
En butik i Gamla stan
Det är dagen efter det förmodade terroristdådet i Stockholm. När lastbilen körde ner för Drottninggatan satt jag på ett tåg mot Stockholm. Vi kom aldrig längre än till Flemingsberg. Därifrån fick jag tråckla mig in mot Stockholm genom otaliga bussbyten.
Egentligen skulle jag in till Hötorget med det var bara att avboka. Istället tillbringade jag natten på en soffan i Sickla tillsammans med andra som inte heller orkade ta sig hem trots att en del av kollektivtrafiken kom igång framåt kvällen.
Nu var det jag själv som fick möjligheteten att markera mig som safe genom Facebook efter att tidigare oroligt att väntat på att vänner i städer som London, Paris och Berlin ska ha gjort samma sak. Det vällde in sms och facebookmeddelanden om erbjudanden om ställen att sova på eller möjligheten att få skjuts någonstans - och det var inte bara bland mina vänner och bekanta som #openstockholm var dagens hashtag. Runt om i Stockholm öppnade främlingar upp sina hem, bjöd på fika och erbjöd skjuts till strandsatta personer. Plötsligt krympte världen.
Själv har jag idag promenerat genom ett ganska öde Stockholm och funderat på om jag verkligen lever det jag liv jag vill - för det kan vara över i ett ögonblick. Även om sannolikheten att vara med om ett terroristdåd inte är så stor så dör det människor i trafiken varje dag. För bara några dagar sedan blev en nära familjemedlem påkörd i 110 km/h på motorvägen men tack och lov gick det förhållandevis bra. Då kände jag att jag aldrig mer vill vara ovänner med mina barn när jag går hemifrån på morgonen - för man vet inte om man kommer hem igen.
lördag 8 april 2017
En dålig dag att åka till Stockholm
måndag 2 januari 2017
Ekonomiska mål 2017 - och en tillbakablick
Det här är femte året som jag bloggar om mina ekonomiska mål inför det kommande året och det är väldigt roligt att läsa om vilka mål jag har uppnått tidigare men också hur mina mål har förändrats över tiden. Här kan man läsa om mina mål för tidigare år:
2016
2015
2014
2013
De långsiktiga lånen har alltid varit de samma (skuldfrihet) medan de kortsiktiga har gått från monetära (en viss buffert etc) till att fokusera på upplevelser, främst i form av kortare och längre resor.
Om jag ser tillbaka på mina ekonomiska val så är jag fortfarande väldigt nöjd med att jag köpte en mindre lägenhet istället för hus eftersom jag på så sätt kunna sätta undan pengar varje månad till andra mål. Eftersom jag inte tog så mycket lån så kommer jag att ha amorterat av mitt bolån inom de närmaste åren. Även beslutet av förbli bilfri de senaste åren har inneburit att jag får pengar "över" till annat, främst resor/upplevelser och sparande/amortering.
Ekonomiska mål 2017
- Sportlov i svenska fjällen
- Resa till Guatemala med barnen
- Köpa bil!
- Göra extra amorteringar på bolån så att jag kan komma ner ytterligare 3% i belåningsgrad.
- Fortsätta amortera på CSN, siktar på 10-12% under året
Jag prioriterar att resa med mina barn (både kortare och längre resor) och under ett tag drömde vi om att resa runt två veckor med tåg i Japan. Vi kom dock fram till att det skulle bli för dyrt så istället kommer vi att resa till Guatemala för att läsa spanska och turista nu i sommar. Det blir lika dyrt att åka dit som till Japan men å andra sidan är det betydligt billigare när vi väl är där.
Mitt nya spännande mål är att jag funderar på att köpa bil! Jag har ju skrivit ett flertal inlägg om hur bra det är att vara bilfri så jag kommer att återkomma till mina bilplaner i ett separat inlägg.
"Mellanmål" 1-5 år
- Resa någonstans 2018
- Betala av CSN till 2020
- Bli av med mitt bolån och bli helt skuldfri
- NYC 2020
Jag har lite funderingar på vart jag vill resa 2018 men ännu är inget bokat och bestämt - förmodligen kommer det att bli bilsemester med tanke på mitt mål att köpa bil. Sen planerar min mor och jag + min dotter ett återbesök i NYC 2020. Vi har ju tidigare varit där 2010 och 2015.
Jag fortsätter att amortera av mitt studielån i rask men inte överdriven takt. Min belåningsgrad ligger för närvarande på 44% och jag siktar på att bli av med det om drygt 2 år (preliminärt hösten 2019). Det är ett ganska ambitiöst men ändå rimligt mål om man som jag vill bli av med studielånet (även om jag är medveten om att det är ett av de mer förmånliga lånen man kan ha).Till saken hör att jag inte har så stort lån och att amortera 1% i månaden är inte någon enorm uppoffring - särskilt nu när räntan fortfaranade är så låg.
Fördelen med min amorteringsplan är också att jag när som helst kan gå tillbaka till CSNs långsammare amorteringsplan om något oförutsett skulle inträffa - jag har inte bundit upp mig. Rent praktiskt har helt enkelt lagt in månatliga överföringar i min internetbank på ett belopp som överstiger CSNs belopp med ett par hundralappar. Efter ett par månader kommer jag ha betalat mer än mitt årsbelopp och därmed räknas resten av årets inbetalningar av direkt från lånet.
Efter att mitt studielån är betalt kanske jag växlar upp och rullar över de pengarna till mitt bolån á la snöbollsmetoden eller så fortsätter jag med mina vanliga fasta belopp där en allt större del kommer att gå direkt till lånet snarare än räntor.
Mål på längre sikt
För närvarande har jag inga mål på längre sikt förutom de olika resorna som vi funderar på. Med tanke på att jag kommer att vara helt skuldfri inom de närmaste åren (2023 om inte tidigare) så lämnar jag öppet för nya spännande mål. Mina barn blir också allt större vilket innebär att nya möjligheter står öppna - t. ex att arbeta utomlands en period.
Men hur...
Jag har i perioder snålat extremt mycket för att framför allt finansiera resan till Afrika 2015 men även andra resor, särskilt Paris som inte alls fanns med i planeringen men som kom som en trevlig om än en smula kostsam överraskning. Det är helt ok att extremsnåla under en period men allra helst lever jag ett rikt men billigt liv vilket innebär att jag gör både stora och små medvetna val, allt från att bo mindre än jag behöver till att inte lyxa till det med delikatesser på helger.
Jag har även bra grundförutsättningar då jag har en lågt belånad lägenhet, ett förhållandevis litet studielån (som dessutom ständigt krymper), låga räntor, klarar mig med bilpool och har ett roligt och välbetalt jobb.
