Bokonsdag: Mera mys

En hög med hygge från biblioteket...

Det var under 2016 som "hygge" conceptet spred sig över världen. Jag har själv skrivit om danskt hygge tidigare men egentligen är det ju inte en ren dansk företeelse utan något som finns i hela Skandinavien, vi har ju begreppet "kose" i Norge och "mysa" i Sverige.

Hygge beskrivs som en mysig och varm atmosfär där man tar sig tid att njuta av det goda i livet, gärna tillsammans med människor man tycker om. Hygge kan också vara något så enkelt som att tända ett levande ljus. Enligt vissa uppgifter konsumerar danskarna mest stearinljus i Europa, sex-sju kilo per person och år. Enligt andra uppgifter är detta missvisande då varken Sverige eller Norges konsumtion är medräknad. Fake news eller inte, även om statistiken är msisvisande så gillar danskar att mysa med tända ljus!

Naturligtvis har det skrivits en mängd olika böcker om danskarna och deras hygge. En av de mer kända författarna är Meik Wiking som vardags arbetar på "The happiness research institute".  Hans bok "The little book of hygge. The danish way of live well." har översatts till 25 språk.
Enligt Wiking handlar hygge om upplevelser och atmosfär  - kopplat till gemenskap - att vara med de personer man gillar. Han lyfter även fram att både kanadensare och tyskar har sina uttryck för hygge, hominess och gemütlichkeit. Wiking skriver om danska designlampor och cykling som ett uttryck för hygge men bjuder också på glöggrecept och i hans "hygge emergency kit" ingår både choklad filt och fotoalbum. Allra mest hygge är det dock när man har samlat familj och vänner i en stuga på vintern. Alla sitter i raggsockor och stickade tröjor framför den öppna brasan och runt om i rummet lyser tända ljus... Och det får gärna vara en massa snö också...

How we spend our days is, of cours ehow we spend our lives. (Annie Dillard)

Sen har vi halvdanska Louisa Thomsen Brits som har skrivit "the Book of hygge, the Danish art of contentment, comfort and connection". Hon diskuterar begreppet hygge utifrån det danska språket och samhället. Att hygge är starkt kopplat till vikten av gemenskap , både hemma och i arbetslivet.
Tyvärr var det någon som hadegjort understrykningar i bläck i den här biblioteksboken så jag var tvungen att sluta läsa så att jag inte skulle bli för upprörd... men den verkar bra!

"Hygge is the cool thing about being Scandinavian"

 Danska skådespelerskan Marie Tourell Søderberg (mest känd för sin roll som Inge i miniserien "1864"),  skriver att hygge är så mycket mer än klicheer som raggsockor och tända ljus - hygge kan faktiskt förändra ditt liv!  Hon tar visserligen upp klassiska hyggesaker som stugan, de tända ljusen och hur man inreder för att få hygge men diskuterar även folkhögskolerörelsen som ett uttryck för hygge och gemenskap och olika hot mot hygge (som sociala medier och den ökade hälsomedvetenheten som nixar fika och andra godsaker))
Författare avslutar med att lista olika typer av hygge, allt från ö-hygge (besök Samsø eller några av de andra danska öarna), pige-hygge (man kan aldrig få för mycket tid med sina tjejkompisar ) och morgenhygge (att sjava omkring i tofflor och morgonrock, dricka en kanna te i lugn och ro...).

Den här boken har jag tyvärr inte fått tag på men det verkar vara ett intressant upplägg. Jag gillar ju själv årslånga projekt :-)

Norska Signe Johansen lyfter i sin bok "How to hygge" fram att de tär ett skandinviskt/nordiskt fenomen, även om hon påstår att de tinte finns någon finsk eller svensk motsvarighet... Johansen diskuterar levande ljus,  ljusa och fräscha inredningar samt närhet till naturen som ett sätt att bekämpa vintermörkret men fokuserar mest på mat som främsta sättet att skapa hygge. Hon bjuder på fikarecept (bullar och riktiga muffins - inte sådana där överlastade moderniteter som cupcakes)men även tips på drinkar. I hennes lista över "how to hygge - at a glance" hittar man även praktiska life skills som att hugga ved och tända eld.


Mer
Hello hygge är en brittisk blogg som hittar hygge i det mesta
Hygge: A heart-warming lesson from Denmark
Danish Hygge Vs Swedish Mysa
Forskere advarer: Danskerne tænder alt for mange stearinlys

Bokonsdag: The life-changing magic of not giving a f**ck

Boken finns i flera utgåvor med olika omslag, såg här såg den ut som jag läste

Hoppas att ni har en fin nationaldag! Idag recenserar jag en bok som handlar om att bry sig mindre om olika saker i livet. Som att fira nationaldagen, jag passar istället mest på att ta det lugnt och umgås med vänner.

How to Stop Spending Time You Don't Have with People You Don't Like Doing Things You Don't Want to Do

Boken, som i Sverige har fått titeln ”The magic of not giving a f*ck : och ändå få ut mer av livet”, är enligt författaren en en praktisk parodi på Marie Kondos bästsäljande bok ”Konsten att städa – Förändra ditt liv med ett organiserat hem”. Men istället för att vika strumpor på ett visst sätt eller rensa i garderoben före­språkar ­Sarah Knight en rejäl mental utrensning, något som i förlängningen sparar både tid, pengar och energi.

Hennes "NotSorry Method" går ut på att "sluta tillbringa tid man inte har med människor man inte tycker om och med saker man egentligen inte vill göra".
Det handlar om en sorts medveten konsumtion där man fördelar sin energi, pengar och tid på människor och saker man verkligen bryr sig om. Vad dessa saker är varierar naturligtvis från person till person, det handlar helt enkelt om att först och främst sätta sig ner och fundera över vilka människor som är viktiga för en - då blir det mycket lättare att prioritera vilka aktiviteter man bryr sig om.
Boken tar upp olika områden där man man helt enkelt tjänar på att bry sig mindre, det är allt från jobb (onödiga möten, AW och kick-offer), familjen (måste ni göra som ni alltid ha gjort kring jul och andra helgdagar), vänner och bekanta (du behöver inte följa med på karaoke om du hatar det).

Jag kan tänka mig att det är en ålders- och eller mognadsfråga i mågna fall, när man är ny i arbetslivet är man nog me rmån om att göra allt för att passa in. Själv fick jag under mitt köpstoppsår en hel del a-ha upplevelser kring vad som är värt att bry sig om eller inte. Numera köper jag sällan nya kläder för att jag har blivit bjuden på fest eller bröllop - jag tar hellre fram favorit i repris från förra årets julfest eller bröllop.

Även om du redan är ganska säker i dig själv och vad du finenr det värt att bry dig om i livet så är det här en underhållande bok att läsa.  Jag hittade den på biblioteket men den finns även i bokhandlar som t. ex Adlibris.

Om författaren
Det här är Sarah Knights första bok, en försäljningssuccé som givits ut i mer än 23 länder världen över. Den har följts av "Get Your Sh*t Together" och "You Do You: How to Be Who You Are and Use What You’ve Got to Get What You Want". 2015 sa hon upp sig från jobbet och började frilansa. Hon flyttade från Brooklyn, New York, till Dominikanska republiken.

Kolla gärna in hennes TEDx talk, “The Magic of Not Giving a F*ck”

Bokonsdag: Good enough & Good enough för föräldrar

I en gammal artikel från tidningen Femina läste jag om hur 70% av av alla som söker hjälp på stressmottagningar är kvinnor i 35-årsåldern... Nu har jag visserligen passerat 35 med råge men ändå... Strävan efter ett perfekt liv, dvs framgång på jobbet, snygg kropp, trendiga kläder, ett snyggt men ändå personligt inrett hem, tid för familj och vänner är en kvinnofälla som leder till stress och utbrändhet. I artikeln intervjuas "Marina" som tillsammans med sin man bestämde sig för att skippa SM i inredning vilket blev en otrolig lättnad... En annan person är "Pernilla" som insåg att hela hennes fritid handlade om att "ha koll och se rätt ut inför andra". Hon löste problemet med att flytta ut på landet och lägga tid på sina hästar istället för att jaga runt i butikerna...
Eftersom Femina är en damtidning är vinkeln perfektionism=kvinnofälla men jag tänker att det finns minst lika många män som är perfektionister och att det bara yttrar sig olika. Något som dyker upp är fokus på rätt bil, träningshets (Iron Man, Vasaloppet) och en viss renoveringshets.

Jag har läst två böcker som handlar om detta, att sikta på good enough istället för att att delta i VM i föräldraskap, inredning eller liknande.

Good enough
Good enough – bli fri från din perfektionism fick ett stort genomslag när den gavs ut 2009. Året efter kom boken ut i pocket, och fick sedan en extra swing när en av våra "alpina stjärnor" tog brons i VM och berättade i media att det var på grund av att hon läst och använt Good enough som hon kunde klara att prestera och samtidigt ha kul. Boken är skriven utifrån författarens egna erfarenheter av att ha låtit sin perfektionism göra henne allvarligt sjuk. Med humor och träffsäkerhet berättar hon om hur tillvaron kan se ut för den som hela tiden strävar efter perfektionism eller lever med någon som alltid vill vara perfekt. Författaren jobbade hårt för att hålla uppe fasaden om det perfekta livet. Hon hade fullt upp med att komma ihåg alla födelsedagar, baka de finaste tårtorna, städa det välskötta hemmet och ordna med barnens kläder. Hon lade även mycket tid på träning och på sitt utseende. Hennes perfektionism yttrade sig också i att alltid finnas till hands och att alltid ligga steget före kollegerna och vännerna. Till slut klappade hon ihop några dagar före jul men inte förrän hon återigen hamnade på sjukhuset några månader senare insåg hon att hon var tvungen att på allvar förändra sitt liv - om hon skulle överleva.

Det finns olika typer av perfektionister och perfektionism, dels sådana som ställer högra krav på sig själv och dels sådana som ställer höga krav på sin omgivning. Dessutom finns det olika grader av perfektionism. Är det då fel att ställa höga krav på sig själv eller andra? Naturligtvis inte men det är heller inte hälsosamt att sträva efter perfektionism inom alla livets områden samtidigt.
Positiv perfektionism kännetecknas av att man ställer höga men inte orealistiska krav, jobbar med delmål och tillåter sig själv att göra misstag.

Tre saker som jag tog till mig från den här boken:

1. Man måste uttala sina önskningar och inte förvänta sig att folk fattar automatiskt vad det är man vill
2. Våga misslyckas och försöka igen 
3. Att vara lagom ambitiös 

Lagom ambitiös när det gäller blogginlägg t. ex. Jag skulle kunna sitta och fila på formuleringar men jag vill ju också få ut texten så ibland får man nöja sig med att vara lagom ambitiös helt enkelt. Därav att det slinker igenom ett och annat stavfel.

Good enough för föräldrar

"Hur ofta lägger du fram klädhögar så att barnen har rätt kläder i skolan? Är du bonuspappan som gör allt för att bli godkänd av nya fruns ungar? Eller maxar du utflyktsmatsäcken för att visa dig duktig för fröken? Stressar du till dagis för att hämta tidigt fastän barnet vill fortsätta leka? Eller är du en tonårsförälder som har svårt att sätta gränser av rädsla för konflikt?"

Den här boken skrev författaren som ett svar på frågor och funderingar på föräldraskap hon fått som reaktioner på den första boken och kapitlet "Felfri förälder?" i Good enough.

"Det finns inga perfekta föräldrar.Det finns Good enough föräldrar.Och de duger precis som de är".

En viktig del i prestationsracet är att många har blivit beroende av beröm, de vill ha kontinuerlig positiv feedback på allt arbete de lägger ner. På ett sätt är det självklart men när det vänds till något negativt, går ut över andra som kanske ha lägre ambitionsnivåer så är det plötsligt inte så bra.

Sen ska man komma ihåg att man ändå bara ser en del av folks liv på Instagram och andra sociala medier. Visst finns det vissa klassföräldrarna som lägger ner själ och hjärta i att fixa kring det ena eller det andra men de kanske inte får utlopp för den här kreativiteten på jobbet eller så orkar de egentligen inte heller.
Till sist några tänkvärda ord:

Vad är det vi för vidare till våra barn, när vi utstrålar att allt måste bli perfekt? När vi aldrig säger nej, när vi sällan sitter ner mer än en kvart i taget eller prioriterar en glänsande diskbänk?

Om författaren
Elizabeth Kuylenstiernas (tidigare Gummesson) är krishanterare, coach och sorgbearbetare. Hon är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade föreläsare samt författare till sex böcker. Hon har tidigare bloggat för tidningen Tara

Vem har bäst koll på den gemensamma ekonomin?

"Vem har bäst koll på den gemensamma ekonomin i din relation?" På den frågan svarade knappt hälften av männen att de har bäst koll. Motsvarande siffra bland kvinnor var 28 procent. Det visar en ny undersökning som Pensionsmyndigheten låtit göra och som blev offentlig lagom till internationella kvinnodagen.

Resultatet visar att det både finns stora skillnader mellan könen – men också att det råder oenighet om vem som har koll. Att båda har koll på den gemensamma ekonomin är extremt viktigt. Det är ju endast om man har koll som man kan fatta medvetna beslut. Detta gäller inte bara pensionen, utan även andra områden


 Störst skillnad mellan könen återfinns intressant nog i min egen åldersgrup, 35-44 år.


Just det här med hur man delar upp ekonomin i en familj eller ett par är en känslig fråga. Inte spelar det roll hur ens egna föräldrar gjorde med den gemensamma ekonomin och om man har en positiv eller negativ upplevelse kring det. Även hur det har sett ut i tidigare förhållanden påverkar på gott och ont.

Om jag bara ska utgå till mig själv så hade jag inte 100% koll när jag var gift. När jag skiljde mig var det något jag verkligen uppskattade - att jag var tvungen att bli den med superkoll på hela ekonomin. För kvinnor/tjejer som vill lära sig mer om ekonomi kan jag rekommendera Economistagruppen
på Facebook. Jag har också blogga om många böcker inom ämnet, exempelvis Mamma, pappa, pengar, Pengarna är dina och Hjärnkoll på pengarna.

Har du skogsbadat på sistone?

Skogsbad är ett av de utvalda orden som tog sig in på Språkrådets nyordslista för 2017. Att skogsbada är en terapiform som går ut på att vistas i skogen. Metoden som ska minska stress växte fram i Japan på 80-talet. På japanska kallas företeelsen shinrin-yoku, vilket kan översättas med eller ”skogsbad”. Enligt organisationen The Shinrin-Yoku Forest Medicine Coalition märks effekter redan efter femton minuter i skogen. Puls och blodtryck sjunker, halten av stresshormoner minskar vilket gör att man blir både mer utvilad men ändå piggare.


Redan 2014 skrevs det om skogsbad i tidningen Turist och numera lanseras det som en mindfullnessaktivitet bland andra. Själv bloggade jag om att barns brist på natur kan vara ett hälsohot  för många år sedan. Jag tänker att det på sätt och vis är synd att vi behöver göra en promenad i skogen till en organiserad aktivitet istället för att bara sätta på oss våra ytterkläder och gå ut. Jag är lyckligt lottad som bor i förorten och har skogen runt knuten medan många stadsbor får ta sig en bit bort för att komma till skog. Det kanske är en klen tröst men undersökningar visar faktiskt att även träd i en urban miljö har en stressnedsättande effekt och att människor inte ens behöver vistas ute i naturen för att lägga märke till, uppleva och påverkas av träden - det räcker med att se träd utanför sitt fönster (enligt denna uppsatsen).

Om du vill ta ett skogsbad enligt konstens alla regler bjuder Dalsblandsmagasinet på några enkla tips på hur du bäst går tillväga:

• Besök ett skogsområde som du tycker om, där du kan vandra långsamt, fritt och ostört.
  
• Lämna mobiltelefonen hemma eller stäng av den. Lämna också dina mål bakom dig.
  
• Stanna upp då och då och känn efter om kroppen vill gå i någon särskild riktning.
  
• Var tyst och stilla. Lägg märke till hur fåglar och annat levande ändrar beteende när de vänjer sig vid att du är där. Sitt gärna ner en stund på en sten eller stubbe och var alldeles tyst och stilla. Fokusera på andningen.
  
• Om du går tillsammans med andra – kom överens om att inte prata. Men dela gärna era upplevelser efter promenaden.

Läs mer!
Skogsbad - ett sätt att varva ned
”Skogsbad” för att minska stress allt populärare i USA

Bokonsdag: Frugal hedonism

Den här boken hittade jag av en slump på biblioteket. Hela titeln är "The Art of Frugal Hedonism: A Guide to Spending Less While Enjoying Everything More". Boken kom ut 2016 och handlar om hur  man hittar "the sweet spot" i livet genom att satsa på maximal njutning för minimal penning med minsta stress.
Hedonism (av grekiska hedone, "njutning", "lustkänsla") är en familj av filosofiska och psykologiska teorier som sätter njutning som centralt mål för människans strävanden. En hedonist kan sägas vara en livsnjutare.
Att vara frugal (ja ordet finns faktiskt på svenska) kan vara detsamma som att vara sparsam, måttlig, torftig eller enkel. Ordet kommer från  från det latinska frugalis (”fruktsam, som ger avkastning”),
Så hur ser ett liv då ut där man kombinerar dessa två till synes motsatta begrepp?
Efter att ha läst boken inser man att det nog går ganska bra att kombiner!

1. By consuming less, you have more money to spend on doing what you really want to do.
2. By consuming less, you have the option of doing less paid work, giving you more time to do what you really want to do. (Even if that happens to be chasing the kind of paid work that you really want to do.)
3. You can do a little bit of 1 and a little bit of 2 and have both the time and money to do the things you really want to do. Cake, and eating it.

Boken är full av tips för små och stora förändringar som man kan göra i vardagen för att få mer njutning i livet. Det handlar i allra högsta grad om att vara en medveten konsument - att göra medvetna val i vardagen. Bokens korta kapitel tar upp allt från att inte köpa dricka (skippa den där take-away kaffen ett par gånger i veckan och lägg pengarna på en bra middag istället) till hur man odlar sina egna grönsaker eller tar sig tid att lägga märke till när det är nog (att vara nöjd med det man har istället för att alltid vilja uppgradera)
Det är även viktigt att undvika "fake frugal" - t. ex att att inte köpa billig massproducerad skit. Det handlar även om att inte äta mat som är näringsfattig, t. ex snabbnudlar, bara för att den är billig.  I förlängningen blir det dyrt att missköta sin kropp.
Ett av mina favorittips är "Be a character" - att utveckla sin personlighet är ett bra motgift till att konsumera sin identitet genom varumärken och annat. Vem blir du om du väljer bort? (Egentligen en av utgångspunkterna för hela mitt köpstoppsår)

Boken är dessutom roligt skriven och att den utgår från Australiensiska förhållande blir lite trevlig omväxling från alla amerikanska böcker man läser.

Om författarna

Annie Raser Rowland är en hortikulturalist, dvs en trädgårdsanläggare samt konstnär som arbetar på CERES nursery i Melbourne.
Adam Grubb har en firma som fokuserar på stadsnära permakultur, Very Edible Gardens, har ett radopprogram (Greening the Apocalypse), och var även med och grundade Resilience.org respektive Permablitz rörelsen.
De har tidigare gett ut boken  The Weed Forager’s Handbook: A Guide to Edible and Medicinal Weeds in Australia.

Mer
Lyssna på en podcast med Annie 

Hur går det med dina nyårslöften?

Är ett av dina nyårslöften att ha köpstopp under 2018? Kanske var det så du hamnade på den här bloggen? Hur går det (hör gärna av dig om du vill gästblogga)?
Jag hade inga speciella nyårslöften för 2018 - det skulle möjligtvis vara att #draibromsen - något jag bloggade om tidigare i januari. Jag tycker att årets första månad har gått bra. Det har varit en vit januari då jag inte dricker alkohol för tillfället av medicinska skäl. Jag har lyckats hålla mig i schack och inte engagera mig för mycket i saker och ting. Jag har hållit budget och har lyssnat i kapp på en del podcasts och raderat andra.

Och även om jag inte skulle ha nått upp till mina ambitioner så kan jag ju alltid börja om - Varje ny dag är en gåva av löjligheter (kred till Frida Söderberg och smolk.se).



Mer
En massa bra hållbara nyårslöften hittar man hos Emmas vintage (bland annat köpstopp...)

Repamera hjälper dig att fixa dina favoritplagg istället för att köpa nytt

Det här inlägget är ett samarbete med Repamera

Igår bloggade jag om boken Modeslavar som handlar om den smutsiga modeindustrin. Men hur kan man själv påverka? Det enklaste sättet är helt enkelt att minska sin konsumtion av kläder genom att handla t. ex  begagnat. Ett sätt att förlänga livstiden på sina kläder är att köpa bra kvalitet till att börja med (gärna 2nd hand) och sedan laga plaggen när de går sönder.
Jag är tyvärr själv rätt dålig på mer avancerade sömnadsarbeten men brukar ta hjälp av min mamma eller en skräddare i för att laga, lägga in/upp eller ändra om. Dessvärre kan det ta ett tag innan man får ändan ur vagnen så ofta plaggen liggande i väntan på att man ska ta med dem.

När Repamera hörde av sig och undrade om jag ville blogga om deras tjänst blev jag jätteglad - det är en väldigt bra tjänst som verkligen gör det enkelt att få sina kläder lagade eller ändrade
Du går in på Repameras webbsida, fyller i ett formulär där du skriver vilken typ av lagning eller tjänst du vill ha samt vilket fraktsätt. Direkt ser du vad tjänsten kommer att kosta. Enklast är att välja en Repamerapåse som du bara fyller med det som ska lagas och sen lämnar in hos ett PostNord-ombud. Kläderna åter hos ditt ombud inom 14 dagar från det att Repamera har mottagit påsen.

Repamera har funnits i över sex månader och intressant nog kommer många beställningar kommer från mindre orter som saknar skräddare. Henning (som grundade Repamera är även initiativtagare till #WhiteMonday – motpolen till Black Friday 

Vill du också testa tjänsten? Använd koden notbuying så får du 15% rabatt på reparationen.

Klarar du en vecka?

Den här boken fick jag i julklapp... recension kommer...

För nästan exakt två år sedan bloggade jag om krisberedskap med inlägget "Klarar du 72 timmar". Sedan dess har det gått ut påbud om att vi bör klara uppåt en vecka. Det var i försvarsberedningens rapport som kom i slutet på december där man på sid. 77 kan läsa:

Försvarsberedningen anser att den enskilde har ett ansvar givet de omständigheter som råder i kris och krig och föreslår att individen ska ha en beredskap för att klara sin egen försörjning och omsorg under en vecka utan stöd från det offentliga.

Jag har alltid betraktat mitt skafferi och min matkällare som en trygghet ifall krisen kommer men det senaste året (redan innan rapporten kom)  har jag blivit lite mer proaktiv. Jag har bland annat skaffat en vattendunk (som jag även använder när jag campar) och lagrat vattenflaskor. Dessutom sparar jag alla stearinljuststumpar. Detta hade jag nytta av när min jordfelsbrytare gick sönder och jag fick klara mig ett par timmar utan el innan jourelektrikern kunde komma.

På min önskelista står annars en stumpastake (tar både värmeljus och vanliga ljus samt funkar som värmekälla) och en ny batteri- eller vevdriven radio.

Men krisberedskap kan även innebära att man är väl förberedd om man ska transportera sig på vintern - jag har flera gånger varit med om förseningar eller att vi har blivit stående i flera timmar när jag har åkt tåg.

En basic krislåda bör innehålla:

•  Vatten och mat: vattendunkar, mat som klarar rumstemperatur, campingkök med bränsle eller för utomhusbruk en grill.
•  Värme och ljus: alternativ värmekälla, ficklampa med extra batterier, stearinljus, värmeljus och tändstickor, varma kläder och filtar.
• Information: radio med batteri, telefonlista på papper med viktiga nummer.
• Övrigt: husapotek med det allra viktigaste, hygienartiklar, kontanter. Om elförsörjningen försvinner fungerar inte bankomaterna - därför är kontanter bra. Utan el går det inte heller att söka telefonnummer via internet – då är det bra att ha en telefonlista på papper.

 Källa: Vårt Göteborg 


Vill man införskaffa sig lite krisprylar på liten budget kan man kolla in blocket (campingkök, sovsäckar etc) eller olika typer av överskottslager. Större partier av mat kan man fynda på matsmart.se

Hur tänker du kring krisberedskap?

Mer
Dinsakerhet.se är MSBs webbplats om risker och säkerhet och riktar sig till privatpersoner

Vem tittar på "TVTV" nu för tiden?

Böcker eller TV?

Bild: Lubs Mary.

 

Jag har skrivit en hel del om TV-tittande genom åren. Bland annat om att lyckliga människor umgås med vänner och familj, går i kyrkan och läser dagstidningar men att de däremot inte tittar så mycket på TV. En undersökning på Universitetet i Maryland visar att det är det enda som egentligen skiljer lyckliga och olyckliga människor. Om det är så att man blir olycklig av att titta på TV eller om det är tvärtom har man dock inte kunna lista ut. Allt enligt en artikel New York Times. 

I Det nya svarta, ett nyhetsbrev om trender, prylar, design, mode, kultur och allt annat läste jag att TV-tittandet minskade 2013 med 3 % och under de första fyra månaderna det här året minskade tittandet ytterligare 5 % trots Melodifestivalen och OS. Däremot så är det allt fler som tittar på streamad TV. Själv tittar jag så gott som aldrig på TVTV nu för tiden. Kollar jag på TV så är det via tjänster som SVT Play eller Netflix. Detsamma gäller mina barn.

När jag var ute med kompisar förra helgen diskuterade vi just att det är ingen som orkar anpassa sitt liv efter TV-tablåer eller stå ut med en massa reklam nu för tiden. Vi tittar helt enkelt inte på TVTV längre. Sen enades vi också om att vi inte riktigt har tid att titta på TV heller - det är är barn och kvällsjobb och studier och hemmafix och mycket annat som går före.

Hur är det med er därute. TVTV eller streaming? Eller inget TV-tittande alls?

Keeping up with the Jones

"Keeping up with the Joneses" är ett begrepp som innebär att man vill hålla jämna steg, eller allra helst överträffa grannarna vad gäller konsumtion av statusprylar. Men vad kommer begreppet egentligen ifrån?


Den ursprungliga Jonesfamiljen sägs vara Edith Whartons (född Jones) fars förmögna familj. The Jones var en framstående New York familj som ägde delar av Chemical Bank (1824-1996) efter att ha gift sig med en av grundarens John Masons döttrar. Familjen Jones och andra rika familjer började bygga sommarhus i Hudson Valley i områdena kring Rhinecliff  och Rhinebeck. Husen blev bara större och större. 1853 byggde Elizabeth Schermerhorn Jones en 24-rums villa i gotisk stil som hon döpte till Wyndcliffe. Henry Winthrop Sargen,  känd amerikansk trädgårdsmästare, beskrev det som at det liknade ett skottsk slott men enligt Edith Whartons (brorsdotter till Elizabeth) var det mer "a gloomy monstrosity". Enligt historien ville flera naturligtvis överträffa Elizabeths prestigebygg och bland annat lät William B. Astor (gift med en kusin i Jones släkten) uppföra ett hus liksom Mary Mason Jones (moster/faster till Edith Warton) som byggde ett herrgårsliknande hus på Fifth Avenue and 57th Street långt innan det var fashionabelt att bo där. On finns med i Whartons Oskuldens tid där hon fått namnet Mrs Manson Mingott.

En modern tolkning av begreppet utforskades i filmen Keeping up with the Jones  där en till synes vanlig familj flyttar in i ett fint bostadsområde. De verkar har alla de senaste prylarna och koll på trenderna men egentligen är familjens enda syfte att marknadsföra ett antal utvalda olika produkter gentemot olika målgrupper som klasskamrater, grannar och frisörer. Jag såg om filmen häromdagen och den innehåller en hel del intressant samhälls/konsumtionskritik även om Demi Moore och David Duchovny inte är några karaktärsskådespelare. Just det här att vi ibland blir som förblindade i vår strävan att bygga vår identitet genom konsumtion, att vi inte reflekterar över varifrån våra köpimpulser stammar och hur det egentligen kommer sig att vi helt plötsligt är sugna på det där som alla andra också ska ha. Hur skapas egentligen trender?

En produkt är en vara, tjänst eller idé som tillgodoser organisationers, sociala gruppers eller privatpersoners behov och önskemål. Ett varumärke är en brokig samling tankar, känslor och åsikter som kanaliseras i en både medveten och omedveten förväntan på produkten.

Källa: the Brandman

Filmer innehåller även en hel del intressanta iakttagelser kring marknadsföring, framför allt så kallad "mun till mun marknadsföring". Jag kom också att tänka på uttrycket
”If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold” men idag är det inte helt lätt att avgöra var gränsen går...

Summa summarum är det dock bäst för både för plånboken och hälsan att inte försöka hålla jämna steg med Jones eller Svenssons eller någon annan för den delen. För som det visat sig så är min budget inte din utan alla har olika ekonomiska förutsättningar som vi ofta inte vet något som helst om....

Mer
Who Are the Joneses and Why Are We Trying to Keep Up With Them?
Stop Trying to "Keep Up with the Joneses"

Skiter i finish

Via bloggen Slow living  fick jag upp ögonen för en intressant intervju med den danska skådespelerskan Bodil Jørgensen. Hon hävdar att yta är "røvbanankedelig" och att hon numera struntar i finish, livet har ju ändå en tendesn att röra till och smutsa ner. Hon kan inte förstå inredningshysterin och folks hysteriska längtan efter ljust och fräscht i form av köksrenoveringar och liknande.
Hon gillar även gamla saker och återbruk:

"»Jeg aner ikke, hvad ting er værd, og drømmer om et samfund, hvor man bytter sig til ting og genbruger langt mere. Den slags kan jeg finde ud af. Vi sorterer skrald og genbruger i stor stil«."

Samtidigt är hon inte extrem, hennes barn får nya kläder och leksaker ibland även om hon själv hellre fyndar second hand. Men roligast i intervjun är ändå när hon säger att hon gillar när folk är konsekventa och tar exemplet hennes svärfar som vägrade t. ex att gå in i butiker med automatiska dörrar - de skulle ha handtag!
Villl du se Bodil på film har hon bland annat medverkat i Hämnden, Lars von Triers Idioterna samt Bröllop i Italien.

Bokonsdag: Simplicity parenting, using the extraordinary power of less to raised calmer, happier, and more secure kids.

"As parents, we're the architects of our family's daily lives. We build a structure for those we love by what  we choose to do together, and how we do it."

Idag recenserar jag en föräldrahandbok. Författarna huvudtes är att det pågår ett krig mot barn och barndomen Till skillnad mot många andra krig pågår det dessutom innanför hemmets väggar. Det är för mycket prylar, för många val, för mycket information, för mycket leksaker, för många aktiviteter m.m

“Simplification is not just about taking things away. It is about making room, creating space in your life, your intentions, and your heart. With less physical and mental clutter, your attention expands, and your awareness deepens.”

 Lösningen är frivillig enkelhet. Att rensa bland leksakerna och bland aktiviterna men också att skapa filter mot omvärlden/vuxenvärlden. Barnen ska få vara barn helt enkelt! Gärna program som Lilla aktuellt men de behöver inte utsättas för en ständigt bombardemang av omvärldsinformation eller reklam. Det som barn behöver mer av är istället natur, fri lek och kreativitet.

Jag gillade verkligen boken. Det är andra gången jag lånar och läser den. Naturligtvis gillar boken för att stärker mig i mina tankar om att ett enklare liv är ett bättre liv. Men boken är också förhållandevis lättläst och även om det är många goda råd så är det inte så många absoluta pekpinnar. Att rensa bland leksakerna kan förbättra mycket men det kommer inte att lösa alla problem. Dessutom är jag övertygad om att man kan få ett bra resultat även om man bara genomför en eller två förändringar - det är inte ett 10-stegsprogram som slaviskt måste följas i en viss ordning.

3 bra tips från boken
• Rensa i röran.  Enligt en undersökning från 2001 har barn i genomsnitt över 500 leksaker. Mindre prylar men även mindre ljud, ljus och känslointryck är bra för barn. HJärnan behöver vila för att utveklas.
• Skapa en bra vardagsrytm! Barn mår bra av förutsägbarhet i form av rutiner och av att de vet vad som kommer att ske.
• Pausa mer! För många aktiviteter kan hindra barnen att motivera sig själva. Här kan de behöva hjälp att exempelvis sålla bland fritidsaktiviter.

"As parents we carry the blueprints, the dreams of what our family could be".

En sak som jag tar med mig från boken är att dels fundera på hur jag förväntade mig att det skulle bli att få barn och jämföra det med hur det faktiskt har blivit. Och dels att ännu mer engagera mig för att skapa det familjelivet jag faktiskt vill ha och drömmer. Det kommer alltid att finnas dagar med skrik och bråk, läxor som glöms bort och spring för att hinna med olika aktiviteter men om vi samtidigt kan få fler bra dagar där vi möts på ett bra sätt.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om upplevelser utan mer om att vi har en bra kommunikation (ingen som kallar någon annan taskiga saker), att det är mer harmoniskt hemma (lägre ljudnivå) och att trivseln ökar. Att man sitter kvar länge vid köksbordet och pratar istället för att rusa iväg till TV och dataspel.
För att uppnå detta kommer jag att följa bokens råd och reducera skärmtid ännu mer. Inte bara för barnen utan även för mig.Inget slösurfande på iPaden medan jag lagar mat. Jag ska försöka att vara mer närvarande! Jag har också lagt till boktipset Last child in the woods (som jag bloggat om tidigare) på min att läsa lista.

Den enda kritik jag har är att många av tipsen i boken vänder sig till yngre barn Naturligtvis finns det många bra tips och råd som även funkar för äldre skolbarn och tonåringar men boken lägger stor fokus på att minska den fysiska mängden leksaker och jag upplever inte att min barn (snart 9 &10 år) är så intresserade av leksaker längre.Kanske är det ett uttryck för det som i boken kallas KGOY (kids are getting older younger).
Författarna talar även varmt om Waldorfpedagogik. Mycket av Waldorpedagogiken är jättebra (jag gillar kopplingen till årstidens växlingar och fokus på muntlig tradion i språkundervisningen) men jag är personligen skeptisk mot en del andra aspekter av den antroprosofiska rörelsen. Det är alltid bra att vara införstådd med författarnas bakgrund.


Om författarna
Kim John Payne är född i Australien och har arbetat i över 20 år som familjeterapeut, bland annat i olika typer av flyktingläger men också som pedagog och konsult i allt från skolklasser till företag. Han har grundat The Center for Social Sustainability.
Lisa M. Ross har arbetat som författare och redaktör  i många år. Hon har även ett stort intresse för Waldorfpedagogik.

Mer
Bokens webbplats
No More Mr. Rogers: How Simplicity Parenting is the Way to Prepare Kids for a Complex Future3 Tips for Minimalist Parenting

Nya vanor

Bild:  Duncan Hull

En kommentar på ett gammalt inlägg fick mig återigen att fundera över livstilsinflation. Inlägget handlade vanor och i inlägget jämförde jag mina vanor då (2007, under mitt köpstoppsår) mot när jag var studerande.

Skillnader nu mot då
Då - (2007)

1. Jag köper mer och dyrare vin - 100 kr flaskor iställer för 50 kr flaskor
2. Jag köper dyrare kläder och skor (inte 2007 dock) - då var det mest 2nd hand eller reafynd
3. Jag äter ute oftare och dyrare (inte heller 2007) - ibland åt man lunch ute men annars var det bara vid väldigt speciella tillfällen som man gick på restaurang
4. Nu har jag bil istället för enbart att cykla eller åka kollektivt
5. Då bodde jag billigare, i kollektiv eller delad lägenhet

Nu har jag återigen justerat mina vanor

1. Mindre alkohol över huvud taget men oftare mousserande vin
2. Köper mindre kläder överlag (går mer sällan i affärer)
3. Äter ut mer sällan än 2007
4. Ingen bil längre men när jag var student hade jag inte körkort (tog det när jag fyllde 25)
5. Bor billigare i lägenhet igen

Jämfört med när jag var student lägger jag kanske inte så mycket mer pengar på mat nu egentligen men jag lagar och äter en annan typ av mat. Den största anledningen till detta är barnen, livsstilen ser annorlunda ut nu helt enkelt. Jag har också blivit mycket bättre på att matplanera och att ta till vara på rester - någon fördel ska man väl ha av att bli äldre.
Jag semestrar på ett helt annat sätt, också främst för att jag har barn. Jag lägger pengar på andra saker helt enkelt. Men livet förändras och när barnen flyttar hemifrån eller när de blir tonåringar om några år så kommer vanorna säkert att förändras igen. Det viktigaste tycker jag dock är att ifrågasätta varför man gör på ett visst sätt och om det verkligen är det optimala just nu eller om det bara är en gammal vana som hänger i.

På samma sätt är det bra att hålla ett öga på sina utgifter och se om det är någon vana man har lagt sig till med som påverkar privatekonomin på ett sätt som man inte riktigt hade räknat med. Köpepizza varje fredag till hela familjen kostar en del om man räknar ihop det över ett år.

Just nu läser jag boken Happy Money (recension kommer) som handlar om hur man kan få ut mesta möjliga glädje av sina pengar och där är en viktig princip att inte "unna sig" för ofta eftersom det inte blir lika speciellt då. Blir man verkligen 50% gladare av att äta köpepizza varje vecka jämfört med om man bara skulle äta det varannan?

Har du någon dyr vana?

Är en tidsbudget en lösning?

Favoritkafé i Helsingfors!

Jag gör en tidsbudget med vänner, studier och aktivism. Jag tror att det är bra att tänka igenom vad en vill och sen sträva efter det. Det är viktigt att leva sitt liv som en vill och inte som andra har styrt. 

Jag läste en intressant artikel i fria tidningen. Där intervjuades några aktivister om hur de undviker att bränna ut sig. För det är lätt att bränna ut sig även om  - eller särskilt då man jobbar eller engagerar sig i något som man tycker är superkul.
Själv har jag redan börjat fundera över våren - vad jag måste ge avkall på för att fördela min tid och energi på ett vettigt sätt. Det är så mycket som lockar - roliga kurser, föreläsningar, föreningsengagemang - som ska kombineras med heltidsjobb och familjeliv. Som alltid har jag svårt att begränsa mig! Och det finns filmer jag vill se och en ständigt växande lista på böcker som jag vill läsa.

Ställtid är en annan sak som är viktig att tänka på - att planera in luckor för att ställa om från en aktivitet till en annan. Jag använder min busspendling som ställtid mellan jobbet och hemmet. På bussen läser jag skönlitteratur eller lyssnar på musik. Men ofta sitter jag bara och tittar ut genom fönstret, ett bra sätt att rensa huvudet!

”Utbrändhet orsakas av att leva ett liv i konflikt med dina värderingar och behov.”

Den amerikanska produktivitetsaktivisten Hilary Rettig har skrivit en bok som heter Lifelong activist - How to change the world and not lose yourself. Hon hävdar att man bränner ut sig om man inte utgår från sina värderingar och behov. Jag tror inte att det är den enda förklaringen men det hindrar int eatt hon har skrivit en intressant bok riktad till människor som brinner för olika typer av frågor.Här kan man få tips om skapar tid för att vara aktiv, hur man behåller sin glöd och
Hon har gjort boken fritt tillgänglig här! Det finns även en bearbetad och tolkad svensk översättning här. Här är några tänkvärda tips!

  

Manage Your Mission: so you can determine your authentic path and not act out of guilt, shame or obligation

Manage Your Time: so you can create a schedule that allows you to live your mission, and to achieve the most within that mission

Manage Your Fears: so you can follow the schedule without succumbing to procrastination, perfectionism or blocks

Manage Your Relationship With Self: so you can be the strongest, most empowered, and most joyful person you can be. (And why that goal is fundamentally progressive.)

Manage Your Relationship With Others: so you can leverage your energy, time, skills and other resources with those of others.

Men det hjälper ju inte att läsa dessa kloka tankar om man inte omsätter dem i praktiken heller. Samtidigt vill jag inte vara utan den energi som ett stor engagemang ger. I helgen ska jag till exempel åka till Helsingfors där jag ska vara med och dra igång en internationell biblioteksorganisation. Det är ett engagemang som hamnar mellan jobb och fritid, det är frågor som rör min yrkesroll men jag har dessutom förmånen att få engagera mig tillsammans med mina vänner från cycling for libraries. Dessutom hoppas jag få intervjua en intressant författare och bloggare som engagerar sig i frågor om mat och kemikalier. Och så får jag åka tillbaka till Helsingfors som är en av mina favoritstäder!

Mer
Lärarnas riksförbund har gjort ett specialnummer om tidsbudget, matnyttig läsning även för andra yrkeskategorier

Lyxkonsumtion

Igår bloggade jag om problemen med billigt mode och idag handlar det om dess motsats - lyxmode och lyxkonsumtion i allmänhet. Jag har nämligen tittat i kapp på det intressanta programmet von Svenssons kläder. Senaste avsnittet fokuserade på lyxkonsumtion för om det är något som står klart är det att vi svenskar "tar oss råd" numera och konsumtionen av lyxvaror har ökat betydligt de senaste åren.
I programmet intervjuades "en fd Lyxputte", Svante Nybyggars, som bytte livsstil vid 60 år och stöpte om sig till "Urban Hippe". Ut med kostymerna och in med jeans och vegetarianism. Han har till och med en Facebooksida som handlar om "rootsy living and city vibes" och "aging with style", en sorts svensk Advanced style goes workwear chic. När programledaren skrapar lite på ytan visar det sig dock att han egentligen inte skippat lyxen, han har snarare bytt fokus. Istället för smoking och goda viner är det nu det rätta japanska jeansen (2600 kr), skärp från Tyskland (2000 kr) och de lagom slitna amerikanska arbetarkängorna som gäller. Inget fel med det iofs, här skriver Joshua från the Minimalists om hur han numera aldrig reafyndar utan alltid betalar fullpris. När man inte har så mycket kläder utan sliter ut de få plagg man har lönar det sig att inte snåla.

Du har nämnt konsumtion och köphets som bidragande orsaker till modebegreppets dåliga rykte - hur slår man sig bort från det?

— Undvik att använda konsumtion som en form av terapi. Reflektera över vad du köper och varför. Fundera över hur din konsumtion påverkar världen ur ett miljöperspektiv. Om du känner ett konstant behov av att köpa nya saker - analysera var den tankegången egentligen kommer ifrån. Sedan gör du tvärtom. Att dra ner på sin konsumtion är lättare att vänja sig av vid än vad man kanske tror. 

Källa: Nöjesguiden


En av programledarna, Karin Winther, har i flera intervjuer sagt att hon vill förändra bilden av vad kläder och mode egentligen handlar om - och hur man kan prata om det. Kläder och mode handlar inte bara om konsumtion och trender - de speglar i allra högsta grad allt från social status, kön och genus till historia, sexualitet, religion, makt, ekonomi och politik.
I det första avsnittet intervjuar de exempelvis Håkan Juholt om hans klädmissar. De tar även upp Mona Sahlins handväska och andra maktattribut. Vill man läsa mer om makt och mode har jag tidigare tipsat om boken Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedwall. Karin har också skrivit ett intressant gästinlägg om kläderstil och inre egenskaper.

Var rädd om din arena!

I den svenska naturen

Idag handlar det om allemansrätten, något som är unikt för Sverige men samtidigt något som de allra flesta, inklusive jag själv, ändå tar för självklart. En liknande allemansrätt förekommer även i Norge, Finland och på Island. I Danmark har man en viss allemansrätt men inte lika omfattande som i resten av norden. Där är det tillåtet för båtägare att gå i land och färdas till fots längs kusten men det är exempelvis inte tillåtet att övernatta i bil eller tält på parkeringsplatser, rastplatser, privat mark eller stränder.
Den svenska allemansrätten gör det möjligt för oss att fritt vistas nästan överallt i naturen, så länge man inte stör eller förstör. Allemansrätten är en grundförutsättning för friluftsliv.. Med allemansrätten följer dock krav på hänsyn och varsamhet – mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor i naturen.
Tidigare var upplevelsen av naturen det centrala men idag är det i stället aktiviteterna som står i fokus för många. Aktiviteter som terrängcykling, skärmflygning, forspaddling och klättring har blivit allt mer populära vilket innebär att allt från organisationer som Friluftsfrämjadet och Scouterna men framför allt olika turist- och “äventyrsföretag” drar nytta av allemansrätten i sin verksamhet. I grunden gäller dock allemansrätten för enskilda individer och inte grupper.
Allemansrätten är inskriven i 2 kap. 15 § regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar men samtidigt är allemansrätten ingen lag. Det finns ingen lag som exakt definierar allemansrätten utan allemansrätten omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. I Sverige har vi Naturvårdsverket som ser det som en viktig uppgift att informera om allemansrättens innebörd – rättigheter såväl som skyldigheter.
Men idag höjs röster i Sverige om förbud och begränsningar av allemansrätten. Just nu driver stiftelsen Håll Sverige Rent  på uppdrag av Naturvårdsverket.kampanjen "Var rädd om din arena".

Tänk dig ett Sverige där du inte kan vandra i skogen som du vill. Joggingturer och promenader är hänvisade till trottoarer och trafikerade vägar. Vill du bada kan du göra det på några få utmärkta allmänna badplatser eller i badhuset. Friluftsliv och utomhussportande är begränsat till nationalparker eller mindre inhägnade offentliga skogsområden - att njuta av naturen i ditt närområde är inte längre en självklarhet.

Den här bloggposten är mitt sätt att bidra. Att få röra sig fritt i naturen är ingen självklarhet, men en fantastisk rättighet. Jag vill ha den möjligheten kvar och därför har jag skrivit på Håll Sverige Rents upprop och lovar att ta mitt ansvar.

Foto: Robert Almqvist/Koste

Gör som äventyraren Renata Chlumska, världmästaren Helena Jansson och surfprofilen Markus Boman (på bilden ovan) - skriv under på att du respekterar allemansrätten och är rädd om din arena! Tillsammans kan vi göra skillnad nu och för kommande generationer.

Skriv under på att du tycker att allemansrätten är viktig och att du är en av de som tar ansvar.
Testa dina kunskaper om allemansrätten och tävla om fina priser – har du koll på vad som gäller?
Få fler att ställa upp för allemansrätten genom att blogga om allemansrätten!
Läs mer om kampanjen och de idrottsprofiler som ställer upp för allemansrätten.

Att se nyktert på tillvaron

Iste är alltid gott!

I våras bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol. Efter en fest vaknade jag med kläderna på och kunde inte riktigt minnas hur jag hade tagit mig i säng. Efter två glas vin hade jag helt sonika somnat i soffan. Eftersom jag hade gått ner i vikt i våras hade jag helt enkelt inte koll på att jag tålde ännu mindre alkohol än vanligt. Det kändes pinsamt att somna ifrån festen men som tur var skulle jag ändå sova över där festen var. Men på morgon när jag dessutom vaknade bakfull bestämde jag mig för att helt undvika alkohol ett tag framöver.


Det var inte speciellt svårt att sluta dricka eller att gå på fest och dricka ramlösa/saft/iste även om det var många som frågade varför jag inte drack alkohol och hur länge jag planerade att hålla min vita period.
Att inte dricka alkohol verkar fortfarande inte vara helt socialt accepterat om man inte är gravid eller ska köra bil eller liknande. Detta trots att de flesta krogar numera erbjuder alkoholfria drinkar och alkoholfritt vin m.m. Systembolagets alkoholfria utbud är också riktigt bra. Jag har alltid gillat de knallröda San Pellegrino (även om jag nog inte vill veta hur de får drickan så röd...). En annan favorit är Carlsbergs Beo.

Jag tyckte att det i stort sett bara var fördelar med att inte dricka alkohol. Eftersom man sover bättre utan alkohol i kroppen vaknade jag alltid hyfsat pigg och jag sparade pengar genom att dricka mineralvatten eller andra alkoholfria alternativ. Det var även intressant att gå på fest och vara nykter, man ser helt andra saker.


Jag aldrig tålt speciellt mycket alkohol. De senaste åren har jag därför undvikit starksprit och framför allt druckit vin  och torr cider (gillar inte öl) och sällan i några större mängder. Jag har som princip att aldrig dricka ensam, särskilt inte när jag är ensam med barnen vilket innebär att mitt alkoholintag har varit koncentrerat till en eller två helger i månaden.

Jag höll  min vita period i några månader men under slutet av sommaren började jag dricka enstaka glas vin igen och nu dricker jag som vanligt (dvs 2 helger  i månaden och vid något enstaka jobbrelaterat evenemang dess emellan). Men jag kommer definitivt att prova en vit period igen, om inte annat så uppskattar man verkligen ett gott glas vin till maten när man inte dricker det slentrianmässigt. Kanske blir det efter nyår som är den traditionella tiden att dra igång ett hälsosammare liv....

Mer
The excuses I used to make and still make to get out of drinking socially

Nu är det hållbar konsumtion som gäller för att få status

Bild:John Amato

Status är ett ämne som intresserar mig sedan länge. Jag har bland annat skrivit en kritisk recension av boken Status - vägen till lycka. I veckan läste jag en intressant intervju med  forskaren, författaren och talaren Sofia Ulver från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Hon förklarar begreppet status så här:
"Mycket förenklat kan man säga att det är allt som sammantaget ger dig de extra privilegier som inte kan förklaras med av konkreta meriter".

Enligt henne håller tidsandan på att förändras och idag är det helt nya värden som ger hög status, värden som autencitet, nygrönhet (?) och delande.

"Statussymbolen blir hur väl du lyckas signalera och kommunicera att du lever efter dessa värden. Och det gör du just genom din konsumtion"

Hipstern ersätter Bratsen kring Stureplan som förebilder med hög status. Som jag skrev i min recension av Söderqvists statusbok är det dock fortfarande främst en medelklassangelägenhet. Något som också Sofia Ulver medger.
Hon förutspår även att västerländska lyx varumärken och den gamla definitionen på status kommer att ha ha kvar sin lockelsekraft i världens tillväxtekonomier.

Ulver har tidigare gett ut boken Status som rask åker upp på min långa långa lista över böcker att läsa och recensera. Hon har även skrivit en rapport för Jordbruksverket, Den nyagröna människan, en översikt av landsbygdens status i förändring. Där kan man läsa mer om nygrönhet.

Filmfredag: Löparen

Bild:  GORE-TEX® Products

Första gågen jag såg filmen Löparen var 2009 eller 2010 då jag fick låna den av Ivan. Filmen som är från 2002 handlar om Markus Torgeby som började löpträna redan som tioåring och som sedan dess har hållit fast vid sin passion.
Vid 20 års ålder- inspirerad av Thoreaus Walden  - flyttar han ut i de Jämtländska skogarna med endast en ryggsäck fylld med det allra nödvändigaste. I fyra år bor han i en enkel kåyta som han restsjälv med hjälp av en medförd tältduk och trädgrenar. Under denna tid levde han ett ytterst spartanskt liv bestående av träning, studier och vedhuggning. Filmen ”Löparen” skildrar just denna period i hans liv. I filmen talar Torgeby mycket om att att hitta tystnaden och lugnet, han vill undvika konsumtionshets och stress. Han vill leva sitt enkla liv där han tränar löpning, badar i älven, hugger sin ved och äter sin gröt.

"Inte som en flykt" säger han i filmen, "Utan som en längtan. Det måste komma från ditt hjärta, annars blir det helt fel" säger han.

Han tillbringar också en tid i Tanzania där han lever och tränar med en grupp lokala löpare. Även i Afrika lever han ett enkelt liv, han stiger upp på morgonen, tränar, vilar, äter och tränar lite mer framåt kvällen innan det är dags att sova. Dessutom lever han huvudsakligen på bönor.

Numer lever han enkelt med fru och två barn i en liten stuga utan el. Efter de fyra åren i kåtan flyttade han in på en fäbodvall och bildade familj. Sedan 2010 är han tillbaka på Öckerö. Han håller bland annat föredrag och arrangerar löparläge.Sommaren 2012 gjorde han ett försök att springa 130 mil på 30 dagar genom den svenska fjällkedjan. Han fick tyvärr ge upp efter drygt 70 mil på grund av problem med fötterna.

Det ska finnas en film "Den nya tiden" som följer honom efter "Löparen", jag får se till att låna den på biblioteket.


Mer
Läs hans blogg