Bild: Being there av Tom
Dagens gästinlägg kommer från MA vars familj som har minskat amorteringarna på huset för att finansiera en framtida livsstilsförändring
När jag konsumerar vill jag få ut mesta möjliga av
mina pengar. Alltså köper jag bara sådant som jag verkligen behöver och
någon gång då och då sådant som verkligen gör mig (eller andra) glad.
Tid med min familj och gemensamma upplevelser går före fina kläder till
exempel. Min man och jag har ca 18000 kr var efter skatt en vanlig månad
och vi har två barn. Jag har aldrig haft svårt att få lönen att räcka.
Vi hade två bilar och sålde den ena när vi insåg att vi kunde turas om
att cykla till jobbet de dagar vi inte behöver bilen i jobbet. Vi cyklar
nu cirka 6 mil var i veckan och har fått massor av kommentarer från
omgivningen. Jag tycker inte att det är en uppoffring ens utan längtar
till de dagar då det är min tur att cykla.
Varför har andra så svårt att
acceptera att man gör olika val?
Vi har amorterat cirka 10000 kr varje månad på huslånet,
men har sedan ett år tillbaka i stället sparat pengarna till en
studiebuffert. I höst skall min man påbörja tre års studier för att
lämna ett yrke han aldrig trivts med. Det kanske inte betalar sig
ekonomiskt, men ger hela familjen så mycket livskvalitet. Jag får ibland
kommentarer av typen "ni åker ju aldrig på solsemestrar med era barn"
och tänker då på allt våra barn får i stället. Massor av tid tillsammans
med oss. Roliga utflykter och semestrar i närområdet till exempel.
Massor av kulturupplevelser som de uppskattar. Barnen är tre och fem år
och älskar att bara härja i skogen. Jag tror inte det skadar dem att
skogen ligger just i Sverige.
Varför får man inte göra sina egna
val utan att bli ifrågasatt?
Vi äter vegetariskt för att kunna unna oss att
handla bra mat. Vi odlar själva och köper kravodlat. Jag har inga
problem med att andra väljer att äta kött, men upplever ofta att jag
måste försvara mina val. Likadant med alkohol. Jag dricker gärna både
öl och vin, men sällan eftersom jag tycker att det hör till
"guldkantskategorin". Får ofta kommentarer när jag tackar nej. Det är
bra för min hälsa att träna och äta nyttigt och undvika alkohol, men det
provocerar många i mn omgivning och jag äter därför kakor på jobbet
ibland trots att jag inte ens vill. Varför får man inte göra sina egna
val utan att bli ifrågasatt? Jag lever inte som hippie, utan har
akademisk examen och ett ordnat hem och normala kläder osv men ändå
känner jag att jag borde "rätta in mig i ledet". Din blogg är så rolig
och inspirerande eftersom den är tillåtande och positiv. Fler tänker som
jag att de vill få ut mesta möjliga av sin konsumtion, men gör sina
egna val, olika mina. Det är intressant och tankeväckande. Tack!
Tack för ditt inlägg MA! Visst är det konstigt att man ska bli i frågasatt för sina val så fort man avviker minsta lilla från Svensson normen... men jag tror att det på ett sätt är bra att tvingas argumentera för sina val, att det stärker en på sikt!
Vill du gästblogga? Maila mig på antianki@gmail.com
Inlägg
Vilket inspirerande inlägg! Ja, varför får man inte göra sina egna val utan att bli ifrågasatt? Eller varför tror en del att det inte är ett val, prioriteringar, att man väljer mindre pengar för mer frihet?
SvaraRaderaTack!
Jag tror att det är lika delar rädsla för att inte passa in och oro inför att bryta en vana som gör att många inte väljer en annorlunda livsstil. Många kanske inte ens har reflekterat över att det går att välja annorlunda. Vi har lärt oss ända sedan vi var små vad lycka och framgång innebär och det är svårt att bryta det tankemönstret.
SvaraRaderaUndrar om en del av anledningen till detta ligger i att när någon gör ett annat val så ifrågasätter man på någotvis de val som man själv har gjort. Vi har tex bosatt oss på en mindre ort och ibland låter det på andra som om vi har flyttat till Mars:-) Ser fram emot reaktionerna när jag slutar jobba om några år vid 42:-) Undrar hur det ska tas emot....
SvaraRaderavi har aldrig varit på solsemester, cyklat och tältat med barnen
SvaraRaderaSom vegetarian sedan många, många år tillbaka får jag alltid förklara och försvara mig. När vi fick barn för drygt ett år sedan och valde att bo kvar i ett radhus (4 rum och kök (!), men inte så många kvm) var det också ett problem - för några i bekantskapskretsen. Och att som jag inte ha körkort är visst väldigt provocerande. Vi har köpt massor begagnat till vårt barn - såväl kläder som vagn, leksaker och prylar som man använder en kort tid. Istället kan vi vara hemma med vårt barn i 18 månader och fortfarande ha föräldradagar kvar. Och just det, vi delade lika på ledigheten, något som 2014 verkar vara en nagel i ögat på vissa.
SvaraRaderaJag låter andra leva som de vill, så låt mig och min familj göra våra val. Jag kan gärna diskutera olika val och förhållningssätt, det tycker jag är intressant (annars skulle jag inte följa den här bloggen), men hoppa gärna över dömandet, tack.
Inspirerande inlägg! Pengar är ju i grund och botten bara värt det vi själva väljer att göra för dem. Det som är värdefullt för mig kanske inte är värdefullt för dig och tvärtom. Pengar är ett medel som ska användas omsorgsfullt för att förbättra ens egen livskvalité, och inte till det som andra tycker är livskvalité.
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med dig det ni gör är helt rätt.
SvaraRaderaTyvärr har det gått över styr här i det här landet med att många måste tyvärr åka bort för att tro att de kan koppla av.
Jag kallar det för i-lands problem.
Själv tillhör jag den kategori av människa som tycker att det är skönt att vara hemma och så har jag fostrat barnen.
Men nu är jag här på denna sidan för att jag vill lära mig alla knep jag kan för att spara pengar, då jag vill visa mina barn mitt andra hemland, nämligen Brasilien.
Jag är ensam mamma med tre barn så det lär bli en utmaning.
Ha det så länge. ;-)