Filmfredag - Noma, My Perfect Storm

Bild:Dan Kurtz

I våras besökte jag Doc Lounge (en visningsklubb för nyproducerad dokumentärfilm) här i Göteborg och tittade på dokumentären Noma - my perfect storm.
För några år sedan skrev jag om Köpenhamn som foodie destination och även om jag aldrig kom iväg till Noma hade jag sett fram emot att se dokumentären som kom 2015.

I filmen får man följa en av världens mest framgångsrika kockar, René Redzepi, delägare i den prisade restaurangen Noma i Köpenhamn. Filmen följer Redzepi under 2013, något av det värsta året i hans karriär och hur han sedan kämpar sig tillbaka till toppen, uppfinner Noma på nytt och återvinner titeln som världens bästa restaurang för fjärde gången.

Filmen tar också upp Redzepis bakgrund som son till en makedonsk invandrare och hur det har format honom.

Eftersom jag är gillar mat (vem gör inte det..) och gärna närodlad tyckte jag att den här filmen var väldigt sevärd. Det var intressant att träffa några av de som levererar råvaror till Noma. Som Holger Rittman som levererar vilda örter, svamp och bär.

Doc Lounge finns för övrigt i en rad olika städer, sjävl är jag sugen på att gå och titta på LoveTrue av  Alma Har’el vars hyllade dokumentär Bombay Beach visades på SVT för några år sedan (jag gillade den verkligen!)


Mer
Om det nordiska köket, från Babettes gästabud till Noma
Kreativa kockar på Noma, artikel ur Scandinavian Traveler

Filmonsdag: the big short

För ett tag sedan såg jag filmen "The big short" - en av de bästa och framför allt roligaste filmerna jag sett på länge trots att den handlar om finanskrisen 2008 och vad som egentligen låg bakom den stora kollapsen i USA.


Huvudrollerna innehas av personer som Christian Bale, Steve Carell, Brad Pitt och Ryan Gosling (som alla spelar förhållandevis udda individer) men jag gillade verkligen de inklippta scenerna med andra kändisar som t. ex kocken Anthony Bourdain eller Selena Gomez som får hoppa in och med fyndiga liknelser beskriva olika ekonomiska företeelser.
Handling fokuserar på ett gäng udda individer inom finanssektorn som alla såg kollapsen komma långt före alla andra och som sedan försökte tjäna en rejäl slant på den informationen. Allt bygger dessutom på verkliga händelser, något man kan läsa mer om i Michael Lewis bok – ”Värstingar på Wall Street. Rapport från en domedagsmaskin”.

En minnesvärd episod i filmen är när några av ekonomisnubbarna som fått nys om att det är något ruttet i systemet ska kolla upp hur det har gått med de sk. subprimelånen i ett bostadsområde i Florida. Subprimelån erbjuds till människor som egentligen inte har råd med en ett hus. I den bästa av världar ska tillgången – i det här fallet bostaden – ständigt öka i värde varpå låntagaren kan belåna sig ytterligare och på så sätt amortera.... Istället händer det som alla trodde var i stort sett omöjligt, bostadspriserna sjönk istället vilket gjorde att människor inte kunde betala sina lån utan fick överge sina hem.
I det exklusiva bostadsområdet möts de av övergivna villor och enstaka andrahandshyresgäster - alla andra har flytt..

Jag gillade som sagt filmen och tycker att den gav en intressant inblick i det ekonomiska systemet. Det är ganska mycket information och snabba klipp så det underlättar om man inte ser den när man halvsover i soffan en fredagkväll. Det går också bra att som jag se den i två delar...


Mannen bakom filmen är för övrigt Adam McKay, en regissör som annars mest är känd för komedier med Will Ferrell som t. ex  Anchorman-filmerna.De är roliga på sitt sätt men den här filmen är något helt annat. Skådespelarna var också väldigt bra.

Filmfredag: Grizzly man

Grizzly Man är en dokumentärfilm från 2005, filmad av den tyska regissören Werner Herzog. Den handlar om björnentusiasten Timothy Treadwells liv (och död). Filmen innehåller flera av Treadwells egna filminspelningar av sina möten med grizzlybjörnar och andra djur men även intervjuer med hans familj, vänner och andra personer som varit involverade i hans liv med björnarna.

Timothy Treadwell tillbringade tretton somrar i Katmai nationalpark, Alaska. Han var övertygad om att han var "betrodd" bland björnarna. Flera lät honom närma sig dem, och ibland även röra vid dem. Han gjorde många filminspelningar och använde dessa i sitt arbete med att uppmärksamma de problem som björnar i Nordamerika möter.Bland annat var han mycket ute i skolor och berättade om sitt liv bland björnarna i vildmarken.


Hans "arbete" var dock ifrågasatt av många. Bland annat varnades Treadwell upprepade gånger av parkskötarna, hans samröre med björnarna var osäkert för både honom själv och björnarna. Bland annat gjorde han ju björnarna vana vid människor. Han var dock medveten och stoltserade nästan med att han ständigt levde med faran att bli dödad. Det var också vad som hände. I slutet av sitt trettonde besök dödades han och hans flickvän Amie Huguenard av en björn och de blev även till viss del uppätna av samma björn.

I filmen väver Herzog in en hel del civilisaitonskritik och liknar bland annat Treadwell vid Thoreau och miljöfilosofen John Muir. Efter att ha sett filmen har jag dock blandade känslor, både inför Treadwell och inför själva filmen. Treadwell verkar inte helt frisk och även om Herzog diskuterar Treadwells tveksamma förflutna och stundtals bisarra beteende så känns det ändå som det i filmen ursäktas en del av att hans storhet.
Treadwell framstår som en komplicerad person. Han var övertygad om att björnarna var hotade, hans såg sig som deras räddare - deras försvar mot människan och civilisationen. Sanningen är dock att det finns omkring 30 000-35 000 grizzlybjörnar och att stammen är tämligen stabil. Tjuvskytte som Treadwell såg som ett akut hot verkar inte vara något större problem enligt vad jag har kunnat läsa. Hans interagerande med björnarna verkar också till viss del ersätta mänskliga relationer.
Filmen är dock sevärd, både för den intressanta historien och de tankar den väcker men också för att naturen i Alaska är fantastiskt vacker!

Om regissören
Werner Herzog är en tysk regissör som igenom internationellt med Kaspar Hauser vid filmfestivalen i Cannes som fick juryns stora pris där 1975. Ett genomgående tema i många av Herzogs filmer är som i filmen ovan, konflikten mellan människan och naturen. Han skildrar ofta udda personligheter och män med storslagna visioner, i både sina dokumentärer och spelfilmer. Jag har dock inte helt lätt att hitta likheterna mellan en film som Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans och Grizzly man - det skulle vara de speciella manliga huvudrollsinnehavarna.

Vill du se filmen så kan den finnas på biblioteket annars kan man läsa den här artikeln

Strömmar av plast

Just nu pågår Västerhavsveckan 2014 med olika havsrelaterade aktiviteter runt om i Västsverige (kolla in programmet här). Under Västerhavsveckan kan man följa med på båtturer, möta en forskare, komma i närkontakt med Västerhavets invånare, delta i strandskola och mycket mer. Själv passade jag på att se urpremiären av Strömmar av plast, en film om marint skräp producerad 2014 av Havsmiljöinstitutet, Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Göteborgs Stad miljöförvaltningen, KIMO, Håll Sverige Rent och Ren Kust.

Vad händer med plasten och skräpet i havet? Hur påverkas djuren i och kring haven av detta?

Filmen är bara 15 min lång men visar hur marint skräp är ett stort problem längs Västkusten.
Strömmar från hela Nordsjönområdet och Östersjön möts i Skagerrak och flödar upp längs kusten och efterlämnar enorma mängder skräp. Mellan 4 000 och 8 000 kubikmeter skräp beräknas årligen flyta iland på västkusten. En del av skräpet är naturligtvis lokalt, men majoriteten, cirka 80 procent, kommer från andra länder och förs med strömmarna från Nordsjön och Östersjön in mot den svenska västkusten. Skräpet är ett stort hot mot det marina livet, och för kustkommunerna innebär nedskräpningen att stora belopp måste läggas på strandstädning varje år. Ingen annan kuststräcka i Sverige är så hårt drabbad av ilandflutet skräp som Bohuslän. Den största delen av skräpet består av plast, men även olja, kemiskt- och medicinskt avfall, nödraketer och militära objekt påträffas.


Effekterna av marint skräp på djurliv och kustkommunerna är väldokumenterat. På EU-nivå har frågan lyfts kraftigt på senare tid, ändå förblir kunskapen bland svenska allmänheten och politiker förvånansvärt låg.
Bara för att illustrera hur stort problemet är listar jag insamlat skräp samt kostnaderna för strandstädningen i en av Bohusläns kommuner (Orust)

Skräp samt kostnader	År 2013	År 2012
Antal dagsverken	148	150
Kostnad för kommunen	200 000 kronor	260 000 kronor
Bidrag från Ren kust	20 000 kronor	75 000 kronor
Bidrag från Länsstyrelsen (referensstrand)	16 000 kronor	16 000 kronor
Antal säckar	1 140	1 617
Totalvolym insamlat skräp	8,1 ton	14,1 ton
Fiskelådor	58	246
Brödback	13	34
Oljedunk plast 25 liter	110	277
Olja	135 liter	180 liter
Musseltunna	2	13
Tross	6	12
Trål	5	7
Trålkula	6	4
Bildäck	9	5
Ölback	3	13
Frysskåp/Kylskåp	1	1
Lövkorg	11	34
Stor plasttunna	-	1
Gasolflaska	2	1
Plastslang	3	5
Vägkona	4	8
TV	2	4
Arlaback	4	11
Plastpall	-	2
Kanot (trasig)	-	1

I projektet ”Med fokus på marint skräp” samlas sju organisationer i arbetet att öka medvetenheten om våra skräpiga kuster och vad det innebär. Projektet kommer arbeta med informationsinsatser för att understryka att marint skräp måste vara en fråga med riksintresse. Projektet koordineras av Havsmiljöinstitutet samt delfinansieras av Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Göteborgs stad miljöförvaltningen, KIMO Sverige, Ren Kust och Håll Sverige Rent.

Keeping up with the Jones

"Keeping up with the Joneses" är ett begrepp som innebär att man vill hålla jämna steg, eller allra helst överträffa grannarna vad gäller konsumtion av statusprylar. Men vad kommer begreppet egentligen ifrån?


Den ursprungliga Jonesfamiljen sägs vara Edith Whartons (född Jones) fars förmögna familj. The Jones var en framstående New York familj som ägde delar av Chemical Bank (1824-1996) efter att ha gift sig med en av grundarens John Masons döttrar. Familjen Jones och andra rika familjer började bygga sommarhus i Hudson Valley i områdena kring Rhinecliff  och Rhinebeck. Husen blev bara större och större. 1853 byggde Elizabeth Schermerhorn Jones en 24-rums villa i gotisk stil som hon döpte till Wyndcliffe. Henry Winthrop Sargen,  känd amerikansk trädgårdsmästare, beskrev det som at det liknade ett skottsk slott men enligt Edith Whartons (brorsdotter till Elizabeth) var det mer "a gloomy monstrosity". Enligt historien ville flera naturligtvis överträffa Elizabeths prestigebygg och bland annat lät William B. Astor (gift med en kusin i Jones släkten) uppföra ett hus liksom Mary Mason Jones (moster/faster till Edith Warton) som byggde ett herrgårsliknande hus på Fifth Avenue and 57th Street långt innan det var fashionabelt att bo där. On finns med i Whartons Oskuldens tid där hon fått namnet Mrs Manson Mingott.

En modern tolkning av begreppet utforskades i filmen Keeping up with the Jones  där en till synes vanlig familj flyttar in i ett fint bostadsområde. De verkar har alla de senaste prylarna och koll på trenderna men egentligen är familjens enda syfte att marknadsföra ett antal utvalda olika produkter gentemot olika målgrupper som klasskamrater, grannar och frisörer. Jag såg om filmen häromdagen och den innehåller en hel del intressant samhälls/konsumtionskritik även om Demi Moore och David Duchovny inte är några karaktärsskådespelare. Just det här att vi ibland blir som förblindade i vår strävan att bygga vår identitet genom konsumtion, att vi inte reflekterar över varifrån våra köpimpulser stammar och hur det egentligen kommer sig att vi helt plötsligt är sugna på det där som alla andra också ska ha. Hur skapas egentligen trender?

En produkt är en vara, tjänst eller idé som tillgodoser organisationers, sociala gruppers eller privatpersoners behov och önskemål. Ett varumärke är en brokig samling tankar, känslor och åsikter som kanaliseras i en både medveten och omedveten förväntan på produkten.

Källa: the Brandman

Filmer innehåller även en hel del intressanta iakttagelser kring marknadsföring, framför allt så kallad "mun till mun marknadsföring". Jag kom också att tänka på uttrycket
”If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold” men idag är det inte helt lätt att avgöra var gränsen går...

Summa summarum är det dock bäst för både för plånboken och hälsan att inte försöka hålla jämna steg med Jones eller Svenssons eller någon annan för den delen. För som det visat sig så är min budget inte din utan alla har olika ekonomiska förutsättningar som vi ofta inte vet något som helst om....

Mer
Who Are the Joneses and Why Are We Trying to Keep Up With Them?
Stop Trying to "Keep Up with the Joneses"

Filmtisdag: Prylar ut, kärlek in

Igår visades den fantastiska finska dokumentären "Prylar ut, kärlek in" på Kunskapskanalen. I Tavarataivas som den heter i original experimenterar 25-åriga Petri Luukkainen med en ny livsstil under ett år. Han börjar med att magasinera alla sina prylar, från underkläder till kylskåp, och han får bara hämta tillbaka en sak per dag. Dessutom år han heller inte köpa något nytt under ett år. Tanken är att han ska finna det som verkligen betyder något och få klarhet i vad som gör honom lycklig. För trots att han har försökt så kan han inte köpa sig lycklig.

Filmen börjar med att Petri vaknar naken i en tom lägenhet. Sen får man följa honom under det prylfria året, se vilka saker han väljer att hämta tillbaka, vad han prioriterar och vad hans familj och kompisar tycker om det hela. Som den svenska titeln avslöjar flyttar också kärleken in under året.
Vid årets slut inser han att han gott och väl klarar sig med 100 saker och att ytterligare 100 saker gör livet kul och bekvämt men som hans kloka mormor påpekar - saker är bara rekvisita i livet!


Filmen kan ses på Kunskapskanalen/UR året ut!

Mer
Se trailer på youtube.com.
En annan fantastisk finsk dokumentär är "Ingen riktig finne" som dessutom har ett ritkigt bra soundtrack.

Filmtisdag: No impact man - the movie

Nu för tiden ser jag sällan på TV men däremot en hel del på film (oftast sådana jag lånar på biblioteket). Om jag ser på TV är det främst dokumentärer. I höstas skrev jag om American winter som gjorde en starkt intryck. Jag funderar på att blogga lite mer om film under året så jag har skapat en ny kategori "filmrecension". Även om jag ser många olika typer av film, allt från de nya Maria Lang deckarna till Zombie filmer och romcoms så kommer jag främst att blogga om sådana som handlar om miljö och konsumtion och liknande. Idag handlar det om en film som jag blev berörd av men på ett annat sätt än vad jag hade trott.

Under mitt köpstoppsår följde jag med stort intresse Colin Beavan, även känd som No Impact Man. 2009 kom en dokumentärfilmen som följde hans miljö- och klimatväliga år. Jag fick filmen i present av en bloggläsare och har sett den flera gånger.
Efter att ha läst Tammy Stobels bok, You can buy happiness (and it's cheap) , recension kommer så småningom, fick jag inspiration att skriva lite om filmen.  För vad Tammys bok och No Impact filmen har gemensamt är hur resten av familjen påverkas av livsstilsexperiment.

Along with their daughter, Michelle bears witness – and is obliged to participate in – the experiments in environmentalism that Colin designs for the family.

I No Impact projektet är det Colin som är drivande och hans fru Michelle, dotter (och hund) får liksom hänga på vare sig de gillar det eller inte. Det görs det till och med ett ganska stort nummer av, både i filmen och boken, Michelle älskar sitt take-away kaffe och att ägna fritiden åt att shoppa märkeskläder. Men i filmen är det inte längre Colin som är huvudperson, istället hamnar fokus på Michelle. Hon arbetar som journalist på BusinessWeek, är visserligen något av en shopaholic och kaffeberoende men det är hon som förändras mest under det här året.Visserligen är hon motsträvig, maskomposterna gillar hon inte alls men långsamt vänjer hon sig och erkänner t.o.m att hon uppskattar just tiden tillsammans och att det är ett gemensamt projekt.


Generellt är filmen ganska lågmäld, raka motsatsen mot Michael Moores retorik. Colins livstilsexperiment är ganska genomgripande men han tar ett steg i taget och frågar sig hela tiden vad han kan lära sig av sina olika experiment. Han begär inte att alla ska göra samma saker som han, han är medveten om och bemöter kritik mot projektet.

Se den om du vill bli inspirerad och ta egna steg mot ett grönare liv!

Mer
Det verkar som om man kan se filmen här
the Green Minimalist listar en mängd olika intressanta filmer

När kylan kom

Klicka på här om du inte kan se filmen

Egentligen hade jag skriva om ett roligt projekt som jag har kommit med i men så började jag titta på dokumentären "American Winter" och blev helt tagen. Och ganska deppig.

Vanliga familjer drabbas hårt när den ekonomiska vintern breder ut sig över USA. 15 procent av befolkningen, det vill säga cirka 46 miljoner människor, lever i dag under fattigdomsgränsen. För dem handlar den amerikanska drömmen om att överleva.

 Det finns sådana som mer eller mindre föraktfullt pratar om köpstopp som ett medelklassfenomen och att det förhärligar alternativt förlöjligar riktig fattigdom. I mina ögon är ett frivilligt köpstopp något helt annat - det handlar visserligen om ett val men man har väl lika mycket rätt att välja bort som att välja till? Om man nu kan prioritera, kan välja bort - ska man då inte få göra det - bara för att andra inte har möjlighet till det?

Men tillbaka till dokumentären. Den här filmen handlar om ett annat medelklassfenomen, nyfattigdomen i USA. Medelklassen är blivit det nya prekariatet och USA har blivit ett land med ett så gott som obefintligt social skyddsnät. Ett land där helt vanliga människor fråne en dag till en annan förlorar jobbet, råkar ut för dödsfall eller sjukdom i familjen och helt tappar fotfästet i tillvaron. I filmen får man följa några familjer som har eller är på väg att förlorat sina hem, föräldrar som går hungriga för att deras barn inte ska behöva göra det och som tvingas a hjälp av frivilligorganisationer när deras pengar och alla andra utvägar har tagit slut. För vad gör man när man inte längre kan betala sin elräkning eller vattenräkning, när man inte kan betala hyran men inte har någon annan stans att ta vägen. Människor som bara för något år levde ett vanligt liv och aldrig trodde att något sånt skulle drabba dem. 
46 miljoner amerikaner levde i fattigdom 2011. Så många människor har inte varit fattiga i USA sedan regeringen först började publicera statistik 1959.
Filmen kan ses på SVT Play t.o.m mitten av november.

Vill du veta mer om hur tillvaron kan te sig för någon som försöker försörja sin familj på en minimilön kan jag rekomendera "spelet" Spent. Det är en interaktiv utmaning där man ställs inför en del av de val som de personer som tvingas ta hjälp av frivilligorganisationen "Durham ministries" gör. Väldigt lärorikt.
Ett annat tips är boken Barskrapad - konsten att hanka sig fram (Nickled and dimed) av Barara Ehrenreich som wallraffar som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska för att se hur vanliga amerikaner överlever på minimilöner och osäkra anställningar.

Filmsöndag: L som i lycka

Bild: Margo Akermark

Vad är lycka? Vilka prioriteringar ska man göra?

Måste man ha barn, karriär och partner för att känna sig lycklig? Filmaren Lotta Stemme har under fem år dokumenterat både sin egen och tre av sina väninnors våndor mitt i livet. Lotta själv försöker hinna med allt. Katarina valde att bryta upp och flytta ifrån sina barn. Linda kanske inte kommer skaffa barn och Marika valde bort karriär och har satsat allt på att vara mamma.  

Idag såg jag den här intressanta dokumentären L som i lycka. Den följer Lotta och hennes väninnor, de val de har gjort i livet rörande barn och karriär. Lotta filmar alla på deras 35-årsdag och sedan får man följa dem under fem år. Tre av kvinnorna har alla valt bort något, den fjärde som även var den som ställer frågorna har inte valt bort något... eller har hon?

Lycka är familjenMarika fokuserar mindre på det materiella och mer på sin familj. Hon valt bort en egen karriär (eventuellt är hon mamma på heltid) och hon tycker att en något sämre ekonomi är värt det. Hon förstår inte hur Lotta får ihop sin tillvaro, alla Marikas väninnor har valt att arbeta deltid för att få tid med familjen.
Marika har själv haft en jobbig uppväxt, bott i fosterhem och vill kanske ge sina barn allt det som hon inte själv fick som liten. Hon vill helst inte bli påmind om det förflutna men väljer till slut att möta sina demoner och återvänder för ett besök i sin barndomsstad.


Lycka är att göra sina egna livsval
I början av filmen jobbar Katarina som städerska och är inte alls på den plats i livet som hon tänkte sig när hon var yngre. Hon har också gjort det kontroversiella beslutet att flytta (för att plugga och komma närmare sin urspurngsfamilj) och lämna sina barn hos sin pappa. Under filmens gång så flyttar två av barnen till henne medan hennes son bor kvar hos sin far. Ännu lite senare bor inga barn hos henne och själv planerar hon att flytta till Italien med sin nya kärlek. Men sen händer något som gör att livet tar en helt annan vändning.
Hon känner ingen skuld över sina livsval och förstår inte hur Lotta orkar med sitt liv, barn, familj, jobb och vänner. Hon är liksom Marika starkt präglad av sin uppväxt, hon är rastlös och säger vid något tillfälle att hon önskar att hennes mamma hade brutit upp - vad det nu innebär.

Lycka är att skala bort allt onödigt
Linda bor i Paris och lite senare i New York. Hon längtar efter barn men är singel och har ingen tänkbar pappa på gång. Ju mer tiden går, ju större blir hennes stress  - inte bara över barnlösheten i sig utan över alla livsval kring en eventuell graviditet. Ska hon flytta hem, stanna i Paris eller fortsätta att satsa på sången? Hon har valt att skala bort allt onödigt, satsar mindre på det materiella och istället prioritera det som gör henne lycklig.

Lycka är att ha allt
Lotta funderar på vad som hade hänt om hon stannat kvar i Paris. Hon tvekar inledningsvis inför att skaffa ett tredje barn, är rädd för att det ska ta tid och energi från de befintliga barnen, äktenskapet, jobb och vänner.
Några år senare lever hon ett inrutat men stressigt liv jobbar heltid och har tre barn. Hon slits mellan slits mellan alla måsten men kan inte förmå sig att välja bort något heller.

Jag tycker att dokumentären var intressant för att den inte ger några tydliga svar på frågan om vad ger lycka. Det ser olika ut för olika personer - och vid olika perioder i livet.

Vill du se den så finns dokumentären finns kvar på SVT Play en vecka till,  t.o.m 1 juni.


Mer
DNs Hanne Kjöller var inte allt för imponerad.
Intervju med Lotta Stemme

Filmfredag: Löparen

Bild:  GORE-TEX® Products

Första gågen jag såg filmen Löparen var 2009 eller 2010 då jag fick låna den av Ivan. Filmen som är från 2002 handlar om Markus Torgeby som började löpträna redan som tioåring och som sedan dess har hållit fast vid sin passion.
Vid 20 års ålder- inspirerad av Thoreaus Walden  - flyttar han ut i de Jämtländska skogarna med endast en ryggsäck fylld med det allra nödvändigaste. I fyra år bor han i en enkel kåyta som han restsjälv med hjälp av en medförd tältduk och trädgrenar. Under denna tid levde han ett ytterst spartanskt liv bestående av träning, studier och vedhuggning. Filmen ”Löparen” skildrar just denna period i hans liv. I filmen talar Torgeby mycket om att att hitta tystnaden och lugnet, han vill undvika konsumtionshets och stress. Han vill leva sitt enkla liv där han tränar löpning, badar i älven, hugger sin ved och äter sin gröt.

"Inte som en flykt" säger han i filmen, "Utan som en längtan. Det måste komma från ditt hjärta, annars blir det helt fel" säger han.

Han tillbringar också en tid i Tanzania där han lever och tränar med en grupp lokala löpare. Även i Afrika lever han ett enkelt liv, han stiger upp på morgonen, tränar, vilar, äter och tränar lite mer framåt kvällen innan det är dags att sova. Dessutom lever han huvudsakligen på bönor.

Numer lever han enkelt med fru och två barn i en liten stuga utan el. Efter de fyra åren i kåtan flyttade han in på en fäbodvall och bildade familj. Sedan 2010 är han tillbaka på Öckerö. Han håller bland annat föredrag och arrangerar löparläge.Sommaren 2012 gjorde han ett försök att springa 130 mil på 30 dagar genom den svenska fjällkedjan. Han fick tyvärr ge upp efter drygt 70 mil på grund av problem med fötterna.

Det ska finnas en film "Den nya tiden" som följer honom efter "Löparen", jag får se till att låna den på biblioteket.


Mer
Läs hans blogg

Filmfredag: We The Tiny House People

Om du inte kan se filmen ovan så klicka här!

En bra sak med en ny modern TV är att man kan använda den till annat än att bara se "på TV". Ja, jag vet att jag är sent ute men innan jag inhandlade min smartTV hade jag bara tjockTV...
På den nya TVn kan man i alla fall både surfa och se Youtubeklipp på och en kväll fick jag äntligen tillfälle att se filmen "We the Tiny hous people" som finns på Youtube.

Filmen är skapad av Kirsten Dirksen som ligger bakom "Fair Companies" och är en dokumentär om olika typer av miniboenden. Tittare får följa med hem till människor som skapat sig personliga boenden i grottor, garage, båtar och andra udda byggnader. En hel del har jag bloggat om tidigare (Shotgun shack,Austins tonårslya och Felicitys Manhattanminibo för att nämna några exempel) men andra var nya för mig. Särskilt intressant var de franska grotthusen i Loiredalen.
Jag gillade den informella stilen på dokumentären, lite dogmaaktigt! Även om jag trivs väldigt bra på mina i sådna här sammanhang väldigt generösa70m2 så är det inspirerande att höra hur folk tycker och tänker och titta på olika smarta lösningar. De prioriterar stenhårt och gör vad som vad som känns rätt för dem vare sig de har barn och bor på landet eller lever ungkarlsliv i stan. Vissa arbetar hemma, andra har minilyan som sommarstuga, vissa gör allt arbete själva med återvunna material medan andra anlitar arkitekter för att få till de där extra snitsiga och smarta lösningarna. På så sätt visar den här dokumentären upp den mångfald det finns i "the small house movement".

 Kirsten Dirksen arbetade tidigare som producent på TV-kanaler som MTV, Travel Channel, Oxygen och Sundance Channel. Efter att ha flyttat till Barcelona startade hon Fair companies och började göra kortfilmer.

Mer
Trailer för We the Tiny House people

Sista chansen: Shop til you drop

Filmen är skriven och regisserad av Gene Brockhoff och den distribueras av The Media Education Foundation som producerar dokumentärfilmer och annat material som ifrågasätter och kritiserar amerikansk massmedias sociala, politiska och kulturella inflytande.
Sista chansen att se filmen är nu på fredagen den 11 februari.

I den här filmen uttalar sig en rad olika personer. Filmen inleds med att Juliet B. Schor läser högt ur sin bok The Overspent American, följt av Duane Elgin (författare till Voluntary Simplicity) och Cecile Andrews (som skrivit Slow Is Beautiful och Circle of Simplicity)

Övriga som förekommer i filmen är:
Peter Whybrow, författare till American Mania: When More is Not Enough
Chris Jordan, fotograf/konstnär
James B. Twitchell, Professor på University of Florida
Julian Darley, medgrundare till Post Carbon Institute
Eli Jaxon-Bear, författare till Sudden Awakening
Rod Gorney, Ashley Montagu Institute
John de Graaf, medförfattare till Take Back Your Time
Carol Holst, grundare av Postconsumers
David Room, grundare av Energy Preparedness

I filmen nämns Thorstein Veblen som en av de första amerikanerna som kritiserde överkonsumtionen kring förra sekelskiftet. Han skrev boken The Theory of the Leisure Class (som du kan hitta via Project Gutenberg)

Juliet Schor tar upp uttrycket "Keeping up with the Jones", hur man i efterkrigstidens USA började konsumera för att man jämförde sig med grannarna, kanske för att man aspirerade på en annan typ av livsstil. Konsumtionen grundade sig mer på en social statusjakt snarare än att reklammakarna som talade om vad man skulle köpa. På 70-talet började detta förändras av olika anledningar. Allt från att kvinnorna började förvärvsarbeta mer, att de rikas konsumtion blev mer synlig och man umgicks mer med TV & massmedia och mindre med grannarna.

Reklamfilmerna säljer inte bara varor. De säljer värderingar och inställningar till livet.

Även den här dokumentären tar upp reklam riktad till barn (och lyfter fram att Sverige har stiftat lagar som förbjuder reklam riktad till barn under 12 år).Vidare tar dokumentären upp vår lust efter nya prylar kopplat till kroppens belöningssystem men även de sociala faktorerna som påverkar oss.Konsumtion är social kommunikation.
I slutet av dokumentären diskuteras miljömässiga aspekterna av vår ohejdade konsumtion.De växande avfallshögarna, hur vår livsstil påverkar andra delar av världen,

Efter att ha sett de här dokumentärerna känner jag mig mer än lovligt förvirrad över min egen konsumtion. Köper jag något för att jag vill ha det eller behöver det - eller är det för att någon annan säger år mig att jag behöver det. Då är det faktiskt enklare att sluta konsumera allt som inte är nödvändigt - men hur drar men den gränsen. På ett sätt kommer jag tillbaka till mitt köpstoppsår där varje köpbeslut bedömdes ur ett nödvändighetskriterium och där jag bara köpte något om jag inte kunde låna, byta eller köpa begagnat. Visserligen shoppar jag medvetet nu men det blir ändå en del köp som inte är helt genomtänkte och planerade.

Boktips från dokumentären
The Theory of the Leisure Class by Thorstein Veblen
American Mania: When More Is Not Enough by Peter Whybrow
The Overspent American: Why We Want What We Don't Need by Juliet B. Schor
Slow Is Beautiful: New Visions of Community, Leisure and Joie de Vivre by Cecile Andrews
Voluntary Simplicity: Toward a Way of Life That Is Outwardly Simple, Inwardly Rich by Duane Elgin
Sudden Awakening: Into Direct Realization by Eli Jaxon-Bear
Take Back Your Time by John de Graaf
Get Satisfied: How Twenty People Like You Found the Satisfaction of Enough by Carol Holst and Peter Whybrow
Branded Nation: The Marketing of Megachurch, College Inc., and Museumworld by James B. Twitchell
High Noon for Natural Gas: The New Energy Crisis by Julian Darley

Sista chansen: Därför shoppar vi

Dokumentär från 2009. Baserar du dina inköp på fakta? Det är bara som du tror, i denna dokumentär möter vi människorna som bestämmer vad du ska gilla, vilka färger som gäller i år, hur ett lyxhotell ska dofta och hur en dammsugare ska låta.

Vi kan stänga ögonen men vi har svårt att stänga av näsan

Den här dokumentären handlar om makten över konsumenternas sinnen. För vi Vi handlar inte rationellt utan låter oss ofta luras våra sinnen.
Först ut är Sissel Toolas, en norsk kemist som är doftexpert. Därnäst en psykoakustiker som arbetar med ljud. Han menar att ljuden är otroligt viktiga, att de bland annat kan kommunicera kvalitet.

"Vi måste veta vad de vill köpa innan de vet själva"

Per Nimer, designchef Akzo Nobel pratar om hur färger påverkar våra sinnen: "Färgen är en viktig del av produkten" & "En produkt i fel färg säljer inte". Han pratar även om trender som att återanvändning av material är väldigt trendigt just nu och att det följer trenden med ekologiskt, hållbart och miljövänligt som är inne nu.

Jan Tenhaven heter mannen bakom filmen. Dokumentären var intressant men ganska långrandig. Mest intressant var nog doftdesignerns arbete. Kanske för att hon verkar vara en intressant person rent allmänt.
Frågan är hur man som konsument ska kunna värja sig och göra ett medvetet val när det är så många olika faktorer, så mycket pengar som plöjs ner för att vi ska välja vissa produkter.