Bokonsdag: Alltid nåbar - aldrig i fred

"Jag är född i början av 1940-talet. Min generation har varit med om en makalös resa. Från grammofoner och telefoner som skulle vevas upp till dagens genomdatoriserade samhälle. Men i och med att vi ständigt är nåbara är vi aldrig riktigt ifred. Vi tillbringar mycket tid framför skärmar av olika slag och har blivit alltmer oförmögna att verkligen umgås ansikte mot ansikte. " 

Dagens bokrecension handlar om boken Alltid nåbar - aldrig i fred, skriven av läkaren Nisse Simonson. Boken tar upp den tekniska utvecklingen och hur den har påverkat både samhäller och oss människor rent biologiskt och psykologiskt. Han diskuterar teknikstress och hur internet har påverkar vår hjärna men också om hur tekniktvecklingen har förändrat allt från synen på kunskap till hur vi kommunicerar med varandra och omvärlden.

Vi är skapta för åtta timmars hårt arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars sömn. 

Författaren är heller ingen teknikfientlig person, snarare en early adopter som tidigt skaffade sig en egen mac och som gärna läser på sin iPad. Det han förespråkar är dock att vi ska tänka efter lite, att vi ska hitta en balans mellan hur vi ska hålla oss friska mentalt och fysiskt samtidigt som vi bejakar den nya tekniken.

Jag känner igen mig i mycket men tycker ändå att vi har ett ganska hälsosamt förhållande till teknik i vår familj, det är inga mobiler på bordet eller 12h dataspelande i sträck. Däremot  märker jag att jag får ont i ryggen när jag tillbringar för mycket tid vi datorn, en hel arbetsdag + en kväll med plugg eller bloggande framför datorn (något som jag ändå räknar till nyttoaktiviteter)
Samtidigt har det skrivits löpmetrar den senaste tiden om föräldrar som inte kan släppa sina mobiler när de skolar in barn på dagis eller är på öppna förskolan så det är uppenbarligen ett problem. Liksom att personer erkänner att de är Facebookberoende och att de får abstinens om de inte kan statusuppdatera på någon timme eller två.


Något jag vänder mig emot är bland annat Simonsons kritik mot funktionshinder som ADHD och den medicinering som är vedertagen i dag. Simonson refererar bland annat till Larry Rosen som har skrivit boken iDisorders och som (enligt Simonson) menar att ADHD-sympton är resultatet av en hjärna som inte kan anpassa sig till dagens teknik och kommunikationsmönster. Det må vara att  människor med intensiv teknikanvändning kan utveckla ADHD-liknande symptom i form av rastlöshet och dålig impulskontroll med ADHD/ADD är inte en en diagnos som ställs lättvindigt  i vart fall i Sverige. Detsamma gäller den ofta omstridda medicineringen där många är av åsikten att det är enkelt att få amfetamin på recept då det i själva verket handlar om nogrant kontrollerad förskrivning av ett ett svagt amfetaminderivat som ges i låga doser till barn i kombination med andra insatser i form av olika typer av hjälpmedel.

Boken var lättläst vilket var väntat då han säger sig skriva för så att "två personer som brukar sitta på fiket  i Strömsund om sommaren ska kunna läsa och roas. De läser annars mest skotertidninga roch  Jakt och fiske". Jag saknade dock en samlad litteraturförteckning! Det vimlar av intressanta rapporter, studier och böcker i texten. Dessutom är boken rätt fragmentariskt, det är intressant det som skrivs men författaren hoppar från ämne till ämne, det är högt och lågt om vart annat (från snuttifieringen i media och telefonköer till hur patienters tilltro till doktor Google blir ett problem för dagens läkare). Eftersom det inte finns något register kan man heller inte gå tillbaka och slå upp det man vill läsa mer om. Jag tror att boken hade mått bra av lite bättre struktur.
 
Om författaren
Nisse Simonson har arbetat som läkare med inriktning på allmän kirurgi i 35 år.  Han har varit programledare på T. Han föreläser om hjärnan och hur den beter sig och fungerar och 2006 utsågs han till årets talare. Han skrivit ett flertal böcker om hur hjärnan fungerar, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra, Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet och Glöm inte minnet – du minns mer än du tror.