Idag blir det en recension av boken Green with envy, a whole new way to look at financial (Un)happiness.
They’ve got vacation homes, backyard swimming pools, and three car garages. That’s what we see. What we don’t see is their secret shame: the unpaid bills, the desperate loans, and the sleepless nights.
Folks personliga ekonomi sägs vara den sista stora hemligheten, det stora tabut - något som man egentligen inte ska prata om. Den här boken ugår från författarens förutfattade idéer om hur grannarnas ekonomi ser ut, baserade på sådant hon sett och lite lösa rykten. När hon väl för en inblick i grannarnas ekonomi ser visar den sig knappast vara något att vara avundsjuk på.
Att jämföra sig och hålla jämna steg med "the Jones" är en röd tråd som löper genom hela boken. Var man än befinner sig på skalan mellan rik och fattig jämför man sig med och strävar efter att klättra uppåt. För ett annat par i boken ledde den här strävan efter att ha samma livsstil som sina grannar och vänner till att de tvingas begära sig själva i personlig konkurs. Tyvärr verkar det inte finnas något lyckligt slut då paret ändå lider av avundsjuka och sörjer att deras hus/pool/bil inte är lika fint och stor som andras.
Sem är det Tucker som aldrig lyckas få det där toppjobbet(vare sig lönemässigt eller prestigemässigt) som hans vänner får, och som hankar sig fram som frilans under åren. Ett annat kapitel handlar om de folkvalda, för hur mycket pengar har/tjänar egenligen de som arbetar i kongressen. Det gav en intressant inblick i hur inrikespolitiken fungerar. Ett annat kapitel om hur de superrika lever och ser på sig själva och resten av världen. Författaren har intervjuat en person som gift in sig i den världen vilket ger ett intressant pespektiv.
Boken fokuserar på de psykologiska aspekterna av privatekonomi och känns stundom rätt udda då den utgår från väldigt amerikanska förhållanden (det goda livet på kredit). Samtidigt finns det en "Lyxfällan effekt" där man jämför sig med personerna i boken som får leva med sina dåliga ekonmiska beslut och så får man känna sig lite duktig. Läsvärd är boken hur som.
Om författaren
Shira Boss är journalist och har publicerat artiklar i allt från The New York Times, The Christian Science Monitor, Crain’s New York Business, Forbes.com till Good Housekeeping.
Inlägg
iantabiDet är lätt att tro att andra har det så mycket bättre, men väldigt ofa är det ju så att banken äger människors hus och prylar.Tänker ibland att jag inget har att skryta med vad det gäller ägandet och tycker att andra har kommit så mycket längre än jag. Men å andra sidan så har jag inga skulder på vare sig min lilla lägenhet eller stuga. Många människor idag är helt styrda av sina höga lån,som ger ett ofritt liv utan möjligheter att ta sig ur sina livssituationer ifall de skulle vilja, eftersom de är ägda av banken. När jag tänker efter så är ju det inget att vara avundsjuk på. Sen kan man ju fråga sig om det är att vara rikast, att ha fina hus, bilar och prylar med stora lån på banken eller att leva ett enklare liv utan lån.
SvaraRaderaiantabiDet är lätt att tro att andra har det så mycket bättre, men väldigt ofa är det ju så att banken äger människors hus och prylar.Tänker ibland att jag inget har att skryta med vad det gäller ägandet och tycker att andra har kommit så mycket längre än jag. Men å andra sidan så har jag inga skulder på vare sig min lilla lägenhet eller stuga. Många människor idag är helt styrda av sina höga lån,som ger ett ofritt liv utan möjligheter att ta sig ur sina livssituationer ifall de skulle vilja, eftersom de är ägda av banken. När jag tänker efter så är ju det inget att vara avundsjuk på. Sen kan man ju fråga sig om det är att vara rikast, att ha fina hus, bilar och prylar med stora lån på banken eller att leva ett enklare liv utan lån.
SvaraRadera