En dålig dag att åka till Stockholm

En butik i Gamla stan

Det är dagen efter det förmodade terroristdådet i Stockholm. När lastbilen körde ner för Drottninggatan satt jag på ett tåg mot Stockholm. Vi kom aldrig längre än till Flemingsberg. Därifrån fick jag tråckla mig in mot Stockholm genom otaliga bussbyten.

Egentligen skulle jag in till Hötorget med det var bara att avboka. Istället tillbringade jag natten på en soffan i Sickla tillsammans med andra som inte heller orkade ta sig hem trots att en del av kollektivtrafiken kom igång framåt kvällen.

Nu var det jag själv som fick möjligheteten att markera mig som safe genom Facebook efter att tidigare oroligt att väntat på att vänner i städer som London, Paris och Berlin ska ha gjort samma sak. Det vällde in sms och facebookmeddelanden om erbjudanden om  ställen att sova på eller möjligheten att få skjuts någonstans - och det var inte bara bland mina vänner och bekanta som #openstockholm var dagens hashtag. Runt om i Stockholm öppnade främlingar upp sina hem, bjöd på fika och erbjöd skjuts till strandsatta personer. Plötsligt krympte världen.

Själv har jag idag promenerat genom ett ganska öde Stockholm och funderat på om jag verkligen lever det jag liv jag vill - för det kan vara över i ett ögonblick. Även om sannolikheten att vara med om ett terroristdåd inte är så stor så dör det människor i trafiken varje dag. För bara några dagar sedan blev en nära familjemedlem påkörd i 110 km/h på motorvägen men tack och lov gick det förhållandevis bra. Då kände jag att jag aldrig mer vill vara ovänner med mina barn när jag går hemifrån på morgonen - för man vet inte om man kommer hem igen.

Ta hand om er och era nära & kära!