Bild: Trött katt av Lorianne DiSabato
...urkass på att säga nej. Jag kan aldrig sitta på händerna om det behövs någon klassförälder, festfixare, sekreterare, rösträknare eller annat. Så ganska ofta blir jag helt utmattad. Därav det orgelbundna bloggandet...
För ett tag sedan läste jag det här inlägget och blev inspirerad att skriva en egen "Att INTE göra lista.
Att inte göra
Inte börja planera sommarsemestern veckan efter sportlovet
Inte läsa mer än 15p nästa termin
Inte låna en massa böcker som jag inte hinner läsa
Inte låna en massa filmer jag inte hinner se
Mina föresatser höll i ungefär en vecka. Jag blev sugen på att ta ett stort idellt uppdrag men beslut mig i alla fall att fundera på det över helgen. Den följande helgen ägnade jag faktiskt åt fundera på vad jag behövde välja bort i mitt liv, både på kortare sikt och på längre sikt eftersom jag alltid försöker klämma in så mycket som möjligt i mitt liv och det alldeles för ofta blir för mycket av det goda.
Den här våren har varit och kommer att fortsätta vara väldigt intensiv med både jobb, heltidsstudier och en del andra projekt därför är det extra viktigt att inte ta på sig ytterligare.
Tillsammans med barnens pappa har jag exempelvis diskuterat hur vi ska begränsa barnens aktiviteter. Precis som jag vill de gärna göra allt, både sporta, spela schack, spela instrument med mera. Dels är det viktigt att de även har tid och energi att göra läxor men också att de har tid att leka med kompisar - eller göra ingenting. Dessutom krävs det förhållandevis mycket engagemang från oss föräldrar. Jag tycker visserligen att det är jätteviktigt att föräldrar engagerar sig men det går inte att klämma in hur mycket försäljning till lagkassan och caféehelger som helst. Det är en svår avvägning.
Det slutade i alla fall med att jag tog det stora uppdraget... Men jag har å andra sidan släppt några andra mindre saker och jag har bestämt mig för att det är ok att blogga mer sporadiskt. Och en ny utgåva av boken - ja det får också dröja...
Inlägg
Jo, livet är fullt av val. Om våra barn ville göra någon aktivitet, så sa vi att om vi anmäler och betalar, måste de gå terminen slut. Då tänkte de efter i alla fall.
SvaraRaderaDet är en bra krav som man kan ställa! Att de måste slutföra en aktivitet.
SvaraRaderaOj, det där inlägget skulle kunna vara skrivet av mig. Jag tar på mig och engagerar mig i alldeles för mycket. Varje sak är rolig, men till slut blir det för mycket ändå. Hur gör man för att låta bli att räcka upp handen när ingen annan erbjuder sig?
SvaraRaderaJust nu har jag för mycket ideella engagemang. Jag har just tagit på mig ett stort uppdrag innan jag riktigt har avslutat det förra.
Jag är egentligen en rätt introvert typ som gärna sitter timmavis under korkeken - men tydligen har jag något annat drag också som gör att jag har svårt att inte ta på mig uppdrag av olika slag. När det gällde ungarna och skolaktiviteter för att dra in pengar etc, så funkade det ofta att gå en medelväg så till vida att jag glatt anmälde att jag stod till förfogande bara någon annan arrangerade. Som alla vet är tydliga punktinsatser inte alls lika energikrävande som det långsiktiga planeringsansvaret där 30 viljor plötsligt i sista minuten häver upp sin röst fast de inte idats vara med att ta ansvar från början;-)
SvaraRaderaDet är positivt att ungarna dina vill göra och prova på mycket. Det är mycket frustrerande med telningar av den andra sorten, men å andra sidan är det väl bara vår aktivitetsorienterade och utåtriktade kultur som talar. Intalar jag mig. Även barn måste få vara som de är.
Camilla, skönt att höra att det inte bara är jag :-) Och jag försöker faktiskt rent fysiskt sitta PÅ mina händer ibland på möten... Värt att prova.
SvaraRaderaCruella, bra tips där.
Hoppar du på allting för att du verkligen vill eller för att du känner att du måste? Ibland tror jag att vi måste säga nej till den där lilla djävulen som sitter på axeln och säger...du borde göra mer:-)
SvaraRaderaKänner igen mig i det du skriver! Tycker att det finns så mycket roligt att engagera sig i men det är lätt hänt att det blir för mycket. Försöker bli bättre att säga nej, och drog mig faktiskt ur ett stort uppdrag i höstas när det visade sig att det krävdes alldes för mycket, trots att det skulle varit himla intressant. Nu har jag ändå hoppat på en annan grej, men som känns mindre krävande.
SvaraRaderaTycker att det är intressant det du skriver om barnens aktiviteter. Skriv gärna mer om det! Mina barn är så små, men vi har diskuterat det här med aktiviter redan jag och maken. Dels antalet, men jag tycker också det är knepigt med vad en som förälder ska "kräva". Det är ju inte kul att tvingas gå kvar på en aktivitet som inte passade en själv, samtidigt har jag själv erfarenhet av att få hoppa av så fort det blev trist och märkt att det draget har gjort att jag sedan fått jobba väldigt mycket på min målmedvetenhet och förmåga att mig över trösklar.
Blir nyfiken på vad det är för stort uppdrag...
Frivid42 - jag tror att det är en kombination. Ofta vill jag verkligen och sen är det väl också av pliktkänsla, någon måste ju hjälpa till, styra upp osv...
SvaraRaderaEkomamma i stan - det är ingen hemligthet :-). Jag har blivit ordförande för Svensk förening för informationsspecialister vilket hör samman med att jag till vardags arbetar som bliotekarie/informationsspecialist på ett företag.