Bokonsdag: Konsten att odla staden

Fram med spaden och gräv där du står!

Idag bjuder jag på en recension av boken Konsten att odla staden, handbok i stadsodling. För ganska många år sedan nu recenserade jag boken Stadsodlare och den här boken är skriven på samma tema.

En rivningstomt, en asfalterad parkering, en trottoarkant – allt kan förvandlas till gröna oaser. Till glädje för alla. Låt asfalten blomma!

Att bo mitt i en stad är numera inget hinder för den som vill ha en egen liten odlingsplätt – stadsodling är större än någonsin. Det växer på tak och väggar, i parker och på torg, i både innerstaden och i förorten.
I Konsten att odla staden kan man läsa om odlingsentusiaster som förverkligat sina gröna drömmar utan att ha en egen trädgård. I boken finns idéer, tips, råd och konkreta tillvägagångssätt för alla som vill känna jord mellan fingrarna och få uppleva glädjen av en lyckad skörd eller ett nyplanterat fruktträd.

I boken kan man läsa mer om hur man kan odla där du bor, odla på tak, odla på ödetomter, ha djur i staden och skörda utan att odla. I kapitlet om att odla på ödetomt kan man läsa om Stadsjord som jag skrivit om flera gånger under åren. Det finns även recept på allt från chutney till syrensaft.
Ett roligt kapitel handlar om hur man kan gerillaodla, piratplantera
eller busodla - dvs att odla utan att fråga om lov. Ett av exemplen är "Tillväxt", ett nätverk i Stockholm som bedriver gerillaodling och organiserar odlingsaktioner.


Omslagsbilden visar en takodling åtta våningar upp på ett kontorshus i Queens men i övrigt är det mest Sverigefokus i boken. Framför allt är det många bilder tagna i och reportage från Göteborgsområdet vilket är roligt.


Om författaren
Sara Danielsson inredningsarkitekt och har tidigare varit knuten både till HDK,  Högskolan för Design och Konsthantverk och Mistra Urban Futures. Numera driver hon Design Stories, en designstudio med bas i Göteborg och med fokus på miljöfrågor och hållbar design tillsammans med Kerstin Sylwan och Jenny Stefansdotter.
Hon har tidigare gett ut flera publikationer om hur medborgare själva kan påverka sin stadsmiljö och har skrivit boken Materialens Magi, design för en skräpfri värld, tillsammans med Kerstin Sylwan och Johanna Stål (Camino).

Tågresor förändrar världen

Härom dagen var jag på en intressant föreläsning om digitalisering och AI och annat spännande. Det var Arash Gilan, en av författarna till boken "Get digital och die trying" som föreläste. Digitalisering är ju en av de företeelser som är i färd med att förändra hela vårt samhälle. Jag satt och funderade på andra företeelser som förändrat världen och kom och tänka på vad tågresor har betytt för samhället.

Även om transportsystem med järnvägssystem har funnits i hundratals år, så var det först i slutet på 1800-talet som ett självgående fordon skapades. Dessförinnan hade vagnarna dragits längs skenor av antingen människor eller djur. Ångmotorn och ångtågens uppfinning var en banbrytande uppfinning. Det var James Watt som uppfann ångmotorn, medan George Stephenson och hans "Rocket" räknas som det första passagerartåget.  Liverpool-Manchester-banan, som blev den första europeiska järnvägen för persontrafik, öppnades för allmänheten 15 september 1830. 

Järnvägen blev ett viktigt sätt att transportera människor på och även en förutsättning för den industriella revolutionen - något som påverkar konsumtionen in i våra dagar. Transporter på järnväg är bland de minst miljöstörande när det gäller utsläpp av föroreningar. Bara gå, cykla och segla är bättre. En viktig faktor för att tåg ska vara miljövänliga är dock att loket drivs på el från fossilfria källor.  90 % av Sveriges järnvägsnät går idag på el medan 5 % av Sveriges tåg drivs med diesellok, huvudsakligen godståg

Tåget vinner terräng
Nu talas det om en en renässans för tågtrafiken - den här gången som en ett alternativ till privata flygresor. Försäljningen av Interrailkort slår rekord, tågchartern till Europa beräknas sälja lika bra som i fjol och bokningarna på Inlandsbanan här ökat med 20 procent. 

Ny bok bok om tågsemestrar
I början på nästa år kommer en bok om tågsemestrar. Jag kommer bland annat att bidra med en berättelse om mitt Transmongoliska äventyr.

MerI artikeln "Fördel tågsemester" får man tips och inspiration från vane tågresenären Philipp Weiss om knepen som gör resan billigare.Vagabonds redaktör Per J Andersson driver nystartade Tågbloggen

Hela världen fikar, fikar du?

Idag började årets upplaga av Fairtrade Challenge, en kampanj som anordnas av Fairtrade Sverige med syftet att sprida information om och öka konsumtionen av Fairtrade-märkta produkter. Ju fler  som fikar Fairtrade-märkta produkter, desto större skillnad gör man för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom.

Konceptet är lika enkelt som tidigare år. Så här deltar du:

1. Arrangera en egen fikapaus och anmäl den på fairtradechallenge.se
2. Bjud in deltagare, sprid information och utmana andra att fika.
3. Använd det tryckta eller digitala materialet och arrangera fikan.
4. Delta i fikabildstävlingen genom att dela bilder från fikapausen under #fairtradechallenge i sociala medier.

Kaffe, te, bananer eller chokladbit – det finns många sätt att fika Rättvisemärkt. I år så tipsas det om olika recept, Mattias kladdkakecupcakes med jordnötsfrosting verkar väldigt smaskiga!
Fikapauserna kan äga rum på arbetsplatsen, hemma vid frukostbordet, ute på stan eller tillsammans med bokcirkelgänget. Den som inte vill ordna eget kan gå till t. ex Scandic och fika Rättvisemärkt. Många fackförbund ordnar också fikor.

Bokonsdag: Annanstanslängtan

"Vår reslust, vår vandringsdrift, vår nyfikenhet. Vår annanstanslängtan"

Idag bloggar jag om boken Annanstanslängta, noteringar från ett krympande klot.  Jag stötte på när jag var på biblioteket och letade på hyllan för reseskildringar och jag fastnade direkt för titeln som perfekt beskriver känslan av att diffust längta bort. Och det är inte bara jag som drivs av en rastlös längtan bort, det verkar vara en del av den mänskliga naturen. 
Boken bygger på olika texter som tidigare publicerats i dagspress eller tidskrifter och diskuterar olika aspekter av vårt resande.

Varför reser vi? Avkoppling, shopping, sightseeing eller för att det ger status.  Resandets innehåll och förutsättningar har förändrats snabbt, inte minst genom möjligheten till flygresor och goda kommunikationer som möjliggör massturism. Man kan dessutom utforska resmålet till fullo utan att ens behöva sätta sin fot där genom Lonely planets guideböcker, Google Earth och olika typer av webbsidor. Tidigare reste man ofta för att bilda sig. Dessa europeiska rundresor har ersatts av medelklassungdomens backpackingresor, framför allt i tredje världen.
Vi söker det genuina och autentiska - bortom turismens allfartsvägar.


Hur skildrar vi det då avlägsna och främmande - eller bara kulturellt annorlunda?
Vad är en europeisk identitet? Och hur är det att vi kan tillskriva naturfolk olika egenskaper som vi knappast skulle använda på våra mer närbelägna grannländer. Författaren skriver t. ex om Tropikerna och dess exotism i olika avseenden. Flera av kapitlen handlar om Söderhavet. Avsnittet om Marlon Brando och hans anknytning till Tahiti var intressant att läsa. The Brando, det ekologiska lyxhotellet som planerades på "hans" atoll verkar ha blivit verklighet. Enligt Wikipedia var 8 av Brandos 16 barn inblandade i affären.


Vad är följderna av vårt resande?
Samtidigt har det långväga resandet blivit massturism med oöverskådliga konsekvenser.

"Resandet har exploderat, med allt lägre flygpriser kan miljoner människor bejaka sin annanstanslängtan och lust till variation. Men det kostar. Till exempel lämnar var och en av passagerarna på en långflygning hundratals kilo koldioxid efter sig i atmosfären, även de som kallar sig eko-turister. Lusten att se sig om är stark, vi har lätt för att blunda inför de konsekvenser vårt resande medför".

Själv tyckte jag att kapitlet där författaren beskriver det påhittade resmålet  Isola Lethe är extremt underhållande. Reportaget skrevs ursprungligen som ett aprilskämt i Dagens Nyheter men alla klyschiga beskrivningar om charm till låga priser och med oexploaterade stränder gjorde att tidningens växel blev nedringd och att folk köade utanför Kroatiska turistbyrån i jakt på någon som kunde ordna resor (eftersom Primo Aprile Tours inte svarade...)

Boken kom ut 2012. Mitt exemplar hittade jag på Göteborgs stadsbibliotek men den verkar fortfarande finnas att köpa på t. ex Adlibris och Bokbörsen.

Om författaren
Anders Mathlein har skrivit flera böcker och många artiklar. Som journalist har han ägnat sig mycket åt reportage från företrädesvis Oceanien, med åtskilliga resor till Australien, Nya Zeeland och Söderhavet. Han var chefredaktör för tidningen Res under närmare tio år. Han är även upphovsman till serien Besserwisser, som 2009 utkom i samlad form på Kartago.
Fotografierna i boken är av Susanne Kronholm.