Transmongoliska järnvägen - del 1, Ryssland

På röda torget!

Idag bloggar jag om första delen av min Transmongoliska resa, Ryssland. Tanken är att jag sedan ska skriva ett inlägg om Mongoliet, ett om Kina och ett om hur det är att åka Transibiriska/Transmongoliska.

På påskafton flög vi från Oslo till Moskva. När vi kom fram väntade transfer vilket var väldigt smidigt.Taxi är annars ganska dyrt och har man inte kommit in i det kyrilliska alfabetet kan det vara lite krångligt med kollektivtrafiken.

Vi bodde på ett hotell ett tiotal minuter från Arbat. Direkt efter att vi checkat in gav vi oss ut på gatorna.



Efter att ha kollat in Röda torget "by night" gick vi och tog en fika på Gum.På översta våningen finns det en kopia av en gammal Sovjetisk kantin där man kan äta klassisk rysk mat men vi tog bara te och en pirog. Gum var imponerande men man undrar ju hur det såg ut på den tiden då det fanns begränsat med varor att tillgå. I bottenvåningen fanns en imponerande livsmedelsbutik/saluhall där man kunde handla både ryska livsmedel och importerade, allt från choklad och champagne till delikatesser eller grönsaker. Det var inte speciellt dyrt heller. Gum har även gratis (och fräscha) toaletter vilket är praktiskt eftersom det är nära till många sevärdheter.



Sen var det dags för ett besök på Museum of Soviet Arcade games. När man betalade entré fick man ett litet kuvert med mynt som sedan kunde användas i de olika spelen. Jag var rätt vass på att torpedera skepp men urkass på att skjuta djur visade det sig.
Efter att ha spelat bort alla våra mynt gick vi och åt middag på Lavka Lavka, en restaurang som bara serverar närproducerat. Allt var väldigt gott och det var roligt att prova lokal cider!

Kvällen avslutades på en bar, Delikatessen, där vi provade deras specialitet - hemmagjorda fruktlikörer.



På söndagen hade vi en 5 timmar lång guidad tur (ingick också i resan) där vi besökte Kreml, röda torget, Arbat och åkte tunnelbana. Efter den guidade turen gick vi ännu lite mer (35 000 steg den dagen). Vi åt middag på två ryska snabbmatsrestauranger, Teremok (hade engelsk meny!) och Mu mu.  .
På kvällen var det sedan dags att ta sig till järnvägsstationen för att åka första sträckan på vår Transmongoliska resa.



Vårt tåg var ett vanligt nattåg och var väldigt fint. Det ingick till och med frukost och lunch - något som vi inte hade fattat. Vi delade kupé med en yngre kille som tyvärr bara kunde enstaka engelska ord men jag gjorde mitt bästa för att kommunicera på min gamla skolryska (jag läste ryska 2 år på gymnasiet det var ju ett par år sedan).
Vårt första långa uppehåll där vi kunde stiga av tåget var i Samara. Där letade vi upp ett bageri så att vi kunde komplettera nudelmåltiderna med lite bröd. Det var även skönt att sträcka lite på benen och få lite "frisk luft".



Utsikt över universitetet i Chelybinsk

Efter två dagar på tåget var vi sedan framme i Chelyabinsk/Tjeljabinsk där vi skulle hälsa på en kompis till  mig. Cheyabinsk är känt för att det var där det slog ner en meteorit 2013 och för att vara ett av världens mest förorenade områden. Föroreningarna kommer dels från den tunga industrin men också från upparbetningsanläggningen för kärnbränsle i Majak, ca 150 km nordväst om Tjeljabinsk. Anläggningen har haft en del incidenter med radioaktivt utsläpp (varav en på 50-talet som var i paritet med Tjernobyl) i kombination med ren och skär dumpning av kärnavfall.... Området kring Chelyabinsk var också helt stängt för utlänningar fram till 1992.
Vi ägnade dagen åt att hänga med min kompis, äta god mat och besöka olika bibliotek. Jag passade även på att köpa två ryska lexikon vilka kom väl till användning sen under resan! På kvällen var det sedan dags att hoppa på tåget igen.



På den här sträckan delade vi kupé med en annan ung kille (kunde också några engelska ord) och en medelålders man. Mannen som tydligen ofta åkte det här tåget visade mig alla finesser och funktioner på tåget som samovaren och hur man spolar i toaletten och bjöd dessutom på börek. Tidigt nästa morgon väckte han mig så att jag inte skulle missa när vi stannade i Kazachstan. Omtänksamt nog hämtade han även te till mig då jag inte var speciellt pigg klockan sex på morgonen. Kazachstan såg ut ungefär som resten av Ryssland men det var kul att få ett extra land på köpet - det hade vi inte räknat med. Den vanliga transibiriska/transmongoliska sträckningen går inte igenom Kazachstan.
Efter att mannen stigit av fick vi en äldre kvinna, eller babushka som killen kallade henne (betyder mormor/farmor) i kupén. De var inte släkt utan man kallar helt enkelt äldre kvinnor för babushka - ialla fall när man talar om dem. Hon bjöd på choklad och bröd och undrade om jag inte skulle ha lite förkylningsmedicin när jag nös.
Eftert vå dagar på tåget kom vi så fram till Irkutsk. Där väntade transfer till "fiskebyn" Listvanka som ligger vid Bajkalsjön.



 Iskallt vid Bajkalsjön!

Bajkalsjön var imponerande! Vi hade ca ett dygn vid den frusna sjön (isen ligger till juni) som vi ägnade åt att promenera (skönt att röra på sig efter två dagar på tåget) kolla in det limnologiska museet om Bajkalsjön (med extremt feta sälar), leta efter sevärdheten "Retro Park" (visade sig var en bakgård full med skrot) och bara slappa på vårt hotell. Det kändes superlyxigt att ha ett helt hotellrum för oss själva inklusive eget badrum! På lördagen levde byn upp, man drog fram grillar och soundsystem och sålde rökt omul (en fisk som bara finns i Bajkalsjön) men då var det dags för oss att åka tillbaka till Irkutsk.



Om man kisar mot solen och framför allt tittar åt rätt håll kanske man får lite Pariskänsla...

Eftersom vårt tåg till Ulan Bator inte skulle gå förrän på kvällen fick vi ganska många timmar i Irkutsk, eller Sibiriens Paris som det också kallas. Vi promenerade runt, tittade på människor och åt god rysk mat. Jag hade ganska låga förväntningar på Irkutsk men det visade sig vara en trevlig stad som jag gärna hade tagit en till dag i. Det vackra vädret gjorde kanske sitt också.
Vid niotiden var det sedan dags att stiga på tåget igen. Den här gången fick vi en mongolisk vagn med mongoliska tågvärdinnor som dessutom hade lagt beslag på vår kupé. De ville att vi skulle ta en annan, gärna den som smugglarna lassade in en massa varor i men då agerade min reskamrat bad cop så efter någon timme fick vi tillbaka vår kupé. Det var ju svårt för oss att veta om de andra tomma kupéerna skulle förbli tomma eller om det skulle stiga på någon mitt i natten så det kändes bäst att ha de bäddar som stod på biljetten.



Morgonen därpå satte jag väckarklockan så att jag inte skulle missa när vi stannade i Ulan Ude. Staden är känd för att vara den buddistiska huvudstaden i Ryssland och för att ha världens största Leninhuvud. Jag såg dock inte till något av detta. det var ganska dött klockan sex på morgonen.
Resten av dagen ägnades åt att passera först den ryska gränsstaden där det kontrollerades pass och bagage och att vi inte smugglade människor och där alla vagnar dessutom kopplades om så att de ryska vagnarna gick tillbaka mot Irkustsk. Kvar på tåget var bara de Mongoliska vagnarna. Detta tog några timmar men vi satt ute på perongen och njöt av att det var hela 12 grader varmt. Rena rama sommarvärmen efter Bajkalsjön och resten av Sibirien. Sen fick vi gå på tåget och åka en dryg halvtimme för att komma till den Mongoliska gränsstaden där det återigen kontrollerade pass, bagage och att vi inte smugglade människor.

I nästa inlägg kommer jag att blogga om våra dagar i Mongoliet där vi bodde i ger, red på häst och äntligen träffade lite västerlänningar!