torsdag 17 oktober 2013

När kylan kom


Klicka på här om du inte kan se filmen

Egentligen hade jag skriva om ett roligt projekt som jag har kommit med i men så började jag titta på dokumentären "American Winter" och blev helt tagen. Och ganska deppig.

Vanliga familjer drabbas hårt när den ekonomiska vintern breder ut sig över USA. 15 procent av befolkningen, det vill säga cirka 46 miljoner människor, lever i dag under fattigdomsgränsen. För dem handlar den amerikanska drömmen om att överleva.
 Det finns sådana som mer eller mindre föraktfullt pratar om köpstopp som ett medelklassfenomen och att det förhärligar alternativt förlöjligar riktig fattigdom. I mina ögon är ett frivilligt köpstopp något helt annat - det handlar visserligen om ett val men man har väl lika mycket rätt att välja bort som att välja till? Om man nu kan prioritera, kan välja bort - ska man då inte få göra det - bara för att andra inte har möjlighet till det?

Men tillbaka till dokumentären. Den här filmen handlar om ett annat medelklassfenomen, nyfattigdomen i USA. Medelklassen är blivit det nya prekariatet och USA har blivit ett land med ett så gott som obefintligt social skyddsnät. Ett land där helt vanliga människor fråne en dag till en annan förlorar jobbet, råkar ut för dödsfall eller sjukdom i familjen och helt tappar fotfästet i tillvaron. I filmen får man följa några familjer som har eller är på väg att förlorat sina hem, föräldrar som går hungriga för att deras barn inte ska behöva göra det och som tvingas a hjälp av frivilligorganisationer när deras pengar och alla andra utvägar har tagit slut. För vad gör man när man inte längre kan betala sin elräkning eller vattenräkning, när man inte kan betala hyran men inte har någon annan stans att ta vägen. Människor som bara för något år levde ett vanligt liv och aldrig trodde att något sånt skulle drabba dem. 
46 miljoner amerikaner levde i fattigdom 2011. Så många människor har inte varit fattiga i USA sedan regeringen först började publicera statistik 1959.
Filmen kan ses på SVT Play t.o.m mitten av november.


Vill du veta mer om hur tillvaron kan te sig för någon som försöker försörja sin familj på en minimilön kan jag rekomendera "spelet" Spent. Det är en interaktiv utmaning där man ställs inför en del av de val som de personer som tvingas ta hjälp av frivilligorganisationen "Durham ministries" gör. Väldigt lärorikt.
Ett annat tips är boken Barskrapad - konsten att hanka sig fram (Nickled and dimed) av Barara Ehrenreich som wallraffar som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska för att se hur vanliga amerikaner överlever på minimilöner och osäkra anställningar.

3 kommentarer:

  1. Företagen bara tänker på stora vinster till aktieägare och höga löner till chefer. Det finns ingen medkänsla med det viktigaste-det mänskliga kapitalet. Vad ska ett fåtal människor med så mycket pengar till samtidigt som de skapar svåra livsituationer för andra. Det övergår mitt förstånd. Otäckt med så giriga människor.







    SvaraRadera
  2. Hej Ann-Christin,

    Satt percis som du klistrad framför tv'n och såg denna dokumentär. Det första som slog en är hur hemskt det amerikanska samhället är och hur lätt man kan bli utslagen, framförallt kanske på grund av utgifter för sjukvård som knäcker tom dem som har bra jobb!

    Min andra tanke var relaterad till ett inlägg som jag skrev för en tid sedan här på bloggen och som handlade om risk. Vad som slog mig var att dessa människor som nu var fattiga i vissa fall tidigare levt den 'amerikanskadrömmen' men kanske med för liten buffert för oförutsedda händelser så som förlorade inkomster eller höga utgifter. I USA behöver man ha mycket stor buffert för att klara en svår situation men samtidigt lever stora delar av den välmående medelklassen "ur hand i mun" vilket snabbt leder till utslagning om allt i livet inte går som tåget....

    http://notbuying.blogspot.se/2011/11/gastinlagg-hur-sakra-ar-dina-prognoser.html

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag tror att en del kanske hade en liten buffert för oförutsedda händelser men jag tror ingen av dem räknade med att det det skulle ta så lång tid att få ett nytt jobb. I sådana fall räcker inte en buffert långt om man dessutom inte skär ner på annat. Medelklassen drabbas hårt för att de har målat in sig i ett hörn med konsumtionskrediter, flera bilar etc.

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin