Lyxkonsumtion

Igår bloggade jag om problemen med billigt mode och idag handlar det om dess motsats - lyxmode och lyxkonsumtion i allmänhet. Jag har nämligen tittat i kapp på det intressanta programmet von Svenssons kläder. Senaste avsnittet fokuserade på lyxkonsumtion för om det är något som står klart är det att vi svenskar "tar oss råd" numera och konsumtionen av lyxvaror har ökat betydligt de senaste åren.
I programmet intervjuades "en fd Lyxputte", Svante Nybyggars, som bytte livsstil vid 60 år och stöpte om sig till "Urban Hippe". Ut med kostymerna och in med jeans och vegetarianism. Han har till och med en Facebooksida som handlar om "rootsy living and city vibes" och "aging with style", en sorts svensk Advanced style goes workwear chic. När programledaren skrapar lite på ytan visar det sig dock att han egentligen inte skippat lyxen, han har snarare bytt fokus. Istället för smoking och goda viner är det nu det rätta japanska jeansen (2600 kr), skärp från Tyskland (2000 kr) och de lagom slitna amerikanska arbetarkängorna som gäller. Inget fel med det iofs, här skriver Joshua från the Minimalists om hur han numera aldrig reafyndar utan alltid betalar fullpris. När man inte har så mycket kläder utan sliter ut de få plagg man har lönar det sig att inte snåla.

Du har nämnt konsumtion och köphets som bidragande orsaker till modebegreppets dåliga rykte - hur slår man sig bort från det?

— Undvik att använda konsumtion som en form av terapi. Reflektera över vad du köper och varför. Fundera över hur din konsumtion påverkar världen ur ett miljöperspektiv. Om du känner ett konstant behov av att köpa nya saker - analysera var den tankegången egentligen kommer ifrån. Sedan gör du tvärtom. Att dra ner på sin konsumtion är lättare att vänja sig av vid än vad man kanske tror. 

Källa: Nöjesguiden


En av programledarna, Karin Winther, har i flera intervjuer sagt att hon vill förändra bilden av vad kläder och mode egentligen handlar om - och hur man kan prata om det. Kläder och mode handlar inte bara om konsumtion och trender - de speglar i allra högsta grad allt från social status, kön och genus till historia, sexualitet, religion, makt, ekonomi och politik.
I det första avsnittet intervjuar de exempelvis Håkan Juholt om hans klädmissar. De tar även upp Mona Sahlins handväska och andra maktattribut. Vill man läsa mer om makt och mode har jag tidigare tipsat om boken Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedwall. Karin har också skrivit ett intressant gästinlägg om kläderstil och inre egenskaper.

Bokonsdag: Overdressed

Den här boken fick jag tips om i somras via Frugal girl. Overdressed handlar om hur klädindustrin har förvandlats de senaste decennierna och vilket pris vi egentligen får betala för klädkedjornas lågprismode.

Vi får följa lågpriskedjornas framväxt i USA och hur de bland annat har konkurrerat ut varuhus och mindre butiker. Kläder har blivit så billiga att de numera är slit och slängvaror. Men det billiga modet har samtidigt ett högt pris som drabbar andra än konsumenterna. De enorma klädvolymer, låga tillverkningskostnader och låga löner som ligger till grund för våra fynd drabbar textilarbetare och miljön.
I boken besöker författaren textilfabriker i Dominikanska republiken, Guangdong i Kina som drabbats hårt av miljöförstöring på av de många tillverkningsindustrierna, intervjuar modedesigners i USA och tittar närmare på hur kedjor som Zara & Forever 21 kan erbjuda så billiga kläder.

Boken har i mångt och mycket ett amerikanskt perspektiv (hur kan man äga/förvara 61 toppar, 60 t-shirts, 34 linnen, 21 kjolar, 24 klänningar osv - detta är en bråkdel av författarens garderob...), men mycket av innehållet är fortfarande högst  relevant för oss som bor i Sverige.
För närvarande tillverkas bara 2 % av kläderna i USA men det räcker att gå tillbaka till 1990 då fortfarande 50% amerikanarnas kläder tillverkades inom landet. Motsvarande siffror för Sverige är mindre än 5 % idag respektive 10% för 1990, enligt en uppsats från 2006 (Miljöpolitik och styrmedel. Fallstudie: kläder. Annika Carlsson-Kanyama och Anna-Lisa Lindén, KTH. 2006. ) Enligt Fairtradecenter produceras i dagsläget mer än hälften av våra kläder i låglöneländer, medan andra europeiska länder står för merparten av den resterande produktionen.

Den svenska konsumtionen av kläder och skor har ökat med 57procent de senaste tio åren enligt Konsumtionsrapoorten från 2006. Vi lägger i genomsnitt 13 700 kronor per person på kläder och skor (siffra från 2009 enligt  rapporten Modebranschen i Sverige). I Sverige köper vi nästan 25 kilo kläder per person och år och bomullskläder är vanligast. Samtidigt slänger vi Och enligt Myrorna är en stor del av kläderna som skänks dit av för dålig kvalitet för att säljas vidare.
I boken påpekas det om och om igen hur det är konsumenterna som har drivit fram förändringen. Vi är inte beredda att betala vad kläder egentligen kostar om man ser till att det ska vara ok för miljön, att textilarbetaren ska kunna leva på sin lön, att plagget ska vara av god kvalitet och hålla för x antal tvättar osv. Vi har inte längre förmågan att känna igen god passform och kvalitet (vet du när man ska använda olika typer av sömmar?) och vi har tappat våra sykunskaper. De flesta tycker inte att det lönar sig att sy om eller laga.

“Building a wardrobe over time, saving up and investing in well-made pieces, obsessing over the perfect hem, luxuriating in fabrics, and patching up and altering our clothes are old-fashioned habits.  But they’re also deeply satisfying antidotes to the empty uniformity of cheapness.”

Jag gillar nästan kapitlet "Make, alter and mend" bäst. Där porträtteras personer som exempelvis syr alla sin egna kläder eller som enbart klär sig i second hand. Författaren tar även upp olika modeexperiment som Six items or less eller the Uniform project som jag skrivit om tidigare. Dessutom beskriver författaren hur hon tar grundläggande sylektioner, köper en symaskin och ger sig i kast med sy om och börja förändra sin garderob på ett kreativt sätt. Något som även förändrar hur hon ser på människor hon möter och deras kläder - hur få som egentligen bär välsittande och välsydda kläder...
En av anledningarna att jag gillar den här typen av böcker är att författaren oftast själva blir påverkade av ämnet de skriver om och som ett resultat börjar de även förändra sina liv. Visst finns det ett värde i distanserade vetenskapliga artiklar och böcker men den här subjektiva upplevelsen intresserar mig!

Det jag tar till mig från boken är att jag borde leta fram min symaskin och experimentera lite. Jag köper inte speciellt mycket kläder och av det jag köper är mycket från second hand - men det finns alltid utfrymme för förbättring!

Tycker du också att dagens lågprismode lämnar en bitter eftersmak? Här är några tips på hur du kan förändra ditt förhållande till mode:

1. Köp inte så mycket nya kläder helt enkelt (låna, byt)
2. Satsat på kvalitet istället för kvantitet
3. Skit i trenderna (se nr 2 ovan satsa på kvalitet som du kan ha länge alt. nr 5 nedan)
4. Laga istället för att slänga
5. Sy om
6. Sy dina egna
7. Satsa på Fairtrade kläder och ekomaterial
8. Köp 2nd hand

Om författaren
Elizabeth Cline arbetar som journalist i New York. Det här är hennes första bok.

Var rädd om din arena!

I den svenska naturen

Idag handlar det om allemansrätten, något som är unikt för Sverige men samtidigt något som de allra flesta, inklusive jag själv, ändå tar för självklart. En liknande allemansrätt förekommer även i Norge, Finland och på Island. I Danmark har man en viss allemansrätt men inte lika omfattande som i resten av norden. Där är det tillåtet för båtägare att gå i land och färdas till fots längs kusten men det är exempelvis inte tillåtet att övernatta i bil eller tält på parkeringsplatser, rastplatser, privat mark eller stränder.
Den svenska allemansrätten gör det möjligt för oss att fritt vistas nästan överallt i naturen, så länge man inte stör eller förstör. Allemansrätten är en grundförutsättning för friluftsliv.. Med allemansrätten följer dock krav på hänsyn och varsamhet – mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor i naturen.
Tidigare var upplevelsen av naturen det centrala men idag är det i stället aktiviteterna som står i fokus för många. Aktiviteter som terrängcykling, skärmflygning, forspaddling och klättring har blivit allt mer populära vilket innebär att allt från organisationer som Friluftsfrämjadet och Scouterna men framför allt olika turist- och “äventyrsföretag” drar nytta av allemansrätten i sin verksamhet. I grunden gäller dock allemansrätten för enskilda individer och inte grupper.
Allemansrätten är inskriven i 2 kap. 15 § regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar men samtidigt är allemansrätten ingen lag. Det finns ingen lag som exakt definierar allemansrätten utan allemansrätten omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. I Sverige har vi Naturvårdsverket som ser det som en viktig uppgift att informera om allemansrättens innebörd – rättigheter såväl som skyldigheter.
Men idag höjs röster i Sverige om förbud och begränsningar av allemansrätten. Just nu driver stiftelsen Håll Sverige Rent  på uppdrag av Naturvårdsverket.kampanjen "Var rädd om din arena".

Tänk dig ett Sverige där du inte kan vandra i skogen som du vill. Joggingturer och promenader är hänvisade till trottoarer och trafikerade vägar. Vill du bada kan du göra det på några få utmärkta allmänna badplatser eller i badhuset. Friluftsliv och utomhussportande är begränsat till nationalparker eller mindre inhägnade offentliga skogsområden - att njuta av naturen i ditt närområde är inte längre en självklarhet.

Den här bloggposten är mitt sätt att bidra. Att få röra sig fritt i naturen är ingen självklarhet, men en fantastisk rättighet. Jag vill ha den möjligheten kvar och därför har jag skrivit på Håll Sverige Rents upprop och lovar att ta mitt ansvar.

Foto: Robert Almqvist/Koste

Gör som äventyraren Renata Chlumska, världmästaren Helena Jansson och surfprofilen Markus Boman (på bilden ovan) - skriv under på att du respekterar allemansrätten och är rädd om din arena! Tillsammans kan vi göra skillnad nu och för kommande generationer.

Skriv under på att du tycker att allemansrätten är viktig och att du är en av de som tar ansvar.
Testa dina kunskaper om allemansrätten och tävla om fina priser – har du koll på vad som gäller?
Få fler att ställa upp för allemansrätten genom att blogga om allemansrätten!
Läs mer om kampanjen och de idrottsprofiler som ställer upp för allemansrätten.

Matmåndag: sista omgången äppelmos för i år

Det blev hela fem omgångar med äppelmos gjorda i år. Alla fick de lite olika konsistens och sötma eftersom jag mest gick "på känn" istället för att slaviskt följa ett recept . Sista omgångarna gjorde jag i min crock-pot. Jag funderade ett kort tag på att testa apple butter, den amerikanska versionen med kryddor men bestämde mig till slut för att köra enbart på socker och äpplen villket är nog så gott.

Äpplemos i crock-pot
Jag tog de äpplen jag hade hemma (två olika sorter), skalade, kärnade ur dem och skar dem i klyftor. Sen hällde jag på 0,5 dl vatten. Därefter satte jag min crock-pot på 4h på high (tiden beror helt på hur mycket äpplen man har, man kan också välja 7-8h på low.
När äpplena var mer eller mindre sönderkokta efter 3,5h blandade jag i sockret och lät allt koka ihop i ytterligare 15-20 minuter. Den enda skillnaden från när jag gjorde äppelmos i vanlig kastrull var att det blev lite brunare.

Härnäst är jag lite sugen på att prova att göra apelsinmarmelad i min crock-pot!

Vi sitter i samma bil (och buss)

 I våras skrev jag om Ubigo, en resetjänst som jag hoppades kunna få prova och tidigare höstas fick jag besked om att jag kommit med. Projektet drar igång redan den 1 november och pågår under 6 månader.

Enkelt, tryggt, flexibelt, prisvärt och premierat vardagsresande – utan att äga bil.

Ubigo är en tjänst där kunden abonnerar på skräddarsydda paket med tillgång till pool- och hyrbilar, kollektivtrafik, taxi, hyrcykel etc. Alla i hushållet kan använda tjänsterna genom ett digitalt "klippkort" i mobilen. Där finns också appen som hjälper till att hitta och boka det bästa färdmedlet för en resa. I abonnemanget ingår en riktig resegaranti, en bemannad kundtjänst och bonuspoäng för inbesparade koldioxidkilon som kan växlas in i varor och tjänster hos premieringspartners.
Det ska bli kul att prova tjänsten. Jag klarar ju mig alldeles utmärkt utan bil och det ska bli spännande att höra vad de andra testpiloterna tycker.

Projektet delfinansieras av Vinnova, leds av CLOSER vid Lindholmens Science Park och där ett femtontal parter från näringsliv, akademi och myndigheter ingår. Om testet slår väl ut, är tanken att tjänsten ska kommersialiseras och spridas till fler städer och fler länder. En tjänst som UbiGo kan minska göteborgarnas behov av att äga och använda bil, vilket både göteborgarna, Göteborg och miljön tjänar på.

I mitt paket har jag valt "månadskort" i kollektivtrafiken (egentligen 30 klipp/dygn i månaden) + 30 timmars Sunfleet. De timmar man inte använder flyttas över till nästa månad och man kan också köpa till extra zoner eller bilpoolstimmar. Eftersom jag har örnkoll på hur mycket jag lägger på transporter (tack YNAB & Excel) var det ganska lätt att välja paket. Eventuellt har jag tagit i lite i överkant vad gäller biltimmarna men de kan man minska med en månads framförhållning och de som inte använts vid projektets slut återbetalas.

Igår träffade jag en bekant som också kommit med i projektet. Hon har valt ungefär samma paket som mig men hon har också en bil som kommer att ställas av under den tid som projektet pågår.Det känns bra att ha någon som man kan jämföra med!

Time day

Bild: fatboyke

Idag är det take back your time day. Jag låter mig inspireras av Slow down now -The official website of the International Institute of Not Doing Much. Jag ska jobba som vanligt med därefter ta det lugnt!

Vad skall du strunta i att göra?

Bokonsdag: the man who quit money

Jag har tidigare skrivit en recension av Mark Boyles bok The Moneyless man" och idag handlar det om Daniel Suelo även känd som "the Man Who Quit Money".
Daniel Suelo föddes som Daniel James Shellabarger. Hösten 2000 bestämde han sig för att leva ett liv utan pengar och gav bort sina sista besparingar. Han är bosatt i en grotta i Moaböknen i Utah men reser även en hel del, till fots, per cykel eller genom att lifta. Han livnär sig på det han hittar i naturen och i containrar. Han får även alla sina kläder och andra prylar genom att leta igenom sopor.Han tar ockå emot gåvor av människor - men inga pengar och han idkar ingen byteshandel.

I boken får man följa Daniel Suelo under hans uppväxt i mer eller mindre fundamentalistiskt kristen familj, hans college år då han började intressera sig för andra religioner och  hur han till slut blev den han blev - en man som försöker leva utanför det kapitalistiska systemet. En viktig del i hans beslut att leva utan pengar är just religionen. Det är inte bara Jesus som predikar att man ska ge upp sina ägodelar, detta är ett tema som återkommer i de flesta religioner. Annat som ledde fram till beslutet var han kärlek till naturen men också hur han såg att världsekonomin inte fungerade och att han mådde dåligt i det moderna livet.

I dare not call myself spiritual or materialist or a cynic or christian or atheist or pagan or hindu or buddhist or taoist or muslim or whatever, because I am all those things, at one time or another.  To deny any of those is to lie to myself.  Like every human, sometimes I don't believe in God.  I would be a liar if I said otherwise.  To label myself one thing is to reject all others in myself, to not be Whole, to not see all things & all people in myself, including adolph hitler & gandhi, satan & god. I cannot call myself a hand, because I am also feet & eyes & kidneys. What I reject or repress comes back & rules me, whether it is purity or deep dark secrets.  All things are states, all things are impermanent, and to try to label myself as one state is an attempt to freeze that one state in time.  To call myself a day dweller is to deny the coming of night.  To say that I favor summer is to close myself to the deliciousness of winter.

Religonen spelar fortfarande en mycket stor roll i Suelos liv även om han inte precis följt i sin familjs fotspår.
Boken diskuterar även alla de svårigheter man kan råka ut för om man väljer att inte befatta sig med pengar. Allt från hälsa- och sjukvård eller transport till pokerinsatser om man träffar sin kompisar och vill spela lite kort. Det är verkligen ingen romantiserad bild som ges av det kontantfria livet. Det är hårt att leva av och i naturen även om man har familj och vänner som man kan ta sin tillflykt till. Men samtidigt är det otroligt fascinerande om en man med sådana starka principer och hur han har omsatt dem till ett fungerande vardagsliv.

Money is one of those intriguing things that becomes real because you believe it is real.

När Daniel Suelo blev tillfrågad om att skriva en självbiografi ville han göra det utan ersättning mot att förlaget skulle ge bort böcker gratis. De var förlaget inte så intresserat av så istället blev lösningen att Suelo accepterade att hans vän författaren Mark Sundeen skrev en biografi mot att förlaget gav bort några böcker gratis - vilket de också gjorde under bok- och föreläsningsturneerna.

Mer
Daniel Suelo har en webbplats och bloggar även om sitt liv utan pengar.
En intervju på bloggen Becoming Minimalist

Att ge och ta är bra!

Hos Rebecka som nyligen avslutade sitt årslånga klädköpstopp (läs hennes gästblogg från när hon precis hade börjat) fick läste jag om Give box,en lagom stor "återvinnings- och återanvändningskiosk" där man helt enkelt kan ge sådant man inte längre vill ha och ta sådant man behöver. En lysande idé tycker jag - men det finns ju så många andra bra bra ställen där man kan byta grejer med varandra.

Skänkeslådor
På många vandrarhem finns det skänkeslådor. Ofta är det sådant som glömts kvar av tidigare gäster men en hel del har också donerats av resenärer som insett att de inte får plats med allt i resväskan när de ska hem efter semestern.

Tvättstugan
När vi bodde i lägenhet i stan bytte vi både större och mindre saker i tvättstugan och här i förorten kan vi byta böcker (och tidningar) i tvättstugan. En rolig detalj är att det lönar sig att besöka föreningens olika tvättstugor. I en uppgång bor det uppenbarligen en snabbläsande deckarfantast, i en annan ett hälsofreak som alltid köper GI och Wellness bilagorna till kvällstidningarna och i min närmaste tvättstuga hittar man alltid några nummer av Allers eller Hemmets Veckotidning.


Freecycle
Jag har skrivit om Freecycle vid flera tillfällen. Freecycle är en e-postlista där man kan annonsera efter saker man söker och sådant man vill bli av med. Mitt senaste fynd är en korgstol till balkongen och när jag skulle flytta till lägenhet i våras fick jag bland annat ett duschdraperi och en tvättställning genom Freecycle. Här kan du kolla om det finns någon grupp nära dig.

Facebook
På facebook kryllar det av olika skänkessidor. Vissa grupper är inriktade på ett speciellt geografiskt område men andra fokuserar på exempelvis barnkläder eller barnprylar. Glöm inte att läsa det finstilta bara då alla har olika regler för hur och vad som får annonseras.

Har du något tips på ett bra bytesställe? Och har du något drömbyte?

Matmåndag: Soppa i crock-pot

När jag var barn bodde vi några år i ett hus som hade en ugn med timerfunktion. Vi kunde komma hem och så var maten klar! Vi döpte snabbt ugnen till Ellen och pratade ofta om hur praktiskt det var att ha en Ellen som lagade mat åt en. Nu när jag är 37 år har jag äntligen fått min egen Ellen i form av min crock-pot!

Idag bjuder jag på ett sopprecept - en vegetarisk variant av minestrone, i crock pot
Jag utgick från de grönsaker jag hade hemma. Eftersom jag skulle iväg på jobbresa ville jag inte köpa hem sådant som skulle bli liggande, annars ska det vara stjälkselleri i en riktig minestrone.

Morötter (skivade)
Kålrot (tärnad)
Lök (tärnad)
vegetarisk buljong, 1 l.
1 burk krossade tomater
majs (hade över från helgen)



På morgonen lade jag alla ingredienser i min crock-pot och satte på low i 6,5h. Dessutom kokade jag lite pastaskruvar att ha till. På kvällen var det bara att servera den varma soppan!



Lite pesto är gott till!

Ett annat plus med min crock-pot är att ungarna nu kan äta ordentligt innan de går iväg till scouter/handboll/fotboll/dans utan att behöva laga själva (vi har ingen micro fö uppvärmning). Jag litar nämligen inte riktigt på att de ska komma ihåg att stänga av spisplattorna   - eller inte börja fäktas med köksknivarna...

När kylan kom

Klicka på här om du inte kan se filmen

Egentligen hade jag skriva om ett roligt projekt som jag har kommit med i men så började jag titta på dokumentären "American Winter" och blev helt tagen. Och ganska deppig.

Vanliga familjer drabbas hårt när den ekonomiska vintern breder ut sig över USA. 15 procent av befolkningen, det vill säga cirka 46 miljoner människor, lever i dag under fattigdomsgränsen. För dem handlar den amerikanska drömmen om att överleva.

 Det finns sådana som mer eller mindre föraktfullt pratar om köpstopp som ett medelklassfenomen och att det förhärligar alternativt förlöjligar riktig fattigdom. I mina ögon är ett frivilligt köpstopp något helt annat - det handlar visserligen om ett val men man har väl lika mycket rätt att välja bort som att välja till? Om man nu kan prioritera, kan välja bort - ska man då inte få göra det - bara för att andra inte har möjlighet till det?

Men tillbaka till dokumentären. Den här filmen handlar om ett annat medelklassfenomen, nyfattigdomen i USA. Medelklassen är blivit det nya prekariatet och USA har blivit ett land med ett så gott som obefintligt social skyddsnät. Ett land där helt vanliga människor fråne en dag till en annan förlorar jobbet, råkar ut för dödsfall eller sjukdom i familjen och helt tappar fotfästet i tillvaron. I filmen får man följa några familjer som har eller är på väg att förlorat sina hem, föräldrar som går hungriga för att deras barn inte ska behöva göra det och som tvingas a hjälp av frivilligorganisationer när deras pengar och alla andra utvägar har tagit slut. För vad gör man när man inte längre kan betala sin elräkning eller vattenräkning, när man inte kan betala hyran men inte har någon annan stans att ta vägen. Människor som bara för något år levde ett vanligt liv och aldrig trodde att något sånt skulle drabba dem. 
46 miljoner amerikaner levde i fattigdom 2011. Så många människor har inte varit fattiga i USA sedan regeringen först började publicera statistik 1959.
Filmen kan ses på SVT Play t.o.m mitten av november.

Vill du veta mer om hur tillvaron kan te sig för någon som försöker försörja sin familj på en minimilön kan jag rekomendera "spelet" Spent. Det är en interaktiv utmaning där man ställs inför en del av de val som de personer som tvingas ta hjälp av frivilligorganisationen "Durham ministries" gör. Väldigt lärorikt.
Ett annat tips är boken Barskrapad - konsten att hanka sig fram (Nickled and dimed) av Barara Ehrenreich som wallraffar som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska för att se hur vanliga amerikaner överlever på minimilöner och osäkra anställningar.

Bokonsdag: Mannen under bron

”En fulltecknad almanacka förhindrar dig att göra det som faller dig in för stunden.”

Idag handlar det för omväxlings skull om en skönlitterär bok, "Mannen under bron" av Henrik Wallgren. Boken beskrivs som en roman men verkar innehålla en hel del självbiografiskt material. Den utspelar sig i Göteborg och bron som titeln syftar på är Älvsborgsbron.
Boken handlar om Henrik, en kulturarbetare som hankar sig fram i livet (i Göteborg). Han försöker pussla ihop vårdnad om  barnen med försörjning men är inte riktigt tillfreds med sin tillvaro. Han trivs varken i stan eller på landet och oroar sig för sin försörjning. Under Älvsborgsbron möter han uteliggaren Jaeger Wilson– en före detta börsmäklare som bränt alla broar och i honom hittar Henrik sin "Mästare". Och även om Mästaren inte vill vara någon mästare så tar en udda vänskap form och tillsammans lever de vildmarksliv i Göteborg med omnejd. De letar mat i containrar, jagar, knarkar och umgås med andra udda existenser. Så småningom drar de ut i Europa som luffare på jakt efter våren men också på jakt efter äventyret och friheten i form av norska pilgrimer, sexuellt frigjorda tyskar m. fl..

Jag tänkte en hel del på Fight club när jag läste boken. Det finns ett konsumtionskritiskt tema även i den här boken. Den ena huvudperson, Jaeger, har avgett ett löfte att inte röra pengar och han visare Henrik hur bra man faktiskt kan klara på att dumpstra, lifta, äta vad naturen ger etc Och jag ska inte avslöja allt men vem är egentligen mannen under bron...

Jag gillade verkligen boken - och inte bara för att den utspelar sig i Göteborg. Det som jag är mindre förtjust i är väl temat på män som drar ut på jakt efter frihet. Män som inte låter familjen hålla dem tillbaka. Nu är bokens huvudperson inte riktigt så macho för han längtar hela tiden tillbaka till familjen men kan inte riktigt hålla ihop tillvaron när är hos den.


Om författaren
Henrik Wallgren är inte bara bloggare och krönikör på Göteborgs Posten, han är även  musiker, filmare, poet, uppfinnare, pappa... Under förra året deltog han i Wind Wagon Project, där åtta man färdades i en vindfarkost genom Nevadas öken.

Familjen har fått tillökning!

Efter mitt inlägg där jag skrev om hektiska veckor och min fundering kring att köpa mig en crock pot i julklapp så fick jag ett generöst erbjudande från Acreto som är distributör i Sverige, om att långtidstesta en crock-pot.

Jag hörde första gången talas om crock-potst i början på 2000-talet genom Flylady men då gick det bara att få tag i dem i USA eller England. Numera finns de äntligen att köpa i Sverige antingen i fysiska butiker, exempelvis Järnia eller online från köksprylsbutiker som Bagaren och kocken eller direkt från importören.

När barnen var små experimenterade jag med att sätta timer på riskokaren så att jag bara skulle behöva värma exempelvis fiskbullar när vi kom hem från lekparken. Det funkade väldigt bra! Fördelen med en crock-pot (till skillnad mot exempelvis en lergryta, en gutjärnsgryta eller min timerlösning) är att man lägger ner alla ingredienser man vill tillaga i grytan, sätter på och låter maskinen göra jobbet. Några timmar senare när man kommer hem från jobbet/sitt arbetspass i handbollsföreningens café/en utflykten osv är maten klar att äta!

När jag packade upp min crock-pot blev jag först lite ställd över att den var så stor, den rymmer 5,7 l vilket är ganska mycket mat för en familj på tre personer. Men jag tröstade mig snabbt med att resterna kan bli ett flertal matlådor till mig. Dessutom har vi ofta middagsgäster och på helgerna utökas familjen ofta till sex personer.
Efter att ha packat upp maskinen samt ögnat  igenom bruksanvisningen och det medföljande recepthäftet bestämde jag mig för att pröva lyckan med risgrynsgröt. Eftersom jag ändå skulle sitta uppe och skriva färdigt en inlämningsuppgift (jag läser immaterialrätt på distans) passade det bra att sätta igång crock-poten vid sängdags.

Mitt recept

Jag körde på mitt standardrecept för risgrynsgröt.

5 dl vatten
2,5 dl risgryn
10 dl laktosfri mjölk
2 msk mjölkfritt margarin
en nypa salt

Jag brukar skippa kanelstång - den som vill ha kanel till får ta det vid serveringen

Häll ner ris, vatten, mjölk och salt i din crock-pot. Rör  runt. Klicka i smöret. Sätt på locket och sätt på low (låg värme) i 3 timmar. Efter den här tiden slår maskinen automatiskt om till warm/"håll varmt" läge.



Ca 6 portioner gröt blev det

När jag gick upp imorse var gröten varm. Jag rörde jag runt lite och sen var det klart att äta. Barnen blev mycket nöjda över att få "tomtegröt" till frukost.

Efter att ha tittat runt på nätet har jag konstaterat att de flesta verkar supernöjda med sina crock-pots. Särskilt bra brukar det tydligen bli med kött (alla vill ju göra pulled pork nu) men eftersom jag är vegetarian ser jag fram emot att testa recept med bönor och grönsaker. Som jag bloggat om tidigare så har jag en tämligen fast veckoplanering för hur vi äter i veckorna, måndag - bönor, tisdag - soppa, onsdag- fisk, torsdag - pasta, fredag - tacos/tortillas/enchilladas, lördag och söndag - lite blandat men gärna hemmagjord pizza eller hemmagjorda burgare (fisk eller veg). Soppor ska tydligen  bli bra i crock-post så det ser jag fram emot att testa (till barnens sorg- de älskar inte soppor). Desssutom ska det även kunna gå att baka bröd i en crock-pot  - och jag bakar ju allt bröd som vi äter i familjen.

Ikväll blir det vegetarisk minestronesoppa! Vi satte igång crock-poten innan vi gick iväg till jobb och skola imorse.

Mer
Det finns lite andra bloggare som också fått möjlighet att testa en crockpot, exempelvis Matgeek, Landley's kök och Birgitta Höglund.
Det ska vara en gryta i år (2011...)

Fika för Fair trade!

Södertäljekringlor

På torsdag är det dags för årets rättvisefika. Den 17 oktober mellan klockan 08.00-20.00 tävlar Sverige, Norge, Danmark och Finland återigen om vilket land som kan samla flest personer att fika Rättvisemärkt under en dag.
Det är nu femte året i rad som Fairtrade Challenge arrangeras. Målet är att en halv miljon människor ska fika med Fairtrade-märkta produkter under en och samma dag.
Samtidigt som du dricker Rättvisemärkt kaffe eller te, äter Rättvisemärkt choklad eller frukt, bidrar du till att odlare och anställda i utvecklingsländer får förbättrade arbets- och levnadsvillkor. Du kan delta som privatperson, organisation eller företag. Antingen ordnar du en egen fikapaus eller så letar du upp en Fairtrade Fika som någon annan ordnar. Här kan du se om någon arrangerar en Fairtrade Fika nära dig.

Precis som tidigare år är reglerna enkla. Alla som arrangerar eller deltar i en fikapaus den 17 oktober där minst en Fairtrade-märkt produkt serveras får vara med i utmaningen. En fikapaus kan ordnas var som helst - i din skola, på din arbetsplats, i din kyrka eller organisation, på stan eller hemma i soffan med familj och vänner.Varje Fairtrade Fika har en sorts fikamästare som ser till att fikapausen anmäls på webbplatsen och att resultatet räknas och registreras efteråt.

Alla vinner
Fairtrade Challenge är ett enkelt och roligt sätt att engagera sig själv och andra och sprida information om Fairtrade. I år kan man även tävla om sitt bästa Fair Trade recept. Fairtrade Challenge är en del i Fairtrades årliga kampanj Fairtrade Fokus som pågår mellan v. 41-42.

Bokonsdag: Sju årstider i Majas kök

Så här i sensommar/skördetider är det alltid extra inspirerande att läsa kokböcker. Jag har tidigare recenserat Majas Klimatmat och idag skriver jag om uppföljaren; Sju årstider i Majas kök. I den här boken bjuder Maja Söderberg på allt från smoothies och vintersallader till skördefester och rabarbermuffins  - givetvis med inspiration från årstidens närproducerade råvaror. Det är mat med omtanke om såväl hälsa och plånbok som klimat och miljö i fokus.

Boken är uppdelad i 7 årstider som egentligen passar vårt svenska klimat bättre än de vanliga 4 årstiderna. Dessutom kombineras årstiderna med klimatpyramider som på ett pedagogiskt sätt visar vilka råvaror som egentligen är i säsong. Klimatpyramiderna som inleder varje kapitel är tänkta att fungera både som pedagogiska modeller och som användbara redskap i planeringen av vardagens alla måltider.
Uppbyggnaden är densamma som den klassiska matpyramiden: Basen består av mat man kan äta ofta, maten i mitten kan ätas ett par gånger i veckan och det som finns i pyramidens topp är mat för fest eller andra enstaka tillfällen.I klimatpyramiden som gäller året runt kan vi se att vi helst ska minimera socker och importerat ris men att vi däremot kan äta bröd, lök och potatis, liksom ägg och torkade baljväxter med gott samveten. För den som vill ha ett mer fancy namn kan vi kalla dieten new nordic :-)


Så här års är det dags för "höstskörden". I den tillhörande klimatpyramiden kan man se att vi fram till första frosten ska satsa på grönsaker som spenat, squash, majskolvar och färska kryddor medan vi helst ska undvika importerade frilandsodlade grönsaker. Vi kan även frossa i vintergrönsaker som olika typer av kål och rotfrukter. För den som äter kött rekommenderas vilt någon gång ibland.

Insprängt här och var finns funderingar kring hur man oftast går miste om all positiv miljöpåverkan om man storhandlar med bil och att man inte nödvändigtvis behöver en engångsgrill om man vill grilla utomhus.
Bland recepten hittar man allt från soppor och grytor till rödbetskaka och goda sallader. Något som jag ser fram emot att laga är svartrötter! Bokens bilder är aptitliga och inspirerande men känns inte överstylade, det gillar jag. Det färdiga resultatet ska ju helst både se gott ut och smaka gott och med en del kokböcker kan det annars vara svårt att leva upp till bilderna. Det här kan bli min nya favoritkokbok!


Om författaren
Maja Söderberg klimatsmart matambassadör, inspiratör och kreatör! I februari förra året bloggade jag om hennes bok Majas klimatmat. Bilderna är tagna av fotograf Lisa Björner. Matbilderna har stylats Anna Wendt. Maja har även tagit hjälp av nutritionist Camilla Gard samt mat- och klimatforskaren Johanna Björklund från SLU för att täcka in hälsoaspekterna i pyramiderna.

Hektiska höstveckor

Bild: nlnnet

Inte har jag cyklat mycket på sistone heller


Nu för tiden är min tillvaro uppdelad i barnveckor och övriga veckor. De veckorna jag har barnen är alltid mycket hektiska då jag ska hinna med jobb (men komma hem tidigt som möjligt), eventuella läkarbesök, barnens fritidsaktiviteter, hinna laga mat så att vi kan äta middag tillsammans osv Dessutom gärna någon timmes egentid på kvällen för att ägna åt mina studier, bloggen, hushållsarbete etc
Samtidigt vill jag ju inte vara stressad utan verkligen få "kvalitetstid" med barnen när jag väl har dem så det är ett evigt pusslande och trixande. Igår lyckades jag faktiskt med konststycket att vara på tre ställen mer eller mindre samtidigt då jag hade tvättid kl 18, skulle följa dottern till scouterna kl 18 och därefter klämma in ett möte med handbollsklubben (sonens fritidsaktivitet) innan det var dags att hämta från scouterna igen.  Men det blev sen middag och vi var trötta alla tre när vi äntligen satt ner tillsammans vid middagsbordet.

Jag försöker alltid hitta smarta lösningar för att hinna med allt och just nu funderar jag på om en sk crock pot eller slowcooker skulle vara en bra idé. Det skulle göra att jag kunde förbereda middagen redan på morgonen. Kanske får det bli en julklapp till mig själv  i år. 

Jag tror att jag ska se över min tidsanvändning igen också. Jag har tidigare bloggat om några  (1 , 2 & 3 ) övningar för att få koll på sin tid och kanske ska jag sätta mig och göra Tidsverkstadens livskvalitetsprofil igen. Det finns ju så mycket intressant och roligt i livet och jag vill gärna ha tid för allt! Och det sägs ju att man kan få allt, bara inte samtidigt... Dessutom har jag haft lite ont i ryggen på sistone och det är ett tydligt tecken på att det är lite körigt i vardagen. Så dags att varva ner och reflektera...
 

Matmåndag: Saltad nota

Förr kunde det hända att kyparen liksom räknade fel. Lustigt nog alltid till gästens nackdel. I branschen talade man om att salta notan. Att den mätta och belåtna kunden gärna kunde luras att betala några tior för mycket. Idag är krogfusket satt i system. Ingen har förmodligen mixtrat med slutsumman. Det är istället maten det handlar om. Om förfalskade menyer och mängder av dolda tillsatser.

I somras skrev jag om Saltad nota, Mats-Eric Nilssons nya bok där han granskar matfusket inom krog- och restaurangbranschen. Jag ställde mig i kö på biblioteket men lyckades hitta den som snabblån.
I boken kan man läsa om hur krogverksamheten växte fram i Sverige. Från gästgiverierna (som växte fram efter att Magnus Ladulås förbjudit våldgästning) till kraven på att sprit endast serverades om man även beställde lagad mat. Han skriver om Alli Halling som redan på 50-talet kritiserade den svenska krogbranschen för att vara fantasilös, oinspirerad och  inte servera regionala speciliteter eller årstidens grönsaker. Istället var det samma biff & bea för hela slanten. Sen kommer författaren in på hur dagens krogbransch inte är ett dugg bättre utan ofta väljer billiga och kostnadseffektiva genvägar i form av pulver och pastejer som ska blandas med vatten -  istället för riktiga råvaror. Eller vad sägs om bakelser gjorna med substitutet persipan - den mandelfria (och billigare) "marsipanen"...

Ärligt talat har du ingen aning om vad som ligger på tallriken. När du handlar i en vanlig butik har du åtminstone den finstilta innehållsförteckningen att gå efter. Men på krogen blir din beställning som ett skott i mörkret.

I sin bok visar Nilsson hur matfusket finns på allt från enkla kaféer och snabbmatsställen till lyxiga restauranger. Det handlar om gasad tonfisk och gari med asparatam i lunchsushin och SJs inplastade frallor (eller pistageflätor med många tillsatser) m.m Han går igenom innehållet i ett stort antal rätter hos landets största restaurang-, kafé- och närbutikskedjor. Det har redan fått till följd att en del av de utpekade restaurangerna har sett över sina maträtter.
Att det står ”husets” eller ”hemlagat” om en rätt på menyn betyder inte att den inte är halvfabrikat. Som gäst har man egentligen ingen aning om vad som händer i krogköket, vi kan ju bara hoppas på att maten faktiskt lagas på plats och inte bara värms upp. När vi handlar i matbutiken har vi möjlighet att titta närmare på innehållsförteckningarna, men när vi går ut och äter på restaurang handlar det helt och hållet om förtroende
 Jag tycker även kapitlet om den lönsamma gästen var intressant. Hur olika trick gör att vi väljer en viss rätt på menyn eller hur vi lockas att beställa efterrätt. Med tanke på hur mycket det forskas i hur man får kunder att köpa mer i butiker är det inte oväntat att de här tänket även är vanligt förekommande på krogarna.
En knapp tredjedel av boken utgörs av en menyguide. Det är en sammanställning över vad olika rätter från ett flertal svenska kedjor innehåller. Här kan man läsa om allt från 7-11s kardemummadröm, SJs brownie (serveras i 1:a klass på X2000) till vad Jensen's böfhus nachos egentligen innehåller. Ett flertal kedjor har dock valt att inte lämna ut informationen, exempelvis Espresso house, Ryan air och Street food (finns bl. a på Sthlms central).


Författaren har kritiserats för att underblåsa e-nummerskräcken på bekostnad av andra problem inom livsmedelsindustrin (som exempelvis arbetsvillkor och miljöpåverkan)men jag håller inte riktigt med om detta. Mats-Eric Nilsson undersöker maten som vi serveras på restauranger och han väljer att belysa problematiken utifrån livsmedelstillsatser. Han skulle kunnat gå "under-cover" och jobbat i disken för att avslöja svartjobb och utnyttjande av illegala invandrare eller tagit arbete på slakteri och skrivit en nutida "Vildmarken"  men nu har han valt ett det här angreppssättet, en metod som han började med redan med i Den hemlige kocken.
För mig som är noga med vad jag och min familj äter så är jag tacksam för att någon tar upp problemen med tillsatser i maten och hur rätter som beskrivs som "lagade från grunden" eller "hemlagade" sällan är det. Det relevant konsumentupplysning. Jag vill kunna välja alternativt välja bort vad jag äter - eller framför allt veta vad jag äter.  Anledningen att jag går ut och äter är ju för att jag bland annat vi att nbågon annan lagar maten. Om det bara handlar om att blanda pulver med hett vatten så kan jag lika gärna göra det hemma - eller i mitt fall skippa den restaurangen eftersom jag aldrig skulle äta sådant hemma.
Sen kan vi alltid diskutera om e-nummer är farliga/naturliga eller inte. Och det handlar ju inte bara om e-nummer utan om råvaror som inte är vad som utlovas, yogurt med gelatin etc.  Fetaost, parmaskinka och oxfilé syns exempelvis ofta på menyerna men när miljöförvaltningarna kontrollerar restauranger, kaféer och pizzerior visar det sig att det tas lätt på råvaror som har skydda ursprungsmärkningar, exempelvis fetaost som måste vara framställd i Grekland och bestå av get- och fårmjölk för att få kallas fetaost.

10 tips!
Författaren ger dock 10 tips till den som är kroggäst och här får du 3

1. Satsa på krogar med korta menyer - gärna med dagens rätter skrivna på griffeltavla
2. Fundera på om priset är rimligt - motsvarar priset råvarorna?
3. Våga fråga om varifrån maten kommer och vad den innehåller.

Om författaren
Mats-Eric Nilsson är redaktionschef och matskribent på Svenska Dagbladet. 2007 släppte han den uppmärksammade och flerfaldigt prisade boken Den hemlige kocken - Sanningen om fusket med maten på din tallrik (som jag recenserat tidigare) och 2008 kom uppföljaren Äkta vara - guiden till oförfalskad mat. I höst ger han även ut första numret av tidningen Hunger, som vänder sig till matintresserade människor.Jag hade hoppats på att hitta ett nummer på bokmässan men den had einte kommit ut då så jag återkommer med recension!

Att se nyktert på tillvaron

Iste är alltid gott!

I våras bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol. Efter en fest vaknade jag med kläderna på och kunde inte riktigt minnas hur jag hade tagit mig i säng. Efter två glas vin hade jag helt sonika somnat i soffan. Eftersom jag hade gått ner i vikt i våras hade jag helt enkelt inte koll på att jag tålde ännu mindre alkohol än vanligt. Det kändes pinsamt att somna ifrån festen men som tur var skulle jag ändå sova över där festen var. Men på morgon när jag dessutom vaknade bakfull bestämde jag mig för att helt undvika alkohol ett tag framöver.


Det var inte speciellt svårt att sluta dricka eller att gå på fest och dricka ramlösa/saft/iste även om det var många som frågade varför jag inte drack alkohol och hur länge jag planerade att hålla min vita period.
Att inte dricka alkohol verkar fortfarande inte vara helt socialt accepterat om man inte är gravid eller ska köra bil eller liknande. Detta trots att de flesta krogar numera erbjuder alkoholfria drinkar och alkoholfritt vin m.m. Systembolagets alkoholfria utbud är också riktigt bra. Jag har alltid gillat de knallröda San Pellegrino (även om jag nog inte vill veta hur de får drickan så röd...). En annan favorit är Carlsbergs Beo.

Jag tyckte att det i stort sett bara var fördelar med att inte dricka alkohol. Eftersom man sover bättre utan alkohol i kroppen vaknade jag alltid hyfsat pigg och jag sparade pengar genom att dricka mineralvatten eller andra alkoholfria alternativ. Det var även intressant att gå på fest och vara nykter, man ser helt andra saker.


Jag aldrig tålt speciellt mycket alkohol. De senaste åren har jag därför undvikit starksprit och framför allt druckit vin  och torr cider (gillar inte öl) och sällan i några större mängder. Jag har som princip att aldrig dricka ensam, särskilt inte när jag är ensam med barnen vilket innebär att mitt alkoholintag har varit koncentrerat till en eller två helger i månaden.

Jag höll  min vita period i några månader men under slutet av sommaren började jag dricka enstaka glas vin igen och nu dricker jag som vanligt (dvs 2 helger  i månaden och vid något enstaka jobbrelaterat evenemang dess emellan). Men jag kommer definitivt att prova en vit period igen, om inte annat så uppskattar man verkligen ett gott glas vin till maten när man inte dricker det slentrianmässigt. Kanske blir det efter nyår som är den traditionella tiden att dra igång ett hälsosammare liv....

Mer
The excuses I used to make and still make to get out of drinking socially

Äppen och skurhinkar

 

I helgen ska vi äta äpplepannkakor, inspirerade av de här holländska pannkakorna jag åt i somras

Jag har aldrig varit så bra på att ta hand om äpplen som i år  - vilket paradoxalt nog även är det första året på många som jag inte har en egen trädgård. Dels har jag fått en kasse av en arbetskamrat och sen har jag fri tillgång till min exmans äppelträd så där blev det två kassar till. Den senaste veckan har jag kokat äppelmos i parti och minut och just nu experimenterar jag med att torka äppleringar i rumstemperatur och i ugnen.  Faller det sistnämnda experimentet väl ut kanske jag investerar i en mat-tork.

Sen läser jag den svenska klassikern "Rapport från en skurhink". Boken som är Maja Ekelöfs enda roman, kom ut 1970 och fick ett enormt genomslag. Maja skickade in manuset till en romantävling utlyst av förlaget Rabén & Sjögren, där den vann förstapris. Boken blev en storsäljare och översattes till bland annat danska, norska och finska.

Fy, säger väl de flesta om de tänker sig yrket som städerska. Ordet är tråkigt. Man nästan känner doften av damm och smutsigt skurvatten. Man känner också ryggvärk och man tänker på självsprickor. Yrket tillhör låglöneyrkena. Det gör väl alla tunga arbeten. Man räknar med att det inte behövs utbildning för att bli städerska. Det är ett så krävande jobb att vem som helst inte stoppar för det. . . Man måste vara frisk. Hela kroppen slits. (Vem betalar utsliten rygg, svullna händer och onda knän?)

Romanen är skriven i jagform och handlar om en ensamstående mamma och hennes fem barn som är på väg ut i vuxenlivet. Huvudpersonen arbetar som städerska men hennes stora intresse i livet är litteratur. Hon är framför allt väldigt förtjust i arbetarförfattare som Harry Martinsson, Moa Martinsson och Jan Myrdal.  Boken inleds med en kort tillbakablick därefter är den skriven i dagboksform, med tillfälliga avbrott för reflektioner kring ett visst ämne.
Boken utspelar sig mellan 1967-1969 och Maja som är mycket intresserad av omvärlden och funderar över Vietnam, sexdagarskriget, situationen i Biafra och kalla kriget. Men hon beskriver också sitt arbete som sliter ut henne, pengarna aldrig räcker och om förödmjukande besök på socialen (där hon även städar kvällstid).

Jag har själv arbetat som städerska när jag pluggade men det kan naturligtvis inte jämföras med Majas slit. Tack och lov har jag heller aldrig behövt försörjningsstöd men boken ger en intressant inblick i en lågavlönad, lågutbildad svensk kvinnas vardag i slutet av 60-talet och hur även samhället förändras genom ökad konsumtion, ökad bilism (kvartersaffären läggs ner då alla storhandlar nu för tiden). Det här är en svensk klassiker som du inte får missa!

Oktoberrensning
Till sist vill jag tipsa om the Minimalists rensningsprojekt, "A minimalist game", i oktober som går ut på att man rensar ut 1 sak den 1:e, 2 saker den 2:e osv. Totalt blir det enligt uppgift 496 saker... Hitills ligger jag i fas med en hög utrensande prylar men vi får se hur det blir nästa vecka.

Mer
Cecilia Persson driver ett intressant projekt kallat Skurhinksprojektet . Hon intervjuar dagens städerskor och låter dem berätta sina livshistorier. Projektet har bland annat lett till förslag om att Maja Ekelöfs ska hedras i hemstaden Karlskoga genom att få en gata eller något annat uppkallat efter sig.

Bokonsdag: Vad är pengar? Och 100 andra jätteviktiga frågor

Vi har aldrig haft så mycket pengar. De är snabbare, lättare att tjäna och enklare att förlora än någonsin tidigare.

Jag har tidigare recenserat Hembergs bok Spara med barnen - från veckopeng till egen lägenhet.  Det här är en helt annan typ av bok. Vad är egentligen pengar? Hur fungerar pengar och ekonomi i stort och smått. Med den där boken vill Hemberg dels förklara hur pengar fungerar på ett begripligt sätt men också uppmuntra oss till att prata mer om pengar. Han vill göra pengar till något personligt, rakt och begripligt

Våra pengar är ju våra förhoppningar, tankar, vyer och idéer, sparade så att vi kan plocka fram dem närhelst vi vill. 

I boken svarar Hemberg  på olika frågor relaterade till pengar. Frågorna kommer från både unga och gamla, från Twitter, via mail och från människor han mött genom åren. Det är en otrolig bredd på frågorna, allt från "Varför blir vi yra av pengar" eller "Är konsten inte för dyr" till mer konkreta som "Vad är ISK-kontot?". Alla frågorna får ett kort och ett långt svar som bägge belyser frågeställningarna på sitt sätt. För det finns ofta ett både enkelt och mer komplicerat svar på sådana frågor.

Måste vi köpa ett nytt kök igen?
En hel del av frågorna är kopplade till konsumtion. Jag tycker att Hemberg generellt ger bra och balanserade svar. Framför allt gillar jag svaret på köksfunderingen:

"Bästa boten är att säga: Ja, om vi tar det över vardagsbudgeten. För den som lånar tror ofta att det blir gratis och köper hemskt dyra grejer. Ta kostnaden på förslagsvis tre-fem år. Betala av lite varje månad. Ta det som ett särskilt bolån med stadig amortering. Plötsligt kommer köket "kosta på riktigt" och vi blir mer prismedvetna. Efter det tanketestet hittar vi ofta mer prisvärda lösningar".

Hemberg förespråkar en sund tillväxt, mer slit och mindre släng och en större medvetenhet om att pengar är ett verktyg bland andra. Han tror inte att vi kan leva utan pengar men tipsar om Mark Boyles bok (som jag recenserar senare i oktober) för den som är nyfiken på att pröva. Han vågar också ta ställning och ge uttryck för åsikter som inte är så vanliga hos ekonomer (det kanske är därför han kallar sig sparekonom). Som när han svara på frågan om vem mammon är; ”…Men frågan är om inte mammon ändå syns bäst under mellandagsrean, då vi handlar kläder sydda av barn i Bangladesh, som får betalt långt mindre än vad minimilönen medger.”
Den här typen av svar gör att både barn och vuxna förstår hur pengar och ekonomi faktiskt fungerar då kan man också börja diskutera pengar på ett konkret sätt. Det är definitivt ett bok som borde köpas in av skolbibliotek! Eller varför inte avända den i hemkunskapsundervisningen - om man nu har det ämnet fortfarande. Jag minns att vi fick provmöblera en lägenhet men är det inte viktigare att veta hur man finansierar sitt boende, hur det funkar med lån och amortering?

Om författaren
Claes Hemberg är sparekonom och författare. Han är dessutom en flitig föreläsare, debattör och krönikör när det gäller sparare och deras pengar. Hemberg har en bakgrund som journalist på flera dagstidningar och magasin. Som författare har han hittills granskat och väglett kring sparpengar och investeringar. Han har skrivit för barn, unga, medelålders och äldre i böckerna; Spara till barnen, Spara mindre – få ut mer och Spara klokare 55+. Hans intresse för människorna och deras pengar kommer från ett nedärvt folkbildningsideal. Med mormor sjuksköterska, morfar bankdirektör och farföräldrarna som bönder fanns ingen mer naturlig roll än den som landets första sparekonom.

Vad är pengar är en del av Bokförlaget Langenskiölds populära 100 frågor-serie där böckernas idé är att på ett rakt, intelligent och humoristiskt sätt ge snabb allmänbildning kring komplicerade eller enkla frågor.
 
Mer
Se en videointervju via UR.

OBS! Den här boken ska inte förväxlas med boken med samma titel men som är skriven Andreas Cervenka