Bild: xomiele
Dagens gästinlägg kommer från Oskar som regelbundet medverkar här på Köpstoppsbloggen.
När jag gick ut skolan och började jobba för drygt 10 år sedan var min ingångslön knappt 20 tusen kronor, vilket gjorde att jag fick ut ca 13 000. På detta hade jag en bra bil, en liten lägenhet och i övrigt levde jag ett bekvämt liv. Nu drygt 10 år senare har min lön gått upp en del, samtidigt har livet
förändrats, jag är nu gift och har två barn. Min fru har också ett heltidsarbete och tillsammans drar vi in hyfsat med pengar men har ganska lite tid. Samtidigt känner jag att heltidsnormen i samhället är stark och att ett deltidsarbete inte riktigt är ett alternativ då det innebär två saker, nämligen:
1. Oftast samma mängd arbetet bara på kortare tid och med mindre betalt.
2. Sämre möjligheter till utveckling i jobbet då heltidsnormen är stark och den som jobbar något annat är 8-17 måndag till fredag (mer är OK men mindre är konstigt!) anses som udda och ingen att satsa på.
Hur ska man kunna ge viktiga uppgifter till någon som går hem klockan 15 eller ännu värre någon som inte jobbar på torsdag-fredag?Missförstå mig inte nu jag tycker inte att det jag skriver ovan är rätt jag uppfattar bara att det är så det ser ut på dagens arbetsmarknad. Det konstiga är att det är rimligt att tror att en person som t.ex. jobbar 60 % av arbetstiden och får 60 % av lönen egentligen bidrar mer per krona till det företag där de arbetar då de är mer uppvilade och mer engagerade, initiativrika etc. när de väl är på jobbet. Men det finns fler argument för mer deltider, som Sverige ser ut idag jobbar vi redan som folk deltid men det är ojämnt fördelat, många är arbetslösa, studerar trots att de hellre skulle arbeta, är sjukskrivna och pensionärer trots att de är fullt arbetsföra bara det att de inte hittar ett jobb som passar. Alltså jobbar delar av befolkningen alldeles för mycket medan andra inte arbetar alls. Delvis beror detta på att vi i Sverige har jobbat så hårt med att bli mer effektiva men sedan kompenserat detta med högre lön.
Ett annat alternativ skulle ju ha varit att vi kompenserades med lägre arbetstid.
Om samma arbetare idag tillverkar 10 % mer än för 5 år sedan kan ju detta antingen omsättas i 10 % högre lön eller 10 % lägre arbetstid. Jag tror att det senare skulle vara mycket sundare i ett samhälle som Sverige där alla trots allt har det ganska bra redan och de som har ett jobb skulle bli mer lyckliga av lite mer tid än lite mer pengar. De som inte har jobb får då dessutom större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Idéer skulle kunna vara att 4 småbarns föräldrar delar på 3 heltider eller att en person med några år kvar till pension delar sin tjänst med någon som nyligen har kommit ut från skolan då blir företaget dessutom mindre individberoende och kunskapen sprids till fler. Modellerna är många men jag tror att allt är möjligt om vi bara börjar tänka i lite nya banor. Om vi sedan börjar ta ut effektivitetsvinsterna i minskad arbetstid istället för pengar så kan vi kanske även stoppa den eviga spiralen med mer och mer miljöskadlig konsumtion av icke nödvändiga varor.
Vad tycker ni om att ändra på heltidsnormen eller omdefiniering av arbetstidsnormen så att det är mer OK att jobba både mer och mindre än 40 timmar per vecka? Ett mycket intressant program från P1 finns på ämnet inspelat för ett par år sedan men fortfarande lika aktuellt. Se länk nedan. http:// sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2578094.mp3
Inlägg
Jag hade så gärna jobbat deltid, men just nu är min sambo sjukskriven och om vi ska kunna köpa hus under vår livstid är vi tvungna att spara en hel del. När vi väl har det där huset och ungar osv hoppas jag att deltid kommer vara ett alternativ för ett liv som består till 90% av jobb och 10% av livskvalité är inget liv för mig.
SvaraRaderaProblemet som jag ser det är att de med dryga heltider och multum i lön inte vill dela med sig av sin arbetstid. profithungern är för stark. min far fick för 20 år sedan erbjudande om pension redan vid 59 års ålder för att just ge plats åt en yngre förmåga. pappa tog pensionen, ansåg sig ha tillräcklig ekonomi. u rock farsan.
SvaraRaderadet va bra gjort av din far Jeanette!
RaderaSå bra att det här tas upp! Jag önskar det kunde bli en förändring! Men hur gör man?! /arbetslös 23-åring som studerar på distans för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden, sambo med en heltidare som "jag knappt träffar"
SvaraRaderaJa det finns en heltidsnorm, men det går att bryta den. Jag jobbar som ingenjör, där i stort sett alla som inte har småbarn jobbar heltid.
SvaraRaderaSjälv har jag barn, men de är för stora för att jag ska ha rätt att jobba deltid. Trots detta vågade jag fråga om deltid när jag för ett år sedan sökte nytt jobb. Jag fick flera jobberbjudande och inte på något av ställena fick jag nej när jag frågade om att jobba deltid.
Just nu jobbar jag 85% och känner att jag bidrar med nästan lika mycket som en heltidare, men får lite extra fritid som jag mår bra av. Får väl se vad som händer framöver, men jag hoppas verkligen att fler våga ifrågasätta heltidsnormen.
Intressant inlägg! Jag har turen att jobba deltid på ett ställe där deltid är deltid och inte "heltid på deltid". Däremot vet jag inte om det gör mig sämre attraktiv för utveckling.
SvaraRaderaFrågan är bara hur man kan jämna ut det i samhället. Jag förstår Jeanette som skriver att människor inte vill dela med sig, men min egen erfarenhet är att många faktiskt jobbar deltid, men att företagen inte väljer att anställa fler, trots att deltidsarbetarna tillsammans kanske gått ner en hel heltid. Det kan nog ses som ett sätt att spara pengar, särskilt om deltidarna jobbar på lite extra ändå (som du skriver heltid på deltid).
Hej och tack för alla kommentarer, vilka bekräftar för mig att det finns ett intresse hos många att jobba lite mindre även om det skulle innebära något lägre inkomst.
SvaraRaderaOskar
Bra inlägg... Mm, Mannen och jag har förmånen att kunna jobba 75% var. Min lediga torsdag är en riktig guld-dag måste jag säga... Vi hinner jobba heltid, då när barnen dragit vidare :-)
SvaraRadera