Bokonsdag: Going Green

När jag var och botaniserade på 300m2 för ett tag sedan ramlade jag på boken "Going Green: True Tales from Gleaners, Scavengers, and Dumpster Divers", utgiven 2009.


Redaktör för boken är Laura Pritchett, själv en entusiatiskt sopfyndare trots att hon numera är solid medelklass och t.o.m en doktorsgrad... Ända sedan hon var gammal nog att få följa med sina syskon har hon sopdykt. Det har helt enkelt varit en familjetradition, något som hon även fört vidare till sina barn.
I boken Going Green har hon samlat essäer från mer än 20 olika författare som berättar om sina erfarenheter av sopdykning, att äta trafikdöda djur, strandfynd och hur många helt enkelt skippar varuhusen helt och istället väljer att uteslutande handla på loppisar och liknande.
Det handlar inte bara om personliga erfarenheter och smålustiga historier utan boken är som helhet en intressant kommentar till vårt konsumtionsdrivna samhälle. När blev det egentligen norm av riva ut ett fullt fungerande kök bara för att stilen inte passar de nya ägarna? Och hur ser man på människor som bryter mot den här normen genom att t. ex helt eller delvis leva som friganer?

Någa av essäerna beskriver hur sopdykning och trafikdöda djur blir ett sätt att överleva för en del. Blacktop cuisine (asfaltsköket...) heter en essä som handlar om vad man kan tillaga av trafikdöd djur. Delar av essän återfinns i den här artikeln.
Ellen Santasiero skriver om fynd hon gjort i cykelfilen, allt från pengar till kläder medan Jeffe Kennedy skriver om hur att köpa ett gammal hus snarare än att bygga nytt också är en form av återanvändning.

För Laura Pritchett som redigerat samlingen handlar sopdykning om ett bra sätt att återanvända resurser, något som är extra värdefullt i miljökristider som dessa och man kan naturligtvis läsa boken för underhållningsvärdet och för att få nya tips och idéer för återvinning och återanvändning.