Transmongoliska järnvägen - del 2, Mongoliet

Förra veckan bloggade jag om första delen av min transmongoliska resa, när jag besökte Ryssand. Här kommer del två som handlar om Mongoliet.

Vi anlände till järnvägsstationen i Ulan Baator tidigt på morgonen. Där blev vi upplockade av vår guide och chaufför och körda ut till Terelj nationalpark. Där skulle vi övernatta i en ger - en av de sakerna som jag hade sett allra mest fram emot på resan.



Vår ger

Efter ca 45 min kom vi fram till området där vår ger låg. Efter att ha slängt in väskorna gav vi oss direkt ut och vandrade runt lite i omgivningarna. Det var ganska brant och vi kunde även känna av att vi var på ganska hög höjd. Efter att knappt ha sett några djur alls i Sibirien fick vi på kort tid se en räv, en korp och mongoliska ökenråttor.

På eftermiddagen besökte vi klippformaitonen  turtle rock, ett buddistiskt tempel och gjorde ett hembesök hos en familj som levde någorlunda traditionellt. De var inte nomader men bodde i ger och försörjde sig på, som jag förstod det, hästar och i viss mån turism. Där fick vi rida men också höra mer om hur de lever. Det var intressant att se insidan på en ger. Traditionellt är den uppdelad i en manlig och en kvinnlig sida. Vi fick även prova traditionella mongoliska kläder.
En spännande sak som hände när vi var ute och red var att vi passerade en Shamanritual. Det var helt enkelt en familj som åkt ut med en Shaman för att fråga denne om råd. Enligt vår guide är Mongolerna visserligen buddister men det hindrar inte att man vänder sig till en Shaman när man har problem och behöver vägledning eller går i kyrkan på söndagar.



Inuti familjens ger

På kvällen lärde vår guide oss att spela "ankle bone games", olika spel som man kan spela med fårben.
Sedan gick vi tillbaka till vår ger för att vänta in mörkret. Mongoliet som är glest bebyggt och därmed in så ljusförorenat är känt för sina fantastiska stjärnhimlar. Och vi blev inte besvikna men det är svårt att fånga sådant på bild, här är någon som har lyckats!

Tidigt morgonen efter var det dags att åka till Ulan Baator där vi skulle kolla in stan och bo på hostel.Vi hade två dagar i Ulan Baator och vi tillbringade dessa med att kolla in olika museum och fika. Ulan baator är en fascinerande stad, liten men med skyskrapor och moderna byggnader samtidigt som man bara behöver åka 5-10 min utanför stan för att hitt områden där familjer fortfarande bor traditionellt i ger.



Det här var det godaste som jag ätit på länge, färska grönsaker!

Två kvällar åt vi på kedjan "Modern nomads" som serverar mongolisk mat i modern tappning. De hade inte midnre än tre vegetariska rätter att välja på vilket gladde mig. På varje bord fanns en uppsättning med fårben så att man kunde spå sina bordsgrannar.
Annars var det svårt med mat. Om det inte fanns en engelsk meny hade man absolut ingen aning om vad man beställde. Vegetarisk mat är dessutom ett okänt/obegripligt koncept eftersom man huvudsakligen äter kött och mejeriprodukter.




Drickamenyn med olika varianter av märgte.

Jag provade faktiskt  Mongolian milk tea, det smakade lite salt och mer som soppa än te. Salt i teet fick vi även hos den mongoliska familjen i Terelj.



Udda servärdhet

Vi såg en del roliga saker på stan. Bland annat besökte vi Beatlesmonumentet. Där pågick det en filminspelning som vi tittade på ett tag.Trafiken är helt galen i UB City som man kallar Ulan Baator. Ett tips är att se till att man aldrig är den som först korsar en gata när ljuset blir grönt utan att se till att man har en buffer mellan sig och bilarna. Väl tillbaka på tåget fick vi reda på att trafikregler och trafikljus först infördes 2013 så det kanske inte är så konstigt att man säger att Mongolerna kör sina bilar som de rider sina hästar.



"State department store" har den största avdelningen souvernirer men jag föredrog att handlar på Mary och Martha - en fair trade butik som låg nära vårt hostel. Det blev främst klassiska Mongoliska souvernirer i form av tofflor och en egen uppsättning med "ankle bones". Det fanns också andra roliga asiatiska butiker och jag fick äntligen tag på koreanska ätpinnar (de är platta i änden). Jag gillar ju att köpa praktiska saker när jag är på resa.



På väg genom Gobiöknen fick vi se kameler!

Efter alldeles för kort tid var det åter dags att sätta sig på tåget för att åka den sista biten till Beijing. Den här gången hade vi lyxat till det med en kupé för 2. Där fanns det även egen toalett med dusch (bara kallvatten dock).På tåget träffade vi för första gången ett flertal västerländska turister, bland annat ett par norrmän. Det var väldigt roligt att ha någon att prata med.



Den mongoliska restaurangvagnen var väldigt vacker!

På kvällen kom vi fram till den kinesiska gränsen där man blir stående ett par timmar medan underredet på tåget byts (på grund av oliak spårvidd). Vid det laget var jag dock väldigt trött och så fort passpolisen hade kollat våra papper så somnade jag - trots att vagnen stod inne i en hall och att det slamrade som bara den.

Sammanfattningsvis så var Mongoliet en otroligt häftig upplevelse. Fantastiskt vacker natur, intressant historia och kultur men ett obegripligt språk och en hel del kommunikationsproblem. Vid det här laget började jag tröttna på att gå på restaurang och att redan från början veta att jag kanske inte skulle kunna hitta något att äta. Jag är inte van att äta så mycket ute heller.
Jag skulle ändå gärna åka tillbaka och tillbringa mer tid ute i naturen, kanske på en ridsemester. Det skulle vara roligt att ta med barnen också.

Nästa inlägg handlar om den sista biten på resan och våra dagar i Beijing.