Nu för tiden ser jag sällan på TV men däremot en hel del på film (oftast sådana jag lånar på biblioteket). Om jag ser på TV är det främst dokumentärer. I höstas skrev jag om American winter som gjorde en starkt intryck. Jag funderar på att blogga lite mer om film under året så jag har skapat en ny kategori "filmrecension". Även om jag ser många olika typer av film, allt från de nya Maria Lang deckarna till Zombie filmer och romcoms så kommer jag främst att blogga om sådana som handlar om miljö och konsumtion och liknande. Idag handlar det om en film som jag blev berörd av men på ett annat sätt än vad jag hade trott.
Under mitt köpstoppsår följde jag med stort intresse Colin Beavan, även känd som No Impact Man. 2009 kom en dokumentärfilmen som följde hans miljö- och klimatväliga år. Jag fick filmen i present av en bloggläsare och har sett den flera gånger.
Efter att ha läst Tammy Stobels bok, You can buy happiness (and it's cheap) , recension kommer så småningom, fick jag inspiration att skriva lite om filmen. För vad Tammys bok och No Impact filmen har gemensamt är hur resten av familjen påverkas av livsstilsexperiment.
Along with their daughter, Michelle bears witness – and is obliged to participate in – the experiments in environmentalism that Colin designs for the family.
I No Impact projektet är det Colin som är drivande och hans fru Michelle, dotter (och hund) får liksom hänga på vare sig de gillar det eller inte. Det görs det till och med ett ganska stort nummer av, både i filmen och boken, Michelle älskar sitt take-away kaffe och att ägna fritiden åt att shoppa märkeskläder. Men i filmen är det inte längre Colin som är huvudperson, istället hamnar fokus på Michelle. Hon arbetar som journalist på BusinessWeek, är visserligen något av en shopaholic och kaffeberoende men det är hon som förändras mest under det här året.Visserligen är hon motsträvig, maskomposterna gillar hon inte alls men långsamt vänjer hon sig och erkänner t.o.m att hon uppskattar just tiden tillsammans och att det är ett gemensamt projekt.
Generellt är filmen ganska lågmäld, raka motsatsen mot Michael Moores retorik. Colins livstilsexperiment är ganska genomgripande men han tar ett steg i taget och frågar sig hela tiden vad han kan lära sig av sina olika experiment. Han begär inte att alla ska göra samma saker som han, han är medveten om och bemöter kritik mot projektet.
Se den om du vill bli inspirerad och ta egna steg mot ett grönare liv!
Mer
Det verkar som om man kan se filmen här
the Green Minimalist listar en mängd olika intressanta filmer
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar