Det här med sparetik är något som jag har grunnat på länge. Hur snål får man egentligen lov att vara? När Frivid42 tidigare i höstas frågade sina bloggläsare och undrade var gränsen gick för dem skrev Snålcoachen bland annat att att hon lämnat kyrkan för att spara pengar. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att dra in på just det. Under mitt köpstoppsår bloggade jag följande:
Jag är inte speciellt aktiv i kyrkan, för några år sedan funderade jag till och med på att gå ur. Det gick så långt att jag fyllde i ett papper om utträde men av någon anledning blev det aldrig att jag skickade in det. När jag fick Lillasyster, mitt andra barn, var kyrkans öppna förskola en räddning. Min stadsdelsnämnd var en av de stadsdelsnämnder som beslöt för några år sedan att lägga ner alla öppna förskolor, bland annat en som låg 5 minuters promenadväg härifrån. Nu har man öppnat en enda öppen förskola igen (Spira) medan kyrkorna hela tiden behållit sin öppna verksamhet. Jag sponsrar gärna sådan social verksamhet genom min kyrkoskatt!
Jag har dessutom genom åren stött kyrkans engagemang för papperslösa flyktingar och Masthuggskyrkans initiativ där de upplåter plats åt EU-migranter gillar jag också. Eller gillar är väl kanske inte rätt ord, allra helst skulle människor inte behöva tigga på våra gator men jag tycker att initiativet är något som väl ligger i linje med vad jag uppfattar som den kristna kyrkans värderingar.
Däremot tar jag gärna med överbliven mat, dryck, fika efter möten och konferenser (fast jag frågar förstås först) och återanvänder ostämplade frimärken. Och så letar jag helst upp gratistoaletter. Men jag skulle aldrig komma på tanken att sno toalettpapper från mitt jobb eller ketchup från någon snabbmatsrestaurang. Det handlar ju inte bara om spartetik utan om dumsnålhet också.
Inlägg
