Äppen och skurhinkar

 

I helgen ska vi äta äpplepannkakor, inspirerade av de här holländska pannkakorna jag åt i somras

Jag har aldrig varit så bra på att ta hand om äpplen som i år  - vilket paradoxalt nog även är det första året på många som jag inte har en egen trädgård. Dels har jag fått en kasse av en arbetskamrat och sen har jag fri tillgång till min exmans äppelträd så där blev det två kassar till. Den senaste veckan har jag kokat äppelmos i parti och minut och just nu experimenterar jag med att torka äppleringar i rumstemperatur och i ugnen.  Faller det sistnämnda experimentet väl ut kanske jag investerar i en mat-tork.

Sen läser jag den svenska klassikern "Rapport från en skurhink". Boken som är Maja Ekelöfs enda roman, kom ut 1970 och fick ett enormt genomslag. Maja skickade in manuset till en romantävling utlyst av förlaget Rabén & Sjögren, där den vann förstapris. Boken blev en storsäljare och översattes till bland annat danska, norska och finska.

Fy, säger väl de flesta om de tänker sig yrket som städerska. Ordet är tråkigt. Man nästan känner doften av damm och smutsigt skurvatten. Man känner också ryggvärk och man tänker på självsprickor. Yrket tillhör låglöneyrkena. Det gör väl alla tunga arbeten. Man räknar med att det inte behövs utbildning för att bli städerska. Det är ett så krävande jobb att vem som helst inte stoppar för det. . . Man måste vara frisk. Hela kroppen slits. (Vem betalar utsliten rygg, svullna händer och onda knän?)

Romanen är skriven i jagform och handlar om en ensamstående mamma och hennes fem barn som är på väg ut i vuxenlivet. Huvudpersonen arbetar som städerska men hennes stora intresse i livet är litteratur. Hon är framför allt väldigt förtjust i arbetarförfattare som Harry Martinsson, Moa Martinsson och Jan Myrdal.  Boken inleds med en kort tillbakablick därefter är den skriven i dagboksform, med tillfälliga avbrott för reflektioner kring ett visst ämne.
Boken utspelar sig mellan 1967-1969 och Maja som är mycket intresserad av omvärlden och funderar över Vietnam, sexdagarskriget, situationen i Biafra och kalla kriget. Men hon beskriver också sitt arbete som sliter ut henne, pengarna aldrig räcker och om förödmjukande besök på socialen (där hon även städar kvällstid).

Jag har själv arbetat som städerska när jag pluggade men det kan naturligtvis inte jämföras med Majas slit. Tack och lov har jag heller aldrig behövt försörjningsstöd men boken ger en intressant inblick i en lågavlönad, lågutbildad svensk kvinnas vardag i slutet av 60-talet och hur även samhället förändras genom ökad konsumtion, ökad bilism (kvartersaffären läggs ner då alla storhandlar nu för tiden). Det här är en svensk klassiker som du inte får missa!

Oktoberrensning
Till sist vill jag tipsa om the Minimalists rensningsprojekt, "A minimalist game", i oktober som går ut på att man rensar ut 1 sak den 1:e, 2 saker den 2:e osv. Totalt blir det enligt uppgift 496 saker... Hitills ligger jag i fas med en hög utrensande prylar men vi får se hur det blir nästa vecka.

Mer
Cecilia Persson driver ett intressant projekt kallat Skurhinksprojektet . Hon intervjuar dagens städerskor och låter dem berätta sina livshistorier. Projektet har bland annat lett till förslag om att Maja Ekelöfs ska hedras i hemstaden Karlskoga genom att få en gata eller något annat uppkallat efter sig.