Transmongoliska järnvägen, del 4 - vad ska man packa?

Den här gången klarade jag mig inte bara med en väska...

 För ett tag sedan skrev jag om alla mina reseprylar som nu flyttat in under in säng. Jag har en del sådana prylar som används både när jag är ute och reser och när jag är på hajk/läger med barnen ( i scouterna), campingsemester etc. Samlingen har byggs upp under ett par år så jag behövde inte köpa något specifikt inför den här resan. De flesta av mina reseprylar har hängt med i många år (som när jag cyklade till Berlin 2011).

Idag listar jag det som jag packade inför mitt transmongoliska äventyr. Det som var speciellt för den här resan jämfört med tidigare resorm var bland annat att vi rörde oss mellan olika klimatzoner och vi reste med tåg.


Utrustning
Diskpropp (användes inte)
Klädlina (användes inte)
Bagagevåg
Resebrandvarnare
Mealkit (från Light my fire men uppgraderad med titanspork)
Bestickkit (med sked, gaffel och ätpinnar i metall)
Termosmugg (en Primus 3 dl)
Vattenflaska (Kleen kanteen i metall)
Väska att ha om halsen för pass och pengar
Resehanduk
Galltvål (för handtvätt)
Diskmedel och bit av disktrasa
Laddare
iPad
mobiler (jobb och privat...)
Hänglås

Jag tycker om att resa lätt utan allt för mycket kläder t. ex men det gör att man behöver lite utrustning så att man kan tvätta upp för hand. Just den här gången användes in diskpropp och lina då detta fanns men bagagevågen användes t. ex för att väga en påse smutstvätt (man betalade per kg) då vi utnyttjade tvättservicen på ett hostel i Mongoliet.
Vi åt ju mycket medhavd mat i form av nudlar, varma koppen och annat så just köksattiraljerna användes väldigt mycket. Dessa förförvarades separat i en "gympapåse" som något av barnen fått någon gång. Väldigt smidigt att detta separat packat.

Mat
Varma koppen (4 olika sorter, både grönsaks och fruktvarianter)
Egen grötblandning (utgick från detta receptet)
Mueslibars
Diverse godis och kakor vi hade hemma (gjorde av med en del men hade ändå med för mycket)
Tepåsar
Varm chokladpulver
Snabbnudlar

Det här var den mat som vi tog med oss. Vi fick en del över som vi gav bort längs vägen till andra resande och till en hemlös man i Beijing. Framför allt tröttnade jag på all söt mat i form av godis och kakor så det hade jag inte behövt ta med så mycket av. Längs vägen köpte vi allt från bröd till frukt och chips och det fanns ju gott om kakor och choklad så det hade jaq inte behövt ta med så mycket av.
Min resekamrat hade en betydligt större bag där vi förvarade all mat separat i en plastlåda (som vi sedan slängde i Bejing). Också väldigt smidigt att ha maten separat så att vi bara kunde lyfta ur den och ha den lätt tillgänglig på tågresorna.

Kläder
Längre vinterjacka
Tunnare "puffjacka" 
Överdragsbyxor (användes inte)
Friluftsbyxor (Fjällräven, fyndade på loppis) - perfekta att rida i bland annat
Vanliga byxor
Hoodie (gammal och utsliten så jag slängde den på vägen)
Tunnare kofta
2 linnen
3 t-shirts
nattlinne
tights (tjänstgjorde även som långkalsonger/pyamas)
tunna byxor (från Houdini)

2 tunikor (från Houdini)
Mössa (från Houdini, funkar även som halsduk m.m)
Fuskpälsmössa i ryssstil
Buff
Scarf
Skidhandskar (användes inte)
Tunn mössa och handskar (från craft)
strumpor 5 par
underbyxor 5 par
bh 2 par
Vinterkämgor
Joggingskor
Ballerinaskor (som även fick agera tofflor på tåget)

När man åker Transsibiriska så byter man om på tåget till tofflor och bekväma kläder. Jag reste i tights och tunika. Eftersom det var kallt i Ryssland och Mongoliet behöves varma vinterkläder - och framför allt kläder som kunde användes enligt lager på lagerprincipen.
I Ryssland gjorde jag även ett par studiebesök i egenskap av bibliotekarie (bland annat på ett universitetsbibliotek där jag träffade bibliotekschefen) så jag var även tvungen att ha på mig halvsnygga kläder. Det mesta av mina kläder var annars av den lättskötta typen som kunde tvättas upp för hand och som inte behövde strykas eller så.
Det var även förvånansvärt torrt under resan. Den lilla nederbörd som föll kom i form av snö eller hagel. Jag hade inte behövt mina överdragsbyxor. Men tanken var att använda dessa om det hade varit riktigt kallt - nu räckte det med 2 lager i form av tights under mina andra byxor.

Hygien etc
Necessär (schampootvål från Lush m.m)
Reseapotek (användes inte)
Våtservietter (användes flitigt)
Pappersnäsdukar (rättt många paket)
En rulle WC-papper

En kollega till mig hade sparat alla de våtservietter hon fått när hon köpte sushi och dessa kom verkligen till användning.

Övrigt
Resedagbok
Bok att läsa
Guideböcker

Jag läste knappast i min fysiska bok men desto mer i mina guideböcker och e-böcker på min Ipad. Jag köpte även två lexikon i Ryssland.

Som man kan se på bilden överst packade jag i en halvstor bag och min gamla ryggsäck (gick som handbagage). Jag fick precis plats med mina saker och eftersom jag slängde en tröja på vägen fick jag även plats med det jag köpte i form av presenter och liknande.

Mer
Här är ett annat exempel på packlista

Transmongoliska järnvägen - del 3, Kina

Förra veckan bloggade jag om Mongoliet och man kan även läsa första delen av min transmongoliska resa, när jag besökte Ryssand. Här kommer del tre som handlar om dagarna i Kina.

I förra inlägget somnade jag vid den kinesiska gränsen medan man som bäst höll på att byta underrede på tåget. Jag vaknade upp tidigt nästa morgon och fann att landskapet var helt förändrat med dalgångar och terasser istället för ökenlandskap. Jag såg tyvärr också otroliga mängder med skräp överallt. De sista milen in till Beijing ägnade vi åt att spana efter muren eller att prata med våra medresenärer.

Till sist rullade vi in på en av järnvägsstationerna i Beijing. Där var det varmt, uppåt en 15 grader så det var lite tungt att släpa på min vinterjacka. Vi lyckades växla pengar och hitta en taxi som ville köra på taxameter och så kom vi till vårt hotell som låg i hutongerna ganska nära förbjudna staden.




God mat!

Vi gav oss mer eller mindre direkt ut på upptäcksfärd och njöt av det varma vädret. En förmiddag kom det ett par droppar annars hade vi solsken varenda dag under hela resan.
På bilden ovan kan man se den första måltiden vi åt i Beijing  - väldigt gott! Överlag åt vi mestadels väldigt god mat i Beijing även om det sällan talades engelska. Det fanns mycket vegetarisk mat och det gick oftast att ta reda på om det man ville ha innehöll kött eller inte. Om man som jag inte dricker öl kan man prova olika typer av varma eller kalla fruktdrickor - oftast kan samma typ av dricka fås varm eller kall så det är bra att specificera vad man vill ha. Jag är ju en tedrickare av stora mått så jag tog naturligtvis även tillfället i akt att beställa in te till maten, oftast ingick det dessutom.



Spännande street food

Vi passade även på att prova olika typer av "street food", på bilden ovan en typ av karamelliserade frukter på spett. En annan Beijingspecialitet var yougurtdricka och det fanns gott om olika typer av bakverk.



Däremot var jag för feg för att prova insekter och skorpinioner. Det gjorde inte mitt ressällskap heller.




En del av Sommarpalatset

Av de aktiviteter och utflykter vi gjorde så gillade jag verkligen sommarpalatset även om vi gick och gick och gick... Det kändes inte lika mycket som en samling byggnader  - vilket är känslan man får av den Förbjudna staden. Vi besökte också flera av parkerna. Det kostade bara några yuan i entré och det var roligt att titta på folklivet. Vill man ha fin utsikt över t. ex förbjudna staden så rekommenderas ett besök i Jingshan Park(som låg precis vid vårt hotell, Shatan hotel). Jag inspirerades även av de pigga pensionärerna vars dans man bland annat kunnat beskåda på mitt instagramkonto, ankixgram. Beihai Park besökte vi också flera gånger eftersom det var ett smidigt sätt att ta sig till området kring Drum and Belltower där vi åt vid ett par tillfällen.
Det sistnämnda var ett område som vi verkligen gillade, skulle jag åka tillbaka till Beijing skulle jag kunna tänka mig att bo där (det finns flera bra hostels i området). Nanluoguxiang var en mysig gata men gränderna omkring hade också många roliga kaféer och affärer. Lite hipsteraktigt vilket vi gillar :-)



Ensam på muren

Utflykten till en del av muren då vi cyklade var också en upplevelse.Som man ser på bilden var det i princip inga andra turister där, vi träffade bara på en kille - en 2 m lång islänning!
Överlag var det väldigt få västerländska turister i Beijing, däremot horder av inhemska turistgrupper där alla hade likadana orange eller blå fantahatter/kepsar.

Att cykla var kul men annar så gick vi väldigt mycket överallt, eller så tog vi buss/metro. Eftersom stationernas namn var transkriberade så var det ganska lätt att åka kollektivt. Det var heller inte speciellt trångt så länge man undvek morgonrusningen. Köper man ett "fylla på kort" så blir det dessutom extremt billigt.Vi åkte även taxi några gånger efter att ha varit ute och ätit på kvällen (man får inte glömma ett visitkort med hotellets namn och gärna en karta över var det ligger) vilket inte heller var så dyrt.



Uniqlo satsade på svenska mönster...

Däremot shoppade vi inte speciellt mycket, det är ju annars populärt med sk "shoppingresor till Beijing". Lite roliga matvaror, någon souvernir till barnen. Till mig själv köpte jag en matlåda och lite underkläder på min favoritkedja - japanska Uniqlo. På den sistnämnda kunde man köpa en limited edition kollektion med kläder som bar mönster från svenska Almedahls. Det var lite surrealistiskt med t-shirten där det stod "Strömming - vår egen goda lilla fisk"...

Efter sex dagar var det dags att åka hem igen. Jag kände mig ganska nöjd med Beijing men definitivt sugen på mer av Kina! Även hemresan gick bra, inga förseningar och allt vårt bagage följde med. En bra avslutning på en fantastisk resa!

Mer
Beijing hidden gem – Nanluoguxiang
Visiting Beijing Parks on a Budget

Transmongoliska järnvägen - del 2, Mongoliet

Förra veckan bloggade jag om första delen av min transmongoliska resa, när jag besökte Ryssand. Här kommer del två som handlar om Mongoliet.

Vi anlände till järnvägsstationen i Ulan Baator tidigt på morgonen. Där blev vi upplockade av vår guide och chaufför och körda ut till Terelj nationalpark. Där skulle vi övernatta i en ger - en av de sakerna som jag hade sett allra mest fram emot på resan.



Vår ger

Efter ca 45 min kom vi fram till området där vår ger låg. Efter att ha slängt in väskorna gav vi oss direkt ut och vandrade runt lite i omgivningarna. Det var ganska brant och vi kunde även känna av att vi var på ganska hög höjd. Efter att knappt ha sett några djur alls i Sibirien fick vi på kort tid se en räv, en korp och mongoliska ökenråttor.

På eftermiddagen besökte vi klippformaitonen  turtle rock, ett buddistiskt tempel och gjorde ett hembesök hos en familj som levde någorlunda traditionellt. De var inte nomader men bodde i ger och försörjde sig på, som jag förstod det, hästar och i viss mån turism. Där fick vi rida men också höra mer om hur de lever. Det var intressant att se insidan på en ger. Traditionellt är den uppdelad i en manlig och en kvinnlig sida. Vi fick även prova traditionella mongoliska kläder.
En spännande sak som hände när vi var ute och red var att vi passerade en Shamanritual. Det var helt enkelt en familj som åkt ut med en Shaman för att fråga denne om råd. Enligt vår guide är Mongolerna visserligen buddister men det hindrar inte att man vänder sig till en Shaman när man har problem och behöver vägledning eller går i kyrkan på söndagar.



Inuti familjens ger

På kvällen lärde vår guide oss att spela "ankle bone games", olika spel som man kan spela med fårben.
Sedan gick vi tillbaka till vår ger för att vänta in mörkret. Mongoliet som är glest bebyggt och därmed in så ljusförorenat är känt för sina fantastiska stjärnhimlar. Och vi blev inte besvikna men det är svårt att fånga sådant på bild, här är någon som har lyckats!

Tidigt morgonen efter var det dags att åka till Ulan Baator där vi skulle kolla in stan och bo på hostel.Vi hade två dagar i Ulan Baator och vi tillbringade dessa med att kolla in olika museum och fika. Ulan baator är en fascinerande stad, liten men med skyskrapor och moderna byggnader samtidigt som man bara behöver åka 5-10 min utanför stan för att hitt områden där familjer fortfarande bor traditionellt i ger.



Det här var det godaste som jag ätit på länge, färska grönsaker!

Två kvällar åt vi på kedjan "Modern nomads" som serverar mongolisk mat i modern tappning. De hade inte midnre än tre vegetariska rätter att välja på vilket gladde mig. På varje bord fanns en uppsättning med fårben så att man kunde spå sina bordsgrannar.
Annars var det svårt med mat. Om det inte fanns en engelsk meny hade man absolut ingen aning om vad man beställde. Vegetarisk mat är dessutom ett okänt/obegripligt koncept eftersom man huvudsakligen äter kött och mejeriprodukter.




Drickamenyn med olika varianter av märgte.

Jag provade faktiskt  Mongolian milk tea, det smakade lite salt och mer som soppa än te. Salt i teet fick vi även hos den mongoliska familjen i Terelj.



Udda servärdhet

Vi såg en del roliga saker på stan. Bland annat besökte vi Beatlesmonumentet. Där pågick det en filminspelning som vi tittade på ett tag.Trafiken är helt galen i UB City som man kallar Ulan Baator. Ett tips är att se till att man aldrig är den som först korsar en gata när ljuset blir grönt utan att se till att man har en buffer mellan sig och bilarna. Väl tillbaka på tåget fick vi reda på att trafikregler och trafikljus först infördes 2013 så det kanske inte är så konstigt att man säger att Mongolerna kör sina bilar som de rider sina hästar.



"State department store" har den största avdelningen souvernirer men jag föredrog att handlar på Mary och Martha - en fair trade butik som låg nära vårt hostel. Det blev främst klassiska Mongoliska souvernirer i form av tofflor och en egen uppsättning med "ankle bones". Det fanns också andra roliga asiatiska butiker och jag fick äntligen tag på koreanska ätpinnar (de är platta i änden). Jag gillar ju att köpa praktiska saker när jag är på resa.



På väg genom Gobiöknen fick vi se kameler!

Efter alldeles för kort tid var det åter dags att sätta sig på tåget för att åka den sista biten till Beijing. Den här gången hade vi lyxat till det med en kupé för 2. Där fanns det även egen toalett med dusch (bara kallvatten dock).På tåget träffade vi för första gången ett flertal västerländska turister, bland annat ett par norrmän. Det var väldigt roligt att ha någon att prata med.



Den mongoliska restaurangvagnen var väldigt vacker!

På kvällen kom vi fram till den kinesiska gränsen där man blir stående ett par timmar medan underredet på tåget byts (på grund av oliak spårvidd). Vid det laget var jag dock väldigt trött och så fort passpolisen hade kollat våra papper så somnade jag - trots att vagnen stod inne i en hall och att det slamrade som bara den.

Sammanfattningsvis så var Mongoliet en otroligt häftig upplevelse. Fantastiskt vacker natur, intressant historia och kultur men ett obegripligt språk och en hel del kommunikationsproblem. Vid det här laget började jag tröttna på att gå på restaurang och att redan från början veta att jag kanske inte skulle kunna hitta något att äta. Jag är inte van att äta så mycket ute heller.
Jag skulle ändå gärna åka tillbaka och tillbringa mer tid ute i naturen, kanske på en ridsemester. Det skulle vara roligt att ta med barnen också.

Nästa inlägg handlar om den sista biten på resan och våra dagar i Beijing.

Transmongoliska järnvägen - del 1, Ryssland

På röda torget!

Idag bloggar jag om första delen av min Transmongoliska resa, Ryssland. Tanken är att jag sedan ska skriva ett inlägg om Mongoliet, ett om Kina och ett om hur det är att åka Transibiriska/Transmongoliska.

På påskafton flög vi från Oslo till Moskva. När vi kom fram väntade transfer vilket var väldigt smidigt.Taxi är annars ganska dyrt och har man inte kommit in i det kyrilliska alfabetet kan det vara lite krångligt med kollektivtrafiken.

Vi bodde på ett hotell ett tiotal minuter från Arbat. Direkt efter att vi checkat in gav vi oss ut på gatorna.



Efter att ha kollat in Röda torget "by night" gick vi och tog en fika på Gum.På översta våningen finns det en kopia av en gammal Sovjetisk kantin där man kan äta klassisk rysk mat men vi tog bara te och en pirog. Gum var imponerande men man undrar ju hur det såg ut på den tiden då det fanns begränsat med varor att tillgå. I bottenvåningen fanns en imponerande livsmedelsbutik/saluhall där man kunde handla både ryska livsmedel och importerade, allt från choklad och champagne till delikatesser eller grönsaker. Det var inte speciellt dyrt heller. Gum har även gratis (och fräscha) toaletter vilket är praktiskt eftersom det är nära till många sevärdheter.



Sen var det dags för ett besök på Museum of Soviet Arcade games. När man betalade entré fick man ett litet kuvert med mynt som sedan kunde användas i de olika spelen. Jag var rätt vass på att torpedera skepp men urkass på att skjuta djur visade det sig.
Efter att ha spelat bort alla våra mynt gick vi och åt middag på Lavka Lavka, en restaurang som bara serverar närproducerat. Allt var väldigt gott och det var roligt att prova lokal cider!

Kvällen avslutades på en bar, Delikatessen, där vi provade deras specialitet - hemmagjorda fruktlikörer.



På söndagen hade vi en 5 timmar lång guidad tur (ingick också i resan) där vi besökte Kreml, röda torget, Arbat och åkte tunnelbana. Efter den guidade turen gick vi ännu lite mer (35 000 steg den dagen). Vi åt middag på två ryska snabbmatsrestauranger, Teremok (hade engelsk meny!) och Mu mu.  .
På kvällen var det sedan dags att ta sig till järnvägsstationen för att åka första sträckan på vår Transmongoliska resa.



Vårt tåg var ett vanligt nattåg och var väldigt fint. Det ingick till och med frukost och lunch - något som vi inte hade fattat. Vi delade kupé med en yngre kille som tyvärr bara kunde enstaka engelska ord men jag gjorde mitt bästa för att kommunicera på min gamla skolryska (jag läste ryska 2 år på gymnasiet det var ju ett par år sedan).
Vårt första långa uppehåll där vi kunde stiga av tåget var i Samara. Där letade vi upp ett bageri så att vi kunde komplettera nudelmåltiderna med lite bröd. Det var även skönt att sträcka lite på benen och få lite "frisk luft".



Utsikt över universitetet i Chelybinsk

Efter två dagar på tåget var vi sedan framme i Chelyabinsk/Tjeljabinsk där vi skulle hälsa på en kompis till  mig. Cheyabinsk är känt för att det var där det slog ner en meteorit 2013 och för att vara ett av världens mest förorenade områden. Föroreningarna kommer dels från den tunga industrin men också från upparbetningsanläggningen för kärnbränsle i Majak, ca 150 km nordväst om Tjeljabinsk. Anläggningen har haft en del incidenter med radioaktivt utsläpp (varav en på 50-talet som var i paritet med Tjernobyl) i kombination med ren och skär dumpning av kärnavfall.... Området kring Chelyabinsk var också helt stängt för utlänningar fram till 1992.
Vi ägnade dagen åt att hänga med min kompis, äta god mat och besöka olika bibliotek. Jag passade även på att köpa två ryska lexikon vilka kom väl till användning sen under resan! På kvällen var det sedan dags att hoppa på tåget igen.



På den här sträckan delade vi kupé med en annan ung kille (kunde också några engelska ord) och en medelålders man. Mannen som tydligen ofta åkte det här tåget visade mig alla finesser och funktioner på tåget som samovaren och hur man spolar i toaletten och bjöd dessutom på börek. Tidigt nästa morgon väckte han mig så att jag inte skulle missa när vi stannade i Kazachstan. Omtänksamt nog hämtade han även te till mig då jag inte var speciellt pigg klockan sex på morgonen. Kazachstan såg ut ungefär som resten av Ryssland men det var kul att få ett extra land på köpet - det hade vi inte räknat med. Den vanliga transibiriska/transmongoliska sträckningen går inte igenom Kazachstan.
Efter att mannen stigit av fick vi en äldre kvinna, eller babushka som killen kallade henne (betyder mormor/farmor) i kupén. De var inte släkt utan man kallar helt enkelt äldre kvinnor för babushka - ialla fall när man talar om dem. Hon bjöd på choklad och bröd och undrade om jag inte skulle ha lite förkylningsmedicin när jag nös.
Eftert vå dagar på tåget kom vi så fram till Irkutsk. Där väntade transfer till "fiskebyn" Listvanka som ligger vid Bajkalsjön.



 Iskallt vid Bajkalsjön!

Bajkalsjön var imponerande! Vi hade ca ett dygn vid den frusna sjön (isen ligger till juni) som vi ägnade åt att promenera (skönt att röra på sig efter två dagar på tåget) kolla in det limnologiska museet om Bajkalsjön (med extremt feta sälar), leta efter sevärdheten "Retro Park" (visade sig var en bakgård full med skrot) och bara slappa på vårt hotell. Det kändes superlyxigt att ha ett helt hotellrum för oss själva inklusive eget badrum! På lördagen levde byn upp, man drog fram grillar och soundsystem och sålde rökt omul (en fisk som bara finns i Bajkalsjön) men då var det dags för oss att åka tillbaka till Irkutsk.



Om man kisar mot solen och framför allt tittar åt rätt håll kanske man får lite Pariskänsla...

Eftersom vårt tåg till Ulan Bator inte skulle gå förrän på kvällen fick vi ganska många timmar i Irkutsk, eller Sibiriens Paris som det också kallas. Vi promenerade runt, tittade på människor och åt god rysk mat. Jag hade ganska låga förväntningar på Irkutsk men det visade sig vara en trevlig stad som jag gärna hade tagit en till dag i. Det vackra vädret gjorde kanske sitt också.
Vid niotiden var det sedan dags att stiga på tåget igen. Den här gången fick vi en mongolisk vagn med mongoliska tågvärdinnor som dessutom hade lagt beslag på vår kupé. De ville att vi skulle ta en annan, gärna den som smugglarna lassade in en massa varor i men då agerade min reskamrat bad cop så efter någon timme fick vi tillbaka vår kupé. Det var ju svårt för oss att veta om de andra tomma kupéerna skulle förbli tomma eller om det skulle stiga på någon mitt i natten så det kändes bäst att ha de bäddar som stod på biljetten.



Morgonen därpå satte jag väckarklockan så att jag inte skulle missa när vi stannade i Ulan Ude. Staden är känd för att vara den buddistiska huvudstaden i Ryssland och för att ha världens största Leninhuvud. Jag såg dock inte till något av detta. det var ganska dött klockan sex på morgonen.
Resten av dagen ägnades åt att passera först den ryska gränsstaden där det kontrollerades pass och bagage och att vi inte smugglade människor och där alla vagnar dessutom kopplades om så att de ryska vagnarna gick tillbaka mot Irkustsk. Kvar på tåget var bara de Mongoliska vagnarna. Detta tog några timmar men vi satt ute på perongen och njöt av att det var hela 12 grader varmt. Rena rama sommarvärmen efter Bajkalsjön och resten av Sibirien. Sen fick vi gå på tåget och åka en dryg halvtimme för att komma till den Mongoliska gränsstaden där det återigen kontrollerade pass, bagage och att vi inte smugglade människor.

I nästa inlägg kommer jag att blogga om våra dagar i Mongoliet där vi bodde i ger, red på häst och äntligen träffade lite västerlänningar!