Växla upp, växla ner

Bild: ToniVC

När jag träffade Fredrik Warberg i Guldhedskyrkan senast sa han något som jag har gått ch grunnat på sedan dess. Han får ofta frågor om hur han har växlat ner men han brukar svara att han aldrig har växlat upp. Frivillig enkelhet helt enkelt. Jag tror att det kan vara "lösningen", nyckeln till ett större mått av frihet. I aftonbladets senaste downshifting artikel säger en av de intervjuade:

– Eftersom jag varit mammaledig så länge har vi inte dragit på oss höga kostnader. Vi bor i hyresrätt till exempel. Så vi är inte fast i heltidsfällan som många andra.

Om man inte hela tiden ökar sin omkostnader (sina materiella krav, sin konsumtion) så behöver man heller inte jobba mer och mer. Det betyder inte att man skall leva asketiskt på nåt sätt men att man kanske har en hel del att vinna på att reflektera över sitt liv och sin konsumtion. Behöver barnen en TV på rummet? Behöver manköpa en blue-ray spelare genast eller kan man leva med en vanlig dvd-spelare ett tag till?

En helt annan typ av downshifting är att, som Gunilla Bergsten, säga upp sig från jobbet som familjens projektledare. Hon har skrivit en bok som handlar om hur hon själv försöker säga upp sig från rollen som den som håller i alla trådar. Det är en lättsam men bitvis allvarlig skildring av en hyfsat stressig vardag som många barnfamiljer kan känna igen sig i. För småbarnsföräldrar blir tydligen allt tröttare. Enligt forskare är två tredjedelar av alla som drabbas av utbrändhet kvinnor, vilket kan bero på att kvinnor ofta har en större sammanlagd arbetsbelastning än män, tillsammans med ett större engagemang och en högre allmän orosnivå.

Läs mer
Tre ”tidstjuvar” stjäl av livet