torsdag 19 mars 2015

Gästinlägg: Varför är vi så villiga att följa flocken?

 


Idag bjuder jag på ett gästinlägg från Anna som jag träffade när jag skulle tenta en av mina kurser förra året.

Varför är vi så villiga att följa flocken, den stora massan, att vi låter en materiell kraft styra våra liv? Jag har de sista åren funderat mycket över denna fråga, detta delvis därför att jag har ändrat inriktning på mitt arbete där jag startat ett eget företag och därigenom förändrat mina ekonomiska förutsättningar. Men också därför att jag ser hur många runt omkring mig sätter status högt på prioritetslistan och tror sig inte ha råd att t.ex. gå ned i arbetstid eller att starta ett eget företag. 

Jag blev chockad över t.ex. matkostnaden som låg på det dubbla mot vad jag trodde.
 Mina ekonomiska förändring har fått mig att fundera över vad jag ”vill ha” och vad jag ”behöver” och vad som är viktiga prioriteringar för mig och för min familj. För att ta reda på hur mycket som spenderades och på vad i vår familj tog jag ett års kontoutdrag och började sammanställa i olika kategorier och jag blev chockad över t.ex. matkostnaden som låg på det dubbla mot vad jag trodde.

Vi har alltid haft bra löner och låga utgifter och har därför inte funderat så mycket över hur vi spenderar våra pengar men nu har ju som sagt förutsättningarna ändrats. Jag kom fram till att jag vill prioritera tid och resor och att det är det som jag vill lägga mina pengar på, det blev därför väldigt viktigt att fundera över om mina val och inköp var ”vill ha” eller ”behöver”.

Jag insåg att jag kanske inte följer den stora massan så ofta som jag trott men att jag nog gjorde ganska många ”vill ha” inköp och att jag egentligen aldrig funderat på det sättet förut. Vad jag menar med den första frågan är -varför är de flesta människor är så benägna att ”vara som alla andra” att de inte ser att det inte är ”alla andra” som bestämmer vad vi skall gilla och inte, utan att det är marknaden och stora företag som tar de besluten åt oss, detta eftersom vi varit så villiga att lämna över beslutet om våra liv och prioriteringar till någon annan.
Visst är det kul att köpa nya saker och följa trender men till vilket pris?

När jag jobbar med mitt företag OrdningsGuiden (som hjälper till med att rensa, sortera och skapa ordning) ser jag ibland att mina kunder våndas och har ångest över alla saker och prylar som finns i deras hem, lättnaden över att få hjälp med att rensa och med att få guidning i hur de skall tänka när de rensar är obeskrivlig. Visst är det kul att köpa nya saker och följa trender men till vilket pris? Jag skulle önska att många fler gjorde en sådan översyn av sin budget som jag gjorde och satte sig ned och riktigt funderade igenom vad de vill prioritera i sina liv. Jag menar inte att alla måste bli egna kufar ;-) men att alla skall göra det som är viktigt för just dem. Slutligen skulle jag vilja säga att det fina med att aldrig vara riktigt ”inne” är att man aldrig blir riktigt ”ute”.

Vill du gästblogga? Hör av dig till antianki@gmail.com

3 kommentarer:

  1. Jag har under de senaste 25 åren, (levt ett tag:) gått över till vegetariskt, vilket inte sågs med blida ögon för ett tjugotal år sedan. Det var ett evigt ifrågasättande, samma gällde när jag i stort sett slutade dricka alkohol. När man på det sättet avviker från den stora flocken "massan" , så har det åtminstone för mig uppstått både inre och yttre konflikt, för jag har samtidigt haft en önskan om en tillhörighet, att hitta likasinnade, eller människor som klarar av olikheter Vilket kan vara svårt att hitta sin egen flock.
    De senaste tio åren har jag också arbetat mindre, vilket ger mer frihet och mer tid till annat. Att kunna avstå och inte jag efter pengar, status och prylar är en befrielse men det har tagit lång tid att komma dit och vägen har inte varit helt smärtfri, man vill ju så gärna passa in och vara som alla andra. Vi har ett nutida slaveri där marknaden styr oss med att vi kommer att gå under om inte tillväxten ökar. Människor piskas allt hårdare för att hålla "välfärden" igång och fylla de alltför rikas plånböcker. Detta sker på bekostnad av miljön och våra barns framtid. Faktum är att skulle vi istället ha en standard som på sextiotalet men en viss justering, så skulle de räcka långt för att åtgärda den accelererande miljöförstöringen. .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen det där med en inre och yttre konflikt. Jag tror att de flesta har en önskan om en tillhörighet, att hitta likasinnade. Jag har länge jobbat på ett blgginlägg om detta. Får se om jag får inspiraiton att slutföra det...

      Radera
  2. Vilket bra gästinlägg!

    Jag tror att vi har blivit programmerade att vilja vara som alla andra och att ha samma saker. Det märker man på barn redan i lågstadieåldern, de vill ha likadana leksaker och samla på likadana plastfigurer och samlarkort som sina kamrater. Vi är likadana i vuxen ålder men plastfigurerna har bytts ut mot märkeskläder och samlarkorten byttes ut mot Thailandsresor och ett nyrenoverat hem. Prylarna fyller behovet av att identifiera oss med andra människor och utan dessa statusmarkörer och riktlinjer känner många sig vilsna och utanför.

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin