Fredagsfunderingar: Vad är egentligen bäst för barnen?

Vad är egentligen bäst för barnen? Det är nog en fråga som de flesta föräldrar kämpar med om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan. Det känns som om de flesta beslut man tar på ett eller annat sätt relaterar till barnen. Vad ska vi äta till middag? (snabblagat/nyttigt/inte för dyrt/näringsriktigt/ekologiskt) , vad ska vi göra på semestern?, behöver jag en större bostad så att barn får var sitt rum, ska jag prioritera det ena eller det andra etc. Är man dessutom ensamstående blir det lätt totalt rundgång i huvudet - trots att jag har en fantastisk exman att ventilera de viktigaste frågorna med.

Nu när barnen har snart har höstlov är det visserligen färre fritidsaktiviteter än vanligt men samtidigt ska de sysselsättas. Mina barn som blir 12 och 13 i år (vart tog åren vägen?) är för stora för fritids och det krävs fortfarande en hel del fixande och planerande då de inte klarar sig helt själva. Häromdagen kom jag t. ex hem lagom till att jag hann ut ta ut en metallkastrull ur mikrovågsugnen. Det var tydligen lite bråttom med mellanmålet innan de skulle iväg och då glömdes det bort att man inte får ha metall i mikron... Och mikrovågsugnen skaffade jag ju bara för att de inte skulle ställa till med större katastrofer i köket. Hittills har vi fått kassera en brödrost och en elvisp för att de har råkat smälta sladden t. ex...

Jag skriver massor av lappar, märker saker i kylen (ÄT DET HÄR TILL MELLANMÅL..) och tjatar mest hela tiden känns det som. Det är en fin avvägning mellan att träna barnen att vara självständiga och underlätta utan att vara allt för mycket helikopterförälder.

Nu det senaste året har jag dessutom märkt ett skifte där hemma. Barnen börjar bli så stora att de hellre är själva eller umgås med kompisar än att hänga med mamma. Själv går man som en osalig ande där hemma  - man ser bara barnen när det är dags för mat. Då är frågan hur mycket ska man tvinga dem att umgås med en? Måste man mysa i soffan tillsammans på fredagar? Jag vill gärna att vi umgås på fredag och lördagskvällar eftersom det är så hektiskt i veckorna men jag inser att i takt med att de blir äldre kommer jag att få sitta ännu mer ensam.

Små barn små bekymmer - stora barn stora bekymmer brukar det heta. Jag ska kanske inte klaga på att de hellre spelar datorspel med kompisar än kollar film med mig - de är i alla fall inte ute och hittar på hyss.

Det här var min fredagsfundering, vad funderar du på?

Ps. Abigail van Buren hette egentligen Pauline Phillips  och var personen bakom "Dear Abby", en populär rådgivningsspalt i amerikanska tidningar. Spalten driv idag vidare av dottern, Jeanne Phillips.