När slutade det handla om mat och började istället handla om näringsämnen? Vem blir glad och belåten av att äta proteiner, fett och kolhydrater, fibrer, omega3 och E-vitamin, när man borde äta kalvstek med små stekta kulpotatisar, gräddsås, pressgurka och gelé
Den här boken har funnits med på min "att läsa lista" länge. Den kom ut redan våren 2011 och är ett inlägg debatten kring vad och hur vi äter i stil med Lurad av laxen, Till matens försvar och inte minst Mats-Eric Nilssons böcker Den hemlige kocken och Saltad nota. Boken handlar om allt från fettlarm, livsmedelsindustrins alla tillsatser och sockerhysteri till hur fult det har blivit med halvfabrikat.
Mat, vad, hur och när vi äter är ett enormt område men författaren gör sitt bästa för att skriva om lite av varje. Hon diskuterar vad som är "riktig mat" (inte nödvändigtvis sådant som tar evigheter att laga), ICAs dominans bland livsmedelskedjorna och hur det påverkar pris och utbud samt hur mycket frukt och grönt vi egentligen behöver - oavsett vad Livsmedelsverket säger.
Halvfabrikat är inte hela världen.
Jag gillar författarens resonemang om halv- och helfabrikat, hur vissa det i vissa fall kan vara fult (fryst potatismos) men andra gånger ganska fint (färdiga raggmunkar från en saluhall). Som alltid handlar det ju om vad som är i maten, råvarorna. Dessutom dör inte barn av att äta makaroner och ketchup ibland, man behöver inte servera långkok och surdegsbröd varje dag. Jag gillar själv att laga mat, göra egen marmelad och baka eget bröd men jag vägrar också att ha dåligt samvete för att baren ibland har fått färdigköpta pannkakor med sig på utflykt eller att Storbror ibland äter makaroner och ketchup till mellanmål innan träningen. Det är kanske inte den mest ekonomiska lösningen om man vill äta bra och billigt men barn dör inte av att äta falukorv (har jag hört...).
Hellre matglädje än nutritionism!
Författaren vill även slå ett slag för
fredagsmyset och annan onyttig mat, att man måste kunna få njuta ibland. Framför allt är hon väldigt kritisk mot att vi vuxna gärna sätter oss till doms över barnens konsumtion (bort med saft, nyponsoppa och kanelbullar) medan det gärna fikas stup i kvarten på jobbet eller sörplas läsk bland de vuxna som får unna sig både det ena och det andra. Jag tänkter på alla dessa råd om att byta ut fredagsmyset mot ost, nötter och oliver - något som i alla fall mina barn inte är speciellt förtjusta i. Å andra sidan kanske det kan räcka med en liten skål godis eller chips, man behöver ju inte släppa alla hämningar.
Författaren är också tämligen kritisk mot KRAV och ekologiskt men där håller jag inte med om allt. Som alltid gäller det att försöka välja utifrån sunt förnuft, det är ologiskt att köpa importerade KRAV-äpplen från andra sidan jorden under hösten när det finns svenska äpplen i överflöd men samtidigt vill jag inte ha en massa gifter i min mat...
Jag vet att mat är ett ämne som engagerar många, det visar inte minst alla kommentarer kring mitt
Lidl-inlägg. Det är intressant att mat är så mycket mer än bara föda, på samma sätt som konsumtion i allmänhet visar vad vi äter även vår identitet, vilka vi är - eller i alla fall hur vi vill uppfattas.
Längst bak i boken finns för övrigt en utförlig e-nummerlista för den som vill fördjupa sig i sådant.
En bra digital variant hittar du även hos Äkta vara.
Om författarenKarin Ahlborg är matreporter på Aftonbladet sedan 2002. Hon har tidigare skrivit böckerna
Föda barn - hur det verkligen känns (1994) och
Hälsa alla andra kändisar (2007).Hon bor i Stockholm tillsammans med sina fyra barn, en skraltig hund och något hundratals dammråttor. Karin Ahlborg har tidigare skrivit böckerna Föda barn - Hur det verkligen känns och Hälsa alla andra kändisar. Och hon har räknat ut att hon serverat åtminstone 50 000 portioner mat hemmavid.
Det känns jobbigt att känna så här. Att skämmas så över att jag köper av dessa produkter. 
Inlägg
