Den här boken handlar inte om människorna i tv-programmet Lyxfällan, utan om alla dem som arbetar hårt, är sparsamma och ändå tvingas vända och vrida på slantarna i slutet av månaden. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder är befolkningen inte särskilt förmögen. De flesta har hus, banklån och statligt pensionssparande, men få har egna besparingar. För stora grupper innebär det att vardagen blir en balansakt. En fjärdedel i åldrarna 30-49 år klarar sig inte längre än fyra veckor utan lön.
Boken inleds med Saab:s inställda löneutbetalningar i Trollhättan inför konkursen och hur det påverkade hundratals familjer som saknade besparingar och som var tvungna att låna pengar från banken för att klara av vardagsutgifter. Det är ju inte förrän arbetsgivaren har gått i konkurs som den statliga lönegarantin träder in. Många hade helt enkelt inte råd att betala räkningar eller handla mat när lönen uteblev.
I andra kapitlet får man möta paret som gjort dåliga husaffärer och där perioder av arbetslöshet gjort att de har det knapert. Mest intressant här är SCBs undersökning om kontantmarginal, dvs förmågan att på kort tid skaffa fram en summa pengar. Författaren har även beställt en uppföljning av SCBs undersökning några år senare som visade att andelen människor som INTE kunde få ihop 14000 på en vecka (genom buffert eller lån) hade ökat med nästan 7%.
I kapitel tre tittar författaren närmare på människors sparande. Han kommer fram till att det är ett fåtal som har möjlighet (eller väljer) att spara. 20% saknar helt buffert och 22% har dessutom mindre än 22000 kr sparade. Men även om författaren klagar på att bankerna som gjort undersökningen slarvar med detaljerna så säger siffrorna egentligen inte så mycket. De 22% med mindre än 22000 kanske inte har behov av en större buffert - de kanske bor i lgh och saknar bil. Om de å andra sidan bor i hus och kanske har en eller två bilar så räcker 22000 inte så långt.
Kapitel 4 är en genomgång av välfärdssamhällets uppbyggnad. Hur vi fick sjukförsäkring och andra trygghetssystem. Kapitel 5 behandlar staten i förhållande till den enskilde medborgaren och tar upp de hinder i vardagen som kan uppstå och som inte täcks av trygghetssystemen. Kapitel 6 handlar om skattetrycket och kapitel 7 om att människor inte kan spara för att de betalar för mycket i skatt. I kapitel 8 tas återigen skattetrycket upp och skillnaderna mellan olika kommuner. Men författaren diskuterar även hur människor förhåller sig till ökade utgifter, att jobba mer lönar sig inte skattemässigt. Det är några fler kapitel men tjatet om skattetryck gör att jag tröttnar.
Sammanfattningsvis innehåller boken ett fåtal privatekonomiska råd (handla inte på kredit) men jag är inte alls inne på samma linje som författaren vad gäller välfärdssamhället. Jag tror inte att det bara är skattetrycket som gör att familjer med två inkomster inte får ihop sin ekonomiska vardag eller har några besparingar. Det har även med konsumtionsvanor och val att göra. Paret i kapitel två återkommer och lever verkligen inte något utsvävande liv men samtidigt nämner författaren stressade semesterfirare som ligger på skattekontoret om skatteåterbäringen som ska betala semesterresan de har bokat. Det är väl ett konsumtionsval?
Författarens tes är att staten tar för stor del av människors inkomst för att finansiera välfärdssamhället. Boken är en kritik mot kollektivt sparande genom socialförsäkringarna. Istället bör medborgarna får behålla en större del av lönen för att själva kunna sörja för sin pension och liknande.
Själv är jag som sagt kluven.. Jag tycker att människor borde ta ett större ansvar för sin privatekonomi men samtidigt vill jag behålla vårt välfärdssamhälle. Föräldrapenning t. ex, att få betalt för att vara hemma med sina barn, är något fantastiskt. Men det är stora delar av välfärdssamhället som inte fungerar trots all skatt vi betalar.
Vad tycker du?
Om författaren
När man läser boken kan det vara bra att notera att den är utgiven av Timbro. Författaren har också ett förflutet som projektledarepå Timbro. Philip Lerulf är utbildad journalist och verksam som kommunikationskonsult. Tidigare var han ansvarig för frågor om privatekonomi och förmögenhetsbildning på Timbro.
Lyssna på författaren
Lösningen på klassiskt Timbromanér är skattesäkningar men frågan är om det får önskad effekt, om Medelsvensson verkligen sparar istället för att konsumera upp inkomstökningen.
Om författaren
Philip Lerulf är utbildad journalist och verksam som kommunikationskonsult. Tidigare var han ansvarig för frågor om privatekonomi och förmögenhetsbildning på Timbro.
MerDen som är intresserad kan besöka Balansakten.com
eller läsa Cornucopias recension
Inlägg
Sverige är verkligen inte bäst på allt, vilket många trott, men inte är välfärden så mycket större i länder, som har egna sjukförsäkringar och kort Föräldraledighet.
SvaraRaderaMånga glömmer att all skola är gratis i Sverige; man kan läsa gratis på universitet och sitta med referensböcker på universitetsbiblioteket, när låneböckerna inte räcker...
För att få en lite guldkant, så får man slita och snåla, det är främmande för många.
Det blir motsägelsefullt också, för tillväxten förutsätter konsumtion och det talas mer om det än om sparande, tycker jag.
SvaraRaderaKan inte förstå att 2 vuxna som jobbar inte får ekonomin att gå ihop. Jag tror helt klart att det handlar om att man lever över sina tillgångar.
SvaraRaderaJag tycker det är helt fantastiskt att få leva i ett land där man får ersättning för att få vara hemma och ge barnen en bra start i livet.
SvaraRaderaMen jag gillar inte att man använder ordet gratis, för det är faktiskt någon som betalar för det.
När jag jobbar och inte är hemma med min dotter då betalar jag för att någon annan skall vara hemma.
Om man skall sänka skatterna för att folk skall spara mer då skall det ju vara kopplat.
Man kan inte bara sänka skatterna och hoppas att folk sparar. Uppenbarligen har folk inte sparat mer p g a jobbskatteavdragen.
Skall man införa något sådant så skall det vara att man få ett skatteavdrag mot att man sparar pengarna på en särskild form av buffertkonto.
Tack för boktipset! Denna måste jag läsa!
SvaraRaderaEnligt boken Fattiga och Rika så ökade den disponibla medianinkomsten med 25 procent mellan 2005 och 2010 i Sverige. Vad jag vet har inte sparandet ökat i motsvarande grad. Att folk får högre disponibel inkomst leder nog inte per automatik till ökat sparande.
SvaraRaderaTack för tipset-ska läsa den.
SvaraRaderaTipsar tillbaka om boken "the millionaire next door"
Jag läste också boken, höll med om diagnosen att svenskarna är ett folk med alldeles för lite besparingar men inte kan jag hålla med om förslaget på åtgärder. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om vad jag tror att det beror på att så många har dåligt med besparingar.
SvaraRaderahttp://notbuying.blogspot.se/2011/06/gastinlagg-varfor-har-sa-fa-nagra.html