familjens konsumtion, de bestämmer vilka frukostflingor som ska handlas och var familjen ska åka på semester.
Dokumentären fick mig att bli mer uppmärksam på hur illa det faktiskt var i vår familj trots att vi anser oss vara medvetna konsumenter. Barnen väljer marknadsföringsmaterial tidningar utifrån vilka plastleksaker som följer med, Storebror ägde flera plagg med Star Wars motiv medan Lillasyster hade en period då hon älskade allt med Hello Kitty på. Vi har fortfarande en byrålåda full med Hello Kitty och Bilar plåster...

Hos Get Rich slowly hittade jag inlägget The Unbranded Kid: Thoughts on Marketing to Children. I inlägget diskuteras hur marknadsförare bygger upp varumärkeslojaliteten genom att vända sig till barn. Han citerar bland annat artikeln Raising a Brand-Free Kid där föräldrar pratar om hur svårt det är att undvika "varumärken" som Disney, numera finns Nalle Puh på blöjor till nyfödda.

I Sverige ser situtionen något annorlunda ut eftersom reklam som riktar sig till barn inte är tillåten. Enligt en undersökning från 2007 så minskar mängden reklam för produkter som chips och godis i medier som vänder sig till barn. Samtidigt är reklamen såpass omfattande att den ändå kan innebära ett hot mot barns hälsa.

Nu är barnen är större försöker jag resonera med dem kring reklam, särskilt som att de har valt reklamfinansierade kabel-TVkanaler men jag märker en tydlig skillnad på när de har tittat mycket på TV. Då pratas det mer om nerfguns och annat. Sen har vi leksakskatalogerna som kommer kring jul...

Hur ser du på barn och reklam/varumärken?

Läs mer!
Köpgalna barn eller Consuming kids som den heter på engelska finns inte längre kvar på Play men man kan se den på Youtube.
Sveriges konsumenter i samverkan har en temasida, reklam riktad till barn, som bland annat ger exempel på reklam riktad direkt till barn
Campaign For A Commercial-Free Childhood
How to Get Your Children Brand-Free Child's Play - hur man får barnens kläder att räcka längre

Öppna leverantörslistor

2010 fick jag hålla i min första Ipad.... 2011 fick jag en själv bara för att cykla över den ett halvår senare...

Fabriken som kollapsade i Bangladesh gjorde att världen ännu en gång fick upp ögonen för de horribla produktionsförhållanden som är villkoren för att vi ska kunna klä oss billigt i Västvärlden. 
Benetton var ett av de märken som förnekade att  de skulle ha någon produktion i den aktuella fabriken men de fick snabbt backa när bilder på kläder med deras logotyp spreds i nyheterna.
Tidigare i år gick Apple ut med sitt beslut att offentliggöra sina leverantörslistor Men kan det förändra något när det gäller arbetsvillkoren för arbetarna? Hur som helst tycke rjag att transparens är ett viktigt steg på vägen. Enligt en genomgång av svenska företag som tidningen Miljöaktuellt har gjort så hanterar man den här frågan olika. Bland det som förespråkar transparens finns bland annat klädföretag som H&M, Lindex & Gina Tricot.
H&M har ju tidigare råkat ut för medieavslöjandet som visat att klädkedjan använde sig av leverantörer i länder som betalar timlöner på cirka 2 kronor i timmen något som gjorde klädjättens huvudägare Stefan Persson lite irriterad. 
H&M passade på att publicera sin leverantörslista när bolaget släppte sin hållbarhetsrapport den 21 mars. 
I Norge har Varner-gruppen släppt sin leverantörslista på cirka 300 leverantörer.Modekoncernens varumärken omfattar klädmärken som populära även i Sverige, exempelvis Bik Bok, Carlings, Cubus och Dressmann.

Enligt Miljöaktuellt finns det dock flera svenska företag som Indiska, Ikea &a Kappahl fortsätter att hemlighålla sina leverantörer och alla anger olika skäl till varför man vill hemlighålla information. Det kan röra sig om allt från utvecklingsarbete som man vill hålla hemligt för att skydda sitt varumärke till att det helt enkelt är för arbetskrävande att sammanställa en sådan rapport. Här är det upp till oss kunder att ställa krav!

Mer
H&Ms lista finns publicerad på hm.com/supplierlist.
Här är Varner-gruppens lista
Labour behind the label

Future Threads Project - om hållbart mode

Bild: denmarkdotdk

Den senaste tiden har jag funderat och bloggat en del om hållbart mode. Inte minst har väl branden i Bangladesh varit något som har gjort att man funderat över vem som får betala priset för våra billiga kläder.
I senaste numret av Miljöaktuellt hittade jag en notis om det intressanta projektet Future Threads. Hitills har man arrangerat två träffar på Story hotel i Stockholm där man har diskuterat olika aspekter av hållbart mode. Första träffen gick av stapeln i mars då modejournalister, modebloggare reprensentanter från märken som  Uniforms for the Dedicated deltog.
I slutet av april var det dags för den andra träffen, även den på Story hotel. Ett tema för kvällens diskussion var hur man kan få unga modekonsumenter att intressera sig för hållbart mode.
Syftet med träffarna är att samla människor som arbetar med mode och sociala medier och hitta sätt att lyfta hållbarhetsfrågor när det gäller mode. En fråga har bland annat varit varför hållbarhetsfrågan har fått en negativ bild i modevärlden.
Bakom projektet står bland annat miljövetaren Paula Ponzer, Anna Brismar och Jennie Johansson.
Det ska bli intressant att följa projektet!

Mer
Future threads finns på Tumblr, Facebook, Instagram osv..

Förkylning och miljömål

 

Presenter från när jag föreläste i Värnamo

Förkylningen håller tyvärr i sig trots åtskilliga koppar honungsvatten (honung från Åminne bruk) och andra huskurer. För tillfället håller jag på att slutföra en rapport om ett av Sveriges miljömål, giftfri miljö till min kvällskurs i miljövetenskap.Det är väldigt intressant läsning;

"Även om den den årliga uppföljningen av miljömålsarbetet visar att förutsättningarna att nå miljömålet Giftfri miljö har förbättrats så är Kemikalieinspektionens bedömning dock fortfarande att målet inte kan nås till 2020. En viktig anledning till att målet inte kommer att kunna nås är den ökande konsumtionen som leder till större kemikalie- och varuproduktion globalt, vilket i sin tur bidrar till ökad diffus spridning av farliga ämnen."

Det  här är något som jag inte funderat så mycket på tidigare. Jag har mer tänkt på den ökande mängden avfall och den energi som går åt till att utvinnna råvaror som de stora problemen med ökad konsumtion.
Samtidigt vet jag ju att det exempelvis går åt mycket kemikalier vid tillverkning av exempelvis kläder.

Natasja Börjesson är doktorand vid Södertörns Högskola och forskar om kemikalierisker längs textila leverantörsled. Hon studerar hur svenska klädföretag med en uttalad hållbarhetsansats hanterar kemikalierisker och hur företagen och deras leverantörer och underleverantörer ser på ansvarsfördelningen.
Vid produktion av en T-tröja går det i värsta fall åt så mycket som fyra kilo kemikalier per kilo färdigt plagg. Det visar en studie som Kemikalieinspektionen låtit konsultföre­taget Swerea IVF göra. Det är svårt att veta vilka kemikalier som finns i textilprodukter eftersom leverantörskedjan är lång, komplex och global. Därför har Kemikalieinspektionen föreslagit en ändring i den europeiska fibermärkningsförordningen (1007/2011) som ett steg på vägen att minska riskerna med farliga kemikalier i textilier.
Imorgon kommer jag att skriva lite mer om hållbart mode.

Kläder in - kläder ut

Mitt "Project 333"

Vi köper mer kläder än någonsin. Mellan 1999- 2009 steg försäljningen av kläder och skor i Sverige med 53 procent, till 75 miljarder kronor om året. I februari 2011 bloggade jag om hur det tyvärr bara tar ca sex veckor från det att ett modeplagg säljs i en butik till att det kommer in till Myrorna. En enkätundersökning från Konsumentföreningen Stockholm visar att de flesta vill skänka det som inte är utslitet till välgörenhet. De varor som kommer in till välgörenhetsorganisationer skänks sedan antingen vidare till andra länder, skänks till behövande i Sverige eller säljs i second-hand butiker. Men det finns ibland överenskommelser att de skänkta varorna inte får säljas i butik på marknader där de bolag som skänkt varorna är etablerade (SMED-rapporten).

- Vi måste börja tala om vår klädkonsumtion som bara ökar. Det mesta skulle kunna återanvändas och på sikt även återvinnas. Det skulle spara miljön. Idag finns det producentansvar och därmed insamlingssystem för allt från tidningar till glasförpackningar och elektronik, men inte för textil. Det är märkligt. Men det känns bra att vi konsumenter är redo för ett sådant system, säger Louise Ungerth, chef på Konsument & Miljö på KfS.

Kläder in - kläder ut
Men vi kan naturligtvis inte fortsätta att fylla våra garderober utan att samtidigt rensa ut några plagg. Naturvårdsverket har gett Svenska miljöemissionsdata, SMED, i uppdrag att kartlägga flöden av textilier i Sverige idag. Det går nämligen att beräkna nettoinflödet av kläder och hemtextil i ton genom att kombinera statistik över import, export och inhemsk produktion av textilvaror. 2008 var netto-inflödet av kläder och hemtextil till Sverige uppe totalt 131 800 ton eller knappt 15 kg/person. Dvs i snitt köper varje svensk 15 kilo kläder per person och år och slänger ungefär hälften så mycket, 8 kilo. Dessutom samlar välgörenhetsorganisationer in ungefär tre kilo textil per person varje år.
Jag vet att jag inte köper 15 kilo kläder per år till mig själv i alla fall så jag misstänker att det finns en hel del där ute som handlar betydligt mer än 15 kilo per år...

Jag tjuvlyssnade i helgen på en småbarnsmamma som beklagade sig över alla felköp i sin garderob, hur hon när hon hade barnvakt kände sig tvungen att springa ut och kolla på kläder eftersom hon aldrig hann annars. Och hon var ju "tvungen" att köpa något även om det kanske inte kändes helt rätt
Egentligen ville jag bara springa dig och skrika NEEEJ - du BEHÖÖÖVER inte köpa nya kläder. Särksilt sådan som du inte vet om du egentligen gillar eller behöver... Men det gjorde jag inte, eftersom min princip alltid ha varit att föregå med gott exempel snarare än att tvinga folk att ändra livsstil.

Är du sugen på att förändra ditt förhållningssätt till kläder jag kan varmt rekomendera Project 333 eller varför inte göra ett eget klädexperiment som á la Modemanifestet eller Rebecka.