Bild: y I .. C .. U
Dagens gästinlägg kommer från Karin som regelbundet gör inhopp här på Köpstoppsbloggen.
På jobbet som sjukgymnast på ett
universitetssjukhus hade vi häromdagen ett intressant föredrag om
hållbar utveckling. Det hölls av en kollega som också är lärare
på sjukgymnastutbildningen i stan. På skolan är man numer ålagd
att även undervisa i detta viktiga ämne.
Jag tycker förstås att det är
jättebra att det är så och kan inte förstå att vi inte överallt
pratar om och oroar oss över vart världen är på väg när det
gäller växthuseffekt, nedsmutsning etc. Vad som förvånade mig med
föredraget var att det inte alls pratades om den sociala och
psykologiska aspekten av hållbar utveckling som för mig självklart
ingår i begreppet. Alltså hur vi har det i vårt arbets- och
vardagsliv med stressen, prestationskraven och trivseln. Jag tycker
det är himla viktigt med ett arbetsliv som är mänskligt och där
arbetstakten är lagom. Där jag kan välja att jobba deltid trots
att heltidsnormen råder, med mindre pengar, färre utlandssemestrar
men kanske också med minskad risk att få en hjärtinfarkt eller
stroke i förtid. Den aspekten fanns inte alls med trots att stressen
inom dagens sjukvård ju är påtagligt närvarande. Märkligt!!
Karin
Inlägg
Vi drunknar ju i en marknad som skapar behov åt oss. Det krävs insikt och styrka för att kunna värja sig mot allt som sköljer in över oss genom reklam eller olika tv- program där folk tävlar om att vara duktigast på husrenoveringar,matlagning,inredning och allt var det nu kan vara. allt ska vara bäst och tipptopp innan man överhuvudtaget kan bjuda hem andra människor.Och flyga måste man ju göra varje år,helst någonstans där det är hett...och långt borta.
SvaraRaderaVarken bra för miljön eller plånboken. Att man ska vara så mycket och ha så mycket stressar människor. Hörde häromdagen att Sverige har shoppingcenter för en befolkning på 25 miljoner.Jag hänger inte bara på längre. Från att ha gått från förhållandevis bra ekonomi med mycket pengar till en faktiskt ännu bättre med mindre pengar. Ja det är sant! jag uppskattar allt så mycket mer. Är tacksam och gläds åt att ha tak över huvudet, att få äta bra. Har. mer tid med andra. Sen kommer den roliga påhittigheten för när man inte har fickor att ösa ur så får man hitta nya vägar.Nu är jag uppväxt under ganska knappa förhållanden så jag är väl tillbaka där jag började, mindre stressad mera glad.
hållbar utveckling och jämställdhet är lite flummiga begrepp, som ska stå i kursplanen... men efterlevs lite si och så
SvaraRadera