Under min senaste rensningsutmaning passade jag på att låna böckerna om Clutter busting av Brooks Palmer. Den första boken, Clutter Busting, Letting Go of What’s Holding You Back, kom ut 2009. Boken hadlar egentligen inte så mycket om hur man praktiskt går till väga, ni vet det där med att skapa fyra högar - släng, ge bort, spara eller återvinna, eller om hur man skapar smart förvaring. Bokens huvudsakliga budskap är att saker inte är helgade/viktiga men att människor är det. Sacred är det engelska ordet han använder. Brooks filosfi är kan beskrivas som lite liknande "rensa i röran med feng shui" - minus själva feng shuiandet då. Det handlar om hur vi bygger våra identiteter och självbilder på våra ägodelar, rädsla för förändring men också hur att rensa i röran öppnar upp för nya möjligheter. Det jag gillar med boken (förutom att den är tänkvärd och rent allmänt inspirerande) är att Brooks framstår som väldigt empatisk när han beskriver sina möten med människor som lever i röra. Han pekar på hur det sällan handlar om prylarna i sig utan hur sakerna får agera som en försvarsmur mot omvärlden eller hur själva röran ibland används som en sorts självbestraffning. Att man inte är värd något bättre. Han verkar ha en väl utvecklad förmåga att kunna pejla in människors sinnesstämningar och känna av energier, något han använder för att hjälpa sina klienter att arbeta sig igenom och möta de känslor av förvirring, ilska, rädsla och sorg som "clutter busting" medför.
2012 kom uppföljaren, Clutter Busting Your Life: Clearing Physical and Emotional Clutter to Reconnect with Yourself and Others som än mer fokuserar på inre clutter och framför allt hur röra påverkar förhållanden mellan människor och gör det svårt att knyta an eller vara del av ett sammanhang.
Inspirationen till denna boken kom från alla möten med människor när han var ute och promotade sin första bok. Många nämnde hur de ville förändra andra och deras förhållande till prylar - något som inte är möjligt enligt Broks. Den enda person man kan förändra är sig själv.
Som titeln visar handlar det både om fysisk och känslomässig röra - och inte minst fysisk röra/prylar med en klar koppling till det känslomässiga. Brooks diskuterar exempelvis hur man kan hantera gåvor som man inte vill ha eller saker som påminner en om gamla förhållanden. Hur ska man egentligen förhålla sig till gamla brudklänningar (jag måste erkänna att jag sparat min, mest för att min mor sydde den. Det är dessutom en gravidklänning så sannolikheten för att jag kommer att ha den igen är lika med noll) eller arvegods?
Även den här boken är väldigt tankvärd. Den innehåller olika typer av uppgifter men de är mer av reflekterande karaktär. Det handlar inte om att göra sig av med 10 saker på dag eller så.
För övrigt är jag väldigt fascinerad över vårt behov av någons annans tillåtelse och godkännande för att göra oss med våra prylar - varför kan vi inte bara förlåta oss själva våra dåliga köp eller relationer?
Avslutningsvis bjuder jag på en clutter busting anekdot från mitt eget liv...När jag genomförde the minimalist challenge för någon månad sedan tvingades jag inse att jag nog hade mer onödiga prylar än jag trodde. Jag lyckades komma till dag 23 vilket jag är väldigt nöjd med. Framför allt gjorde jag mig av med massor av tidningar och pappersskräp (broshyrer, urrivna artiklar m.m). Jag har uppenbarligen en
Vad gäller tidningar (framför allt res/tränings- och inredningstidningar) är det inte så att jag betalar för dem även om en del av dem hängde kvar från någon prenumerationsperiod, många kommer helt enkelt från föreningar som jag är medlem i, från min mamma eller från tvättstugan där vi har en bok- och tidningsbyteshylla. Men de har bara stått och tagit plats i bokhyllan. Jag har läst igenom dem en eller två gånger - sen har de bara blivit liggande och nya har lagts ovanpå.
Det märks verkligen här hemma att jag har rensat även om det kanske inte syns så mycket. Jag blev dock aldrig riktigt klar med källarförrådet - eller the black hole som jag kallar det. Där hamnar allt som rensas ut från lägeheten med jämna mellanrum.
Om författaren
Mångsysslaren Brooks Palmer arbetar professionellt med sk "clutter busting" sedan över 12 år tillbaka. Men förutom att hjälpa människor att rensa i röran så målar han, kör stand-up och skapar musik. Han är även skådespelare.
När jag gjorde research inför den här boken läste jag att Brooks kommer att genomgå/har genomgått en lungtransplantation som ett resultat av att ha andats in mögel och annan skit under sina uppdrag... Man kan bara tänka sig hur de människorna som levt en längre tid i en sådan röra mår...
saker är inte viktiga... men man kan ändå vårda och var rädd om dem.
SvaraRadera"röra" är en definitionsfråga... uppfattas inte lika av alla.
RaderaAngående brudklänningen så tänker jag att den är en del av familjehistorien, något som kommande generationer kan tycka om att få titta på och höra berättelsen om: att din mamma sydde den, vem som låg i din mage... Det är få plagg som är så spännande att väva berättelser kring, så den tycker jag att du ska fortsätta spara med gott samvete.
SvaraRaderaSnowflake
Intressanta synpunkter! Jag har inte sett det på det sättet men naturligtvis ska man spara lite för kommande generationer också. Storytelling är viktigt!
Radera