2016 tipsade jag om seminariet "Modets pris – vem betalar för de billiga kläderna?" inför årets bokmässa:
Hur blir den globala textilindustrin säkrare och hur kan arbetstagarnas rättigheter stärkas? Författarna till boken ”Modeslavar” ( Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom) har mött textilarbetare ibland annat Bangladesh, Burma och Kambodja.
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå då men man kan se föreläsningen online i efterhand.
Härom dagen fann jag boken på biblioteket och även om jag egentligen vet hur förfärlig modeindustrin är så var det ändå en skrämmande om än intressant läsning. Boken som kom ut 2016 (och 2017 i pocket) vann både Guldspaden 2017 samt Natur och Kulturs Debattbokspris 2017
Den tar inte bara upp livsfarliga fabriker, dödliga gifter och barnarbete utan även verkligheten bakom de stora klädföretagens hållbara fasad och var pengarna faktiskt tar vägen (man kan t. ex köpa en engelsk by som H&M-ägaren Stefan Persson).
Journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom följer de svenska klädföretagen från efterkrigstidens Borås till de nya låglöneländerna i Asien, för att berätta om textilarbetarna, de människor som betalar det verkliga priset för vårt billiga mode. På sin resa möter de läderarbetare i Bangladesh som sällan blir äldre än 50 år, underåriga sömmerskor i Burma som får sparken om de blir sjuka och ljusskygga fabriksägare som omger sig med beväpnade vakter.
Alla ska ha rätt till snyggt mode... men ska betala priset? Hur kommer det sig att priset på kläder inte utvecklas i samma takt som för andra varor, något man kan se på SCBS statistik. Det enkla svaret är så länge världens arbetskraft är oorganiserad kommer marknaden alltid hitta någon som är villig att sy billigare än någon annan. Anledningen till att den Svensk tekoindustri en gång kollapsade var att sömmerskor i Portugal var villiga att jobba för en tiondel av de svenska lönerna. När arbetsvillkoren förbättrades och lönerna sedan ökade drog produktionen vidare Kina och därefter till andra låglöneländer i Asien.
Ljuset i det annars kompakta mörkret är de exempel på modeföretag som faktiskt försöker att förändra och har idéer om hur framtidens hållbara klädindustri kan se ut. Företag som Sustainably yours, ett svenskt företag som arbetar med lädervaror från sin egen tillverkning i Dhaka, Bangladesh. Deras produkter hittar man bland annat hos Granit.
Sammanfattningsvis säger jag bara LÄS BOKEN! Vi kan inte sticka huvudet i sanden som strutsar och tro att det inte spelar någon roll vad vi gör. VI är marknaden så rösta med plånboken och gör smarta modeval (läs någon av alla mina inlägg om kläder och mode). Och missa inte morgondagens blogginlägg om en smart tjänst för att laga kläder istället för att köpa nya.
Du kan läsa mer om boken på webbplatsen modeslavar.se/
Om författarna
Moa Kärnstrand är journalist och har bland annat arbetat på TT Nyhetsbyrån och varit nyhetschef på Metro. Hon har också jobbat med utredning av företags ansvarstagande i utvecklingsländer för den Sida- och EU-finansierade organisationen Fair Action.
Tobias Andersson Åkerblom är frilansjournalist och fotograf, och har bland annat jobbat för SVT, Metro och GP. Han har även producerat dokumentärfilmen Bulkland som skildrar de ekonomiska förändringarna i Yiwu, Kinas lågprismecka.
Inlägg
